Gammal vänskap

Dilettanten var och hälsade på i förra veckan. Det var länges sedan vi sågs, tiden räcker inte riktigt till. Så vi hade en hel del att catcha upp över en tallrik på närmaste Thaikrog. Men Dilettanten hade ett annat ärende också. Han har länge haft dåligt samvete för att han köpte min vinylsamling en gång när jag hade en fet restskatt. Dilettanten kan nämligen inte förstå att jag gillar musik, inte skivor. Så nu dök han upp med en enorm bunt skivor. Mycket vinyl, och eftersom jag inte har en vinylspelare så hade han dessutom löst problemet. I posha hoods som Vasastaden så slänger nämligen folk dom mest konstiga saker, så han hade räddat en Yamahagrammofon från soprumsdöden. Det måste ha varit över 15 kg i hans Chromeväska (det är bra med stora budväskor!).. Dessutom var det mycket som återbördades till mig eftersom D nu har hittat originalen på ebay. Nästan alla mina Northern Soulsamlingar dök upp igen, och en hel del Kinks, Blondie och Only Ones.
Så otroligt mycket bra musik.. Och det bästa: 13 Floor Elevators " Youre gonna miss me" i original 45 (nja, nästan original. Det var tydligen andra pressningen..)

Ja, vi hade ju en hel del att snacka om. Och vi lyckades ju också beröra vår avsomnade cykling. För det var ju Dilettanten och jag som stod som fumliga nybörjare på startlinjen på diverse långlopp för sju år sedan. Vi hade skitkul, och ännu mer roligt hade vi när vi försökte hitta på Roslagsleden eller i Hellasskogarna och lära oss att cykla över rötter. Eller när vi tyckte att Ursvik var det värsta vi kunde tänka oss i terrängväg (då gällde Nikespåret, inte NICK). D var först med skivbromsar och fulldämpat, hans Marin var den läckraste hoj jag sett (det här var på den tiden folk knappt hade framdämpning på långlopp). Trots att vi var pajasar som fastnade i SPD-pedaler, bonkade, fick sur kista av sportdryck, skeva bakhjul på Vätternrundan eller körde jättevilse eller hotades av kvastbilen så skrattade vi hela tiden. Det var en bra tid.