Landsväg? Nej tack.

Jo som sagt, jag kom ju hem från Tyrolen med en kraftig övertygelse om att jag inte gillar landsvägscykling. Eller så här då: Som ett sätt att ta sig från punkt A till punkt B så har jag inget emot asfalt. Att cykla fram genom ett nytt landskap med mycket att se är en väldigt trevlig form av transport. Och att sitta framför tv´n och glo på TdF är skitkul. Men själv tycker jag att svettocykling på asfalt är fettråkigt. Det är samma sak varje gång jag försöker mig på det. Blicken vandrar åt sidan och jag ser en grusväg eller en stig som är tiotusengånger roligare än det jag håller på med. Det blir som nu när jag hade cyklat asfalt till Passo Sella och satt och käkade en skål minestrone på restaurangen. Två killar på fulldämpade cyklar stod och tittade på kartan och gav sig iväg på en vandringsväg. Skulle jag behöva cykla asfalt tillbaka till byn? Nänä, jag hade också karta. Och jag cyklade iväg på gruset till ett ställe där jag kunde få överblick, och bestämde mig för att stigen faktiskt såg åkbar ut. Efter några hundra meter fick jag bära och klättra genom ett väldigt stenigt parti, men sen följde smal, kurvig och kuperad stig längs foten av Saslonchmassivet.



Vid Rifugio Comici (underligt namn) träffade jag igen på killarna som körde fulldämpat och dom såg lite förvånade ut över att jag hade kommit samma väg. Här fanns det flera vägval, men eftersom dimma började sänka sig bestämde jag mig för att grusväg ner till Wolkenstein verkade vettigast för min del. Jag slet ordenligt på bromsbelägg och bakdäck på serpentin-nerfarten och hade hur kul som helst. Sen hittade jag dessutom några småvägar som gick längs med Gardena -bäcken på hemvägen och jag stortrivdes. Återkomsten till asfalten skedde inte förrän den sista kilometern innan jag kom in i Ortisei.


Nä. Landsvägscykling är transport. Jag cyklar enbart landsväg för att komma från ett ställe till ett annat. Det är okej, resande är alltid roligt. Men ska jag cykla för cyklandets skull kräver min kropp grus och stig. Det finns alltid en bra stig vid sidan av vägen. Det är den jag vill hamna på.