Sömnlös i Rudan

Det börjar bli dags för årets tävling. Jag pratar naturligtvis om Sömnlös i Rudan för fjärde gången. Förra året var jag inte med och tävlade, men engagerade mig som sportchef för alla lagen som delade tält med oss. I år blir vi inte lika många i tältet, men detär nog lika bra. Som vanligt är jag i usel form, men det börjar pirra av spänning inför att vara med i år igen.
Tre veckor kvar. Jag är glad. Nu ska vi bara hitta en kamin som inte kostar skjortan, för vi märkte förra året att vi måste ha något som kan torka kläder.

Fåfängans straff.

Jag var ute och körde landsväg idag, och för en gångs skull bestämde jag mig för att inte släpa med mig så förbaskat mycket prylar.. Jag är annars känd för att alltid ha med mig en enorm ryggsäck med första hjälpen, verktyg, pump, vätskesystem, extrakläder (ett par torra strumpor är alltid bra att ha) godis, telefon, kamera osv. Men jag brukar få protester från mina lvg-kompisar när jag gör det, och det var ju faktiskt för en gångs skull varmt. Så jag tog bara med mig pump, extraslang, däckverktyg och pengar i ryggfickorna, pumpade upp däcken till 110 psi och kände mig som en riktig roadwarrior. Snygg var jag också eftersom tröjan har en speciell extra smal ficka i mittten för pumpen.

Jag hade tänkt mig en lite längre tur, men jag kände snabbt att mitt bakhjul sade bump-bump med jämna mellanrum. När jag stannade så upptäckte jag att bakdäcket var väldigt slitet och att det fanns en reva i gummit som jag misstänkte gjorde en bula. När jag hade släppt ut lite luft blev det bättre, men jag valde att korta ner min tur och köra i en halvcirkel för att ha närmare hem om det skulle knepa. Turen var toppen, det är inte ofta som motvind känns varm och skön och jag mådde fint. Men dunket från bakhjulet kom tillbaka och var snart på samma nivå som när jag startade. Jag stannade igen och inspekterade fälg och ekrar, och det var en buckla i fälgen och den eker som satt närmast var så lös att den nästan skramlade. Ekernyckeln och multiverktyget med nödekernyckeln var naturligtvis hemma med dom andra verktygen som brukar finnas i min ryggsäck..

Nä, det får bli sista gången jag cyklar utan att ta med verktyg. Dom 853 gram min verktygspåse väger är ingenting mot att behöva avbryta en rolig dag på cykeln i förtid. Det blir ryggsäck på i fortsättningen, om ingen Mavic-bil är beredd att följa med mig längs vägarna på Södertörn.

Stulen cykel

Veckan nödrop kommer från John, som fick sin Chas Roberts-cykel stulen utanför Café String på Söder i tisdags. Jag får dock en känsla av att tjuven kommer att få lite problem, en custombyggd brittisk touringcykel är nog att betrakta som ganska svårsåld. Dessutom erbjuder John en hittelön på 3000:- för den som lämnar tillbaka cykeln, och han kommer inte att ifrågasätta hur den hittades.. Varenda cykelaffär i stockholmstrakten är underrättad, och jag bestämde mig för att hjälpa till lite extra eftersom jag vet att många som läser här är dels ute och cyklar i stockholmstrafiken och dessutom såna personer som tittar lite extra på alla andra cyklar ni ser. Så eftersom ni skulle reagera om ni såg en annorlunda brittisk stålram på byn så vet ni nu att det är en tjyv som har varit i farten. Och förövrigt kan ju cykeln dyka upp i andra delar av landet också. Själv kommer jag nog att cykla med extra lås berett i väskan om cykeln skulle dyka upp i min väg. Och förresten, cykeln ser vit ut på bilden, men är alltså silverfärgad. Dessutom är det en annan frampakethållare monterad. Loggan på styrröret ser ni här uppe. Vill du titta mera på Chas Roberts hojar gör du det här


Så här beskriver John cykeln:
Silverfärgad, specialbyggd ram (Charles Roberts London; stållogo på styrröret) med sluttande topprör, dubbla pakethållare, Shimano Ultegra komponenter, kapat bockstyre, SPD pedaler.

Du som har stulit min cykel: Hejsan! Bra jobb! Utom du behov till veta den här cykeln är speciell. Den var bygget för jag, er blitt specialtillverkat, och du KAN ICKE SÄLJA DEN ELLER ANVÄNDA DEN UTAN ATT AVSLÖJA DIG. Jag kontakta varje cykelbutik och verkstad i Stockholm. Behaga återlämna den och jag ställa inte frågor. Okej? Om du vilja ta de Shimano komponentera, okay, men ge mig minst cykels ram (den här var hand-bygget för jag), eller berätta mig var finns den. Om du vilja göra det riktige, eller du veta vem har tog den här eller när finns den, ställa den utanför Dalslandsgatan 7 11858 (upp trappan från Götgatan, intill Skanstull T-bana), eller kontakta John på 0705 305 849 eller jmanooch@gmail.com

Varsågod, en plädering: KASTA INTE BORT den cykeln när upptäcka du att du kan inte sälja den. Bara sätta den på Dalslandsgatan 7. Okej? Tusen tack. 3000 SEK även till tjuven, jag bryr mig inte.
/John

Elektriska växlar...

Att ha en cykel med en muséeimässig växelgrupp har sina nackdelar. Framförallt när växlingen är beroende av att batteriet inte tar slut. Det skulle dock vara ett mindre problem om det varit så att:
1. Det hade varit batterier som hade funnits tillgängliga i andra butiker än dom som är specialiserade på proffsfotografer.
2. Batterijävlarna hade varit uppladdningsbara.




Så, av dom två anledningarna kan jag inte rekommendera er att bjuda på Mavic´s ZAP-grupp om den dyker upp på e-Bay. Köp en Shimano 105-grupp från ful-Tyskland istället.

( ja det är mitt eget fel. Bara för att jag ska vara annorlunda. Usch vad jag blir trött på mig själv.)