Täby, vilket jävla skitställe.

Det senaste i raden av dumma föreskrifter för rekreationsanvändande av naturen står Täby Kommun för. OK, det är ju inte särskilt konstigt att ett ställe som är så fixerat vid bilanvändande och golf inte har cyklisters bästa för ögonen, men ändå: Täby kommun förbjuder cykling på vandringsleder. Jag häpnar över idiotin i det här. Vem tror på allvar att cykling är en skada för naturen eller att det är en störning för folks friluftsupplevelser? Herregud, MTB är en legitim form av rekreation och friluftsupplevelse. Det är ju bara cykling... Världens fridfullaste fordon. Folk är fan i mig galna. Speciellt Täbybor. I och för sig har jag vetat det länge, men inte velat inse att folk frivilligt väljer att utsätta sig för den misshandel den kommunens infrastruktur innebär. Men kommunfolket i Täby har gjort en stor miss, och den ska jag berätta om:
För det är faktiskt så att i en storstadsregion som Stockholm (dit jag tråkigt nog måste inkludera T**y) så går det inte att tro att man självsvåldigt kan bestämma över allting. Era skogar är inte en angelägenhet bara för er, utan för alla i Stockholms län. Det är vår gemensamma mark, och även om min kommunalskatt går till en annan kommun så är era skogar tillgängliga för mig också.
Vi bor på ett litet ställe och behöver samsas. Sketna kommungränser har ingen betydelse.
Försök inte att sätta er över allemansrätten på det där viset, snälla.

Vill ni ha det på det här viset så kommer jag att rösta för att T**y-bor får yrkesförbud i Stockholms kommun, för det är här ni alla jobbar och tjänar era pengar. Men när det gäller cykling i era skogar så gäller principen "not in my backyard". Fast hade det handlat om att bygga en ny golfbana så hade visan varit annorlunda.
Lyssna nu. Ni pep som fan när det var frågan om vägtullar för att ni skulle kunna köra era bilar till min stad. OK, jag är villig att slanta motsvarande summa för att få slita på era skogsstigar. Vad kan det kosta? 5 kr per år? Det har ni sedan länge tjänat in på att utnyttja Stockhoms fördelar men inte bidra med ett skit men jag betalar likafullt.
Täby, vilket jävla skitställe. Jag kommer att pissa på runstenen där Jarlabanke skryter nästa gång jag har vägarna förbi. Och lita på att jag kommer. Ring polisen om det inte passar.

(jag funderar på att rista egen runsten. Där ska det stå: Markus F hatade ensam hela Täby)

Grattis Ned Overend

Det var USA-mästerskap i CX förra veckan.. Bara som ett ytterligare tjat om hur stort det börjar bli så vill jag påpeka att i klasserna Masters 30-34, 40-45 och 45-49 så var det över hundra stycken tävlande i varje startfält.. Och den gamla legenden Ned Overend (51 år gammal och den första världsmästaren i crosscountry för er ungdomar) vann över mer än sextio deltagare i klassen 50-54 och är alltså USA-mästare. Men att ställa upp i tävlingen på elitnivå dagen efter var inget för Ned Overend:
-"Nah, I'm done, it's time to drink some beer"
Med den här attityden och med startfält som är så här proppfulla i "gubbklasserna" så är det ingen tvekan: Cyklocross kommer stenhårt. Vem bryr sig om att XC är dött, när CX lever så här bra?
(ja, det finns i och för sig många dumheter med CX. En av dom tristaste är ju att det är så fullständigt inlemmat i UCI-regelverket. Men det går ju att strunta i. Framförallt så tror jag att dom gamla gubbar som ramlar in i CX från mountainbikevärlden tar med sig en hel del av MTB-attityden till cyklocrosstävlandet)

Läs mer på Velonews:

Doping, pt.3.

Jag fortsätter att skriva om doping. Jag tycker att det är underligt att så många väljer att skylla dopingen på enstaka personer. Det känns ungefär lika meningsfullt som när man skyller fotbollsvåld på kriminella fans utan att se att själva ursprunget till läktarbråken finns på planen. För vad är egentligen skillnaden mellan att ta en utvisning för att ha fällt en motspelare för att hindra den att göra mål eller att dopa sig för att dra sitt lag till seger på en bergstapp på Girot eller att försvara sitt lags heder mot motståndarfansen utanför arenan?
Jag ser faktiskt inte skillnaden. Det handlar om samma sak. Laganda. Och framförallt om mansrollen. Jag ska be att få citera från en av dom bästa böcker jag läst av en mycket skärpt journalist, Stephan Mendel Enk. Det hela börja med att han träffar några personer från AIK´s firma, och dom berättar hur dom ser på saker och ting:
"* Stå pall.
* Behärska dig.
* Var lojal mot gruppen.
* Offra dig för något större och viktigare än du själv.
* Den interna hierarkin.
* Föraktet för svaghet.
"Jag kände igen allt för jag är uppfostrad enligt samma principer. Av föräldrar och kompisar, i killgäng, i skolan. På de mansdominerade tidningsredaktioner där jag jobbat. I filmer, tidningar, tv-serier och böcker som främst riktar sig till en manlig publik. Och inte minst, på de sportsidor där krönikörer och idrottsledare nu tävlade i att fördöma Firman på strängast möjliga sätt".
"De utför manlighetens dirty work, de är frontsoldaterna som offras för att vi ska gå fria. Vi kan njuta av de privilegier deras kriminella handlingar ger oss och ändå kalla oss schysta killar".

Visst, Stephan Mendel-Enk drog dom här slutsatserna efter att ha träffat AIK-supportrar. Men det är samma snedvridna sätt att se på världen som gör att jag blir arg även på små barn som råkar ha Djurgårdsfärgerna på sig när jag råkar befinna mig vid Globen på fel lördag.
Jag känner igen rubbet.
Alla vi som har formats av det här tänkandet (och det gäller inom all idrott och inom yrkeslivet) skulle utan problem kunna dopa oss om i hamnade i rätt situation. Om vi visste att vi kanske skulle förlora något år av vårt liv men att chansen till att laget/vi själva skulle vinna skulle öka så hade vi gjort det. Vi kommer inte tillrätta med doping genom hårdare kontroller eller hårdare straff, och inte heller kommer vi tillrätta med det genom att ställa oss och fördöma utövarna. För den som dopar sig har ju gjort det som krävs. Varit lojal, ställt upp och kämpat för laget med alla tillgängliga medel enligt devisen "it´s not cheating if you don´t get caught". Och ibland måste man faktiskt ta risken och bli utvisad för att ha fällt en motspelare.
Vill vi stoppa dopingen måste vi gräva betydligt djupare. Framförallt så behöver vi göra upp med en mansroll som säger att det inte gör någonting om vi skadar oss eftersom skadorna är beviset för att vi har vågat kämpa.
Läs Mendel-Enk´s bok. Den finns hos Ad Libris som elektronisk bok och kostar 44:- och går att ladda ner. Det betyder att du kan skriva ut den och sätta dig på din lokala ölpub och spendera resten av en hundring medan du läser. Om du inte har förstått dopingproblemet efter att ha läst den här boken så har du åtminstone druckit några öl.
Med uppenbar känsla för stil


(ja förresten, här har ni Bajenkalendern. Visserligen är det bara nio dagar kvar, men texterna är lika bra för det).

Cyklister för doping

Jag läste det här.. Ett upprop mot doping. Jag undrar vad initiativtagarna hade tänkt åstadkomma? Ska dom lämna namnlistor till kungen?
Nåja, här är texten, ni får läsa själva:

-Nu räcker det!!
Som fan av cykelsporten har jag fått nog!!! Nu får det räcka med doping och annat fusk inom sporten. Den senaste tidens avslöjanden med massor av misstänkta cyklister var droppen som fick bägaren att rinna över.
Vi som hängivet ser fram emot och följer de stora tävlingarna på TV och på plats kan inte längre acceptera att den sanslösa och livsfarliga hanteringen av doping får fortsätta.
Vi kräver att organisatörerna tar ännu större ansvar, att stallen inte längre anställer cyklister som någon gång blivit fällda för dopingbrott, även efter att strafftiden gått ut, och att en betydligt bättre fungerande organisation för dopingkontroll tas fram.
Samtidigt vill jag poängtera att jag är cyklist. En 100% dopingfri cyklist! En äkta cyklist!
Rädda cykelsporten nu, det är den värd!
(och sen kan man få skriva på en namnlista)
Slut citat.

Alltså, jag är inte så förtjust i doping. Jag är övertygad om att doping är väldigt farligt, och att den proffscyklist som dopar sig avsevärt kortar ner sitt liv. Men jag är ännu mindre förtjust i moralpanik och folk som helt plötsligt låtsas vara indignerade och som ska börja med någon form av korståg..
För det första: Det har fuskats i cykling sedan dag ett. Det känns som om det är ganska sent att ändra på det nu. Den som påstår något annat ljuger eller har en till dumhet gränsande förmåga att stänga ute obehaglig information. Merckx, Anquetil och Poulidor var dopade. Alla var det. Alla är det.
För det andra: Dopingkontrollen inom cykling är väldigt bra. Att många cyklister misstänks eller åker dit är ett tecken på att det funkar. Men när drevet går så glömmer massvis med folk bort att dom för bara en kort stund okritiskt hyllade en idrottsman som i deras ögon gjorde en fantastisk prestation och står beredda att istället släpa någon till skampålen.

Jag kan förstå att man känner sig lurad. Men den som står för det största bedrägeriet är i det här fallet betraktaren själv som har vägrat (och fortsätter och fortsätter att vägra) inse att det inte går att cykla TdF på vatten och bröd, något som har varit självklart för proffsen i över femtio år.
Jag efterlyser faktiskt lite förståelse för dom som dopar sig. Det krävs inga större insikter i hur människor fungerar för att förstå hur en person som sedan tonåren vant sig vid tävlingsmentalitet och vars enda mål i livet är att bli proffscyklist väljer att ta till förbjudna medel för att förbättra sina prestationer. För den personen hamnar i en miljö där doping inte är förbjudet.. Det är påbjudet med doping. Inte officiellt naturligtvis, men för att få vara kvar i laget så är det vad som gäller. Och även om inga tränare eller soigneurer tänker berätta, så är det så det är. Vad gör man när man är duktig men fortfarande inte vinner därför att dom som är lika bra eller sämre än man själv tar hjälp av otillåtna metoder? Hur skulle du själv göra i den situationen, när ditt livs dröm håller på att gå i uppfyllelse och du är omgiven av personer som mår toppen och är jättesnabba och orkar hur mycket som helst.
(dessutom så hamnar man i en 24/7 miljö med andra som är likasinnade och som bara har ett enda mål i skallen. Ingen familj, inga vänner, inga normala arbetskamrater eller skolkompisar. På resa hela tiden, och ingen tid till privatliv. Perfekt sektmiljö, om någon frågar mig)
Du skulle för det första börja tvivla på att doping är skadligt, eftersom du varje dag får bevis för hur bra man kan må av det (dom som inte pallade har ju slutat och är sjukskrivna vid 30 års ålder med förstorat hjärta eller har dött, så dom ser du ju inte). Den som tror att det går att stå emot det är väldigt korkad.
Så, cyklister dopar sig. Dom gör det för att palla med, på samma sätt som rockband på turné behöver kemikalier för att kunna prestera. Men på samma sätt som heroin inte har gjort någon till bättre musiker så gör inte EPO någon till bättre cyklist. Det får bara folk att stå ut med dom enorma påfrestningar som ett liv som artist innebär. Vill man på allvar få slut på dopingen så är det dags att sluta förfasa sig och spela upprörd. Cyklingen har alltid varit dopad, men det är inte på grund av fusket det är världens vackraste sport. Cykling är vackert trots drogerna. Vill man inte ha dopade cyklister så är den enda logiska slutsatsen att vägra sitta framför Eurosport när dom visar Girot, TdF eller Vueltan. Själv kommer jag dock att titta, men utan att kasta moralkakor på dom som skadar sig själva för att göra fantastiska prestationer för min underhållnings skull. Jag hoppas bara att dom tjänar mycket pengar och att dom hinner sluta i tid.

(och för övrigt, gillar man inte knark så kan man ju alltid förfasa sig över hur Pete Doherty rumlar om utan att någonsin ha behövt lyssna till en enda sekund av Libertines eller Baby Shambles)

Jo, ett litet tillägg:
Benämningen "Hockeyfarsor" är ju välkänd. Om man vill ta sig en fundering över varför doping uppstår så är jag övertygad om att föräldrar och idrottsföreningar måste börja intressera sig för etik och moral.