Proppmätt..

Jag väger ungefär 10 kg för mycket. Inte så jävligt med tanke på hur andra människor kan se ut, men med tanke på att jag äter en otroligt liten del "skräpmat" så är det kanske på tok för mycket. Chips, läsk och hamburgare är inte riktigt min grej. Men hela mitt liv är präglat av god och (oftast) riktig mat. Mycket, dessutom. Det blir på det viset när man jobbar med käk. Avsmakningar hala tiden. Dagen inleds med en caffé latte i Illybaren på jobbet, och sen fylls det på. En ny sorts rökt skinka på frukostmackan. Efter lunch en dessert eller chokladtryfflar från en leverantör. En biff ska provstekas. På eftermiddagen besöker jag en charkproducent och får med mig hem ekologisk prinskorv och isterband. Nästa dag ska en Talleggio eller en Parmigiano avsmakas. Ja, ni förstår..

Så här var det idag:
08:00. Caffé Latte. Iväg till restaurangen för att köpa en macka. Nya rökta skinkan på mackan.
0830. Förbereda provlunch för 60 pers. Det blir förrätt med 9-månaders Manchegoost gjord på fårmjölk, 12- månaders Serranoskinka, spansk tortilla och marinerade oliver med oxblodssallad och mangoldskott. Varmrätten ska bli hängmörad Hälsingebiff, tomatsallad med basilika, rödlök, Balsamicovinäger och Jungfruolja, en ny sorts pommes frites och BBQ-Bearnäs. Dessert blir några nya glassorter som SIA-glass introducerar..
09:00. Skinkan och osten till förrätten är uppskuren. Jag friterar några pommes för att kolla hur lång tid dom behöver i fritösen. Testar dom med våran "mediumprisade" majonnäs.
10:00. Tomatsalladen klar. Smakar av, plommontomaterna vi har använt är väldigt goda. Såsen klar. Smakar av.
11:00. Dags att servera lunchen. Alla lyriska över Hälsingeköttet.
12:30. Jag käkar lunch. Nya glassen smakar bra till efterrrätt.
13:00. Snor lite smågodis av en av våra innesäljare som har hämtat på våning tre.
14:00. Hämtar upp fyra sorters olivolja från lagret för avsmakning.
14:30. Springer ihop med en kollega från grönsaksavdelningen som kommer och kånkar på sex sorters torkad frukt. Smakar. Jättegott.
15:00. Skriver några mail. Hittar varuprover på en lufttorkad skinka som någon ställt på mitt bord och stoppar in dom i kylen för senare test.
15:30. Förbereder för visning av månadens varor. Ställer fram olivoljan och skivad baguette för att folk ska kunna doppa och smaka olja mot olja.
16:00. Våra leverantörer anländer för att visa sina varor.
16:30. Avsmakning med innesäljarna. Jag testar alla fyra olivoljorna, prinskorv, fläskfilé, mintchoklad, prästost, kavring, julköttbullar, skogsbärstårta, brie, rosenbröd, gula korinter, torkade aprikoser, struvor, hjortroncider (4,5%) och julcider med smak av mistel(?). En av leverantörerna har med sig Bourbonvaniljstång som jag dock bara luktar på och stoppar i fickan. Jag struntar i Carlsberg och Baileys.
16:50. En dryckesleverantör anländer med en kartong Samuel Adams i famnen. Hon är försenad och jag gör plats åt henne, plockar fram spottkoppar och provglas. Smakar Samuel Adams Boston Lager (helt i onödan, jag vet mycket väl hur den ölen smakar) och Red Stripe(ny för mig. God lager). Provsmakar Samuel Adams två gånger till eftersom det är precis det jag har velat i flera timmar.
17:30. Produktvisningen avslutas. Avplockning. Upptäcker en halvdrucken flaska Champagne.
Överväger att cykla hem med den men inser det omöjliga och nöjer mig med ett glas.
18:15. Städat och diskat. Hemgång.

Okej, det var en extrem dag idag. Men jag arbetar i smakernas rike, så egentligen är det inte så konstigt att jag väger 10 kg för mycket. Egentligen borde jag inte kunna röra mig.
Och för övrigt så skulle jag inte vilja ha det annorlunda. Smaker är en så viktig del av mitt liv så jag har otroligt svårt att föreställa mig hur det skulle vara att jobba med något som inte hade med mat och dryck att göra. Och förresten, det handlar inte bara om smaka på goda saker. Det är ganska ofta tvärtom. Många korvtillverkare skulle fått näringsförbud om jag hade fått bestämma.

Ny hjälm

Så där. Det tog mig bara drygt två år att skaffa ny hjälm. Min gamla Met Stradivarius har varit med sedan 2003 och det har samlats en hel del svett i den trots att jag har bytt ut alla kuddar och vaddering flera gånger. Så varför har jag hållit fast vid en gammal hjälm så länge? Ja, först och främst så har den passat. Sen så var den ganska nätt och lätt och snygg. Jag skulle gärna köpt en ny likadan men dom har bytt modell och tyvärr har designern på Met en lite udda smak när det gäller mönster.
Men till slut så insåg jag att om jag tycker den är äcklig och bara tar på den om jag planerar att bli blöt, lerig och svettig så är den förmodligen mogen för att få stanna permanent på hyllan.
Catlike Kompact fyllde mina utseendekrav (inga bjärta mönster, ingen skärm, inte för många vinklar och vrår som samlar skit, grundfärger, inte för mycket svetto men aaabsolut inte frirajd). Den ska passa när jag cyklar i kavaj också. För om den är äcklig och ful så tar jag inte på mig den när jag pendlar/gör kundbesök/handlar/hälsar på morsan osv.

Så. Nu har jag ingen anledning för att nobba hjälm längre. Och förhoppningsvis så skyddar den bättre om jag skulle behöva kliva av cykeln med huvudet före, för fem års svettningar kan aldrig vara bra för frigolit.

(första intrycket är att Catlikehjälmen passar väldigt bra, och justeringssystemet är snarlikt det jag vant mig med från Met. Och som sagt, den är mattsvart och väger lika mycket som min gamla hjälm. Det känns skönt att byta.)

Ingen lera för mig

Medan vännerna gjorde årets höstepic i Roslagsleran satt jag inomhus och cyklade. Jag är inte särskilt förtjust i att träna på gym, men om jag någonsin ska komma i form så räcker det inte med att jag slöcyklar runt i skogen eller på mysiga landsortsvägar.
Problemet jag har är att konditionen måste öka, jag behöver bättre syreupptagningsförmåga och då är det bara högintensiv konditionsträning som gäller.
Inomhuscykling alltså. Men jag har ingen som helst lust att sitta i en trång källarlokal. Forsgrenska badet på Medborgarplatsen har varit en favorit hos mig sen jag var liten. På balkongen kan man sitta och trampa och lyssna på plask och barnskratt från bassängen. Stort, ljust luftigt och klordoftande.
Visst, jag har tidigare ondgjort mig över gym. Men jag ser det som rehab. Ibland måste man käka medicin även om den smakar fan. Att träna på Medis är som att få medicin med hallonsmak. Dessutom kan man avluta med en simtur och Oliver Twist ligger bara 250 meter bort om man skulle bli törstig.

Skovård pt 2

För så där sex veckor sedan så beklagade jag bristen på anständiga cykelskor. Flera bra förslag dök upp, men frågan har åter aktualiserats och nya fakta har inkommit. Läs vad hedersmannen Niklas har att säga. Detta är vettig konsumentupplysning och på tok för viktigt för att hamna i bakvattnet bland gamla blogginlägg:

Niklas:
-Var i Berlin i helgen och besökte ett antal av stadens bättre cykelställen. På Radkunst finns Marresi "Eroica" i flera modeller. slät sula, mtb/spd och Look. Fantastiskt välgjorda och det enda som hindrade mig från ett direktköp var att jag inte kunde bestämma mig för om ja vill ha en slät sula för retrohojen eller om man skall satsa på mtb/spd för ett större användningsområde. Butiksägaren gick omkring i sina "Eroica" med slät sula som "vardagssko", med besök hos skomakaren då och då för att lägga på nya slitskikt. Mtb/spd och Look-varianten hade snygga ventilationshål den andra var helt slät. Storleken är för min del (41) samma som på Specialized och en storlek mindre än Sidi. Dock smal i modellen så har man en bred fot bör man kanske prova innan köp.
/Niklas

Jag tackar! Ett höstbesök i Berlin känns just nu väldigt angeläget.

L´Eroica

Dom flesta av er känner ju till L´Eroica, grusvägsloppet i Toscana där mustaschgubbar i secondhand-ull rejsar runt på antikhojar och pimplar Chianti. Ett slags fullvuxet Tour de Retard.
Trots att lajvande aldrig har känts särskilt attraktivt för mig ( jag skulle bara börja fnittra om jag var på medeltidsveckan i Visby och kallade mig för Riddar Benkt av Oxhufvud eller om jag skulle knata omkring i en skog och uppföra mig som en Orch som ska kidnappa en alvprinsessa) så har jag varit sugen på L´Eroica ett bra tag. Vem vill inte tillbringa några höstdagar på Toscanas landsbygd i sällskap med ett gäng törstiga cykelnördar?

Och i år har L´Eroica gått ett steg längre. 2000 cykelfånar i dammet fick någon att tänka till:

"Cycling needed something new and the riders need a motivation," explained Angelo Zomegnan, events director of RCS Sport, to La Gazzetta dello Sport during the presentation. "This race is unique, and is special."

There will be an expected 2000 cycling enthusiasts to take part in the eleventh edition of the amateur event two days prior to the professional race. "In the amateur event there exists a spirit, a brotherhood, that modern cycling is losing. The Monte Paschi Eroica [pro race] will be a way to refind the rays of the past...
(läs rubbet här)

Dom lade alltså till ett proffslopp också. Och det är här jag tycker att dom gjorde så otroligt rätt. Dom utgick från något som redan var etablerat som en gräsrotsföreteelse och såg att det kunde bli ett spännande och intressant proffslopp av det. Allt är rätt. Det ligger vid en tidpunkt då cykelsäsongen är ganska död, det ligger på en plats där det inte finns något stort lopp, formatet med 70% grusväg gör det annorlunda tekniskt för deltagarna och spektakulärt att beskåda och dessutom har man redan en hop glada cykelfans på plats för att bli publik.

Det blev en vårklassiker på hösten. Genialiskt. Dessutom är det målgång i Siena, staden där huliganismen föddes.

Hur det gick? Jag tror att Ljungquist var nöjd med sin andraplats. Läs mer här.

Och bara för att överpedagogiskt demonstrera varför jag är så entusiastisk över det här loppet när jag bara för några dagar sedan rackade ner på det mest ambitiösa proffsloppet någonsin så kommer här några bilder. Ni får själva lista ut vilken pizza som föreställer vilket lopp.






Alla rätta svar kommer att belönas med en stor portion Prosciutto crudo eller Jamon Serrano. Priset avhämtas hemma hos mig i Årsta. Ta med en flaska Chianti.

Det var väl ganska uppenbart att det var på gång...

Nu är det offentligt: Tour of America sätter igång i september nästa år ( sorry, jag vet att det är mer än två veckor sedan det meddelades, men jag har inte hunnit kommentera). Det var ju bara en tidsfråga innan TV-bolagen skulle begära ett arrangemang som bättre funkade med amerikanska TV-tider. Inte fan kan dom mest dramatiska spurterna eller bergsduellerna inträffa när man antingen har förmiddag i New York eller sitter i bilkö i Los Angeles på väg till jobbet. Det blir längre än TdF och prissumman blir enorm. (just att det är så långt kan ju stöta på patrull med UCI, men det löser sig nog)

Själva formatet är ju episkt så det förslår. Start i New York och målgång i Kalifornien.
Världens största cykeltävling, men det kittlar tyvärr inte. TdF, Girot och Vueltan är gripbara för mig. Jag kan utan större problem ta mig dit och stå vid vägkanten och målgången inträffar nar jag kommer hem från jobbet, inte när USA´s network har prime Time. Jag känner helt enkelt en annan samhörighet med franska småbyar än majsfälten i den amerikanska mellanvästern.

Det som har gjort TdF, la Vuelta och Girot till så starka är att dom är så hårt knutna till det arrangerande landets kultur och de människor som befolkar landet. Det här blir stort. Tour of America blir världen största idrottsarrangemang, världens största show i världens rikaste land.
Men har det själ? Kan cykelsporten bli något annat än underhållning i ett land där cyklister prejas av vägen, får ölburkar kastade i huvudet eller där folk kan skjuta med hagelbössa på den som cyklar på ens mark(1) ? Kan världens största cykeltävling bli något att ha när inte en tyst överenskommelse bland de tävlande säger att den lokala stjärnan ska få tillfälle att lysa när etappen går genom hembyn? Cykeltävlingar kräver kultur. Lokal kultur. Och jag är övertygad om att det aldrig går att införa sånt uppifrån. TdF må vara en spektakulär karavan men arrangemanget har byggts upp under mer än hundra år. Det lokala stödet är grunden för att TdF är världens största och bästa idrottshändelse. TdF är älskat för att det i mångt och mycket har en gemensam kulturell identitet med publiken.

ToA är show, och det kommer att bli världens största show för att någon vill det.
"Let´s do it like in France, only bigger and longer and with bigger cashpurses. And on primetime-TV, not awful eurohours. And if we keep it in the states we can count on USACycling to hush-hush all the dopingtests(2)"

Ni vet hur jag är. Stockholmare, svensk, europé. Hellre Choucrôute än Panpizza, och jag föredrar Chablis framför Californian Chardonnay. Och jag är sur och grinig, och det är den här bloggens uppgift att vara tvär. Dane, som har ett annat perspektiv, kan mycket väl ha en motsatt åsikt.


1. Ja, jag har läst på tok för många berättelser av amerikanska cyklister om hur det är att cykla i USA.
2. Om jag ska döma efter hur NBA ,NHL, AFL och Baseballförbundet i USA hanterar dopingfrågan så kommer ToA att bli ett "Free for all" vad gäller doping. Jag ser inget skäl till att USACycling skulle agera annorlunda när det blir så pass mycket pengar inblandade.

Måste skaffa växlar

Traktormakt, Ulvsjöslingan och Blåa till Saltis kändes fint idag. Jag tog en lång lunchpaus i den inte alls tysta skogen (jävla liv på fåglarna faktiskt) och mumsade på en macka med Serranoskinka. Däremot kroknade jag som vanligt på hemvägen från Erstavik, på något sätt är det mer knäckande med dom spikraka grusvägarna än att cykla på stig. Jag måste skaffa växlar så att transportsträckorna blir uthärdliga. Toppendag på det hela. Dessutom stötte jag på några goda vänner nere vid Sickla på hemvägen.
Är det någon som har ett tips på en fultysk komponentgrupp kan ni väl meddela mig. Inga bromsar dock, mina Magura duger utmärkt.

Vad fan är hög standard?

Insikten att vi priviligierade människor i västvärlden måste ändra vårt sätt att leva för att överhuvudtaget kunna säkra överlevnaden för kommande generationer börjar så sakta slå rot hos folk.
Men den insikten åtföljs ganska ofta av panik, för det finns många som är så fantasilösa att dom blandar ihop en livsstil som bygger på förslösande av naturresurser, andra länders fattigdom och tillgång till extremt billig energi med verklig livskvalitet. Så är naturligvis inte alls fallet. En fruktansvärd mängd av dom saker vi tar för givet är bara ren skit. Vi behöver inte ha det så.
Eftersom den här bloggens fokus är cykling, så ska jag i dom här exemplen som följer försöka ge en uppfattning om hur det kan bli när vi har lagt konsumismen bakom oss . Vi förutsätter alltså att vi om några år lever i en värld där:

-det inte finns billiga transporter som baseras på förbrukande av ändliga naturresurser
-petroleum bara används där det är befogat
-energi är dyrt
-u-länder använder sina resurser till att producera för egen marknad istället för att tillgodose västvärldens lyxkonsumtion
-lokal produktion och näringsverksamhet återigen är lönsam efter mer än femtio års utlokalisering till låginkomstländer eller jätteindustrier

Här kommer några exempel på hur det kan bli om vi bestämmer oss för att göra något bra istället för att sörja över att en kort period av överkonsumtion går mot sitt slut:

Någon kan ju grina över att charterresan till Thailand inte längre blir möjlig... Nej, det är sant.
Men du och dina ungar cyklar till Jylland och tältar 14 dagar på sommaren. Eller så tar ni båten från Nynäshamn och tillbringar en vecka på pensionat på polska östersjökusten.

Du slipper ta bilen till kundbesök. Du tar tåget. Eller så cyklar du. Ingen kan gråta över det.
Du slipper för övrigt ta bilen till köpcentrat utanför stan, eftersom det inte längre existerar. Butikerna ligger på samma gata som du bor på.

Du kan inte längre köpa billig thailändsk skräpkyckling, broccoli från Guatemala eller dansk fläskfilé i köpcentrat som inte längre finns. Däremot har du och dina grannar ett eget hönshus där du kan hämta nyvärpta frukostägg och slaktaren på din gata erbjuder färsk nygjord Bratwurst.

Vi som cyklar i Nackareservatet får lära oss att stänga kreatursgrindarna ordentligt efter oss. Skogen erbjuder massvis med bete åt korna och fåren som tillhör Nacka Gård. Och när vi cyklar nerför backen mot Sickla får vi se upp för grisarna som mumsar ekollon.

Brooklyn Lager och Samuel Adams går inte längre att få tag på. Däremot så har Münchenbryggeriet på Södermalm börjat brygga igen och erbjuder Söder Strongbeer. Och för den som gör längre turer på söndagarna så har Sigtuna Stadsbryggeri och Strängnäs Stout intressanta produkter att provsmaka.

Du behöver inte längre skjutsa dina barn flera mil till hockyträning. Det är för dyrt att driva ishall, så dina ungar tränar fotboll året om på grusplanen som ligger där du bor. Och när dom växer ur sina fotbollsdojor (tillverkade i Örebro) går dom i arv till en annan unge för dom är gjorda i läder som går att reparera, sula om och underhålla. Fabriken i Kina som tidigare gjorde skräpdojor till dina barn gör något helt annat numera. Skomakaren på din gata får verkligen visa vad han går för. Och dina ungar får skynda sig hem från fotbollen för dom ska hinna med att rensa kolonilotten!
På lördagen cyklar din 12-åriga dotter ut med leveranser från specerihandlaren. Pengarna hon tjänar sparar hon till en ny cykel.

Du slipper hålla reda på en snygg trädgård. Du odlar morötter istället, och gräsmattan har du lånat ut till en bekants får. Räkna med en god fårost och en lammstek till hösten.

Det blir inget slötittande på TV. Du har inte tid. Du stoppar strumpor, kokar sylt eller river vitkål till din egen surkål. Eller så stickar du en ulltröja.

Du cyklar till jobbet, vilket inte är något problem eftersom alla arbetsplatser ligger inom lagom avstånd till bostadsområden.

Det svenska öppna landskapet är inte längre bara skitsnack från Scan och Arla eftersom det blir ekonomiskt lönsamt att utnyttja kreatursbete även på små arealer. Alla små stigar i skogarna kommer att bli upptrampade igen. Det finns inga golfbanor eftersom ingen markägare är villig att släppa ifrån sig bra ängar.

Gore-Tex finns inte. Men det finns jättefina ulljackor från Bergslagen och cykelskor i Åländskt vattentätt sälskinn.

Det finns inget lösgodis. Visserligen så producerar dom skånska och gotländska sockerbetsfälten bra med socker, men det är dyrt. Så pass dyrt att du bara har råd med socker till din egen hallonsylt och rabarbersaft (och till dina hemgjorda powerbars på torkade äpplen och sviskon).
Dina barn får fem karameller och en lakritsrem på lördagen.

Din cykelsadel kommer att vara tillverkad av läder som sakta kommer att forma sig efter din kroppsform. Din cykel kommer att vara svetsad och lödd i Sverige efter dom bästa metallurgiska kunskaperna om hur man manipulerar svenskt stål. Troligtvis väljer du att få din cykel byggd av en av dom bästa rambyggarna eftersom du inte känner dig nöjd med det standardsortiment som erbjuds av dom andra inhemska tillverkarna. När du knäcker din bakväxel byter du inte ut den mot en ny, utan du lämnar den till en person kan reparera den åt dig. Din lokala cykelbutik alltid välförsedd med reservdelar eftersom dom håller lager numera.

Det är inte så varmt hemma i din bostad. +18° oftast. Men det kan bli 15-16° när det är kallt ute.
Det gör inte så mycket efterom du sätter på dig en extratröja, och förresten så kan du äta upp det feta på fläskkotletten eller ta lite riktigt smör på smörgåsen eftersom du har en högre energikonsumtion när du inte vistas i en inomhustemperatur på +22° hela tiden.
Du slipper käka Becel och Lätta.

Du slipper gå på gym. Dina barn slipper McDonalds, för det finns ingen billig köttfärs som är framställd under subhygieniska förhållanden på köttet från misshandlade kor och ingen industripotatis och ingen billig palmolja och transfetter. Det finns inga plastleksaker till Happy meal. Du och ungarna käkar matsäck istället: Limpmackor med stekt ägg.
Coca-Cola finns däremot kvar. Men den säljs i 25cl-flaskor istället för enorma papphinkar och den kostar lika mycket som öl.

Känns det som om det ovannämnda skulle vara negativt? Jag tror inte det. Det här scenariot var ju vardag för femtio år sedan. Din farmor skulle känt sig hemtam. Inte fan var det dåligt på den tiden. Och det var ju absolut ingen katastrof. Vi har överkonsumerat för att få saker som Happy Meal, och det är definitivt ingenting jag kommer att sakna.

Mässa

Attans. Det är mässa på Münchenbryggeriet. Högst 10 % av kunderna är intresserade av det jag har ett erbjuda. Men några saker är positiva.
1. En av utställarna säger till mig: Var det inte dig jag köpte en Kona Jake av för två år sedan?
2. En annan av våra leverantörer (från GBG) säger "de´ ä la gött att du cyklar, de´ skulle jag ha gjort om jag kunnat ta med cykeln".

Aftermäss-öl: Hofbräu Oktoberfestbier på Oliver Twist.