Skovård

Det är något som är tvärfel med cykelskor. Jag kom på det idag när jag ägnade en halvtimme åt skovård (det är inte särskilt lång tid. Endast tre minuter per sko enligt bilden). Borsta rent, borsta upp mocka, lägga på skokräm, lägga på impregnering, borsta skoputs, vaxa, rugga upp mocka, kolla skosnören osv. Mysigt terapijobb med lukt av läder, skokräm och fett. och resultatet gör att man känner sig som en kung.
Men varför är det inte samma sak med mina cykelskor? I bästa fall stoppar jag i tidningspapper eller en påse silica för att få dom att torka ut, i sämsta fall åker dom i tvättmaskinen.. Men dom stinker apa likförbannat. Och det här är konstigt: Dom par av mina dojor som är i störst behov av omvårdnad får det inte!
Jag kom på svaret idag. Felet är ju att cykelskor inte görs i några vettiga material. Cykelskor görs ju i plast. Antingen är dom i nylon och konstläder med myggnät här och där för att vara lätta och välventilerade, eller så är dom i neopren och plastat konstläder för att vara varma och torra. Det är ju så tvärfel något kan bli. Det går ju inte att vårda ett par cykelskor. Det är råkorkat. Vanligt läder andas, går att fetta in mot väta och formar sig efter foten. Läder är svalt när det är varmt och värmer när det är kallt. Med ullsockor har man inga problem med fuktransport. Den briljanta idéen med skosnören gör också att man kan justera passformen på ett flertal punkter på ett enkelt sätt.

Så nu startar projekt cykeldojor i läder. Inget retrotjafs, utan det ska bli en sko med hård innersula, läderfoder, SPD-sula och skosnören istället för nån jävla Velcro. Inget löjligt myggnät som kompenserar för instängda fötter och ingen färgsättning som är hämtad från en surrealists mardröm. Svart, brunt, natur och oxblod är dom enda godkända färgerna. Och dom ska vara reparerbara hos vilken skomakare som helst som har en skosymaskin. Skor som går att putsa och vårda i 10 år, eller om det är vinterskor, går att fetta in till en vattentäthet som är snäppet under gummistövel.
Som en extra bonus slipper man dessutom tåbiran.

(ja, ulltröja, lädersadel och läderskor. Förnyelsebara naturmaterial)

Inget födelsedagskalas.

Jag ställer in BBB´s födelsedagskalas.
Det finns många anledningar, men det viktigaste är väl att antalet intresserade inte står i någon vettig relation till kostnaderna för att arrangera ett kul party. Lokal+souvenirer kostar lika mycket oavsett om det blir 10 eller 50 pers, men är vi bara 10 kan vi lika gärna sitta hemma i mitt kök. Men i och med förarbetet så fick jag några kanonbra idéer och uppslag, så jag funderar på en julfest i december istället.


(dessutom, det händer flera andra kul saker. Tour de retard och SSSM inträffar ju helgen innan och efter. Nån gång ska ni väl vara nyktra också)

Lite cykling!

Jag antar att ni började ge upp hoppet om att den här bloggen skulle handla om min egen cykling, eller hur?

Nåja, idag har jag i allafall varit ute och hojat på allvar för första gången sedan i Juli. Lusten att cykla fanns, men inte förmågan. Lunginflammationen har verkligen satt sina spår och jag var helt slutkörd efter en timme. Jag tror inte jag kan undvika att skaffa gymkort, jag är på tok för skröplig.
All styrka är som bortblåst. Men jag ser gym som rehabilitering, inte träning.
Min SUB var dock hur kul som helst att cykla på trots att bromsbeläggen är slutkörda. Att cykeln känns rätt men att jag inte orkar är ju bara ett tecken på att det är något som saknas i mitt liv, nämligen kondition.

Mod sunday pt 4

I min strävan att erbjuda lättare underhållning på söndagarna kommer här en dokumentär om Wigan Casino. Vi följer modernistkulturen in i 70-talet, till nordvästra England där stadiumrocken inte hade lyckats släcka törsten på riktig soul..
Vi tar en tur till kolgruvor, textilfabriker, souldiskotek, löjliga brallor och amfetamin.



Om du inte orkar med en 26 minuter lång dokumentär utan bara vill ha lite fin soul så föreslår jag det här alternativet istället.


Och förresten, detta inlägg tillägnas min vän Wasabi för tipset om Northern Brewery.

Jag slapp flytta till Strängnäs

Den sista tiden har det spekulerats lite på mitt jobb om att vi skulle flytta. Nya lokaler har varit på tapeten (jag har själv varit med och tittat på ett tänkbart lager) och det har varit självklart att två stora lager i Stockholm har varit omöjligt i längden. Men den stora frågan har varit vart det nya lagret skulle placeras. Stockholm är fullt, och det är dyrt. Men det måste också ligga till så att det har nära till stora försörjningsleder, och för den delen också nära till järnväg om det skulle bli kris. Så det heta tipset har varit någonstans i södra mälardalen. Så det var med lite oroliga känslor vi alla gick på ett snabbutlyst informationsmöte idag.. Visst blev det Strängnäs. Ett centrallager på 16 000 kvadratmeter för hela Sverige och ett mindre lager för Stockholmsregionen på 11 000 kvadratmeter ska byggas. Det kändes väl så där, tills direktörn vände till sida tre i Powerpointpresentationen: All sälj/köpverksamhet för Stockholmsregionen stannar kvar i Årsta i nya lokaler och dessutom ska ett nytt specifikt färskvarulager byggas i direkt anslutning till det kontoret. Det är exakt vad jag hoppats på, och det kommer att bli skitbra. Om jag ska kunna göra ett bra jobb så måste jag ha lika nära till lagret som till säljarna, och det tar tid att cykla till Strängnäs. Kanon. Det enda tråkiga är att en massa fina kollegor kommer att hamna 8 mil bort om dom nu väljer att flytta med. Jag kan tänka mig att chaufförerna och lagerarbetarna som bor i Tyresö inte direkt jublar ikväll.

Men, över till intresantare saker: På söndag ska jag ta min första långa cykeltur sedan lunginflammationen. Det får bli lugnt tempo. Vart ska jag cykla, och hur? MTB, LVG eller grus? Landsväg till Strängnäs kanske?

Det kan inte vara sant..

Alltså, ni vet att jag gillar öl. Och att jag är en sucker för modernistkultur i alla dess yttringar vet ni också. Så när jag blir tipsad om ett bryggeri i norra England som döper sina månadsöl efter Northern Soulklassiker faller jag ju naturligtvis som en kägla. hade jag ett eget bryggeri så skulle jag göra exakt likadant.
Beställningssedeln till Systembolaget är nästan ifylld, det är bara ett knas: Northern Brewing Company har precis börjat testa med att fylla öl på flaska. Dom har bara sålt på fat tidigare. Så fort jag fått ett svar på om dom har något på flaska dänger jag iväg ordern. Alla som är snälla får komma och provsmaka. Jag ska spela Northern Soulstompers tills ni kräks. Har dom Two Tone-biran så blir det Skinhead Moonstomp till sulorna ger upp.

Vi är annorlunda

Som jag nyss rapporterade på Oppover
så är hedersmännen Larsson och Mölleborn just nu och cyklar Paris-Brest-Paris.
120 mil av svettsår, uttröttning och törst. Fine by me, om någon undrar. PBP är helt OK. Men när jag snackade med Jonas tidigare i kväll och han berättade att vägen var spikrak med lite lagom uppförsbackar fattade jag att PBP inte alls var min tepåse.
För:
Om någon kom till mig och sa: "Ska du hänga med på ett jättelånglopp utan vinnare som tar fyra dagar, du får sova i jympasalar och äta soppa längs vägen, det är lera, kullersten, stig, vidriga berg, bära cykeln över floder och nerförsbackar som ger dig svindel och du kommer att svimma av utmattning flera gånger" så hade jag förmodligen svarat ja på en gång och gladeligen kommit sist med ett leende på läpparna. Skitkul.
Men frasen "spikrak landsväg" knäcker mig. Be mig hellre cykla tio Finnmarksturer. Eller för den delen, fem stycken Paris-Roubaix (det blir ju åtminstone lite kullersten).

Jag är inte tillräckligt hård för PBP. 120 mil asfalt är på tok för tufft för mig. Det är inte tidsåtgången eller ansträngningen jag är rädd för. Nä, "spikrak landsväg" gör mig illamående.
Heder åt den som deltar. Själv skulle jag aldrig klara av det. Jag är impad.

Mod sunday pt 3

Det är lite svårt att tänka sig att John Lee Hooker nånsin varit ung, men det är han ju här. För mig är han en av 1900-talets största musiker.

Vi tar en till va?

Re-cycle or recycle?

My father was over from California last week. It was great to have the time to wander around both Stockholm and Uppsala and just talk with him, especially when the weather was so cooperative.

During our walks he noticed something that I have become a bit immune to during the 9 years and 2 days that I have lived here - our streets are populated by scads of apparantly abandoned bicycles. Look around and you will see them - locked up and resting on flat tires, chains hopelessly rusted and sporting layers of patina thicker than Christer Lindarw's makeup. In the case of Uppsala many are decorated with evidence of time spent awash in the tea-colored trickle that passes for a scenic urban waterway. Some might have potential preservation value, but many were scarcely roadworthy even when new and would definitely qualify as a shop mechanic's nightmare in the unlikely event that somebody would attempt to restore it to some level of satisfactory working order.

I realize that those rusting hulks have owners, but what kind of respect do we as the public owe to people who buy crap bikes from crap retailers, and then proceed to lock up and abandon their trash in public places?

We can't necessarily wait for Markus to fulfill his destiny as benevolent dictator-for-life, so I propose that the Ministry of Cycle Culture act as judge, jury and executioner when it comes to cleaning up our streets. If gangs from the other side of the Baltic can drive around with bolt cutters and panel vans removing the best bikes from our streets without the police doing anything about it, it shouldn't be to troublesome to do the same thing with crap bikes. Perhaps even go around a week in advance and put notices on the bikes first, just in case some of the heaps aren't quite as abandoned as they appear to be. Put some official-looking signage on the truck and get some uniforms and badges. Why not have some flyers and business cards on hand to pass out to the curious? (is there a better way to keep people from getting too interested?) Start up that cutting saw and stack the dead in the truck like cordwood. Sort into re-cyclers (stuff worth keeping) and recyclers and clean up the streets.

Don't get me wrong - I am not advocating the removal of anything that has been ridden within the past several months, and I cannot approve of the destruction of bikes that have a reasonable potential of returning to a state of usefulness. This is just about the removal of public trash that just happens to resemble my favorite form of transport.

I need Bo to serve as judge and jury, a few other guys with power tools, a nice truck to take care of the half-decent stuff and a few trucks from Ragn Sells to crush the crap bikes. We meet at the bike parking lot in front of the train station in Uppsala on Monday, September 17 at 10.00.

What do you think?

Lycka till!

Ja just det.. Mina vänner Johan och Jonas har ju gett sig iväg till till Frankernas rike nu. PBP hägrar.

Lycka till, mina favorandonnörder!Jag hoppas på SMS.

Nu ännu snuggare..

Så där ja. Får jag presentera cykeltröja nummer två, den här gången i FC Barcelonas färger.
Merinoull så klart.

Ja just: Dagens Impulsköp var en Gouden Carolus Cuvée van de Keizer enligt Nypans rekommendation. Får se om jag har karaktär nog att låta den vara ifred ett år. För att stärka mig från att dricka öl lyssnar jag på Orange Juice.

Du är inbjuden!

Okej, så här blir det. Den 21 September firar vi att BBB fyller 3 år. Samlingsplats blir någonstans i Stockholm under kvällen ( exakt tid och plats meddelas senare). Sen paradcyklar vi till till den bar som jag valt ut.

Har du läst detta är du inbjuden, det spelar ingen som helst roll om vi aldrig har träffats eller om du inte har en tuff cykel eller rätt sorts tröja. Det är trots allt bara en bråkdel av er som läser på BBB som jag har haft äran att träffa.

Om planerna går rätt blir det bra musik, öl och någon film under kvällen. En mysig souvenir för alla som vill fira BBB är också inplanerad.
Eftersom jag inte har råd att bjuda kommer det att kosta 100:- att vara med och fira, men det är väl använda pengar.
Skriv in 21/9 i din almanacka!

Jag upprepar: Om du läser detta är du välkommen, och det är obligatorisk föranmälan, antingen genom att skriva en kommentar här eller att skicka ett mail till markus@happymtb.org

Fraktcyklar

Det här med fraktcyklar verkar ta fart ordentligt. Kona har en i programmet för 08, Surlys Big Dummy dyker snart upp, och Extracycle och Worldbike jobbar stadigt vidare med olika varianter på Longtails.
Nu har även SWOBO hoppat in och erbjuder en cykelkorg
Alltså, vem kunde ha trott att cykelkorgar skulle bli hippt?
(ja, det finns ju vissa svettomuppar som inte har en susning, men dom kan ju sitta i ett hörn och diskutera pulskurvor eller låta mamma köra ut verktygen när dom ska bygga på dörten)

Själv köpte jag ju en shoppingväska från SOMA i vintras. Helhäftigt att den var gjord i hampfiber och lätt att använda. Bara att trycka ner en bärkasse från affären och cykla hem. Mer sånt. Jag väntar dock fortfarande på en vettig frampakethållare som rymmer ett flak öl eller en pizzakartong, eftersom jag inte gillar tung last högt bakpå cykeln (det finns andra som säger att det är jättebra, så då är det ju bra att det finns många tillverkare som gör olika konstruktioner. Skitbra).


För övrigt har jag två rekommendationer: Först och främst Boule och Berså vid Danvikstull. Att spela boule nere vid vattnet en varm sommarkväll med en tjeckisk öl i handen är mysigt. Men att dom har en extremt god musiksmak i baren gör det ännu bättre.
Soul, ska och reggae av bästa vintage värmer mitt rakade huvud.
Rekommendation nummer två har också med soul att göra. Paul Weller verkar ha tagit sig ur gubbrockträsket, hittat sin röst och gör tillsammans med Andy Lewis det bästa han har åstadkommit sedan Style Council. "Are you trying to be lonely" är utmärkt brit-soul med ett blås som är i Dexys-klass.

Mod sunday pt 2

Javisst! Booker T& The MG´s framför "Time is tight". Skägglurkarna på bas och gitarr känns nog igen för er som sett "Blues Brothers. Och som ytterligare bonus gjorde The Clash en cover på den här låten...

Äsch. Vi tar en till.. Några år tidigare. Utan skägg. Fan vad dom är snygga.
Njut, och bli än en gång påmind om att soul inte är svart musik och att rock inte är vit.

Filmfestival

Nästa vecka är det cykelfilmsfestival i Chicago. Jag skulle gärna gå. Mer Lucas Brunelle på stor skärm, Klunkerz, partyn, fler bra filmer. Listan på städer dit Brent Barbur tar sin filmfestival bara växer. New York, Los Angeles, Paris, Chicago, Toronto, Portland, Minneapolis, San Francisco, Vienna, London, Barcelona, Roma, Milano, London, Sydney, Melbourne, Tokyo..
Det saknas en stad på listan. Var är Stockholm? Någon borde göra något.
(nej, inte jag. Jag har tillräckligt snärjigt med att ordna två busrace per år och nu är det dessutom treårsjubileum för BBB om en månad)

Man kan ju börja med att åka till London, Wien eller Milano nu i höst när det är Europaturné, be att få ett backstage/vippass och studera hur det funkar och sen går det ju att arrangera Stockholmsfestivalen året därpå. Inte särskilt svårt. Bara att boka lokaler och sälja plåtar.
Kom igen nu. Någon borde verkligen göra något. Om inte annat så kan jag väl få resesällskap i höst?

Dark Hedis gör entré.

Min vän Dark Hedis har skrivit en hyllning till en cykelbutik i Ystad. Jag ville ha en elak och sarkastisk text, men Hedis var uppebarligen på gott humör. Man kan inte lita på en jävel..


Dark Hedis:
Den här artikeln skulle egentligen handla om freeroaders och Brooks-fetischister.
För vem orkar smeka in en ny sadel i piskat valflott och sen beskära den för att den ska passa den ömma singlespeedrumpan? Inte jag.
Jag har en ryggsäck full med sarkasmer om dessa nördar, men dom älskar cykel lika mycket som jag och dom bygger också drömhojen i tankarna innan dom somnar.
Så okej, jag kapitulerar, jag är väl helt enkelt avundsjuk och dessutom har de säkert fler cyklar än vad jag har
Så jag byter ämne, och istället för att håna Markus F (som jag i och för sig gärna gör) så ska jag istället berätta om min favoritbutik.
Hur många gånger har man inte stått i en cykelaffär och känt att man inte duger?
"Äh sorry vi har bara svindyra grejor från Italien och förresten är du inte från rätt
cykelklubb", eller "nej vi har bara carbon från Nasa och det har du inte råd med".
Visst jag är ett motionärspucko med stora drömmar som aldrig håller men vafan jag lägger ned smärre statsbudgetar på cykel. Visa respekt för fan!
Det är därför jag måste berätta om den ultimata cykelbutiken, Roslins i Ystad.
Att komma in den överfulla butiken är som att komma in i himlen.
Väggar, tak och golv dignar av olika cyklar.
Carbon hänger som druvor i en vinlund och lycra finns i överflöd.
Namn som Look, Avanti och Scott gör att man nästan börjar dregla och nya namn som Kellys gör också att habegäret väcks.
Men det bästa av allt är att de flesta cyklar och ramar är fjolårsmodeller med humana priser, och dessutom tar Roslins cyklar i inbyte om det är okej grejor.
För vad gör det om ramen /cykeln inte har rätt lack eller den senaste nanotekniken,
jag ska ju ändå bara runt en eller tre sjöar i Sverige.
Att som 105-propp med alustaket bara få vetskap om att carbon finns att få inom en rimlig femårsplan gör vilket medelålders lycrapucko som helst lycklig.
Okej min fru är chef och och GE-money bank lån är inte okej och jag vill inte skiljas men lite carbon måste jag få innan jag dör...

Så nu stod jag där i butiken i början på semestern med hela lönen i fickan.
Jag hade lite tur, för alla Look 385-ramar var redan tingade av andra cykelpundare.
Men något måste stilla mitt habegär och där fanns en Polar 725S som jag klämt på i Stockholm.
Så jag frågade snällt om priset och vips var det 300 kr billigare än i huvudstaden, och med lite prut lyckades jag få in kadensmätaren i priset, summa summarum 3000kr
Jag gick lycklig ur butiken och kände mig som om jag gjort ett kap.
Visst kanske jag kan hitta den på någon nätsajt någonstans men här kan jag känna och titta på prylarna, och framförallt få personlig service.

Så nästa gång jag ska köpa cykel så gör resan till Ystad ingenting för det är där grejorna finns till rätt priser
Inte på Kocksgatan eller mittemot Prisextra..

För övrigt rekommenderar Dark Hedis:
Steve Marriott-boxen som kom förra året,
Paul Weller-boxen från i våras ( för övrigt den enda stilikonen som poserat i cykelmundering),
dry rubs när man ska grilla samt en Gin & Tonic mot malaria, augustimyggor är farliga.

Ciao från Dark Hedis.

WWW, eller?

När jag började skriva här på BBB så hade jag först en idé om att skriva på engelska. Engelska är ett rikt språk, och många tekniska termer saknar en bra svensk översättning. "Spacers" är helt enkelt en bättre beskrivning än "mellanlägg" och "tuning" säger mer än ordet "inställning".

Själv har jag läst litteratur och tidningar på engelska sedan jag var 11-12 år och har ofta ingen aning om vilket språk jag har läst en bok på. Det händer ganska ofta att jag tipsar en vän om att låna en bok ur min bokhylla och får till svar "men den är ju på engelska!", varpå jag förbryllat tittar på boken och säger "ja, ja det kanske den är". Jag är avundsjuk på det engelska språket, för det har ett klart större omfång än vad vi kan nå med svenska.
(jag tänkte faktiskt skriva att engelska har en vidare "range"..). Jag hade gärna bytt modersmål. Vi har ett litet språk för ett litet land. Inte konstigt att vi ibland inte har rätt ord att ta till.

Men det blev ingen BBB på engelska, av den enkla anledningen att det redan fanns hundratals bra cykelbloggar på engelska. Vad kunde jag tillföra? En halvbra cykelblogg på tafflig engelska skulle vara tämligen onödig. Nu blev det istället en halvbra, stundtals elak och stundtals rolig, cykelblogg på svenska. Allting blev bättre. BBB har inget att tillföra världen, men uppenbarligen något som berör svenskar (Dessutom trodde jag att det här ämnet, och mitt sätt att tolka det kanske var lite för smalt för Sverige. Jag hade fel, det visar den stadigt uppåtgående besökskurvan).

Nu har det uppenbarat sig några texter på engelska här på BBB, men det betyder inte att jag tänker försöka nå en internationell läskrets. Det handlar helt enkelt om att Dane i dom här fallen uttrycker sig bäst på engelska. Dane kommer att skriva mer, på dom båda språk han behärskar bäst (spanska skulle vara ganska onödigt).

Och jag känner att det vore att underskatta er som läsare att översätta vissa saker. Visst kan Shakespeareengelska vara svårt. Självklart. Allt måste inte vara så jävla lätt. Ni är cyklister och är vana vid att anstränga er (en av dom finaste sakerna med cykling är ju att det inte går att ha kul utan att slita).

Det blir mer på engelska här på BBB framöver. Vänj er och njut, och ta det som en förkovring. Att inte publicera en bra engelsk text för att den skulle vara svår vore att medvetet avstå från bra innehåll. Trots allt, den här bloggen handlar i slutändan bara om en enda sak. Content.

Mod sunday

Jag plankar helt enkelt. 1,2,3,4.. the week starts here!

(javisst, temat är snott från Herr Alarik. Men vem kan motstå Dusty Springfield från Ready, Steady Go? Dessutom har jag lyssnat på Dusty halva dagen medans jag har städat)

Prince of Denmark

Mina herrar (och på tok för få damer), låt mig få presentera en vän som jag hoppas kommer att bidra mycket till BBB framöver. Jag har bett Dane Thomas att medverka här, och när BBB har fått sin efterlängtade ansiktslyftning hoppas jag kunna publicera Danes texter på ett mer framträdande sätt. Tillsvidare får ni hålla till godo med vårt enkla format, för orden är fortfarande det viktigaste.
Årets TdF, Rasmussens bortknuffande från tronen och vår vånda över beskådandet tolkas utmärkt genom orden från en annan, dock äldre och fiktiv, dansk prins.


Daner’s Soliloquy to the Tour de France

To watch, or not to watch: that is the question;
Whether ‘tis nobler in the mind to suffer
The slings and arrows of outrageous fortune (borne by those involved,)
Or to blog against a sea of troubles
And by our eloquence, attempt to minimize the effects thereof? To tune out: to ignore:
No more; and by ignoring to say we end
Our heart-ache and the thousand natural shocks
That our sensibilities are heir to, ‘tis a consummation
Devoutly to be wish’d. To tune out, to ignore;
To dwell on stages past: perchance to dream; ay, there’s the rub;
For in closing the mind to stages present and future what dreams may come
When we as spectators have relinquished our numbers
Must give us pause: there’s the respect
That makes calamity of so many years of attention
For who would bear the whips and scorns of time,
The cheaters’ wrongs, the Pound man’s contumely,
The pangs of deflated hope, the law’s delay,
The insolence of those who report bad news for their own gain and the spurns
That patient merit of the enthusiast takes,
When he himself might his quietus make
With a click of the remote? Who would fardels bear,
To plan and watch under yet another glorious July,
But that the dread of missing something of significance,
The non-Discovery rider whose virtue and effort
Outdistances all, puzzles the will
And makes us rather bear those ills we have
Than fly to other pastimes that we know not of?
Thus curiosity doth make cowards of us all;
And thus the native hue of resolution
Is sicklied o’er with the pale cast of doubt,
And enterprises of great pitch and moment
With this regard their tales become sullied with uncertainty
And lose the name of action. – Soft you now!
The chaste spirit of fair competition! Nymph, in thy orisons
Be the sins of all who have wronged thee remembered.

******
With heartfelt apologies to The Bard. Those wishing for a bit of clarity on some of the antiquated English terms should see the following link: Hamlets monolog

Daner.

Födelsedagskalas

Tre år.. Attans. Ja, det är snart tre år sedan det första inlägget publicerades här på BBB. Det måste ju firas. Exakt hur, när och var är inte klart ännu, men den som är intresserad av att vara med kan ju markera vecka 38 i almanackan. Inbjudan kommer att postas här, på Happy MTB och vissa av er kan nog räkna med att jag ber om er hjälp med arrangemanget. Vecka 38. Glöm inte.

Smicker

Ibland får man smicker. Herr Alarik tycker att BBB är veckans bästa bloggnamn.

Jag bockar, och kontrar med att den bloggen är den bästa som är uppkallad efter en västgotisk kung. Sen är ju innehållet riktigt bra också. Det är en kulturgärning att skriva om skivomslag med cykeltema.

Trängselskatt

Så. Nu är den tillbaka. Trängselskatten i Stockholm. Och jag gillar ordet, trängselskatt säger precis vad det handlar om. Det är för trångt i Stockholm och det är dags att ta till ekonomiska incitament för att få folk att välja andra sätt att färdas. Och tvärtemot alla bil och -marknads fundamentalister som går i spinn så är det faktiskt bra att ta ut en avgift för privilegiet att nyttja Stockholms vägnät. För maxbeloppet per dag är endast 60:-, och det är jordnötter i sammanhanget. Näringslivet lär väl gråta några falska tårar av ren princip (fast inte lika många som när det var såssar och miljömuppar som hade bestämt skatten) men jag har svårt att tro att åkerier, budfirmor eller andra som av yrkesskäl färdas i innerstaden på dagtid har någonting emot att:
* Komma fram snabbare
* Lättare hitta parkeringsplatser
Alla som använder sin bil i jobbet vinner på den här avgiften. Visst, den går emot den där diffusa "frihetskänslan" som många associerar med bilåkande. Men det går över. 60:- om dagen är billigt för att slippa trafikeländet i city. Det är dessutom avdragsgillt för företag.
60:- för ökad produktivet är väldigt billigt. Det är en av dom bästa affärer Stockholms näringsliv har gjort någonsin.

Naturligtvis fanns det några snyftartiklar i pressen. Någon blomsterhandlare på Knivsöder beklagade sig över att det inte skulle komma kunder... Snälla florist, om jag bodde i Bromma eller Liljeholmen skulle jag ändå inte ta bilen till Hornstull för att köpa blommor. Däremot så ökar ju chanserna för att en person som redan befinner sig i innerstaden stannar till och köper en blomma på hemvägen eftersom det finns fler parkeringsplatser och köerna minskar så att det blir tid över till att stanna vid en butik...

Sen var det någon som skrev att barnfamiljerna som skjutsar ungar till judo, ridlektioner och balett över halva länet skulle få dyrtid. Ja, men dom resorna sker väl på kvällstid? Och om nu ungarna ska hålla på med såna aktiviteter så är dom väl tillräckligt stora för att ta tunnelbana och buss? Barn tar faktiskt ingen som helst skada av att ta ansvar för sina egna transporter.
En av anledningarna till att jag var bestämd med att bo i innerstaden när barnen var små var just att Calle skulle kunna ta sig på egen hand till vad det nu var som lockade, kompisar, handboll eller dykning. Nä, det var väl någon journalistsvin från Vasastaden som inte klarade av att se längre än sin egen giriga näsa.

Att färdas med bil är ingen rättighet, det är ett privilegium. Vi har inte mer plats. Den här staden är byggd på det smalaste stället i en skärgård, och det är inget vi kan ändra på. Stockholm ser ut så här.
Den som har svårt att vänja sig vid trängselskatten får det väldigt jobbigt om några år då soppan kostar det dubbla och mer.
Vakna upp och lukta på kaffet.