Ryggsäckssvetton

Ok, ni vet att jag har väldigt svårt för stilpoliser. Eller för den delen, alla som hävdar att saker måste vara på ett visst sätt. Ni vet dom som tycker att strumporna ska ha en viss färg och längd, att en eventuell vindjacka måste vara supertunn och tight och måste gå ner i ryggfickan på tröjan och att vattenflaskorna absolut inte får rymma mer än 50 cl.. Ja, dom där som inte kan cykla utan att låtsas att dom är med på TdF. Att ha en sadelväska eller för den delen lysen på cykeln får dom att gå i spinn ( jag har alltid undrat hur dom gör när nånting pajar. Ett hjul knasar till sig eller vattnet tar slut 30 km från närmaste bensinmack.. Står dom vid vägkanten och väntar in en Mavicbil?). Nåväl, en sak som dessa LVG-fundamentalister avskyr mer än något är ryggsäckar. Att ta med sig tillräckligt med utrustning verkar vara totalt emot deras idé om hur cykling ska gå till och att cykla på en räser med ryggsäck är det värsta etikettsbrottet man kan göra.
Alla som har tagit en längre tur i skogen vet ju att det går utmärkt att cykla med en ryggsäck bara den inte är för tung. Vissa säger att det inte går, men eftersom det i Europa finns massor med företag som tillverkar cykelspecifika ryggsäckar så funkar det uppenbarligen bra.

Så vart vill jag komma nu då? Jo, tidigare i somras när jag var i Österrike och Italien så såg jag något jag aldrig sett förut. Och jag såg det inte bara en eller två gånger, utan jag mötte dom nästan varje dag: Ryggsäckssvetton. Massor av cyklister på dyra moderna landsvägscyklar som kom åkande med ryggsäck. Gärna i grupp och med 20-30liters väskor på ryggen. Av vägvalet att döma så var dom på väg till intressanta ställen, och storleken på ryggsäckarna tyder på att dom var ute på flerdagarsturer. Skitballt. Inspirationen kommer naturligtvis från MTB-sidan.
Det är nu så många som har kört Transalp-turer på MTB så att det har spillt över på landsvägssidan. Eller så är det folk som mest har åkt MTB tidigare som börjat gillat landsväg också. Lätt packning, en flerdagarstur mellan och över dom mest roliga passen och boende på trevliga hotell. Men få verkade ha velat kompromissa med cykeln. Inga tunga touringcyklar med pakethållare och packväskor, utan snabba tyska carbonräsers direkt valda från tidningen Tour´s testprotokoll. Jag gillade det stenhårt. Må alla landsvägsfundamentalister få hjärtsnörp.

(sen för sakens skull kan jag ju meddela att det finns nästan lika många dumma idéer på vad som är rätt sorts cyklng och utrustning hos grumma frirajders, men det tar vi en annan gång)