Oväder

Ovädret kom igår. När jag var tillbaka på hotellet så meddelade Thomas att åska och hagel var på väg söderöver från Salzburg och att jag nog inte borde ta någon kvällstur på cykeln, så jag satte mig i trädgården och tog en öl. Snart nog dök ovädret upp och jag satt på första parkett med utsikten mot bergen där blixtarna utförde en spektakulär ljusshow. Ganska snart kom haglet, och det var rejäla isbitar som ramlade ner. En av dom som jag plockade upp var 15 mm i diameter. Thomas kom ut med två glas aprikosbrännvin och vi använde haglet som is till drinkarna..
Ovädret forsatte hela natten, men jag sov gott med öppen balkongdörr mot åskvädret. Följande morgon var det regnigt och kallt och en blick ner mot bäcken Sill visade att det vanligtvis kristallklara vattnet nu var gråbrunt efter att vattnet hade sköljt med sig jord från alpängarna. När jag tittade upp mot Sattelberg såg jag dimma på berget, men bestämde mig för att vänta tills vädret stabiliserat sig. Efter en slö förmiddag med långfrukost och bokläsande i sängen hoppades jag på en eftermiddagstur på Grenzkammsstrasse när åskan hade upphört, men så blev det inte alls. Vid lunchtid brakade helvetet löst. Alla hagelstormars moder störtade ner över Brenner ( det var ännu större hagel än dagen innan). Bäcken som i normala fall porlar ganska höglutt var nu en riktig fors, och morgonens grå vatten var bajsbrunt och såg trögflytande ut. Träd, bildäck och allsköns braate forsade i bäcken, och sirener och kyrkklockor började ljuda genom den lilla alpbyn.



Brandkåren ryckte ut och hela byn var på fötter för att pumpa, skotta och rensa skräp.
För det är ju så att dom har tre lokala vatttenkraftverk på en sträcka av lika många kilometer , och bäcken går rakt genom byn. Mest liv var det mittemot hotellet. Dammluckorna hade korkat igen av allt skit som hade förts ner från bergen, så det gick inte att låta vattnet rinna fritt. På flera ställen fanns det grävskopor som rensade bäcken. Dramatiken fortfor, och jag kände mig ganska dum som bara kunde stå och titta på. Jag hade inte ens lust att fotografera. Men jag gick ut och kollade på upprensningsarbetet i allfall. Bäcken hade stigit med minst 150 cm på några korta ögonblick, och från att ha varit ett mysigt ställe där jag dagen innan velat kyla ner ett par varma cyklistfötter så var det nu en brun elak vattenmassa som var livsfarlig. Hela lokala brandkåren satt på hotellet och tog en öl eller fika när jag kom tillbaka efter promenaden, så dom lyckades väl i allafall få bukt med översvämmandet snabbt.


(2003 var jag med om en likande hagelstorm just precis här. Nästan samma datum dessutom.. Men då var jag på väg längs Grenzkammstrasse och avbröt när jag insåg att åskan bara var några hundra meter från mig och tog skydd nere i dalen. Men även fast jag bara råkade ut för haglet i 20 minuter och kom i skydd snabbt var jag så nerkyld och mörbultad av hagel att jag blev spastisk.)
Nu på kvällen har det varit fint väder. Det badar gott för morgondagen då jag lämnar Gries am Brenner och ska ta mig till Val Gardena. Jag tror att det var en bra idé att stanna här naagra dagar och coola ner. En slags försemester. Cykeln är inkörd, benen har vant sig vid backarna och hjärnan är rensad. Sista veckorna innan min ledighet var inte kul, jag tror det behövdes naagra dagar för att landa. Gasthof Rose är nog ett av dom bättre ställena att göra det på.

Imorgon blir det en lång dags resa genom Eisacktal innan den avskyvärda uppförsbacken mot Val Gardena tar vid. Jag ser verkligen fram mot det.