Varmt 19/6

Hallå! I dag har jag varit i Valsertal, jag hade tänkt mig en lugn förmiddagsrunda och ville kolla på en vacker dal. Valsertal är ett naturskyddsområde, befintliga lantbruk får ha sin verksamhet men inget nybygge är tillåtet.
Efter en inledande vidrigt brant klättring (surprise)öppnade sig en otroligt vacker dal framför mig. Bara lantbruk och pyttebyar, och på ängarna var höskörden i full gaang. Här slår man fortfarande med lie, för varenda höstrå är viktigt och ängarna tas tillvara hur små dom än är. På ängarna fanns det minimala hölador i friggebodsstorlek överallt, och jag fick senare förklarat för mig att rättigheterna att skörda hö tillhörde så många olika gårdar att varje jordägare sparade sitt hö direkt på varje äng.
Vägen var förhållande vis platt och totalt bilfri. Dom enda människor som syntes till var bönder. Det var lika fullt med kor som vanligt. Jag cyklade lugnt och stilla tills dalen tog slut, och bestämde mig sen för att leta reda på en skogsväg som jag hade skymtat på andra sidan dalen. Jag fick cykla tillbaka några kilometer tills jag hittade en bro över bäcken och kom in på skogsvägen. Men den upphörde efter några hundra meter och blev istället en stig över ängsmark. Det gjorde ju inte så mycket, för nu blev det kul. Jag insåg att det var fel skogväg jag hade hamnat på, men har man kul saa har man. Jag visste ju var jag var. Någonstans i Tirol.
Stigen vände uppåt, och det var några kreatursgrindar. På ett ställe var det 6-7 sällskapssjuka kor som ville umgås, men jag tog mig snabbt förbi. Helt plötsligt började stigen gå i serpentiner uppåt, och med hjälp av kartan förstod jag var jag var. Framför mig hade jag en rejäl klättring, för stigen vände snart nästan rakt upp och det var inte ens möjligt att leda cykeln.
Jag kände inte för att ta cykeln på axeln och bära och klättra samtidigt, så jag bestämde mig för att bryta för lunch. Nerför gick det snabbt, men korna stod kvar. Och dom var ännu mer intresserade av mig den här gången. Dom flyttade inte på sig, utan några av dom lade sig istället ner mitt på stigen. Nu vet jag ju att kor är snälla djur, men dom är stora också. Om jag hade försökt faa dom att flytta paa sig kanske dom hade blivit sura. Och som sagt, dom tyckte jag var intressant. Jag slängde upp cykeln på axeln och började gå vis sidan av stigen. Det var brant, och slänten var full av skogsavverkningsbråte.Korna ställde sig och tittade intresserat ner på mig och undrade vad jag höll på med. Jag rev och slet och kånkade och tog mig förbi och kunde fortsätta nerfarten. Stigen var ganska lerig efter föregående kvälls regn, så det slirade om bakhjulet. Jag hade gärna haft lite kraftigare däck. Dessutom var det stenigt och trångt, men underhållande. Till slut kom jag ut under järnvägsbron i St Jodok.
När jag var tillbaka på mitt hotell hetsåt jag en stor portion potatissallad, surkål och skinka och sköljde ner med 1,5 liter Coke och kollapsade på sängen. Nu ska jag gaa en kvällspromenad.
För övrigt, hotellet har varit stängt söndag-måndag, så jag har varit helt ensam i huset. Klart spooky. Det är inget jag rekommenderar. Miljön här i Tirol har lite för mycket skräckfilmsrekvista över sig.. Uråldrig skog och jättegamla hus. Dalen är väldigt smal just här också, det är inte mer än 50-60 meter innan berget reser sig brant.