fredag, maj 04, 2007

Inte ett dugg om cykling, faktiskt..




OK, det är lika bra att klargöra det från början. Den här texten har inget som helst samband med det som brukar avhandlas på den här sidan, dvs cykling. Men jag kände faktiskt för att skriva något annorlunda. Nej, låt oss i stället avhandla rockhistorien. Den som ständigt behöver skrivas om, eftersom den musiken som orskade dom största förändringarna sällan är den som syns på hitlistorna. Vi går tillbaka 37 år i tiden...
Till 1970. Hela världen är ockuperad av stadiumrock. 20 minuters gitarrsolon och heroinberoende bortskämda rockstjärnor som snöat in på Tolkien har effektivt förkvävt rockmusiken.. Hela världen? Nej! Två små öar som befolkas av envetna rudeboys vägrar att ge upp. I Jamaica och England har man inte glömt att rock fortfarande handlar om party, sex och dans, så en mängd klassiker skapas under detta år. Ska, rocksteady och det ganska nya begreppet reggae behåller sitt grepp över dansgolven. Och det är också det här året som en helt ny kategori av musiker ska födas. Mina damer och herrar, en stor applåd för U-Roy och Wear you to the ball !
MC´n som företeelse är förmodligen nästan lika gammal som musiken. När dom första mammutskallarna började användas som trummor dröjde det säkert inte länge förrän det fanns någon som ställde sig upp och uppmuntrade dansarna eller som improviserade en berättelse över rytmen. Och på samma sätt så vimlade Jamaica på det sena 1960-talet av discjockeys som hejade på publiken över en populär skiva. Att använda en "version" av skivan där sången mixats ner var standard på soundsystems. Men det som är så speciellt i det här fallet är att det här är den första gången som en MC´s version av en hit blir ytterligare en hit.
The Paragons* låt "Wear you to the ball" hade varit populär förra säsongen, men med U-Roy bakom micken och på vinyl fick låten oanade konsekvenser. För första gången i rockhistorien så behölls originalinspelningen istället för att en cover gjordes och U-Roy´s snack över grundrytmen och melodin fick huvudrollen. Att det var en jättehit på ställen där man ville dansa spelade mindre roll, Mungo Jerry, Jimi Hendrix och Edison Lighthouse låg etta på Englandslistan det här året**. Men var hade musiken befunnit sig utan den här låten? Jamaicas DJ´s och toasters var otroligt viktiga för det som senare skulle bli Hip-Hop, och modern popoulärmusik skulle aldrig låtit som den gör utan en person som improviserar över stulna melodier och rytmer. U-Roy var först. U-Roy skapade en ny uttrycksform med "Wear you to the ball" . Den här låten är lika viktig som "Thats all right now mama", "Please please me" och " Paranoid". Det var inte så många som märkte det just då. Vem bryr sig om vad några rudeboys och skinheads tycker? Men försök att tänka bort dom saker som den här låten införde i modern musik. Det går helt enkelt inte.


*( du har inte hört the Paragons? OK, men du har säkert hört Atomic Kittens eller Blondies covers på "The tide is high"? Lyssna på Paragons!)
**( fast Freda Payne och Smokey Robinson höll ställningarna med Band of gold och Tears of a clown. Soul har sällan varit bättre och båda låtarna hamnade på förstaplatsen på BBC-listan det här året)

4 kommentarer:

Jah Hollis sa...

Det fanns motståndsfickor här i Svedala också. Hemma i Småland gick Dread in a Babylon varm.
U-Roy var på senaste reggaefestivalen i Malmö och drog bland annat Chalice in the Palace.
"You wear the crown, I wear the Dread…"

Markus F sa...

Det fanns säkert motståndsfickor mot stadiumrocken..Men jag har svårt att tro att det var särskilt många svenskar som lyssnade på U-Roy 1970.
Om jag inte har fel så släpptes "Dread in a Babylon" 1975, och det är väl ganska samtidigt med att jag för första gången hörde Toots & The Maytals.

Anonym sa...

Vissa heroinberoende rockstjärnor från Ann Arbor gjorde en hel del inflytelserika grejor 1970 också.

Markus F sa...

Men när det gäller rockens historia så är det ju ingen som ifrågasätter Iggy. Det finns tusen pers varje dag som ser till att James Osterberg behåller sin välförtjänta plats i Hall of fame. Under många år var dessutom Iggys roll inte lika uppenbar, inte ens när "Lust for life" eller "The idiot" släpptes hade Iggys status cementerats.
Det var först i slutet av 1980-talet som kommunismen släppte sitt grepp över rockjournalisterna.
Det är bara dumma hårdrockare som tror att rocken började med Iron Maiden som inte har fattat vad Iggy gjorde.

Om man betraktar rockhistorien från en lite annan vinkel blir det plötsligt uppenbart att U-Roy var lika viktig. Lika viktig som Kraftwerk, Stooges, Small Faces eller Muddy Waters.