En dåres försvarstal

Jag har förstått att många tror att jag är prylfanatiker, eller att jag köper cyklar helt vilt efter vad jag känner för. Men det är tvärfel. Jag är tvärtom extremt noggrann med vad jag köper för cyklar, och väljer jättenoga. Ser jag något jag gillar hugger jag gärna även om det innebär att jag måste snåla med andra omkostnader i några månader. Men jag är inte snobbig. Tvärtom, fem år gammal Deoregrupp duger för mig. 20-årig Campagnolo funkar utmärkt. Jag struntar fullständigt i vad det är för prylar på mina cyklar så länge skiten:
1. funkar
2.ser snygg ut
En av dom bästa cyklar jag nånsin haft var utrustad med Shimanos sunkiga Soragrupp, och den lyste trots den yxiga växlingen. Den cykel jag lärde mig cykla i skogen med hade Aceraväxlar och Tektro V-Bromsar. Så jag fortsätter på min inslagna väg. Bra och fungerande prylar, annars hamnar dom inte på min cykel. Faktum är att jag är så pass ointresserad av prylar att jag inte har en aning om ifall jag har åtta eller nio kransar baktill.. jag bryr mig inte.
Ska jag ha XTR på cykeln så kan jag köpa förrförra årets prylar från nån lurad jävel som tror att man måste byta.
Jag struntar faktiskt fullständigt i vilka komponenter det sitter på min cykel så länge det funkar. Jag är immun mot prylhysteri, men däremot är jag väldigt förtjust i cyklar som gör det dom ska.