Cykelbanor

DN hade en låtsasnyhet i veckan. Det är trafikkontoret i Stockholm som drar slutsatsen att om cykelfälten på de stora gatorna tas bort och cykelstråk ska dras på sidogator så är ett cykelförbud på de större gatorna nödvändigt för att det ska kunna genomföras. Det är helt enkelt Trafikkontorets sätt att tala om att dom har fått ett omöjligt uppdrag. Det är "bugger off" fast finare formulerat.

Cykelfälten i Stockholm fick mycket skit för några år sedan när dom infördes, och den borgerliga majoriteten försöker nu plocka några enkla poäng på att ta bort dom ( Billström försökte också med samma sak för några år sedan, men det glömdes bort. Förmodligen så var det någon person på Trafikkontoret som i all stillhet berättade för Billström hur trafiken egentligen funkar så tjyvnypet mot Stella Fare föll platt).
Det är ju ett enkelt sätt att få lite support från medelålders vita män, för cyklister, det är ju miljömuppar, stenkastare eller kommunalanställda kvinnor. Knappast dom som en ordinär karriärpolitiker identifierar sig med. Och om vi lägger ifrån oss höger-vänsterskalan så är det här riktigt riktigt dålig politik. Det är politik som syftar till att få röster, men inte en politik som lyfter blicken och tar sig en funderare över hur landets huvudstad ska se ut om 20 år. Man har utgått från idéer om trafiklösningar och stadsbyggande som är 40 år gamla, idéer som speglar en annan tid och helt andra sätt att se på en storstad.
Det är bara en flummig tankegång som verkar gå ut på "Öhh, det är trafikproblem i Stockholm och vi kommer inte fram med bilarna. Våra väljare kör bil. Vad ska vi göra? Joo, om vi får cyklarna att färdas på bakgatorna så blir det inte lika trångt!"

Det är faktiskt så stenkorkat att det blir löjligt, och Trafikkontorets svar är den enda vettiga responsen.
Och om vi bortser från att det är en riktigt dålig idé att ge bilarna ökat utrymme så går det faktiskt att tolka in en feg och rädd politik i det hela. En politik som bara syftar till att behålla sina väljare, inte att skaffa fler. En politik som syftar till att behålla makt, inte till att göra något vettigt av vår huvudstad. Kan vi få någon politiker som vågar ställa sig upp och göra något som är lite obekvämt? Helt plötsligt så växer min respekt för Stella Fare något enormt.
Jag var inte överens med henne, men hon hade åtminstone guts och vågade stå emot lite luftvärnseld. En politiker som vågar vara obekväm, det är sällsynt.


* Visst är det underhållande att titta på kartan ovanför. Tiden det tar att färdas från vissa delar av Stockholm (och några närkommuner) till city är densamma oavsett om man färdas med bil eller cykel. Det enda logiska vore ju i såna fall vara att få fler att cykla så att de som använder bil får mer utrymme eftersom dom uppenbarligen behöver kunna färdas snabbt. Eller så har vi en omröstning. Vi räknar antalet personer per dag som använder Götgatan, och låter alla få bestämma om hur utrymmet ska fördelas. Och då utgår vi från antal användare, inte hur mycket utrymme varje person kräver för att förflytta sig. Det blir garanterat inget nej till biltrafik, eftersom majoriteten av Götgatans användare fortfarande kommer att vara angelägna att laxen till Sushin ska kunna levereras. Men det kanske inte blir ett ja till obegränsad persontransport med bil.