På spaning efter det långlopp som flytt

På sista tiden har jag åkt lite bil runt om i Mälardalen, och när man sitter på passagerarplatsen har man ju gott om tid till att observera alla trevliga småvägar och avstickare som syns från asfalten. Hela landet är fullt av dom. Vanliga gamla grusvägar, skogsarbetsvägar, traktorstigar, alla möjliga småvägar som fortfarande finns trots asfaltens effektiva avgränsning. Ofta kan dom löpa parallellt med riksvägen i flera kilometer för att sen vika av beroende på topografi, underlag och hänsyn till skog och jordbruksmark som inga moderna vägbyggare behöver ta hänsyn till. Den gamla vägen följer landskapet och dess brukares krav. Och jag blir lika nyfiken på varje småväg jag ser. Jag vill in och cykla på dom hela tiden.
Och då tänker jag på när jag cyklade långlopp, och på det långlopp som jag tycker var Sveriges bästa. Loppet ifråga var 08XC. Det var ett episkt långlopp.120 kilometer från Arlanda till Stockholms stadion, genom hjärtat av Attundaland på till stor del urgamla grusvägar och stigar. Visst, det var köer i skogen. Visst, det var grusvägsrejs. Det hör till att det är så på långlopp. Men det var skithäftigt att ta pendeln till Märsta tidigt på morgonen och cykla ut till Arlanda, och det var lika häftigt att totalt slutkörd ta en bulle i depån i Täby på eftermiddagen och när kvällen nalkades närma sig Stockholm genom klassiska Bellmantrakter som Ulriksdal och Stora Skuggan för att avsluta med att sakta rulla hemåt genom skymningen med ben som basebollträn.
Att 08XC försvann gjorde cykelsverige mindre. Vi som inte bryr oss om placeringar kunde ju ha kunnat köra på SS-hojar och haft med oss några pilsner i ryggsäcken och samlats på en bar efteråt. Och jag kan väl erkänna att jag var en av dom som svek. Jag körde 2001, 2002 och 2003, men sen var jag inte längre intresserad av långlopp. Tävlandet kändes ointressant. Jag ville stigcykla. Långlopp var likställt med grusvägsrejs. Och till stor del är det ju det. Men långlopp är ju så mycket annat också. Det finns ju inget som säger att man måste tävla. En grusväg är lika njutfull som en stig bara man tar till sig den på rätt sätt. Och ska man cykla 120 kilometer så är det nödvändigt med några asfaltsträckor. När stigen sen dyker upp är den väldigt välkommen som motvikt till det platta. Och framförallt, det är långt! 08XC tog en hel dag och avslutades i Huvudstaden. Jag tror att tiden är mogen för att återinföra 08XC igen. Det behöver inte vara exakt samma sträcka. Det kan till och med ligga i södra Stockholm (målgång på Söderstadion kanske?) men idén är för bra för att släppas. Och jag tror inte att det behöver vara en tävling. Kör det som ett motionslopp som Vätternrundan, alla som bryr sig har tillräckligt bra utrusting för att kunna hålla reda på tiderna i allafall. Inofficiella resultatslistor dyker nog upp på några timmar...
Ett långlopp behövs i Stockholm, Ingen rundbana som Lida Loop, utan ett rejält långlopp från plats A till plats B. Ett lopp som säger" jepp, nu har jag cyklat jävligt långt" på ett sätt som alla förstår. Är vägen för snäll så är det bara att göra loppet längre så att det blir mera slit.