Doping, pt.3.

Jag fortsätter att skriva om doping. Jag tycker att det är underligt att så många väljer att skylla dopingen på enstaka personer. Det känns ungefär lika meningsfullt som när man skyller fotbollsvåld på kriminella fans utan att se att själva ursprunget till läktarbråken finns på planen. För vad är egentligen skillnaden mellan att ta en utvisning för att ha fällt en motspelare för att hindra den att göra mål eller att dopa sig för att dra sitt lag till seger på en bergstapp på Girot eller att försvara sitt lags heder mot motståndarfansen utanför arenan?
Jag ser faktiskt inte skillnaden. Det handlar om samma sak. Laganda. Och framförallt om mansrollen. Jag ska be att få citera från en av dom bästa böcker jag läst av en mycket skärpt journalist, Stephan Mendel Enk. Det hela börja med att han träffar några personer från AIK´s firma, och dom berättar hur dom ser på saker och ting:
"* Stå pall.
* Behärska dig.
* Var lojal mot gruppen.
* Offra dig för något större och viktigare än du själv.
* Den interna hierarkin.
* Föraktet för svaghet.
"Jag kände igen allt för jag är uppfostrad enligt samma principer. Av föräldrar och kompisar, i killgäng, i skolan. På de mansdominerade tidningsredaktioner där jag jobbat. I filmer, tidningar, tv-serier och böcker som främst riktar sig till en manlig publik. Och inte minst, på de sportsidor där krönikörer och idrottsledare nu tävlade i att fördöma Firman på strängast möjliga sätt".
"De utför manlighetens dirty work, de är frontsoldaterna som offras för att vi ska gå fria. Vi kan njuta av de privilegier deras kriminella handlingar ger oss och ändå kalla oss schysta killar".

Visst, Stephan Mendel-Enk drog dom här slutsatserna efter att ha träffat AIK-supportrar. Men det är samma snedvridna sätt att se på världen som gör att jag blir arg även på små barn som råkar ha Djurgårdsfärgerna på sig när jag råkar befinna mig vid Globen på fel lördag.
Jag känner igen rubbet.
Alla vi som har formats av det här tänkandet (och det gäller inom all idrott och inom yrkeslivet) skulle utan problem kunna dopa oss om i hamnade i rätt situation. Om vi visste att vi kanske skulle förlora något år av vårt liv men att chansen till att laget/vi själva skulle vinna skulle öka så hade vi gjort det. Vi kommer inte tillrätta med doping genom hårdare kontroller eller hårdare straff, och inte heller kommer vi tillrätta med det genom att ställa oss och fördöma utövarna. För den som dopar sig har ju gjort det som krävs. Varit lojal, ställt upp och kämpat för laget med alla tillgängliga medel enligt devisen "it´s not cheating if you don´t get caught". Och ibland måste man faktiskt ta risken och bli utvisad för att ha fällt en motspelare.
Vill vi stoppa dopingen måste vi gräva betydligt djupare. Framförallt så behöver vi göra upp med en mansroll som säger att det inte gör någonting om vi skadar oss eftersom skadorna är beviset för att vi har vågat kämpa.
Läs Mendel-Enk´s bok. Den finns hos Ad Libris som elektronisk bok och kostar 44:- och går att ladda ner. Det betyder att du kan skriva ut den och sätta dig på din lokala ölpub och spendera resten av en hundring medan du läser. Om du inte har förstått dopingproblemet efter att ha läst den här boken så har du åtminstone druckit några öl.
Med uppenbar känsla för stil


(ja förresten, här har ni Bajenkalendern. Visserligen är det bara nio dagar kvar, men texterna är lika bra för det).