Cyklister för doping

Jag läste det här.. Ett upprop mot doping. Jag undrar vad initiativtagarna hade tänkt åstadkomma? Ska dom lämna namnlistor till kungen?
Nåja, här är texten, ni får läsa själva:

-Nu räcker det!!
Som fan av cykelsporten har jag fått nog!!! Nu får det räcka med doping och annat fusk inom sporten. Den senaste tidens avslöjanden med massor av misstänkta cyklister var droppen som fick bägaren att rinna över.
Vi som hängivet ser fram emot och följer de stora tävlingarna på TV och på plats kan inte längre acceptera att den sanslösa och livsfarliga hanteringen av doping får fortsätta.
Vi kräver att organisatörerna tar ännu större ansvar, att stallen inte längre anställer cyklister som någon gång blivit fällda för dopingbrott, även efter att strafftiden gått ut, och att en betydligt bättre fungerande organisation för dopingkontroll tas fram.
Samtidigt vill jag poängtera att jag är cyklist. En 100% dopingfri cyklist! En äkta cyklist!
Rädda cykelsporten nu, det är den värd!
(och sen kan man få skriva på en namnlista)
Slut citat.

Alltså, jag är inte så förtjust i doping. Jag är övertygad om att doping är väldigt farligt, och att den proffscyklist som dopar sig avsevärt kortar ner sitt liv. Men jag är ännu mindre förtjust i moralpanik och folk som helt plötsligt låtsas vara indignerade och som ska börja med någon form av korståg..
För det första: Det har fuskats i cykling sedan dag ett. Det känns som om det är ganska sent att ändra på det nu. Den som påstår något annat ljuger eller har en till dumhet gränsande förmåga att stänga ute obehaglig information. Merckx, Anquetil och Poulidor var dopade. Alla var det. Alla är det.
För det andra: Dopingkontrollen inom cykling är väldigt bra. Att många cyklister misstänks eller åker dit är ett tecken på att det funkar. Men när drevet går så glömmer massvis med folk bort att dom för bara en kort stund okritiskt hyllade en idrottsman som i deras ögon gjorde en fantastisk prestation och står beredda att istället släpa någon till skampålen.

Jag kan förstå att man känner sig lurad. Men den som står för det största bedrägeriet är i det här fallet betraktaren själv som har vägrat (och fortsätter och fortsätter att vägra) inse att det inte går att cykla TdF på vatten och bröd, något som har varit självklart för proffsen i över femtio år.
Jag efterlyser faktiskt lite förståelse för dom som dopar sig. Det krävs inga större insikter i hur människor fungerar för att förstå hur en person som sedan tonåren vant sig vid tävlingsmentalitet och vars enda mål i livet är att bli proffscyklist väljer att ta till förbjudna medel för att förbättra sina prestationer. För den personen hamnar i en miljö där doping inte är förbjudet.. Det är påbjudet med doping. Inte officiellt naturligtvis, men för att få vara kvar i laget så är det vad som gäller. Och även om inga tränare eller soigneurer tänker berätta, så är det så det är. Vad gör man när man är duktig men fortfarande inte vinner därför att dom som är lika bra eller sämre än man själv tar hjälp av otillåtna metoder? Hur skulle du själv göra i den situationen, när ditt livs dröm håller på att gå i uppfyllelse och du är omgiven av personer som mår toppen och är jättesnabba och orkar hur mycket som helst.
(dessutom så hamnar man i en 24/7 miljö med andra som är likasinnade och som bara har ett enda mål i skallen. Ingen familj, inga vänner, inga normala arbetskamrater eller skolkompisar. På resa hela tiden, och ingen tid till privatliv. Perfekt sektmiljö, om någon frågar mig)
Du skulle för det första börja tvivla på att doping är skadligt, eftersom du varje dag får bevis för hur bra man kan må av det (dom som inte pallade har ju slutat och är sjukskrivna vid 30 års ålder med förstorat hjärta eller har dött, så dom ser du ju inte). Den som tror att det går att stå emot det är väldigt korkad.
Så, cyklister dopar sig. Dom gör det för att palla med, på samma sätt som rockband på turné behöver kemikalier för att kunna prestera. Men på samma sätt som heroin inte har gjort någon till bättre musiker så gör inte EPO någon till bättre cyklist. Det får bara folk att stå ut med dom enorma påfrestningar som ett liv som artist innebär. Vill man på allvar få slut på dopingen så är det dags att sluta förfasa sig och spela upprörd. Cyklingen har alltid varit dopad, men det är inte på grund av fusket det är världens vackraste sport. Cykling är vackert trots drogerna. Vill man inte ha dopade cyklister så är den enda logiska slutsatsen att vägra sitta framför Eurosport när dom visar Girot, TdF eller Vueltan. Själv kommer jag dock att titta, men utan att kasta moralkakor på dom som skadar sig själva för att göra fantastiska prestationer för min underhållnings skull. Jag hoppas bara att dom tjänar mycket pengar och att dom hinner sluta i tid.

(och för övrigt, gillar man inte knark så kan man ju alltid förfasa sig över hur Pete Doherty rumlar om utan att någonsin ha behövt lyssna till en enda sekund av Libertines eller Baby Shambles)

Jo, ett litet tillägg:
Benämningen "Hockeyfarsor" är ju välkänd. Om man vill ta sig en fundering över varför doping uppstår så är jag övertygad om att föräldrar och idrottsföreningar måste börja intressera sig för etik och moral.