Babylon by bike

Nya tag.

2008-12-27T23:19:00.004+01:00

(bilden togs 2004 vid Brenner Grenzkamm. Några kilometer senare blev jag tvungen att vända, det var för mycket snö trots att det var slutet av juni. Efter att ha släpat cykeln genom 300 meter med smältande sorbet vågade jag inte göra det en gång till när nästa snöfält dök upp, risken att hela snödrivan som låg över vägen skulle börja kana ner i dalen var för stor... Behöver jag säga att det inte var ett dugg kul att göra om proceduren, jag var livrädd redan första gången. Hoppas på något liknande 2009)

Det blev ingen alpcykling i somras. Däremot hade jag två drömsemestrar, först med min yngste son Anton i Rimini i juni och sen i september med min mor och syster i Val Gardena. Både bad i Adriatiska havet och alpvandring, och jag fick en chans att ta med dom jag älskar till Italien. Inget kan slå det.
Men det betyder ju inte att jag har slutat att längta efter att cykla i bergen. Tvärtom så börjar begäret stiga i kroppen. Mina luftrörsproblem brukar ge med sig vid nyår, och så verkar även vara fallet i år. I nästa vecka kan jag nog ta min första Hellastur på några månader, och jag börjar fundera på att åka till Tyrolen och cykla. En sak är säker den här gången: Det blir MTB.
Eventuell snabbhet på asfalt spelar ingen roll, för det är på stigen jag trivs. Då går det lätt att stå ut med att snitthastigheten sänks med några km/h för att däcken är feta. Jag har testat alpcykling med ett flertal olika hojar nu, och det är ingen tvekan om vad jag föredrar. Lätt packning, lätta växlar, ett par 2.1 däck och en dämpad framgaffel med låsning är den kombination som ger mest njutning. Och jag har en liten plan... Tanken är att åka tåg mellan alla roliga ställen. Karwendelgebirge, Tuxerjoch, Brenner Grenzkamm, bakvägen till Val Gardena genom Puez Odle nationalpark och sen Passo Duron ner till Val di Fassa... Ungefär.
Jag har fått lite bra idéer på mullig singletrack.
Fy fan vad skönt. Varje vinter sedan 2003* har jag suttit hemma och stirrat på kartor och gymmat för att få upp konditionen (undantaget var 2008, då jag hade andra planer för mina Italienresor) och det känns väldigt skönt att suget finns kvar även denna säsong. Sålunda är det dags att gå till gymmet, och börja fundera på hur cykeln ska specas. Kanske ett Rohloffnav vore perfekt på min gamla stålram?

*2003: Touring med min Cannondale T800. Sporadiska utflykter på singletrack och grusväg
2004: Mini-Transalp med en Kona Caldera.
2005: Light touring på en Kona Jake för att titta på Giro d´Italia. Transalptur på MTB senare under sommaren.
2006: Ingen cykelresa, var tvungen att jobba.
2007: Två veckor i alperna med en fulcross och lätt bagage.
2008: Som sagt, annat fokus.
2009: Here we go again.

BBB tar timeout

2008-11-16T13:34:00.005+01:00

“If there ever comes a day when we can't be together keep me in your heart, I'll stay there forever”

A.A. Milne, Nalle Puh.

Ja, ni undrar säkert varför det har varit så lite aktivitet här på BBB senaste månaden. Sanningen är helt enkelt att jag inte har haft lust att skriva. Det är lite konstigt, för jag har inte tappat lusten att cykla (visserligen har jag haft en segdragen förkylning i tre veckor som hindrat mig från att sticka ut, men det har jag varje höst. Jag brukar vara i form igen i januari). Glädjen att rulla en heldag i Hellas eller att ta sig upp på en Alptopp* eller vara på upptäcksfärd längs Sörmlands grusvägar finns kvar.

Nä, cykling är fortfarande kul. Det är cykelkollektivet jag har tappat lust för. Jag har inte varit inne på HappyMTB på flera veckor.

Missförstå mig inte, jag älskar alla som läser här. Det är bara det att jag inte känner någon lust att vara med på ett tag. Kanske för alltid, vem vet. Jag kan inte längre dela med mig av den glädje jag känner.
Jag är fortfarande intresserad av Mollos bedrifter, och Åsa och Henrik är mina hjältar.
Jag värderar dessutom högt alla vänner jag fått genom cyklingen.

Jag var tvungen att fundera några månader på vad det var för fel, och till sist kom jag fram att det var strulet med min Big Dummy i vintras/våras som fick gnistan att slockna. Först beställa en cykel, göra upp specifikationen, betala och sen vänta för att få beskedet att det inte blir någon cykel och att dessutom inte få tillbaka pengarna gjorde mig riktigt sur. Jag är bitter, och det är en känsla jag inte alls gillar, för det spiller över på alla dom saker som jag tidigare tyckte om med cyklistgemenskapen. Jag har inget att tillföra, för jag är besviken.

Visserligen får jag tillbaka mina pengar i småportioner då och då, men för tillfället så är jag nöjd med dom två cyklar jag har kvar. Inget behöver förändras på dom, och all extrautrustning eller alla kläder jag kan tänka mig behöva finns redan i mina förråd och skåp**.

Så det finns inget att skriva om. Ni som väntar på era tröjor, ha tålamod. Jag tänker inte strunta i det jag har lovat även om energin är låg för närvarande.
Om Pass & Stow får arslet ur vagnen och bygger ihop några porteur-racks så blir det naturligtvis en rapport, men dom verkar ha somnat. Tur att jag inte förhandsbetalade.
Och om jag rycker upp mig och går till en duktig skomakare och modifierar ett på chukkaboots till SPD kommer jag att redovisa det här, var så säkra.
Men det kommer förmodligen att dröja. Tills vidare tar BBB en timeout.

Kram,
M.F.

*Tyrolresan med syrran och morsan i September gav mig massvis med idéer på kul stigar. När man vandrar eller åker kabinbana ser man alla local trails som inte finns utmärkta på MTB-kartorna eller i guideböckerna.

** Jag köpte en Telecaster istället för ny framgaffel. Stefan och Birgitta, jag kan nog behöva låna er cykelkärra snart. En 100-watts Fenderförstärkare är på väg från ful-Tyskland till posten på Årstafältet.

Gary Fisher och jag

2008-11-01T09:47:00.005+01:00

OK, det visar sig alltså att jag har haft rätt hela tiden. Man ska cykla i Tweed. Londonföretaget Dashing Tweeds har börjat producera kläder i materialet Lumatwill, ett tweedvävt ullmaterial med reflekterande trådar. Plaggen dom erbjuder är baserade på traditionella brittiska modeller och skärningar, och vävmönstren lämnar inget att önska för den som har förläst sig på Evelyn Waugh. Och nu har Gary Fisher varit över i London och fått en svid uppsydd av Dashing Tweeds. Även om jag inte var direkt 100% entusiastisk över Gary Fishers samarbeten med Paul Smith ( men det beror mer på att jag inte gillar smalrandigt) så kan ingen säga annat än att snubben har stil och att kombinationen cykling och kläder alltid har varit något han gillat. Så nu vet ni. Gary må ha uppfunnit MTB, men nu är det han som härmar mig.
Vid en närmare titt så blir jag faktist rätt extatisk över kollektionen.
Snyggt som fan, och flera praktiska detaljer för den som vill anlända välklädd till sin destination.

Jag visste att jag inte var ensam. Snart är lycran förpassad till historiens bakgård, och vi slipper se den på gator, vägar och i skogar. Och ta en titt på Dashing Tweeds cykelcape. Ett underbart alternativ till alla vidriga reflexvästar!

Gamla skor

2008-10-04T21:28:00.004+02:00

Eftersom jag fruktade att det kunde bli blött* på Sörmlandsleden idag plockade jag fram mina gamla vinterskor ur klädkammaren. Och när jag säger gamla, då är det så. Ett par Shimano D100. Jag försöker komma ihåg när jag köpte dom. Troligtvis hösten 2000, på rea på Cykloteket (butiken låg fortfarande på Torsgatan). Det här är bland dom bästa cykelskor som nånsin har tillverkats. Ursprungligen en DH-modell med bra grepp, neoprendamask som går högt upp, ankelskydd och så är dom hårda som attan. Man känner sig både vattensäker, varm och bepansrad samtidigt. Det var ett bra tag sedan jag använde dom här, men idag åkte dom på. Och det var ett kärt återseende. Trots att dom är slitna, med trådar som hänger, revor i neoprenen som har lagats med Liquisole, sömmar som har tätats med silikon och rostiga SPD-klossar med grus inkilat i insexhålen så vill jag inte vara av med dom här skorna för allt i världen. För det här är skor som gör mig till en bättre cyklist. Ja, många kan säkert argumentera för att just deras skor gör dom till bättre cyklist för att dom är lätta, styva, bra passform, välventilerade osv.
Dom här skorna är bra på annat:
Dom värmer. Tjockt material som isolerar betyder att foten håller värmen.
Dom skyddar. Ja, det är ju egentligen en DH-sko. Men det är ingen nackdel vid knepig stigcykling. Bara att kunna sätta ner foten på ett knasigt ställe och få bra stöd, eller att smälla i en sten i en nerförsbacke utan konsekvenser är sånt som kan rädda en hel cykeldag i skogen.
Dom är vattentäta. Att utan problem cykla i blöt natur länge är också sånt som gör en mtb-cyklist glad.
Jag gillar dom stenhårt, och dom har som sagt hunnit vara med ett tag. På 08XC 2002 (när det var lerfestival efter Domarudden) satt dom på, och på Sömnlös i Rudan premiäråret 2003 var dom med. Och alla tokiga vinterlångturer som tillbringades på Södertörn med Mattias H, och dagen efter orkanen Gudrun när Hellas fortfarande svajade och ett flertal stigar var täckta av nerfallna träd var det dom här skorna jag använde. Trots det har dom hållit väl. Velcron greppar ordentligt, och det brukar ju ju vara en av dom saker som ger upp först. Och eftersom det inte finns någon fodring och stoppning (förutom den ullinnersula som jag lade in redan första vintern) så har dom hållit sig luktfria i alla år.
Tyvärr lade Shimano ner modellen nån gång kring 2001-2002 och ersatte den med MW100, som var apful. Sen kom W101, och den var tydligen ingen höjdare, för nu finns MW02 som ska vara en förbättring. Men jag behöver ingen förbättring. Jag har mina D100, och chansen är stor att dom kommer att hålla ytterligare några vintrar. Och när dom slutligen ger upp, då har jag en reservplan. Jag köpte nämligen ett par knappt använda D100 på en Yardsale, och dom står bara och väntar. Mitt skobehov för den närmaste 10 vintrarna är således täckt, och det är jag glad för. För jag avskyr nymodigheter.

* Jo, inte var det ett dugg blött. En av dom stora poängerna med att cykla på Södertörn är ju att nästan hela halvön är en rullstensås. Bättre dränering än 100 meter djupt morängrus under däcken finns inte. Och av ren tacksamhet till att ha så fina stigar att cykla på så ansökte jag om medlemsskap i föreningen Sörmlandsleden direkt när jag kom hem.
Förresten kan ni få en stämningsbild från dagens tur också.

And the winner is...

2008-09-30T22:06:00.004+02:00

Ojj... 60 000 besök. Och så nära inpå fyraårsjubileumet. Så kul. Jag är glad, rörd och inspirerad av att det är så många som läser här. Jag bugar.
Men jag har fått ett litet problem. Det är nämligen tre personer som övertygande kan styrka att dom var den 60 000 besökaren. Det mest troliga är ju att räknaren inte uppdaterar ordentligt, men det spelar ingen roll. Tre personer från den bästa av läsekretsar har fått beskedet att dom är besökare 60 000, och då är det så. Grattis Stefan, Mankan och Fredrik!
(ja, Fredrik kunde ju inte motstå att gå tillbaka och kolla en gång till efter ha fått beskedet att han var 59 998 så nu torskar jag ju på att fixa en tröja i hampfiber).
Tack för att ni finns. Och nu över till det roliga: Vinnartröjan.
Mankan och Stefan får ju tröjor från Portland Cyclewear med texten Babylon By Bike och det ska det ju stå på Fredriks också. Men vad ska det stå mer? Falun? Åby? Bergshamra? 60 000?
Hangaround? XC-Svetto? Krängkt? Stolt?
Förslag tack. Kom bara ihåg att jag är enväldig domare.

60 000 besök!

2008-09-30T21:37:00.002+02:00

Så där ja. Nu gick räknaren över till 60 000 besök här på bloggen. Tack alla ni!
Jag är fan i mig rörd. Nu måste jag ge mig in i statistiken för att ta reda på vem som vann. Kram, puss, kärlek!

Och om ingen ger sig till känna så går priset till Fredrik W som kom två platser i från. Även om det innebär att jag måste skaffa fram en tröja i hampfiber...

Semester

2008-09-11T20:51:00.003+02:00

Hej!
BBB tar någon veckas semester. Ortisei lockar. Men det blir inget cyklande den här gången, för jag och mina syskon har gett min mor en resa till Dolomiterna i 70-årspresent. Det får bli promenader, vin och god mat. Det känns lite oartigt att släpa med cykeln på en sån resa.
Vi hörs om så där tio dagar, då är jag tillbaka, stinn av alla knödel som ska ätas.

Åka vilse.

2008-09-07T15:54:00.003+02:00

Förmiddagen tillbringades i skogen. Jag blev lite inspirerad av Tobias rapport från södra delarna av Hellas, så jag tog Sörmlandsleden från Björkhagens golf och gav mig av mot syd.
Vissa delar av den stigen borde döpas om till "slippery when wet", för det är mördarrötter på sina ställen. Till slut lyckades jag med det jag hade föresatt mig, nämligen tappa bort mig. En mysig stig genom mestadels lövskog gjorde att jag inte hade en aning om var jag var. Till slut hamnade jag vid Ältasjön, och körde snabbt tillbaka mot Tenntorp där jag tog blåa skråstigen tillbaka till tennisbanorna, en stig jag inte kört på flera år. Det finns faktiskt väldigt mycket skog som inte är färdigcyklad ännu. Framtiden ser ljus ut.

Sadelen

2008-09-05T22:33:00.003+02:00

Som den uppmärksamme kanske minns så skaffade jag en SelleAnAtomica Titanico sadel i vintras, eftersom Brooks kändes lite för lite tålig för MTB och att det det dessutom är kul att prova nya prylar så länge dom stämmer med ens egna förutfattade meningar. Så nu tänkte jag delge er mina erfarenheter när jag har provcyklat ordentligt.
Först och främst så kan jag ju säga att det är en bra MTB-sadel. Den är lång, viket jag gillar. När jag cyklar stig sitter jag på väldigt många ställen på sadeln, och jag gillar att flytta vikten utan problem. Dessutom hatar jag känslan av att ramla av sadeln bakåt. Vill jag vara bakom sadeln ska det vara mitt eget val. Att den har lång räls gör dessutom att den går att positionera på många sätt. Sen så är den bekväm. Passade på en gång, och jag har aldrig lidit av sadeln. Bra.

Den är snygg och stilrent designad, och har en stor fördel som den som har spänt upp en Brooks-sadel kommer att uppskatta: sadeln spänns med en sexkantsnyckel och inte med något dumt brittiskt specialverktyg. Nyckeln sticks in i bulten under fronten på sadeln, och så vrider man till. Men här har vi dom två stora nackdelarna: sadeln behöver mycket spänning. Jag har inte många varv kvar till max. Lädret töjde sig snabbt, men verkar nu ha stabiliserat sig. Nackdel nummer två syns på bilden här nedanför:

Lädret i froten på sadeln har ett litet hål stansat i sig för att sticka in insexnyckeln för justeringen, och det är helt enkelt för lite material kvar för att behålla formen. Vad dom borde ha gjort är ju helt enkelt att låta lädret gå ner över fronten så att hela spännskruven täcktes och sen placerat hålet i mitten. Överhuvudtaget så är finishen lite si och så. Jag fick gå över sadeln med skalpell på sina ställen för att snygga till kanterna. Men det är en i grunden bra sadel, och den blir förmodligen ännu bättre framöver när dom fått jobba bort barnsjukdomarna. Tacka mig sen som var tidigt på plan och köpte första modellen.
Ofta när jag har tagit ut min MTB för att cykla i Hellas har jag reagerat med ett "javisst ja, jag har ju en sån där sadel" och sen glömt bort allting. Att man inte tänker på vilken sadel man har är ett gott tecken.
Och till sist, låt mig klargöra att den inte klämmer på ballen. Inte ens när man cyklar utan blöja stör det.

North Shore

2008-08-28T21:04:00.003+02:00

När jag var ute i Sicklaskiftet i söndags märkte jag att Anders Jacobssons North Shorebyggen börjar förfalla. Plankor har lossnat, spikar sticker upp eftersom virket har torkat , stöttor har ramlat... Det vilar en atmosfär av bortglömt kojbygge över det hela. Och det är inte mig emot, jag var ganska förbannad på byggena när dom dök upp första gången. North Shorebyggen är en väldigt korkad idé överhuvudtaget. Det hela går mest ut på att det kommer att göra jävligt ont om du inte klara av att cykla på vedtraven. Det är Jackass överfört till cykling. Hårddrar man det hela så kan man lika gärna ha hungriga krokodiler i en vallgrav som käkar upp den som gör fel. Och så kan några tatuerade fåntrattar med metall instucket genom tungan öppna en Red Bull, visa hårdrocksfingrar och vråla när den som är klantigast ramlar ner till krokodilerna.
För det är väl det som freeride har förvandlats till. En freakshow som är till för att sälja läskeblask. Gör vad som helst på din cykel bara det är spektakulärt och farligt.
Som den där clownen i Wales som försökte sig på världens längsta hopp med cykel. Han trampade inte ens. Han blev bogserad... " Kolla, jag är en mänsklig kanonkula".
Sorgligt. Och det är lika illa med andra så kallade extremsporter. Snowboard, freeskiing, kiteboard osv. Åk snowboard nerför nordsidan av Eiger och hamna i Guinness rekordbok, bredvid världens fetaste katt.

Snart 60 000 besökare!

2008-08-16T13:49:00.003+02:00

Ja, under dom snart fyra år som BBB har funnits så har det snart varit 60 000 besök.
I bloggvärlden är det väldigt lite. Jag antar att Blondinbella har fler besök på en förmiddag.
I den värld jag dock gillar att leva i är det däremot jävligt mycket. BBB har ingenting gemensamt med Bella och Schulman förutom publiceringsformen. Faktum är att jag inte vill ha många läsare. Hade BBB många läsare skulle det betyda att det jag skrev var för allmängiltigt. Nåväl, det här har jag ju redan skrivit i den lilla Välkommenrutan här till höger. "We few, we happy few!" . Devisen för den här bloggen har alltid varit "bugger off" och så ska det fortsätta att vara. Men jag känner alltså att jag vill tacka för uppmärksamheten på något vis. Först och främst så skulle jag vilja ge något till alla, men det har tagit mer tid att lösa än jag trodde från början. Men det kommer att bli en present till alla, var så säkra.

Nu ska vi emellertid fira att det snart har varit 60 000 besök. Det är 3752 besök kvar till gränsen... Så vad jag hade tänkt är att den som blir besökare 60 000 får en tröja.
Och eftersom det här är BBB så snackar vi inte om en sunkig tisha eller en svettotröja i plast.
Nej, det blir en BBB-tröja från Portland Cyclewear i Merinoull. Nån jävla nivå måste vi ju hålla.
Jag har inte funderat på färg och text, men det ska i varje fall stå Babylon By Bike och sen nåt fyndigt. Vinnaren får väl vara med och tycka till. Storlek bestäms vid beställning.

Så jag har gjort räknaren här nedan synlig. Om du blir besökare 60 000 så tar du en skärmdump och mailar till markus@happymtb.org så kollar jag i besöksloggen att du inte har photoshoppat en fuskbild.

Och om du är väldigt keen att bli nr 60 000 men inte tycker att jag skriver tillräckligt många nya inlägg så kan du alltid läsa igenom allt gammalt. Det är omöjligt att du har läst allting... en hel del av det är ganska bra dessutom. Jag säger som Muminpappan: "vad jag var begåvad som ung"

Kram. Ni är världens bästa publik.

MIn LBS

2008-08-16T12:06:00.004+02:00

Johan nere i Bajen skrev om värdet av lokala cykelbutiker , nåt som jag gärna skriver under på.
Framförallt är det bra att kunna gå till en fysisk butik när något knasar.
Men frågan är om det inte är kunskap och kundengagemang som är det viktigaste. I ganska många fall så spelar den geografiska placeringen liten roll för den som i likhet med mig och Johan har ganska bestämda och speciella önskemål för våra cyklar. Och den som kan tillhandahålla specialistkunskap, speciella produkter och upprätthåller en bra kundrelation kan lika gärna vara placerad i Timbuktu (eller åtminstone på ett ställe med ett väl fungerande fraktsystem).
För att ta ett konkret och färskt exempel, så är ju porteurpakethållaren jag skrev om för några veckor sedan utmärkt. Matthew Feeney befinner sig i San Francisco och bygger pakethållare.
Jag mailar honom och frågar vad det kostar, han svarar med att fråga hur min ( och två andras cyklar) ser ut och vill gärna ha bilder för att se hur det ska passa. Kommunikationen är igång.
Förr eller senare kommer jag att ha den frampakethållare jag vill ha.

Men det roliga är att den här processen skiljer sig väldigt lite från hur det brukar gå till när jag köper en komplett cykel. Det är samma diskuterande, samma typ av frågor, samma typ av förslag. Faktum är att alla mina cyklar dom senaste åren har "planerats" via epost, trots att butiken befann sig 10 minuters cykelväg hemifrån. Matt upplever sig förmodligen som en "lokal" hantverkare. En specialistsvetsare som tillverkar nischprodukten porteurpakethållare.
För mig är han också lokal. Den personen som kan svara upp till mina behov är lokal.
Men själva poängen med resonemanget är att Matt´s nischprodukt inte kan klara sig på att enbart tillhandahållas lokalt. Så den lokale hantverkaren/butiksägaren/entreprenören har en kundkrets för sin smala produkt som är internationell, eftersom det finns en produkt eller tjänst som tilltalar många under lång tid men som inte får plats i dom stora aktörernas utbud.
(ni som har läst Chris Anderson vet redan det här. Om inte annat så läs The Long Tail (nej, den handlar inte om packcyklar. Finns med i boksnurran här nedanför).

Visst kommer Deutsche.InterNetRad.de att fortsätta sälja massor. Men även den lokale cykelhandlaren har en chans att nå fram. Det gäller bara för butiken att ändra sitt arbetssätt och koncentrera sig på den specialistkunskap som dom besitter.

Det handlar om att sluta upp med att fylla lagret en gång om året med "säsongens" modeller från Trek, Kona och Specialized utan att i stället ha 10-15 visningsex i butiken, resten beställs efter order och monteras specifikt per kund. Precis som specialiserade cykelhandlare har jobbat i alla år. Kunden som vill gå till butiken och komma ut med en färdig hoj efter en halvtimme hänvisas till Sportex. När specialistbutikerna dessutom hittar ett distributionsnätverk där den förlegade idén med nationella distributörer har slängts på sophögen så finns det bra chanser att tjäna pengar dessutom. Då kan cykelbutiken bli ett showroom, ett säljkontor eller en inrättning som tillhandahåller service på köpta produkter, istället för nu då allt kapital och tid är låst i 100 st Nishiki citybikes som ska monteras, krängas och betalas.

Den lokala cykelbutiken är den butiken jag har en väl fungerande kund/säljarrelation med.
Den kan befinna sig precis var som helst, men ibland är det bra om den ligger i närheten.

En bira i slutspurten

2008-08-13T18:10:00.004+02:00

OK, jag har inte hittat det här själv. Jag har snikat på Bobkestrut, där hela storyn dessutom går att läsa.
Men jag tycker det är kanonmysigt. Kolla vad Glen Chadwick (blått/vitt) gör 48 sekunder in i filmen.

Så där ja. Nu har jag hittat pakethållaren

2008-07-26T11:28:00.006+02:00

Som flera av er vet så har jag letat länge efter en passande frampakethållare till min Surly LHT.
Kravet har varit att kunna få med mig en platta öl eller en pizzakartong.
Jag har varit ute efter en "porteur", och det verkar som om Pass & Stow
har åstadkommit exakt det som jag är ute efter. Ahearne kan förmodligen göra en utmärkt frampakethållare, men jag har ingen lust att vänta på en custombyggd (eller för den delen, betala...). CETMA gör några men dom ser fula och klumpiga ut, och ANTbike hinner bara tillverka pakethållare för sina egna cyklar...
Så ett mail är skickat till Pass & Stow. Det kan inte bli fel.

Edit: Rikard undrar varför jag inte sa det tidigare... Enkelt. Jag hittade en liten bild från NAHBS i Bicycle Quarterly med en notis om att den pakethållaren var gjord av Pass & Stow... Det var allt jag visste innan jag googlade fram hemsidan, som inte är sådär jätteinformativ.
Men om någon annan vill vara med så kan jag ju gärna ta hem fler pakethållare på samma gång.

Det verkliga värdet på begagnade cykelkomponenter

2008-07-23T17:50:00.005+02:00

På ett cykelforum som jag ibland besöker är en vanligt förekommande fråga (och källa till hån!) den som avhandlar vad en cykel och dess komponenter kan vara värda. Oftast överskattas värdet å det grövsta* av den som är säljare (blocket är väl det värsta exemplet).
Och marknadsmässigt så kan man väl på ett enkelt sått säga att en cykeldel är värd exakt så mycket som någon är villig att betala för den vid en given tidpunkt. Sälj CX-cyklar på hösten, dubbdäck i december och räsercyklar på våren är en bra regel.

Men jag skulle vilja introducera en ny parameter för värdet av cykeldelar. För dom som i likhet med mig gärna har ett antal cyklar och tänkbara nya cyklar i åtanke är komponenter något som samlas på hög. När man har fått ihop alla "bra till ha"-prylar kan nästa cykel ha tagit en helt ny utformning. Så man har lite saker på hyllan. Saker som är "bra till ha".
Och dom är verkligen bra till att ha, för rätt som det är kommer din kompis att behöva dom.
Och då är det ursprungliga värdet helt ointressant. Så länge du inte använder sakerna**, tänker sälja dom på e-Bay för fantasisummor eller behöver dom för ett planerat bygge så är det enda verkliga värdet "några öl". Det spelar ingen roll om det är en XTR-växel eller ett paket styrlinda.
Prova. OK, det ger ett minus i plånboken. Men det skulle i allafall ha varit minus i din plånbok, så du kan lika gärna hjälpa en polare och få en pilsner för besväret.
Jag vill gärna slå ett slag för pilsnerregeln. Det är den enda vettiga prissättningen på begagnade cykelkomponenter jag har kunnat komma på ***

* Värde på begagnade cyklar och komponenter (värdet beräknas alltid på lägsta pris i Ful-Tyskland):
Ut från butik/bruten originalförpackning: -50%
Använd vara: -50% (gäller även ifall den bara har varit monterad)
Slitet: -50%
Avgår: bruksvärdessumman som respektive köpare är villig att betala för en produkt som fyller köparens behov.

** saker du använder men planerar att byta ut får du sälja till dina kamrater för marknadspris. Men har du redan bytt ut dom gäller "Pilsnerregeln".

*** Om du är mantalsskriven i Göteborg och inte har något behov av pilsner så blir du tyvärr tvungen att behålla alla dina cyklar i originalskick och förvara dom i klädkammaren.

Ska jag inte ha en sån här?

2008-07-22T16:56:00.004+02:00

Den är ju så snygg... En Rawland Sogn. Går att få i skivbroms-version också. Och 650B verkar ju få en renässans. Många däck och fälgar att välja mellan (nåja, fler än för några år sedan i allafall).
Bara att flytta över rubbet från min Planet X (förutom hjulen, men dom kränger jag till Johan A för en spottstyver). Läs mer.

(nej, jag är fortfarande riktigt jävla förbannad över att ha blivit blåst. Men jag kan ju inte sluta fundera på nya cykelprojekt. Det är väl bara att ställa sig i Östermalmshallen varje lördag tills tillräckligt mycket pengar finns på kontot. )

Jag har åtminstone ett Rohloffnav.

2008-07-19T14:07:00.005+02:00

Hej!
Det var väldigt länge sen jag skrev något, och det beror på att både tiden och motivationen har tagit slut. Jag älskar fortfarande att cykla, men jag har blivit blåst på en stor summa pengar som jag betalade i förskott för ett cykelbygge.
Så jag är alltså väldigt ledsen, till stor del beroende på att jag betraktade den personen som jag betalade till som en av mina bästa vänner.
Man kan säga att både plånboken och hjärtat svider för tillfället, och det har inte varit läge för kaxiga bloggtexter.
Jag har lyckats återfå en viss del av summan i form av ett Rohloffnav, så en MTB med det växelsystemet lockar.
Och det är väl så man får se det. Om livet ger dig en citron, pressa lemonad av den. Jag har ju åtminstone världens dyraste Rohloffnav. Jag får väl ansöka om återinträde i Fotbollsklubben i Solna för bygghjälp. Jag har för mig att jag räknas som "left in good standing" där.

Handskar

2008-05-27T19:25:00.004+02:00

För några veckor sedan så skrev jag ju att jag behövde nya cykelhandskar. Efter bara några kilometers cykling fick jag problem med domnade nerver, något som jag inte upplevt på länge. Så vad gör man? Det första var ju att slänga handskarna i soporna, trots att stoppningen var OK så hade dom passerat sitt bästföre-datum på andra håll. Men det måste vara något annat som ställde till det, jag har under hösten och vintern cyklat betydligt längre med vanliga skinnhandskar utan att få domningar. Och det berodde inte på vädret, domningarna inträffade på en mycket varm vårdag. Jag hade samma sittposition som vanligt på cykeln, inget var ändrat där.
Det enda jag hade bytt var däcken...
Nu kommer det intressanta. Och kom ihåg, det är en teori. Jag har inga fakta att bygga det här på.
Förutsättningar: Van cyklist, med en cykel som är väl incyklad utan ändringar av kontaktpunkter( sadel, styre, pedaler). Har sällan upplevt domningar i händerna, men är familjär med fenomenet som stundtals har inträffat efter långa och många dar i sadeln.
Förändring: Däcksbyte.
Min tankegång blir då denna:
Vid färd på velociped uppstår vibrationer på grund av underlagets ojämnhet. Dessa vibrationer fortplantas genom däck och hjul till gaffel, ram, sadel och styre där dom tas upp av cyklistens kropp.
( inga konstigheter, eller hur?)
Men pedalerna vet vi ju är ganska neutrala när det gäller stötar. Och sadeln fördelar ju energin från baktriangeln på ett ganska stort område, så det är inget större problem. Vi brukar ju dessutom ha vett att lyfta på häcken när vi vet att det blir en smäll därbak, så det är lätt parerat (vi lossar också greppet på styret när det är buckligt framtill, men det går ju inte att släppa helt).
Så merparten av det jag för enkelheten kallar kollisionsenergi på en landvägscykel ska tas upp av handflatorna. Ta en titt på din hand och fundera på hur stor kontaktytan är.
Ganska mycket som ska in på ett litet område, eller hur? Och det stora problemet är ju som sagt inte potthål i asfalten, för dom ser vi ju och vet att hantera genom att hålla löst i styret och böja armarna.
Nej, det är alla ojämnheter som vi inte ens märker som ställer till det. En jävla massa många små smällar som kroppen ska parera under lång tid blir jättemycket när det adderas.
Alltså blir vi tvungna att ta till mekaniska lösningar. Det enklaste är ju att skaffa en dämpad framgaffel, som på MTB.
I skogen är det bra, för där överväger fördelarna med bra manövrerbarhet och mindre kroppslig uttröttning mot nackdelarna med effektförlust.
Men på landsväg är det inte ett dugg kul med dämpning. Därför går man en annan väg, med dubbla styrlindor, dämpkuddar under lindorna och vadderade handskar osv...
Ni vet. Ni har testat. Men det är fel.
Dämpningen ska inte vara på styret (eller i handskarna eller i dina armar).
Den dämpade massan ska vara så låg som möjligt. Det är mycket bättre att dämpningen sker innan vikten av hjul, framgaffel, gaffelrör och styre skickas uppåt till handflatorna. Alltså ska däcket vara det som dämpar. Det här är inget konstigt för den som har kört stelbent SS med feta däck. Där är det uppenbart, men samma regler gäller även för små frekventa stötar.
Dom är inte stora, men dom är många.

Och nu är vi tillbaka där vi började: Det är däcken som gör det. Vill du ha dämpning så är det inte gelkuddar som är lösningen. Du ska ha däck som kan absorbera energin istället för att skicka upp den i dina handflator och armar. Det betyder däck med större volym och ett mera följsamt material än vad som är vanligt förekommande på dom flesta landsvägscyklar.
Och du behöver inte oroa dig för att farten ska gå ner. Breda, lättpumpade däck har en bred kontaktyta mot vägen jämfört med smala, hårdpumpade däck som har en lång kontaktyta. Det blir samma vikt som ska fördelas på ett litet utrymme.
Och eftersom varje stöt eller vibration kräver kroppsenergi för att absorberas så innebär det att den som minskar den mekaniska påfrestningen på kroppen kommer att kunna cykla längre, snabbare och gladare.
Och därför tänker jag inte skaffa några vadderade handskar utan nöjer mig med fetare däck.

Det här är min teori. Jag tror den stämmer, men har inga tester som kan bevisa det.

För att utveckla det hela kunde man diskutera framgaffelkonstruktion också, men det är för knepigt. Och framförallt, varför har alla försök med upponervända dämpargafflar för MTB fallerat? Som jag ser det så är MTB-gafflar felvända.

Tom Simpson sket också ner sig

2008-05-25T17:36:00.003+02:00

Det påstås att Tom Simpsons mekaniker varje kväll fick tvätta rent cykeln från diarré under dom sista dagarna av Tom Simpsons deltagande i TdF 1967... sen dog Tom. En kombination av överhettning, vätskebrist och utmattning, förvärrad av alkohol och amfetamin antas vara anledningen till hans död på Mount Ventoux.
Därför blir det extra tråkigt att läsa sånt här:
"Mikael Ekvall slog till med ett riktigt topplopp i Göteborgsvarvet.
Med nytt personligt rekord sprang han i mål på 21:a plats som bästa
junior och som 5:e bästa svenska löpare... ...Trots oerhörda problem med kramp i magen som varade mellan två och tolv kilometer!! lyckades Micke med sin målsättning.

Kramp i magen? Det var en avancerad omskrivning. Snarare tvärtom. Rännskita säger vi andra. Låt oss tala klarspråk: Mikael Ekvall sket ner sig. Och det är absolut inget fel med det. Många har skitit ner sig. Det är dock när han väljer att fortsätta tävlingen han börjar brista i omdöme.
Det är nämligen på det här viset:
-inga av medtävlarna har räknat med att någon som är täckt i bajs ska vara med
-ingen av funktionärerna har räknat med att någon som är täckt i bajs ska deltaga
-ingen idrottsläkare skulle tillråda att han fortsätter

Om vi bortser från dom sociala och konkurrensmässiga skälen så är det väl egentligen läkarnas råd som väger tyngst. Varför skiter Mikael Ekvall ner sig? Bör han inte bryta? Diarré är ofta förenat med vätskebrist, och vätskebristen lär förvärras av att springa ett långt löplopp.

Salmonella är ofta en av bovarna vid plötslig diarré. Är det lämpligt att en person som på rimliga skäl kan antas ha en magsjukdom ska få sprida sin avföring bland tusentals personer?
Är detta beteende mer accepterbart enbart av den anledning att Mikael Ekvall tillhör sverigeeliten inom löpning? Har alla som springer Göteborgsvarvet gått med på att utsättas för den här eventuella smittspridningen bara för att Mikael Ekvall vill prestera bra?
Rent hypotetiskt så riskerar ju ett flertal personer att få sin säsong spolierad om dom blir smittade av magsjuka. Är det att visa respekt för sina sportkamrater?

Svennesvettona på HappyMTB tycker att det är tufft. Jag tycker inte det. Jag tycker att det är äckligt och osunt.

Tom Simpson hade ingen som sade till honom att kliva av i tid, och han hade dessutom fördunklat sitt omdöme med speed. Jag hoppas att förhållandena inte är de samma för Mikael Ekvall. Jag hoppas att någon säger ifrån, istället för att hylla honom som en hjälte.

Fransmännen uppfann mountainbiken.

2008-05-21T19:04:00.006+02:00

(bildrna är lånade från Bicycle Quarterly)
Ta en titt på den här hojen. En Reyhand från 1936. Det ger en insikt i hur cykelhistorien kunde ha utvecklats i Europa. Groupe Montagnard Parisien hade en årlig tävling om vem som kunde bygga en lätt och användbar cykel för cykling i bergen. Ett av kraven var att cykeln skulle hålla för 460 km cykling under tre dagar i bergen (och kom ihåg, det var inte frågan om asfalt på den tiden!) och det förekom naturligtvis inga team med mekaniker för att serva deltagarna.
En bergsklättrarorganisation! efterlyser alltså cyklar speciellt anpassade för att "tourista" i Alperna och Pyréenerna och Frankrikes bästa cykelbyggare flockas för att visa sina alster försedda med den senaste teknologin. Ringer några klockor?
Alla dom viktiga bitarna fanns på plats.
Hur länge hade det tagit innan någon hade velat ha ett bredare styre för att få lite bättre hävarm på åsnestigarna? Kom också ihåg att 50-60mm däck var väldigt populärt i Frankrike på den tiden och att det fanns ett flertal verkstäder som specialtillverkade cykeldäck... Tanken att man var tvungen att välja att cykla på stig eller väg fanns liksom inte.

Merde! Grodätarna uppfann MTB 30 år innan hippiesarna i Marin County.

Men sen så bröt WW2 ut. André Reiss (constructeur av de avbildade cyklarna) var en av dom första som dog. Frankrike frös och svalt, och när kriget väl var över var det ingen som hade råd med en dyr specialbyggd cykel. Dom få som hade pengar köpte en CV2,
och dom som cykelsemestrade ville inte lida och plågas under sina 14 lediga dagar om året.
Cykeltillverkarnas fokus förflyttade till tävlingsscenen, och amatör-routiern fick ge plats åt tusentals hungriga unga män som såg sin chans att slippa från stålverk och vitkålsfarmer genom att vara starka i benen och stå ut med smärta.
André Reiss hann bygga cirka 300 cyklar under sin korta bana. Vad hade hänt om Peugueot eller Motobecane hade hunnit börja massproducera cyklar efter dom här specifikationerna?
Nu dröjde det ytterligare 30 år innan några personer i världens rikaste land tog upp idén med feta däck och cykla i berg. Och vi ser ju vad det ställde till med: Cykling blev extremsport och lycrasvetto. Vitargo eller Red Bull, bara att välja.
(att sen MTB´s genombrott inträffade i slutet av 80/början på 90-talet som var ett lågvattenmärke rent stilmässigt och i attityd till friluftsliv kunde ingen rå för)
Men hur hade cykeleuropa sett ut idag om tusentals fransmän, britter och tyskar hade fått tillfälle att trampa på en fetdäckad och korrekt utväxlad Stumpjumper redan 1939?
Vi blev ju tvungna att vänta till 1989 och Andi Heckmair för att någon återigen skulle visa hur en cykel egentligen ska användas...

Med stort tack till Claes Axäng som dirigerade mig till Bicycle Quarterly där jag hittade alla dessa fakta.

Södertörn

2008-05-11T17:41:00.003+02:00

Södertörn var helmulligt idag. Jag var ute med Picko så det fick bli asfalt. Mina chokladfärgade moccabrogues visade sig vara utmärkta cykelskor. Röven mår också jättebra, jag börjar mer och mer tro att det där med blöjbrallor är en lösning på ett problem som uppstår på grund av fel form och material på sadel och byxor. Vad som däremot knasade är att jag redan efter några kilometer fick domningar i vänster lill och ringfinger. Jättekonstigt, eftersom jag har haft handskarna ganska länge och inte märkt det förut. Men det var första turen i år med kortfingrat och jag har kört utan stoppning sedan förra sommaren... Är det alltså dags att skippa vadderade handskar också?
Nåja, handskarna var rejält slutkörda och hamnade i soporna direkt när jag kom hem.

Det här börjar likna mythbusters. Få se nu, vad har vi rett ut de senaste åren?
- Brookssadlar är fruktansvärt obekväma innan dom är inkörda.
Falskt!
- Sadlar måste vara specialdesignade för att inte pitten ska domna bort och behöva amputeras. Falskt!
-Cykelbyxor ska vara stoppade.
Falskt!
-SPD är mycket bättre än korgpedaler.
-Falskt!
Syntetiska funktionsmaterial är jättebra.
-Falskt!
Smala däck är snabbare.
-Falskt!
Cykelskor ska vara jättehårda och gjorda i plast.
-Falskt!

Nästa myt skulle då vara det där med att handskar måste ha vaddering... Just idag så är jag ganska övertygad om att det var vadderingen som gjorde att min Ulnarnerv blev klämd.
Alltså börjar jakten på ett par anständiga handskar.

För övrigt var det kul att cykla i motsatt riktning mot CykelCity Gran Fondo. Vi fick många förvirrade blicker från folk som trodde att dom hade cyklat fel... OK, jag erkänner: Jag ropade till några att dom åkte åt fel håll. Hoppas ingen trodde på mig.

Need for tweed

2008-05-09T21:19:00.007+02:00

Har man knäbyxor behöver man knästrumpor. Och inte bara ordinära strumpor, nej, dom bör gärna ha en längd som aningen kortare än en DIM Stay-Up för att inte glida ner (kanske lite queeer för några, men med tanke på vilka konstiga kläder en del folk har på sig när dom cyklar ska väl inte långstrumpor vara ett problem?). Men såna strumpor finns inte överallt. Tvärtom, dom finns nästan ingenstans. Men med en halvtimme att fördriva innan ett kundbesök befann jag mig utanför jaktbutiken Widforss. Jag hade haft etablissemanget i åtanke tidigare, så det var bara att stiga in, morsa på dom gulliga hundar som vaktade kassan (en vovve på undervåningen och en på övervåningen) och välja mellan ett antal brittiska svindyra långstrumpor i 20 olika nyaner av brunt och grönt. Klart trevligt med en butik som förstår vad man menar när man frågar efter knästrumpor (över knäet, inte under!).
Men sen föll min blick åt höger i butiken... till tweedkavajerna. Eller ännu hellre, shooting jackets... Vad gör man? Bälg i ryggen för ökat utrymme när man sträcker på sig. Stora påsydda fickor med plats för hur mycket som helst.
Vädertålig tweed (ull för den som inte är insatt). Långa ärmar med öppningsbar manschett. Ett tyg som känns som ett mellanting av rustning och andra hud. Och så förbannat stilfullt.
Mina vänner, farbror Maskros steg ut från den Kungliga Hovleverantörens butik ett stort antal tusenlappar fattigare. Men jävligt snyggt klädd. Och om man ska döma av expeditens ord:
-Du behöver inte vara orolig, den där håller ett bra tag.
-Ja, jag tänkte inte köpa en ny på 10 år.
-Det beror ju på hur mycket du sliter, men jag skulle säga 20.

..så blir kostnaden utslaget på antalet användardagar väldigt blygsam. Bra cykelkläder är svårt att hitta. Lika bra att slå till. Jag medverkade dessutom vid en tillställning på kvällen där jag förväntades vara representativt klädd.

(för övrigt vill jag bara påpeka att det är förbaskat trevligt med hundar i butiker. Mer sånt)

På spaning efter den grusväg som flytt

2008-05-01T21:02:00.003+02:00

Ibland, med facit i hand undrar hur man egentligen tänkte. Det finns många viktiga saker som behöver redas ut, men idag var den primära frågan: Varför satte jag på 26-622 däck på cykeln?*
Det går inte snabbare. Det är inte mer lättrampat. Dom hekto jag sparde i vikt hade varit väl använda när asfalten försvann. För det var ju även denna dag som det alltid är: Jag såg en avstickare, till exempel en lång allékantad grusväg och svängde naturligtvis av på den istället för att fortsätta på den landsvägsrunda som var syftet från början. Idag gav det rejält resultat. över en timmes grusvägstramp genom kulturlandskap, och hade jag inte haft wimpdäck hade jag kunnat ge mig in på ett flertal intressanta stigar (jo, jag körde så långt på stigarna jag kunde förstås..). Men däcken... Helt fel. Inte ett dugg bra.
Nä, nu får det vara nog. Ett par Schwalbe Marathon 30-622 är beställda. Ska man njuta av grusvägar ska det göras på rätt sätt. Finns inget värre än taskig utrustning, och smala däck är urkass. Borde förbjudas.

(ja jo, den som är inställd på en svettorunda på Södertörns landsvägar (helst då välsopade) har andra krav. Jag vet det, så det finns inget behov av att påpeka det. Men jag är fortfarande tveksam om det är smala däck som gör att man blir snabb)

* Hur jag tänkte när jag köpte däcken? Jo, det var ju någon konstig idé om att cykeln skulle bli lättrampad på asfalt.
Fan, jag hatar ju asfalt. Jag borde verkligen ha vetat bättre. Troligtvis var jag full.

Slussen

2008-04-27T20:03:00.003+02:00

Morsan var här på söndagsmiddag och jag visade henne den här bilden från Slussen på 1950-talet. Den omedelbara kommentaren blev "nämen, det kunde ju ha ha varit pappa" .
Hon avsåg förstås min morfar, fondmäklaren, som varje dag cyklade från Kärrtorp till Enskilda Bankens kontor på Stureplan och från Stureplan till Stockholms Fondbörs i Gamla stan och sen tillbaka igen.
Morfar, som var fullt tillfreds med att ta spårvagnen till Vaxholmsbåten när det var dags att flytta ut bohaget till sommarstället på Harö. Jag tror vi kan lära oss nånting av morfar.
Eller för den delen, av min mammas barndomsväns Karins familj. En läkarfamilj från samma gata i Enskede. När dom skulle ta sig till sitt sommarställe på Lisö (västra Södertörn) satte sig hela familjen på cyklarna.
Dom här personerna var inte fattiga. Dom var välbärgade. Den stora skillnaden mellan dessa människor och nutidens övre medelklass är väl att dom hade vett att hålla i pengarna och inte slänga ut ett öre på skräp och att dom aldrig skulle drömma om att skuldsätta sig för konsumtion. Dom var resurssnåla 50 år innan miljöpartiet bildades.
Jag tror att vi kan lära oss en hel av deras sätt att förhålla sig till omvärlden.

En söndag i landet lagom

2008-04-20T16:29:00.004+02:00

Första vårdagen... Eller rättare sagt: Andra vårdagen. I går hattade jag omkring som mullvaden i "Det susar i säven" och vårstädade, idag stod jag på gården i morgonsolen och bytte däck när Picko ringde och undrade om jag ville ut på en runda. Visst ville jag det. Den röda cykeln har fått på sig Soma 26-622 däck, vilket är det smalaste jag kan tänka mig att använda. Jag tänkte att det skulle bli en jätteskillnad mot Fast Fred 35-622 som har suttit på sen cykeln var ny, men jag märkte inte ett skit. Lite stötigare förstås. Jag har alltid hävdat att den detalj som gör störst skillnad på en cykels egenskaper är däcken... tji fick jag. Cykeln kändes precis som förut så länge det inte skulle hoppas. Eller så är det SOMA´s däck som är kanonbra för att vara så pass anorektiska, eller slitna Fast Fred som är jättesnabba.
Picko och jag gav oss ut mot Nacka i syfte att hitta "quiet country lanes"* men allt vi fick var posha hoods och villaelände. En kul förmiddagstur dock, och väl på Södermalm satte vi oss i solen på Hammarbykajen och vaccinerade oss mot ormbett med hjälp av en plunta Laphroaig. När vi kom hem till Årsta hade Anton med assistent bakat kanelbullar.

*(både Picko och jag hade ju dessutom gärna haft ett sällskap som var mer i likheten av personen till höger på illustrationen här ovan, men vad fan, man kan ju inte få allt.)

Cykelbanor?

2008-04-16T21:25:00.002+02:00

Ja, eftersom ett av dom ämnena som är on-topic för den här bloggen är trafikplanering och pendlarcykling så får jag väl ta upp det här med cykelbanor i Stockholm. Stockholms Stad har uppenbarligen slutat upp med att planera fler cykelbanor i Storstaden.
Rätt så, enligt min åsikt. Jag kan inte på rak arm komma på ett enda ställe i innerstaden som skulle vinna på att mer gatuutrymme uppläts specifikt för cyklar (i ytterstaden, och i alla bilbetongmoderatförorter som omger Tjockhult är det dock en annan sak) .
Nej, jag tror inte att fler cykelbanor är lösningen. Det finns tillräckligt många (och bra) på dom platser där dom behövs mest. Massor av medborgare i vår huvudstad cyklar. Och det blir bara fler*(1).
Det bästa är att ta bort cykelbanorna. Vi blir ändå snart tvungna till det, eftersom cykelbanorna inte kommer att räcka till. Vi har inte mer plats, och eftersom tio personer på cykel tar upp lika mycket plats som en och en halv bil blir vi tvungna att prioritera.
Hellre att tio trafikanter kommer i tid till jobbet än att 1,5 pers hinner dit i tid.
Det går inte att bredda Skeppsbron. Det går inte att bredda Götgatan. Eller Slussen..
Den enda lösningen som är hållbar på lång sikt är att vi börjar trafikplanera i hela innerstaden för blandad trafik. Cyklar, bilar, spårvagnar och bussar med en maxhastighet av 30/kmh.

Framförallt bör vi sluta upp med att se privatbilism som norm för persontransport i stadsmiljö. Det är gammalt. Det var ett snedspår. Det är ett tänkande från 1960-talet som vi gör bäst i att glömma.

Vi kommer fortfarande att ha det trångt. Det går liksom inte att komma ifrån det när ens hemstad är byggd i mitten av en skärgård, där sundet blev smalast och det var lättast att dominera Mälardalen (tack för det Birger Magnusson, det är ett tänkande från 1250-talet som vi tyvärr inte kan komma ifrån).

Men nu bor vi här idag och ingen person med hjärnan i behåll kan göra något annat än att se att personbilarna måste minska i Stockholms innerstad. Det är fullt, och den här regionen ska fortsätta att växa. Alltså är trafiklösningar som bygger på personbilar dödfödda. Det kommer också snart att bli för dyrt att enskilda personer åker bil. Inte nu, men vänta några år.
Även om vi ersätter petroleum med träsprit och metan är det för dyrt.
Och som sagt, vi har ont om utrymme. Vi kommer inte att ha plats för lika många bilar om tio år. Gatorna behövs för transporter av gods, inte för personbilar. Vi har heller inte råd med att värdefull tomtmark upptas av parkeringshus. Den som vill parkera i stan kommer att få betala dyrt . Det enda sättet för Stockholm att växa är att göra sig av med bilfixeringen, för som det är nu är det en hämsko på utvecklingen.

Cykelbanornas tid är också över. Att sluta bygga cykelbanor kan vara den mest framsynta åtgärd som Stockholms trafikplanerare har gjort på femtio år (det är på tiden!).

*1. Att bilisterna minskar ja.... Jag har sedan januari handlagt över 100 anställningsansökningar av personer som har varit i snitt 18-25 år och bosatta i Stockholm. Mindre än 10% har körkort.
Vilken trafikpolitik bör vi ha när ingen som är född på 1980-talet inte ens är intresserad av att lära sig att köra bil?

April April.

2008-04-01T21:30:00.003+02:00

Ja alltså. Det var bara idag som jag stängde bloggen. Ganska misslyckat aprilskämt eftersom bara en person hörde av sig och klagade.

Frihet

2008-03-31T17:58:00.002+02:00

Söndagen tillbringades på grusväg på Planet X-cykeln. Mycket nytt måste testas. Väskhållare, culottes och korgpedaler.
Överhuvudtaget en väldigt trevlig upplevelse. Brallorna uppförde sig perfekt. Vindtäta, bekväma och snygga. Lerstänk togs lätt bort med klädborste efteråt. Avsaknaden av dämpande blöja var inget jag märkte, men Brookssadlar är ju faktiskt kända för att vara cykelbara även utan att man har nåt som påminner om Libresse Maxi insytt under arslet. Så jag avvaktar med åsikt tills jag har hunnit cykla några rundor till.

Väskhållaren var ... bra. Ett problem är dock att sadelväskor (med tillbehör) nästan uteslutande är gjorda för fullvuxna cyklister. Storleken hob verkar inte existera. Så sadelväskor hänger fult på 52cm ramar. Jag får fundera där.

Dagens största överraskning var dock korgpedalerna. Jag har lite från och till använt korgar, men mitt cykelintresse startade på allvar först när SPD var ordentligt introducerat så jag har alltid använt SPD så fort det blir allvar. Men attans vad bra! Först och främst kunde jag ju ha ett par riktiga skor på fötterna, och korgen gav stöd när det behövdes och var klart lättare att kliva i och ur än SPD.
Men den stora kicken kom när jag insåg att det gick att flytta på fötterna!
Prova. Det är faktiskt svårt att förklara hur bra det är att kunna röra foten gentemot pedalen och hur mycket det påverkar cyklingen.
Men en sak är säker: om jag nånsin får för mig att cykla en 200 eller 300km-tur kommer jag aldrig mer att låsa fast fötterna i ett enda läge. Jag är väldigt övertygad om att en ergonom skulle hålla med.
Att kunna använda ett par bekväma läderskor som andas och som går att göra rent med en borste och underhållas med bivaxbaserad skokräm får ju ses som bonus i sammanhanget.

Jag hade alltså rätt. Än en gång. Jag har faktiskt nästan alltid rätt. Men för att sammanfatta var det frihet från blöja under röven och frihet från en hård metallkloss under foten. Freeride, om uttrycket ursäktas.
(sen finns det ju nackdelar med korgpedaler också. Låt oss gå in på det en annan gång. Just igår övervägde dock fördelarna)

Praktiska råd angående klädsel för velociped (f.d. "Vårmodet")

2008-03-28T18:31:00.012+01:00

Nu har cykelbrallorna anlänt. Gråsvart gabardine... Utmärkt passform. Är man 45 år bör man tänka på att klä sig som en herre. Jag kunde inte motstå att delge er en liten vårmodeshow.
Modellen bär på samtliga bilder cashmeresockor från Falke, randsydda läderskor från Shipton & Heneage samt grafitfärgade (charcoal) breeks från Bicycle Fixation.
(jag vet att kläderna är mycket snyggare än den som är avfotograferad, så det behöver inte nämnas. Vid min ålder får kläderna kompensera skönheten. Och det blir inga länkar. Ni får leta själva den här gången)

Tröja i skotsk vädertålig ull i Queens Royal Hussars färger. Surlymössa. Ray-Ban Clubmaster. Getskinnshandskar.

Mjuk lammullströja från Smart Turnout, Glasgow Celtic-scarf i cashmere från Savile Rouge,båda made in the UK. Cykelkeps från City Cycles, NY NY med mönster av Keith Haring. Pintglas från SSWC. Däck från WTB.

Gammal tweedkavaj. Skjorta från Tailorstore. Trädgårdshandskar.

Disclaimer: Detta blogginlägg föreställer kläder gjorda på förnyelsebara råvaror. Mycket få barn eller slavarbetare har bidragit till framställandet av dessa kläder, garanterat färre än dom som tillverkar normala gymnastikskor eller cykeltröjor. Ingen australiensisk merinoull förkommer på bilderna. Det enda syntetmaterial som förekommer är plasten i glasögonbågarna och knappar i plaggen.

En annan sadel.. med väska

2008-03-17T21:19:00.003+01:00

Bara för att illustrera Bruses kommentar om att jag är jättegammal kommer här ytterligare en bild på en sadel... med väska och en Nitto väskhållare med QR!

(jag tycker väskhållaren är otroligt snygg. Tung förvisso. Men vikt brukar sällan bekymra mig)

Sadelen

2008-03-17T19:07:00.002+01:00

Sådär ja. Nu är sadelen premiärkörd några timmar i Hellas. Hur det kändes? Som en sadel. Faktiskt ganska exakt som en cykelsadel brukar kännas. Det var liksom "jag har en cykelsadel under röven". Lädret blev lite lätt bananformat efteråt, men jag har läst att det ska bli så och att den behöver betydligt mera uppspänning än en Brooks, så det var ju inte konstigt.
Facit än så länge: Jag har en sadel. Den är bekväm och står emot skit hyfsat. En sadel liksom. Hur komplicerat behöver det vara?

Annat:
Jag håller på att få gallfeber på svennesvettona på HappyMTB. Tur att jag hann sluta som redaktör där i tid. Jag tycker att dom flesta är idioter och kan inte avhålla mig från att bråka med nästan alla. Idag var det en fjant som påpekade att han inte fick se på cykelfilm om han inte pippade sin sambo (jag förmodar kvinnliga) och sen var det en riktig idiot som jublade över att en vägbit på Södertörn hade blivit asfalterad... så extremt korkat.
Vad hände med HappyMTB? Har det varit så hela tiden utan att jag har märkt det?

Ny sadel

2008-03-03T20:53:00.006+01:00

I höstas blev vännen Nypan rädd om klockspelet och skaffade ny sadel.
Själv tror jag dock att problem med domningar i genitalregionen mer beror på fel sittställning, för smala sadlar och dåliga blöjbyxor än att det ska skäras ut hål på speciella ställen , men det är ju jag. Dock tipsade Dane om Selle AnAtomica, och jag blev nyfiken. Inte för att jag tycker att det behöver vara en massa hål i en sadel, men Selle AnAtomica har faktiskt lyckats med lite produktutveckling som sorgligen har saknats hos Brooks. Dom hävdar nämligen att lädret är vattenskyddat, och undersidan är laminerad med vattenavstötande material. Perfekt på en MTB och jag behöver dessutom en sadel till. Så jag beställde och nu har den dykt upp. Första intrycket är att den är väldigt "rå" i finishen. Läderkanterna är inte polerade, mässingsnitarna är repiga (dom lär nog bli slipade tids nog) och lite slipskägg sitter kvar på metallstommen (som för övrigt är en kopia från Brooks). En bra sak är att justeringsskruven har insex-hål och är lätt att komma åt.
Nåja. Snygg är den i allafall. Rapport kommer.

Longbike

2008-02-18T16:25:00.005+01:00

Picko tyckte jag borde kolla upp Kona UTE eftersom jag ville ha en Longbike. Visst är den underbar. Priset är rätt också. Rekommenderat utpris är 799 euro, vilket är en löjligt låg summa i sammanhanget. Jag förstår inte hur dom har burit sig åt för att lyckas hålla priset på den nivån. Den enda förklaringen jag kommer på är väl att dom verkligen har bestämt sig för att det är viktigt med longbikes och struntar i utvecklingskostnaderna. Värmdöpappan som köper en Stinky till sonen får betala...

Kona gör generellt sett bra cyklar med vettiga specifikationer, och jag skulle förmodligen ha stuckit iväg till närmaste Konahandlare och lagt en handpenning för länge sedan om jag inte hade nånting ännu bättre på gång.
Och förövrigt är det BBB som ni läser. Nu börjar gnället:

Först och främst är det bromsarna. Avid SD5 är väl så bra som en V-broms kan bli, och en Hayes mekanisk skivbroms fram får stopp på det mesta. Så det är bakbromsen som oroar mig mest. Alla vana cyklister använder frambromsen till att stanna, bakbromsen får bara reglera farten. Vi vet att det nyper ordentligt framtill. Men på den här cykeln måste man bromsa annorlunda. Alla som har cyklat med tung last bak (vilket den här cykeln är gjord för) vet att det inte går att bromsa på vanligt vis. Man måste stoppa med båda bromsarna, annars får man den väldigt otrevliga känslan av att cykeln antingen lyfter bak och man går över styret eller så vrider sig bakänden och kastar åt sidan. I det här fallet borde den kraftigare bromsen ha suttit bak, för det är där vikten kommer att finnas. Dessutom är jag tveksam till hur det blir med så lång bromswire. Svampig känsla är ett ord som dyker upp i skallen.

Nästa invändning är hjulstorleken. 622-hjul på den här typen av cykel har fördelen att vevpartiet kommer högre upp vilket är bra, men lasten kommer också högre upp vilket är dåligt. Med stora hjul blir hjulbasen längre, vilket kommer att göra cykeln svårmanövrerad där det är trångt och det blir jobbigare att starta och det är större hjul som roterar som måste bromsas. Med mindre hjul hade bakhjulet kunnat flyttas lite längre bak för att få lastvikten mer centrerad.
Däcksvalet är liksom fälgarna vettigt (men varför dom anger det till 700x47 istället för 42-622 begriper jag inte). Lasten verkar vara tänkt att placeras högt, dom fina specialväskorna hänger åtskilliga centimeter ovanför hjulnavet. Överhuvudtaget är jag tveksam till väskorna, dom begränsar för mycket. Ska man ha packväskor finns det gott om vanliga cyklar att välja mellan.

En bättre lösning hade varit att låta några metallrör sticka ut från ramen och bara ha två stora nylonkassar fastspända från lasthållaren vilande mot rören. Den som köper cykeln hade då själv kunnat välja hur stora prylar som skulle fraktas. Tyvärr gör aluminiumramen att hemmasvetsare får svårt att slänga på sina egna lasthållarkonstruktioner, och Kona valde att inte förbereda ramen för Xtracycles lasthållare vilket jag tycker är en miss.

En bakstänkskärm saknas, vilket är en dödssynd på den här typen av cykel. Troligtvis blev det knepigt med wiredragningen till bromsen, v-bromsar och breda stänkskärmar har svårt att samsas.
Desto större anledning att sätta den kraftigare bromsen bak då... Men mekanisk skivbroms och långa wirear låter inte som en bra idé. Inte heller finns det någon möjlighet för den som råkar ha ett par hydrauliska skivbromsar liggande på hyllan att sätta på en vettig bakbroms, för det finns inget skivfäste bak... Va? 2008?

Men ändå. Det är en väldigt fin cykel. Och priset är kanon, jag är som sagt imponerad av att dom lyckades hålla det så lågt.
Synd att det blev på bekostnad av bakstänkskärm.

Bikehugger gillar den dock. Läs mer där från en som faktiskt har testat cykeln istället för att bara sitta vid tangentbordet och klaga.
(och ja, jag skrev faktiskt det här innan jag läste kommentarerna)

Lance börjar cykelpendla

2008-02-17T13:12:00.003+01:00

Det låter löjligt att säga att man gillar Lance Armstrong. Jag menar, hur kan man vara säker på att det som skrivs i böcker och tidningar verkligen stämmer? Jag har ju bara tyckt att han var en jävel på cykling. Men när man har sorterat bort skitsnacket så har det alltid verkat som om han var en reko typ längst inne i allafall. Ultrasvetto och så förstås, men ändå.
Och nu ska snubben öppna cykelbutik i Austin, Texas. Med fokus på pendling! Alltså, killen har förmodligen så mycket pengar att han aldrig mer behöver göra ett handtag i hela sitt liv så det är knappast som om han behöver en cykelaffär för att dryga ut pensionen (för övrigt, den som tänker försörja sig som ägare till en cykelbutik lär få jobba hårt). Trek lär väl förresten vilja använda hans namn i 20 år till till att marknadsföra cyklar dessutom...
Nä, han öppnar inte en butik för exklusiva tävlingshojar. Han bygger ett pendlarcykelcenter.
Även om namnet L.A. kommer att dra kunder, så är det ju åratal innan det blir breakeven för ett sånt projekt.
Läs det här:
-This city is exploding downtown. Are all these people in high rises going to drive everywhere? We have to promote (bike) commuting," Armstrong said Wednesday

Eller det här:
-Armstrong said he'd like to see Austin evolve into a place like Portland, Ore., where biking is part of the culture and people pedal to work, to restaurants and to run errands

Heder och ära till en sån snubbe. Babylon by Bike bugar och bockar och konstaterar att Lance Armstrong tagit ett kliv som nästan plockar ner Eddy Merckx från tronen som den störste nånsin.

Läs mer här

Adjö SPD

2008-02-16T17:01:00.004+01:00

Hej då hårda, obekväma och stinkande plastskor. Hej då till idén att sitta fast med skon i ett enda läge och att trampa med framdelen av foten hela tiden. Hej då till att ha en metallklump under foten som leder bort kroppsvärmen och som gör att man går som en skadskjuten anka när man kliver av cykeln. Dom här ska få sitta på långturscykeln. På pendlarhojen sitter det redan korgpedaler, och på MTB´n ska jag testa med plattisar och mjuka sulor.
(fast där ska det erkännas att jag gillar dom pedaler jag använder, SH 647. Där är det clownskorna jag vill bli av med. Jag är fortfarande inne på att modda ett par riktiga skor med SPD-klossar)

Skeva hjul

2008-02-15T13:36:00.003+01:00

Det var efter Vätternrundan 2003 jag bestämde mig. Jag har aldrig någonsin varit i så bra form, och jag tyckte allting var skitkul. Jag hade en snabb racercykel med 16-ekrade superlätta hjul och höll god fart i den tidiga morgonen. Strax efter Vadstena hörde jag en skarp smäll och cykeln tvärstannade.
En eker hade brustit i bakhjulet, och hjulet hade blivit så skevt att det inte kunde röra sig i den trånga ramen. Jag kunde inte ens leda cykeln, utan fick ta den på axeln och bära, till alla andra cyklisters nöje när jag gick över på vänstersidan av vägen och började gå mot nästa depå. Lyckligtvis hade jag MTB-skor. Efter några kilometer vevade jag in en servicebil som undrade om jag tänkte bryta, men det ville jag ju inte. Jag ville bara ha lift till reparation. Om jag betalar 1000 spänn för något så lägger jag inte av efter två timmar.

Väl i depån var det lång kö till mekanikerna men jag mumsade bullar och drack sportdryck under tiden och försökte få upp värmen. Tillslut blev min cykel färdig med en provisorisk "normal" eker istället för den specialgjorda platta och breda eker som suttit där tidigare. Reparatören var tveksam till att det skulle hålla runt sjön men jag envisades.
Ekern höll hela vägen tillbaka till Motala, men väl hemma i Stockholm igen gick jag till Den Stora Cykelbutiken där jag köpt cykeln och reklamerade felet, jag hade speciellt frågat om hjulen skulle orka med mina 70 kg (som sagt, jag var i bättre form då än nu) och dom försökte smita från ansvaret med att säga att cykelmärket inte längre såldes i Sverige och därför inte ingick i butikens sortiment. Jag påpekade då att garantin gällde för mig som köpare gentemot säljaren, och efter en dryg månad hade jag fått en ersättningseker. Jag fick några mysiga turer i det varma augustivädret, men i september var det dags att betala en kvarskatt och jag hade ingen lust att ha en cykel hängandes på oanvänd på väggen fram tills i april nästa år så det blev en annons på blocket.

Dessutom hade jag som sagt bestämt mig. Jag tänker aldrig mer riskera att bli blåst på en stor cykelupplevelse eller se en massa pengar rinna bort på grund av en hoj som är för klent byggd eller som har konstiga delar. Så min fäbless för handbyggda hjul med standardekring och lättillgängliga komponenter grundlades här. Jag har ingen servicebil som byter hjul åt mig och jag vore mjuk i hjärnan om jag använde utrustning som inte håller. Eller för den delen, utrustningen ska fungera även om den pajar. Hade hjulet varit ekrat med fler ekrar hade det inte blivit lika skevt, och hade ramen haft bättre toleranser hade det gått att cykla med ett skevt hjul.

Visst, cykeln var lätt. Jag var jävligt glad för det när jag gick längs landsvägen med cykeln på axeln. Men jag köper aldrig mer en cykel med för litet utrymme i ramen eller skaffar specialhjul.

Reflexväst vart man än ser... Vad fan är det med folk egentligen?

2008-02-05T18:21:00.000+01:00

Jag har ju i över ett år varit förskonad från att behöva cykla till City, men nu skulle jag ju på kurs* i två dagar så det var väl bara att trampa upp på Skanstullsbron och in till stan. Och det var en sak som förvånade mig ordentligt: Reflexvästar! Först trodde jag att jag var omgiven av massvis av cyklande snutar och vägarbetare, men insåg efter ett tag att dom var ordinära pendelcyklister allesammans. Var har dom kommit ifrån? Alltså, klockan 0815, i fullt dagsljus, på några av världens bästa cykelbanor och cykelfält i en stad där trafiken sker i en låg hastighet och där bilisterna är uppmärksamma så är det uppenbarligen hundratals personer som känner sig så otrygga att dom tar på sig ett plagg som är till för att varna!
Vad är det för fel på människor?
Alltså, om jag var så rädd varje gång jag gav mig ut och cyklade så skulle jag ställa till ett jävla liv. Jag skulle ta med en hillebard för att kunna hugga upp plåten på den bil som närmade sig, eller arrangera sittstrejker mitt på Götgatan.
Men det är ju inte särskilt farligt att cykla i Stockholm. Tvärtom upplever jag det som rogivande. En perfekt start på dagen.
Vad är folk så rädda för? Har alla dessa människor startat sin pendelcykling fyra timmar tidigare från Nynäshamn och cyklat riksväg 73? Jag tror inte det. Visa mig det ställe i Stockholmregionen som inte har bra markerade och upplysta cykelvägar utan tvingar folk att klä ut sig till varningsmärken...
När jag letade efter en bra bild för att illustrera det här hamnade jag på Trygg-Hansas hemsida.
TH gör ju som alla försäkringsbolag, dom låtsas vara snälla för att sen kunna strunta i att betala för att allt ändå var ditt eget fel... så dom skänker bort reflexvästar till förskolebarn.
Så här skriver dom:
"Förutom att göra barnen synliga i mörkret så fungerar västarna som en tydlig identifikation även under dagtid och därför kommer de att komma till användning dygnet runt, året runt."

Tack, men jag tror nog att barn klarar sig även i vanliga kläder. Jag vill inte ha ett samhälle där en reflexväst är ett sätt att överleva. "Synd att Pelle, 5 år, blev överkörd. Men skulden får till viss del läggas på hans föräldrar som inte såg till att han hade reflexväst".
Jag tror inte att trafikmiljön i Stockholm är sådan att dagisklasser måste ha reflexvästar för att inte mejas mer vid övergångställena.

Ju fler varningsignaler vi slänger ut i trafiken, ju mer flyttar vi trafikanternas uppmärksamhet till varningssignalerna istället för det som verkligen händer.
Jag är för att människor själva tar ansvar för sin egen säkerhet, men jag är rädd för den utveckling som kan bli när skulden för en olycka flyttas från den som orsaker den till den som utsätts men inte har skyddat sig.

Den största trafikfaran för alla Stockholms pendlarsvetton är fortfarande att dom går över styret för att dom tvärbromsar i 35 km/h när en fotgängare har oförskämdheten att gå på cykelbanan.
Och då spelar det ingen som helst roll om man har reflexväst.**

* kurs: Ja, jag var på Excelkurs.
Jag kände mig som en Sumerisk präst för så där 4500 år sedan: " Ja, jag har ju klarat mig bra med att deklamera Gilgamesh, och planeternas kurs på stjärnhimlen kan jag utantill så det är inga problem att förutsäga månförmörkelser. Jag kan ju hålla reda på när det är dags att offra en get och vem som är skyldig två duvor och en gås till templet, men nu får jag ju lertavlor inte bara från översteprästen utan även från grabbarna som tar emot offergåvorna, så jag tyckte det kunde vara en bra idé det där med kilskrift. Jag såg att dom lär ut det inne i Babylon och det kostar bara tre lamm och en kruka olivolja"

**Jag hade sällskap med R över Götgatsbacken Han cyklade på sin titan-Gary Fisher, med gummistövlar, utan reflexväst och hjälm. Säker, trygg och glad i stockholmsmorgonen.
Om jag skulle ut på vinternattsrandonnée runt Mälaren skulle jag absolut sätta på mig en reflexväst, och jag skulle kräva att alla som var med hade samma utrustning. Men det är liksom en helt annan sak än jobbpendling över Södermalm från Söderort.

Allroundcykel?

2008-02-02T16:57:00.000+01:00

Ja, vi tar väl en bild från i somras för att illustrera dom tankar jag har om allroundcyklar.
Först och främst så är det ju så att det inte finns någon cykel som kan vara bra på allt. Det är en omöjlighet. Cyklar är antingen kompromisser eller superspecialiserade. Dom cyklar som är bäst på det dom är gjorda för är usla så fort det kommer till någon annan form av användning. Som exempel kan vi ju ta trackfixies eller DH-slädar. Men jag har under några år försökt hitta en "allrounder" som ska fungera till allt, med olika resultat (och kul resultat också. Även om cykeln inte är perfekt betyder det inte att den är oduglig. Det är tvärtom väldigt intressant att dra lärdomar typ " om jag hade kunnat ha större däck i min ram hade den här stigen varit fantastisk" ,"cantibromsar suger verkligen hästballe i tre timmars ösregn , " om man byter riserstyret mot ett rakt får man plats med en styrväska", eller
"dämpade framgafflar ska ha lockout om man ska cykla 30 km asfalt med konstant stigning").
Det är liksom vägen som är målet på nåt vis. Det är flera hojar som har fått vara kandidater i min "allrounder"-tävling.
Cannondale T800 till exempel. Jag älskade den cykeln och skulle gladeligen köpt en ny istället för den som vart stulen 2004 om inte Cannondale hade förfuskat modellen så enormt numera. Kona Jake var mycket rolig att cykla på men hade risiga komponenter och tåöverlapp som störde och inte ordentlig plats för stänkor.
Surly Longhaul Trucker fortsätter att vara en älsklingscykel, och 559-hjulen gör att den klarar skog och stig och är lätthanterlig trots sin långa hjulbas . Men den är snigelseg i uppförsbackar.
Planet X Kaffenback hade varit utmärkt om den hade klarat bredare däck.
En vackertväder-cykel .
Förra året trodde jag att jag nått fram efter bygget av Uncle John-cykeln. En cykel för kreditkortstouring på grus och stig.
Men det hade jag inte. Jag nådde bara nästan fram.
Det är inget tåöverlapp trots att det är 622-hjul, men den är svårstyrd på stig. Och den har inte plats för feta däck och stänkskärmar. Kompaktvevparti och vid kassett räcker inte heller till. Fast skivbromsar fick jag till.

Så specifikationen är numera:
559-hjul
Plats för feta däck
Lödda öron för stänkor och pakethållare
Skivbromsar
MTB-utväxling
Brett bockstyre med flare
Långt topprör men låg standover
Långa kedjestag men gärna sadeln långt bak

Jag fortsätter att leta.

Konservativ?

2008-02-01T19:03:00.000+01:00

Dane tror att jag håller på att blir Sveriges svar på Grant Petersen.
Jag har alltid varit skeptisk till Tolkieninfluenser (han har ju döpt företaget och minst två cykelmodeller efter namn i Sagan om ringen!) men kan i vissa fall inte annat än att hålla med:

-I don’t mind races, or racers, but I sure do mind the influence that racing has on equipment and riding attitudes. It seems like a big trick, to me. You flash it up and make it popular so you can fool new riders into going down this path of pain and not-fast-enoughness, and once you get them there, you assure them that they can go faster if only they ride your $800 wheels or the two-pound frame or chug the squeeze-gel you provide them. It’s like you’ve captured them like slaves, and now they’re serving you and can’t escape, and meanwhile, they’re missing out on the best kind of riding, which is just riding without comparing yourself to racers or wishing you were something you’re not, or not as good as you want to be.

Grant Petersen har ju profilerat sig som en "det var bättre förr"-kille som letar upp gamla konstruktioner och som vägrar att godta moderna saker som A-headset på styrstammar eller skivbromsar, men som samtidigt har påpekat att bra saker alltid kommer att vara bra saker och som har haft en sund skepticism mot trender och mode.

Och en ny titt på Rivendell Bicycles hemsida (som har blivit klart bättre sen jag senast avfärdade G.P. som en retrosurgubbe) visar klart att vi delar en gemensam ideologi.
Bivax och ullfett som cykelsmörjmedel är ju så BBB att jag inte ens kunde ha kommit på det själv!
Dessutom säljer dom en sydväst från Grundéns som cykelkläder. Alltså, när jag var och fiskade hummer utanför Smögen i höstas hade den skeppare vi var ute med Grundénsställ på sig...

Och sen... Jag har ju funderat en tid över varför mina skor som används till cykling ska vara några stinkande stenhårda plastprylar som inte går att gå med på plan mark. Faktum är att min pedalteknik har blivit mycket bättre sedan jag började pendla med plattpedaler. På MTB använder jag Shimano 647 som gör att jag kan klicka ur och flytta foten på pedalen när det behövs. Jag har tänkt på att säga adjö till SPD länge. Men det visar sig att den gode Grant redan har tänkt på det också: Shoes Ruse.
Varför cykla i obekväma plastskor när det egentligen inte tillför något? Klart som fan att sulan måste vara stenhård när all kraft ska koncentreras till en kloss på 30x35mm under foten...
Tack. Min nästa alp-överkrossning ska få ske med skor som passar en gentleman.

Sen var det ju det här med strumpor:
-I like the idea of wearing socks whose fabric and technology haven't changed ten percent in a thousand years, and my feet don't suffer for it. My all-wool sox get me through everything I ever do with them, and I always do everything I do with them.

Alltså, jag är med på hela resonemanget där också. Men jag vägrar att köpa en cykel som heter Legolas. Det räcker gott och väl med att jag för fyra år sedan föll för en stålram som heter "Runka av" om man översätter det till konungens svenska. Det är tillräckligt skämmigt.

Årets bästa cykeltillbehör. Ingen tvekan.

2008-01-27T19:16:00.000+01:00

Det blev många cykelprylar förra året. Inga bottennapp, men idag när jag slötittade på SOMA´s hemsidor blev jag påmind om en pryl som tillkom på min cykel under 2007 och är så bra att det känns som att den alltid har funnits. Jag syftar på SOMA´s "Fillmore bag". Ni vet hur det är med bra saker. Dom blir så självklara att man glömmer att dom finns. En shoppingbag på pendlarcykeln är en av dom bästa tillbehören man kan skaffa.

Jag skulle inte använda den för en långtur på flera dagar, men för att hämta paket på posten eller slänga ner en ICA-kasse i är den perfekt (och dom dagar man har både paket från SJSC att hämta i postluckan och en massa mat att handla så lägger man paketet i budväskan och matkassen i Fillmoreväskan)
Dessutom kostar den bara en spottstyver så det är mycket bang for the buck.
Köp en Fillmore. Era liv kommer att förbättras. Två skokartonger eller tre BiB får plats.

Jo just det. En sak till: Fillmoreväskan är gjord i 60% hampfiber. Jaha? säger ni då. Men låt mig citera från SOMA:
Hemp Can Change The World
We know this sounds like the same ol' hippie rhetoric or a guise to legalize marijuana.
But the economical and lifestyle ramifications are tremendous. Take the paper and cotton industries:
You can use hemp to make paper that is stronger and last longer than tree paper... and hemp grows 2x as fast as trees. Hemp is also cheaper to grow than cotton; it doesn't require as much pesticides or deplete the soil and hemp cloth is stronger than cotton.

WE ARE FOR USE OF HEMP IN A WAY THAT POSITIVELY IMPACTS THE WORLD.
We use hemp/cotton canvas on our bags, because it allows us to reduce the use of nylon and thus conserve oil, which you know is a non-renewable resource (unlike hemp which grows like a..ahem...weed.)

Cykelbyxor...

2008-01-23T21:18:00.000+01:00

Jag är nära att hitta ett par bra cykelbrallor... Har fått korn på en brittisk firma som kanske gör de optimala klädesplaggen för en gentleman som vill färdas på velociped. Materialet är naturligtvis tweed. Jag tänkte mig dock att dom skulle vara lite smalare och kortare än på illustrationen. Jag återkommer när jag valt tyg.

Edit: Jag skämtar inte.

Standardcykel accoutrements, part 1

2008-01-22T21:44:00.000+01:00

I grew up riding BMX back before the movie Rad propelled Bart Connor and Lori Loughlin to their respective acting careers, so I've shredded my share of Levi 501 right pant legs. Of course, nowadays I have cuffs and bike pants and bash guards and other things that help keep me out of that kind of trouble, but my son getting his pants caught on the chainring on a rare (for him anyway) ride on a real MTB last summer reminded me of that phenomenon.

In my quest to determine the optimal commuter sled at least part of my reason for eschewing bikes with multiple front rings has been to ease the task of keeping right pant legs intact and clean. Earlier this evening I came across the picture above on the Soma blog page, and it has given me cause to re-think this issue. Sure, I've had ideas that go about half a dozen steps beyond this on the complexity scale, but if this is as universally applicable as it appears to be it looks promising.

I can even see somebody like Cervélo or Oval Concepts or FSA coming up with something similar that could ostensibly be called a chainguard but that would have the primary function of cleaning up airflow around the front derailleur/chainring/frame intersection. In carbon it wouldn't have to weigh more than a couple hundred grams (if that), and it is very common that teams are adding more weight than that just to bring the bike up to the required minimum. Think of it: 200 grams, at the perfect location for both weight distribution and center of mass, that could make a bike more aero and thus potentially faster but that wouldn't be grounds for disqualification because it is a chain guard and not strictly an aerodynamic device. Imagine Cancellara winning another world TT championship on a P3C with an FSA Neo Pro crankset and his new secret weapon...a chainguard!

Makes me smile.

Osund fascination. Torra och våta fötter

2008-01-19T21:01:00.001+01:00

Alltså, om man inte har någon tjej så kan man ju alltid köpa snygga skor. Senaste inköpet, ett par Castleton Boots från Shipton & Heneage. Det bästa med internet är att man slipper gå i affärer som ändå inte har det man kan tänka sig att köpa.
Fast jag medger att mitt skointresse kan framstå som lite skumt. Har jag tur så finns det någon flicka som tycker att jag är sinnebilden för stil och smak när hon ser mina skor så att jag slipper sitta och tröstköpa skor på kvällarna.

För er som fullständigt struntar i brittiskt herrmode a la Bertie Wooster så kommer en stämningsbild från Våta Fötter. We aim to please.

Göteborgs cykelfilmfestival

2008-01-04T16:41:00.000+01:00

Vissa saker måste man ju bara upplåta utrymme till.. jag har ju tjatat om att någon borde göra något. Dom fina människorna från Komet Club Rouleur blir årets kulturpristagare redan vecka 1!

Göteborgs Cykelfilmsfestival 2008
presenteras av Komet Club Rouleur i samarbete med Röda Sten och Veloform.

Den 29 februari och 1 mars arrangeras Göteborgs, och troligtvis Sveriges, första cykelfilmsfestival.

På fredagkvällen, ca 20.00–02.00, blir det Roller Race på scen till vilket Jack Brothers spelar live. Baren är öppen och senare på kvällen blir det invigningsfest, DJ och dans. Äntligen kan alkohol och idrott förenas. Alla är välkomna att ställa upp och tävla (ingen tävlingslicens krävs).

Lördagen vigs åt cykelfilm, ca klockan 12.00–22.00. Filmprogrammet kommer att täcka in olika cykeldicipliner samt blanda dokumentärer med spelfilm. Bland andra: En Forårsdag i Helvede (DK), The Flying Scotsman (UK), Klunkerz (US), Warriors – the Bike Race (US). Dessutom tillkommer diverse uppträdanden och kringarrangemang.

All information om program och biljetter kommer att läggas upp på festivalens hemsida www.kometbicycles.se senast den 15 januari. Biljetter kommer att kunna köpas genom ticnet.se samt hos Pusterviksbiljetter i Göteborg.

Hjärtligt välkomna!
Komet Club Rouleur

Mer info kommer här, senare.

Typ gott nytt år alltså..

2007-12-31T19:15:00.000+01:00

Jag borde ha skrivit en "Årets lista" till Happy MTB... men både motivationen och tiden tog slut.
Och jag borde definitivt ha skrivit en årskrönika här på BBB. Men som sagt, det finns inte tid.

Det blir bara en kort sammanfattning: Jag skaffade en landsvägscykel med skivbromsar. Jag hade inte tid med mina vänner. Jag cyklade i Alperna. Jag fick lunginflammation. Jag hade inte tid med mina vänner. Tour de France var värdelöst. Jag köpte en jävla massa grejer. Jag byggde om (lät bygga om) min MTB till en fivespeed. Jag hade inte tid med mina vänner. Min osunda fixering vid handgjorda skor och måttsydda skjortor blev bara värre.

Årets bästa öl var Sierra Nevada Pale Ale, tätt följt av Anchor Brewing Co. Liberty Ale och Oppigårdens Slåtteröl. Signaturen "Nypan" kommer att få en faktura på de merkostnader jag har haft efter alla tips om finöl.

Årets hitlåt var "Pokerkväll i Vårby Gård" med Florence Valentin och på andra platsen kom "Allt som är ditt" med Säkert.

Årets utmärkelse för "waste of time" går till Fejsbok, och årets "Auld lang syne" går till Sånger från nedre botten. Årets "jag borde träffat dig oftare" går till Tobbe Arnesson.

Utmärkelsen för årets "Jernmann" delas mellan Jonas Larsson och Johan Mölleborn, men hade inte Mölle haft en bebis hade Larsson fått andraplatsen.

Årets julklapp var Antons Trikefixie som dök upp två veckor innan julafton.

Årets utmärkelse för "Loyal services far beyond the call of duty " går till Phil McNaughton.

Årets cykel borde ha blivit Surlys Big Dummy, men den får vänta till nästa år. Så Antons Fixietrike får den utmärkelsen också.

Årets uppförsbacke blir återigen vägen från Waidbruck till Ortisei. Den är fruktansvärd trots att det var tredje gången jag cyklade samma sträcka. Jag hatar den vägen och fattar inte att jag envisas.

Årets singletrack var en fin stig mellan Passo Sella och Val Gardena som jag hamnade på när jag insåg att jag var uttråkad på att cykla landsväg. Ganska spännande att köra med bockstyre och stel gaffel när andra cyklister körde heldämpat. Jag var dock glad för skivbromsarna, det var inte mycket kvar av klossarna när jag kom ner till dalen.

Årets Hamlet får väl bli Rasmussen. Det är länge sedan en dansk prins sörjde så mycket över att förlora sitt kungarike.

Titeln "Årets hycklare" får väl gå till alla som känner sig kränkta över att det förkommer doping inom cykling... Bespara mig er moralpanik. Ni ville inte veta, erkänn det istället för att stå och vara indignerade. Till alla som skriker om doping vill jag bara fråga: Hade du gjort annorlunda i samma situation?

Årets "Missbruk av varumärke" går traditionsenligt till Gore Bikewear för handskar som bara håller en halv säsong innan dom faller i bitar. Utmärkelsen "Årets godtrogna dumhuvud" går till mig själv som tror att Gore Bikewear har bättrat sig sedan förra året.

Utmärkelsen "Årets vänner" går ju naturligtivis till alla er som har brytt sig om att läsa här under året... tack!

Babylon by bike önskar god jul!

2007-12-23T22:04:00.000+01:00

God jul till er alla! Babylon by bike hoppas att ni alla får en lycklig jul och ett gott nytt år. Och kom ihåg, även om det enbart är ni själva som bär ansvaret för om era liv blir lyckliga så ska ni älska och uppskatta de få vänner ni hittar och hata era fiender oresonligt intill fjärde led.

Anton och jag sitter nu och tänker på nästa års mest spännande cykelsemester. En tur som helt klart kommer att överträffa mina alpresor, trots att den blir kort i kilometer räknat.
Vi sätter igång träningen direkt efter julen och ska vara i form till försommaren. Hoppas att vi kommer att klara dom 44 kilometer ToR som det är till Prinsvillan i Tyresö på Antons Fixietrike.

Vem vill vara med? Minst två domestiques krävs på denna tur, och det måste vara folk som klarar av att bromsa både sin egen cykel och ytterligare en och hålla sig kvar på vägen. En jävla massa bagage ska tas med också, för det krävs ju en flaska bubbel eller två vid etappmålet...

Babylon by bike älskar sina vänner och önskar en riktigt god jul till alla!

CP-cykel

2007-12-13T19:20:00.000+01:00

Månge av er som läser här har träffat min yngste son Anton. Anton är CP, så det har varit lite bök med att hitta en cykel som funkar för honom. När han var liten så hade jag barnsits, och en gång i tiden hade jag till och med en tandem med barnsits bak och storebror Calle som stoker. Vi hade helmysigt, men Anton har växt och hans trehjuling med 8-tumshjul var inte bara för liten, den var trasig. En bra arbetsterapeut på Barnhabiliteringen förstod att det skulle vara viktigt för Anton med en fungerande cykel. och skrev ut en Skeppshult-trike åt Anton.

Lyckan var stor på testfärden. Vi hade skitkul! Men Anton var helt slutkörd efteråt. Han har aldrig färdats så snabbt tidigare för egen maskin. Tänk dig själv, hur kul tycker du att det är att cykla? Tänk om du fick uppleva den känslan för första gången igen!

Leftside drive. Ja, det är en fixie. Arbetsterapeuten ville att det skulle vara rullbroms bak, men jag argumenterade emot. Jag vill inte att cykeln ska stoppa om Anton råkar trampa åt fel håll. Nu driver pedalerna Antons fötter i rätt rörelse istället, och det går att backa denna väldigt stora cykel. (jag har tidigare märkt hur rullbromsnav ställer till problem för spastiska ben)
Så nu vet ni. Fixies är alltså handikapphjälpmedel.
Anton hade inga problem med att hålla emot när det behövdes.

Tyskt touringstyre för att få många ställen att hålla händerna på. Bakåtriktat dessutom för bästa "fixiweirdo" stuket. Går väl dessutom att ställa in på tusen olika sätt.
Frambromsen har parkeringsläge, vilket är väldigt bra vid av och påstigning. Sadeln är en "Bananlimpa" av värsta modell... hindrar från att glida framåt, men vi ska i allafall testa med att sätta dit en Brooks för att se om det funkar.

Klädsnobberi igen. Chukkaboots den här gången.

2007-12-07T17:34:00.001+01:00

Okej, det ska erkännas. Jag är en klädsnobb. Men jag är fullständigt ointresserad av mode och jag bryr mig inte om att det ska vara några speciella märken. Däremot bestämde jag mig för cirka 25 år sedan hur jag ville gå klädd, och jag har avvikit väldigt lite från det sen dess. Hittar jag kläder som passar in på min specifikation köper jag dom. Rätt snitt och rätt material regerar. Clarks ökenkängor är ett bra exempel. En designklassiker som har hållit ställningarna i 50 år. Fast dom dojorna har ett allvarligt fel. En mjuk rågummisula kanske är bra i öknen, men den är omöjlig att byta ut när den blir sliten och dessutom har Clarks den dåliga smaken att ibland använda syntetinnerfoder. Nä, bättre att gå tillbaka till originalet före originalet, som precis som många andra bra produkter härstammar från den brittiska militären. Chukka boots är nämligen ridkängor (chukka är en 7 minutersperiod i hästpolomatcher). Och det finns ett flertal företag som tillhandahåller klassiska brittiska skor på nätet. Shipton & Heneaghe till exempel. Precis vad jag ville ha.
Så det var med en viss upphetsning jag inväntade mitt paket, men resultatet är väldigt över förväntan. Så här ska skor vara. Riktiga herrkängor. Handsydda utan barnarbete.
Så jävla fina skor...
Och dom klarar ju alla punkterna på min kravlista. Om svaret är ja på en av punkterna köper jag. Om alla punkter är OK så har det funnits på min inköpslista i flera år. Så här ser listan ut:
* har det här plagget burits av brittisk militär?
* är det här plagget av naturmaterial?
* skulle Suggs i Madness ha köpt det här plagget?
* är designen minst 40 år gammal och still going strong?

Så jag må vara konservativ. Men jag är snygg. Och det finns ingen som helst anledning att leta efter herrmodetips på manolo.se, Babylon by bike täcker även in det området. Nu vet ni det.

(Edit: en annan bra referens är ju alltid Michael Caine.. Om du kan tänka dig Michael Caine i dom skor du vill ha är dom godkända, se "Get Carter" om du är tveksam)

Numera med växlar!

2007-11-27T19:02:00.000+01:00

Klicka på bilderna så ser du bättre!
Så där. Skogscykeln har fått växlar igen. Det är den femte ombyggnaden av drivpaketet på den här ramen. XC, SS med spännare, XC, SS med magic gear och nu då femväxlat. Jag bad Phil om ett par nya hjul och en gaffelservice på samma gång. Styret var gammalt och slitet, så det byttes ut mot ett 685mm EA50 för en spottstyver.
Jag har inte hunnit prova cykeln i skogen ännu, men den känns mycket trevlig att cykla på.

32/32,24,21,18,och 15. Borde räcka till för det mesta. Funkar både i rotiga branta backar och på vägen till skogen. Sparar knän. Bra kedjelinje, men en styrare sitter där för säkerhets skull. Gammal XTR får sköta paddlandet i sidled.

Skönt med lite hävstång i styret. Ingenting fancy. Gaffeln är från 2004 men den behöver inte bytas än på ett tag, och 105 mm räcker för East Coast-cykling. Bromsarna är fullt tillräckliga dom också, rea på Chainreaction samma sommar. Styrlagret är ett PRO som Oskar satte dit förra sommaren för Happy´s styrlagertest. Yeti Lock-Ons som är urgamla.

Naven är XT Centerlock, samma som på mina andra cyklar. Nu kan jag byta hjul nästan hur jag vill mellan hojarna. Kan bli kul att slänga på 559-hjul på cyklocrossen. UST-fälgar om jag skulle vilja köra slanglöst. Mitt fjärde par hjul från Dr Spoke . Nej förresten, femte. Åttonde om jag räknar in dom cyklar som jag har lånat för att testcykla...

(när jag räknar efter så har jag ägt 11 cyklar sedan 2004 och jag har testat tre stycken lånecyklar under längre perioder. Åtta av dessa har alltså haft hjul byggda av Phil. Tur att jag inte läser tyska tester)

Julklappstips

2007-11-15T17:46:00.000+01:00

Ja, ni behöver ju något att skriva upp på önskelistan, eller hur? Gör vänner och familj en tjänst och lämna fram en ordentlig önskelista så får dom lättare att välja vad dom ska stoppa i strumpan eller lägga under granen. Själv hatar jag att stå på Åhléns fyra dagar innan julafton och fundera på vad jag ska köpa eftersom folk har sagt diffusa saker som "nja, jag behöver inget" , "assietter" eller "nån bra bok". Inte heller litar jag på att mina nära och kära klarar av att göra ett bra val om jag inte hjälper dom på traven. Önskelistor är bra. Du kan ju göra familjen ytterligare en tjänst genom att tala om var på nätet dom ska köpa så slipper dom trängas i överfulla varuhus utan kan sitta hemma och dricka årets Beaujolais Noveau vid datorn. Det är i allafall ingen som kommer att ge dig en Magurabroms.
Varsågod, Farbror Maskros listar upp några fina julklappstips som även normala människor fattar.

Först ut på listan är en bok som jag tycker är oumbärlig. The Rider av Tim Krabbé.
Varför? Ja, för det första är det en roman om cykling. Bara det gör den ju värd att läsa.De flesta andra cykelböcker är fakta, reportage, färdbeskrivningar och så vidare. Och den är förbannat bra skriven. Hela boken är skriven på en rytmisk prosa som känns precis som om man själv skulle sitta på sadeln. Det är så här tankarna kan gå i huvudet när man sitter länge i sadeln.
Läs det här till exempel:
"Kilometer 75-78. The fields are a dry yellow and light green. Endless fences lean crookedly across the landscape. To keep something out of the wind? The road is narrow and rolling. Uphill or down, you can’t sort it out, it drives you crazy. We shift, we stand on the pedals when we get too lazy to shift again. The sky up ahead is black. No one is watching us. More than two hours to go...
... Road racing imitates life, the way it would be without the corruptive influence of civilisation. When you see an enemy lying on the ground, what’s your first reaction? To help him to his feet. In road racing, you kick him to death.’
Berättelsen handlar om ett fiktivt lopp, Tour de Mount Aigoual i sydvästra Frankrike och utspelar sig nån gång i mitten på 1970-talet.
Vill man inte köpa den från Amazon går det bra att köpa den från Rapha

För den som inte har följt Tour de France så länge så uppstår många frågor. Hur känns det i kroppen? Varför tävlar man inte i landslag? Varför är ledartröjan gul och vad betyder begreppet "bergströja"? När började touren? Varför har man hjälpryttare? Hur gör dom när dom pissar? Varför vinner inte den som kommer i mål först, och varför bryr sig ledaren inte om att köra ikapp? Varför är Le Tour större än OS och VM för cyklister? Hur kommer det sig att vissa etappsegrar kan ges bort till en förutbestämd vinnare utan att det ses som fusk? När jag själv började bli intresserad av TdF i slutet av 90-talet så visste jag väldigt lite om hur tävlingar för cykelproffs fungerar, och framför allt så framstod TdF som ett evenemang med sin egen mytologi. Nu vet jag lite mer, men jag hade fått reda på fakta mycket tidigare om jag hade läst de här böckerna. Så varsågod, några bra boktips om Tour de France och det hårda livet i de professionella cykelteamen.

Paul Howard är en engelsk journalist som inte är specifikt inriktad på att skriva om cykling, men han är cyklingfan på samma sätt som britter kan vara de mest hängivna fotbollsfansen. Med "Riding High, shadowcycling the tour de France" har han skrivit en bok som handlar om en sak som ganska många av oss skulle vilja göra, nämligen följa Le Tour varje dag på cykel. Men i hans fall blir det snarare frågan om att föråka banan för att vara säker på att hinna fram innan vägarna stängs av. Det innebär att han blir tvungen att gå upp mitt i natten och tigga till sig lite hett vatten från hotellreceptionen för att göra te och att de första milen varje dag måste cyklas i mörker med långtradare som enda sällskap på vägarna. Böket med att få tillräckligt med mat och vila, hitta hotell och att lösa logistikproblem är underhållande beskrivet på det återhållsamma brittiska sättet. För oss tifosi så är det både roligt och informativt, framförallt när han beskriver hur ont det gör i kroppen och hur magen knasar till det när han kommit halvvägs.

Le Tour är en tävling som innehåller många mytomspunna ögonblick. Ett av de mest kända är den brittiska cyklisten Tom Simpsons död på Mount Ventoux 1967. I William Fotheringhams bok "Put me back on my bike" får vi följa Tom Simpsons karriär fram till den dag då han utmattad av vätskebrist och droger dog av solsting på en av TdF:s hårdaste etapper. I berättelsen framträder en bild av en sympatisk och utåtriktad idrottsman som kämpade hårt och gjorde vad som krävdes för att vinna, i en värld där amfetamin ännu knappt hade blivit betraktat som doping. Tom Simpson var en del av "the swingin sixties", inte en fuskare.

Doping har en lång historia inom cykelvärlden. Les Woodlands "The crooked path to victory" tar sin början redan på 1800-talet med de första cykeltävlingarna, i en tid då enbart män som inte behövde arbeta för sin försörjning ansågs vara äkta sportsmen och murare eller bonddrängar stängdes ute från tävlandet. Det illustreras tydligt hur fusk och prestationshöjande medel har varit med i sporten ända från början. Många klassiska situationer beskrivs och en hel del bortglömda kullerstenskungar återupplivas. Tyvärr slutar boken lite fegt en bit in på 1990-talet. Jag antar att författaren skulle ha kunnat skriva om flera mer närliggande händelser, men som sportjournalist har Les Woodland ganska många tår som han inte vill trampa på. Men det är spännande läsning hela tiden och nödvändig cykelhistoria.

En annan mörk historia är "Breaking the chain" av Willy Voet, berättelsen om hans tid som soigneur för Festinateamet som tog slut när han åkte fast i tullen för dopingsmuggling . Trots att boken i mycket är ett försvarstal av den anklagade så är den spännande. Bilden av hur dopingen var systematiskt organiserad av tränare och cyklister känns trovärdig, framförallt eftersom flera andra av de inblandade i efterhand har bekräftat att W.V:s berättelse är sann. Boken ger också en förståelse av anledningen till att idrottsmän dopar sig, och om hur drogbruket även har spridit sig till tränare, massörer och mekaniker som även de behöver få i sig piller för att orka med livet på vägen.

En författare som vet hur en underhållande berättelse ska framföras är Graeme Fife, och det märks påtagligt att han är dramatiker till yrket. Hans böcker "Tour de France - the history, the legend, the riders" och "Inside the peloton" är fullproppade med spännande anekdoter. En är om hur Alphonse Steinès rekognoscerade Tourmalet 1906 och pulsade genom snö 12 kilometer ner till Barèges för att kunna skicka ett telegram om att passet var "passande för fordon" och "snöfritt". "Inside the peloton" är skriven med en presentation av olika legendariska cyklister som till exempel Eddy Merkcx, Sean Yates och Raymond Poulidor och olika händelser i deras karriärer i varje kapitel, medan "TdF - the history, the legend, the riders" har en klassisk klättring som utgångspunkt i varje kapitel. Båda böckerna överlappar varann lite, men jag föredrar nog TdF-boken eftersom den innehåller målande beskrivningar om hur Graeme Fife själv cyklar upp för dessa berg.

Ascent-The mountains of the Tour de France av Richard Yates handlar om precis det som beskrivs i undertiteln. Col de Galibier, Mount Ventoux, Alpe d´ Huez och Tourmalet. Alla dom klassiska topparna, vem som kämpade, vem som klappade igenom, när just det berget förekom i TdF första gången... Massor med fina svartvita bilder.

Jag hyser en hatkärlek till Cycling´s Golden Age-Heroes of the postwar era 1946-1967
med text av Owen Mulholland och förord av Eddy Merckx. Det är väldigt bra texter, och bildmaterialet (som kommer från Brett och Shelly Hortons enorma samling) är fantastiskt.
Om du går igång på Hugo Koblets tröja från 1953 års Rom-Napoli-Rom, Gianni Mottas gröna Tour de Romandie tröja från 1966, affischen från Vuelta a Espana 1959 eller Breitlings Giro d´Italiaklocka så är det definitivt en bok för dig. Du har aldrig sett maken till fina saker, och även de dokumentära bilderna är utstående. Men boken bör njutas i små doser, annars blir det lätt för mycket. En normal cyklisthjärna är inte bortskämd med så pass mycket skönhet och kultur. När du ser bilden på den repiga leksaksbilen som är en TdF -kvastbil är det lätt att gå i spinn. Varning alltså. Det kan bli dyrt att läsa den här boken.

Men det är ju inte alltid man vill läsa. En film passar bra också. Bromley Video är ett bra ställe att handla. Den som inte har Jörgen Leths "A sunday in hell" bör genast skriva upp den på julönskelistan. Jag tänker inte ödsla ett enda ord på varför denna film bör finnas i ditt hem. Säg bara att du aldrig mer kommer att bli glad om du inte får den. Ingen kan tillåtas vara ignorant om denna kulturskatt. Och får du inte nog av Eddy Merkcx i den filmen (jag får inte nog) så rekommenderar jag "La Course en Tête" och "The greatest show on earth" som trevligt nog finns på en dubbel-DVD. Helt obetalbara scener från Giro d´Italia 1974.

Men mjuka paket då? Det måste ju finnas några mjuka paket under granen, annars blir det ingen riktig jul..
Visst. Du ska önska dig ett par sockor. Ull så klart. Inget trepack från Dressman, du måste vara koncis i dina önskemål. Ett par Sock Guy är så mysiga så att du kommer att köpa fler par för att använda även när du inte cyklar.

Och skulle det vara så att du har någon person i din närhet med en extremt välutrustad plånbok så tycker jag att du ska önska dig ett par Rapha Grand Tour Gloves
för den fina summan av 116 Euro. Glöm inte att berätta för mig hur dom känns när du fått dom. Skinn från "African Hair Sheep"? Hårfår? Dom är snygga som attan, men för det priset borde dom levereras inslagna i guldpapper
och hålla i fem år.. Om du får ett par vill jag testa.

Och för guds skull, se till att dina tokiga familjemedlemmar som ger dig kalsonger får blicken åt rätt håll!
Tipsa om Howies. Ekologiskt korrekta kläder från ett företag med samvete och stil, och du får kanske ett par kalsingar i Merinoull.
Överhuvudtaget fina och funktionella kläder.
Edit: Eftersom det åtminstone finns en teoretisk chans att någon kvinna skulle läsa detta så vill jag bara påpeka att Howies gör tjejtrosor i Merinoull också. Skriv upp på önskelistan.

Och om du inte får någon att nappa på ovanstående förslag, så är den sista lösningen att rikta uppmärksamheten till Whisky Shop.
Nåt kul ska det väl finnas.

Så där. Bara att skriva ut eller skicka listan vidare.
Själv tänker jag köpa rubbet med julklappar på nätet och bara göra ett symboliskt besök på NK strax innan julafton. Men det är mest för att jag är lite förtjust i baren på herrmodeplanet.

Joooo... jag höll på att glömma: En Cashmirhalsduk är ju aldrig fel. Bra att ha kalla vinterdagar. Hos Savile Rogue får du den i ditt favoritfotbollslags färger.
Här har vi till exempel Glasgow Celtic. Eller Plymouth Argyle. Eller något mer åt hemmaplan.

Ärtrock?

2007-11-13T17:32:00.002+01:00

Efter 25 kilometer i snöslask med 16 kg oxbringa på cykeln så har jag kommit fram till att en cykeljacka ska vara dubbelknäppt. Alltså går Filson Mackinaw bort, trots ryggfickorna.
Min alldeles nyinköpta US Navy Peacoat är dock extremt mullig i det Stockholmska för-vintervädret.
Fakta: Ull värmer. Ull ventilerar. Ull står emot väta. Stora knappar är betydligt lättare att hantera än blixtlås. Speciellt med kalla, handskklädda fingrar. Blixtlås och kardborrband är dumma nymodigheter. Väljer man rätt material från början behövs inte sånt tjafs.
(ja, dom var inte helt koko när dom skulle speca kläder som dög att patrullera efter ubåtar på nordatlanten)

Jag funderar på att köpa ytterligare en Peacoat bara för att använda materialet och gå till en skräddare som får sy ryggfickor, ärmficka, höga bröstfickor och en stjärtlapp. Nån form av slejfar på ärmarna kunde vara bra för att dra åt med, eller så förlänger man ärmarna 5 cm och syr dit ett tumhål. Eller kanske muddar på insidan av ärmen? Stor sidoöppnad kartficka på höger bröst? En hållare för diodlyse på ryggen? Chief Petty Officers gradbeteckning på ärmen i reflexmaterial? Om någon har ett förslag så kläm fram med det.

Cykeljacka?

2007-11-11T20:28:00.000+01:00

Som dom flesta av er redan vet så tycker jag att merparten av dom cykelkläder som har dykt upp dom senaste 30 åren är tokfel... Nu har jag hittat en jacka som passar någorlunda in på min specifikation. Filson, som sedan hundra år gör jaktkläder har en intressant jacka, Double Macinaw Cruiser. 100% ull, ett antal bra detaljer. Dubbelt tyg över axelpartiet och en skärning som låter regnvatten rinna av. Ryggfickor! Jackan är förmodligen inte perfekt, men hellre det än något " TEX "-material som är kväljande fult och som ändå inte funkar...

Ölkarta

2007-11-05T21:39:00.001+01:00

Flandriska turistbyrån är goda människor. Det låg ett tjockt kuvert med logiinfo, turistkartor och en ölkarta på hallgolvet idag. Ölkarta... Det låter vackert, speciellt när man tänker på att det är 20-30 kilometer mellan bryggerierna.

Ronde van Vlaanderen

2007-11-04T12:20:00.001+01:00

Jag har funderat på Flandern ganska länge. Först och främst vill jag cykla en vårklassiker, och vartefter jag tog reda på fakta så lockade Flandern mer och mer. Man kan ju börja med Ronde van Vlaanderen-muséet i Oudenaaarde, och några mil öster om Bryssel har Hoegaarden ett bryggerimuseum. Strax utanför Oudenaarde kan man besöka Romanbryggeriet som tillverkar Ename, det finns cykelkartor för Peter van Petegem Classic och Davitamon Classic.
Massor med småhotell som är "vietsvrendlich" (jag tolkar det som cykelvänliga).

Sen så cyklar man RVV och stannar en extra dag och tittar på proffsloppet. Våren kan inte börja bättre. Massvis med kul saker på lagom cykelbart avstånd från varandra. Maten lockar också. Jag går i spinn på hur kul det kan bli.
Läs mer om Flandern här.

Lite senare: Nu är jag anmäld. Fan vad spännande. Den femte april står jag i Ninove och och är nervös av bara helvete.

Är det inte dags att strunta i Vätternrundan?

2007-11-03T11:30:00.000+01:00

Som sagt, jag var i Motala för några dagar sedan och då påmindes jag om hur spännande det var att delta i Vätternrundan. Men jag tänker inte göra om det. Det är inte särkilt jobbigt att cykla runt pölen, men VR är för stort. Det är för många deltagare som dessutom cyklar på för många olika nivåer. Det är inte ett dugg bra att blanda folk som för tre månader sen köpte en Crescenthybrid och vinglar fram på vägen med svettoklungor som satsar på sub9 och clowner på en Kronan (vad gör förresten sub9 klungorna på VR? Det är ett motionslopp utan placeringslista för tusan. Den som vill cykla så borde delta i ett helt annat arrangemang).

VR är för stort. Det blir fullbokat för tidigt, så starttiderna måste spridas ut på ett hellöjligt sätt över dygnets timmar. Många oerfarna startar vid helt fel tidpunkt så dom kommer att lida ännu mer eftersom dygnsrytmen blir uppfuckad. Alltför många går omkring och tror att man måste starta i nattmörker för att det ska bli bra (okej, jag inser skönheten i att cykla i gryningen. Det är häftigt. Men jag tror att många VR-cyklister missar att tänka på det vid tillfället).

Eftersom VR för en ganska stor del av cykelsverige är årets höjdpunkt så lägger sig tyvärr ett stort lock över alla andra aktiviteter. Träningen får ett enda fokus, andra arrangemang i juni-juli är bara att glömma och med den korta vår vi har i Sverige så är det helkorkat att årets största händelse inträffar på försommaren... Två månader med torra vägar och sen är säsongen över. Och vi vet ju hur vädret är veckan innan midsommarafton. Instabilt är det bästa ordet.

Så vad ska man göra? Ja, först och främst så ska ju den som är en erfaren cyklist strunta i att överhuvudtaget delta. Det blir ju fullbokat i allafall. Lämna lite plats åt dom som inte har varit med tidigare och som inte har samma ambitionsnivå.
Gör något annat. Var med i Cykelcitys Gran Fondolopp till exempel. Åk till Danmark, Norge eller Tyskland och cykla nåt kul lopp. Marginellt dyrare och klart mera kul än VR. Kör Siljan Runt. Se till att de andra arrangemangen under säsongen får din uppmärksamhet. Ta ditt kompisgäng till någon annan sjö där alla som deltar vet vad det är frågan om och skaffa lite värdiga motståndare. Sub9-klungor på VR är ett fruktansvärt fånigt sätt att skryta med att man är bäst.

Så där. Det var det enkla. Sen kommer fortsättningen, och det är där alla cykelklubbar kommer in. Det behövs helt enkelt några vettiga alternativ till VR. Långa landsvägslopp med tidtagning och placeringslista som är gjorda för svetton. Lopp där den som vill kan köra i en stor klunga, och lopp där kompisgäng kan köra som ett lag. Kanske till och med att några väljer att sätta ihop ett lag med fokus på att köra en ryttare i mål först och dom andra agerar domestiques? Det kunde ju bli hur kul som helst. Dom flesta cyklister skiter i hur dom placerar sig på rankinglistan, men vill gärna ha en bra upplevelse och få lite "braggingrights".

Och framförallt, lägg något kul i september. Det är då sveriges cykelmotionärer har sin formtopp, och det är även den månaden med bäst cykelväder på hela året.
Kom ihåg, "If you build it, they will come".

(slösa inte bort en massa tid med att påpeka för mig att det redan nu finns bra alternativ till VR. Jag vet det. Det är bara frågan om att jättemånga cyklister i Sverige ska sluta upp att anmäla sig till VR och börja vara med på alla dom andra arrangemangen istället).

Sugen på långlopp

2007-11-01T21:03:00.000+01:00

Efter en tripp till Medevi Brunn idag så vaknade återigen den gamla lusten att delta i ett långlopp. Jag har åkt den vägen så många gånger på väg till MTB-Vättern och Vätternrundan, och en bit av sträckningen för MTB-Vättern går en bit parallellt med vägen från Borensberg till Motala. Attans vad jag har hatat kullarna längs den vägen.. Det är en sträckning som är förknippad med många bra minnen. Motala är också en stad som trots sin tråkighet rymmer en hel del adrenalin bara på grund av Vätternrundan. Varje gathörn koms ihåg. MTB-Vättern är avsomnat, och jag kommer aldrig mer att cykla VR. Men fan vad kul det var. Jag tror på fullaste allvar att jag måste cykla ett långlopp i sommar. Frågan är bara vad? Det måste vara något spännande.

Ett alternativ är ju naturligtvis att jag struntar i att ha nummerlapp på mig och cyklar genom hela Kolmården, för den skogen ser otroligt spännande ut från bilfönstret. Hur långt kan det vara?

Proppmätt..

2007-10-30T19:51:00.001+01:00

Jag väger ungefär 10 kg för mycket. Inte så jävligt med tanke på hur andra människor kan se ut, men med tanke på att jag äter en otroligt liten del "skräpmat" så är det kanske på tok för mycket. Chips, läsk och hamburgare är inte riktigt min grej. Men hela mitt liv är präglat av god och (oftast) riktig mat. Mycket, dessutom. Det blir på det viset när man jobbar med käk. Avsmakningar hala tiden. Dagen inleds med en caffé latte i Illybaren på jobbet, och sen fylls det på. En ny sorts rökt skinka på frukostmackan. Efter lunch en dessert eller chokladtryfflar från en leverantör. En biff ska provstekas. På eftermiddagen besöker jag en charkproducent och får med mig hem ekologisk prinskorv och isterband. Nästa dag ska en Talleggio eller en Parmigiano avsmakas. Ja, ni förstår..

Så här var det idag:
08:00. Caffé Latte. Iväg till restaurangen för att köpa en macka. Nya rökta skinkan på mackan.
0830. Förbereda provlunch för 60 pers. Det blir förrätt med 9-månaders Manchegoost gjord på fårmjölk, 12- månaders Serranoskinka, spansk tortilla och marinerade oliver med oxblodssallad och mangoldskott. Varmrätten ska bli hängmörad Hälsingebiff, tomatsallad med basilika, rödlök, Balsamicovinäger och Jungfruolja, en ny sorts pommes frites och BBQ-Bearnäs. Dessert blir några nya glassorter som SIA-glass introducerar..
09:00. Skinkan och osten till förrätten är uppskuren. Jag friterar några pommes för att kolla hur lång tid dom behöver i fritösen. Testar dom med våran "mediumprisade" majonnäs.
10:00. Tomatsalladen klar. Smakar av, plommontomaterna vi har använt är väldigt goda. Såsen klar. Smakar av.
11:00. Dags att servera lunchen. Alla lyriska över Hälsingeköttet.
12:30. Jag käkar lunch. Nya glassen smakar bra till efterrrätt.
13:00. Snor lite smågodis av en av våra innesäljare som har hämtat på våning tre.
14:00. Hämtar upp fyra sorters olivolja från lagret för avsmakning.
14:30. Springer ihop med en kollega från grönsaksavdelningen som kommer och kånkar på sex sorters torkad frukt. Smakar. Jättegott.
15:00. Skriver några mail. Hittar varuprover på en lufttorkad skinka som någon ställt på mitt bord och stoppar in dom i kylen för senare test.
15:30. Förbereder för visning av månadens varor. Ställer fram olivoljan och skivad baguette för att folk ska kunna doppa och smaka olja mot olja.
16:00. Våra leverantörer anländer för att visa sina varor.
16:30. Avsmakning med innesäljarna. Jag testar alla fyra olivoljorna, prinskorv, fläskfilé, mintchoklad, prästost, kavring, julköttbullar, skogsbärstårta, brie, rosenbröd, gula korinter, torkade aprikoser, struvor, hjortroncider (4,5%) och julcider med smak av mistel(?). En av leverantörerna har med sig Bourbonvaniljstång som jag dock bara luktar på och stoppar i fickan. Jag struntar i Carlsberg och Baileys.
16:50. En dryckesleverantör anländer med en kartong Samuel Adams i famnen. Hon är försenad och jag gör plats åt henne, plockar fram spottkoppar och provglas. Smakar Samuel Adams Boston Lager (helt i onödan, jag vet mycket väl hur den ölen smakar) och Red Stripe(ny för mig. God lager). Provsmakar Samuel Adams två gånger till eftersom det är precis det jag har velat i flera timmar.
17:30. Produktvisningen avslutas. Avplockning. Upptäcker en halvdrucken flaska Champagne.
Överväger att cykla hem med den men inser det omöjliga och nöjer mig med ett glas.
18:15. Städat och diskat. Hemgång.

Okej, det var en extrem dag idag. Men jag arbetar i smakernas rike, så egentligen är det inte så konstigt att jag väger 10 kg för mycket. Egentligen borde jag inte kunna röra mig.
Och för övrigt så skulle jag inte vilja ha det annorlunda. Smaker är en så viktig del av mitt liv så jag har otroligt svårt att föreställa mig hur det skulle vara att jobba med något som inte hade med mat och dryck att göra. Och förresten, det handlar inte bara om smaka på goda saker. Det är ganska ofta tvärtom. Många korvtillverkare skulle fått näringsförbud om jag hade fått bestämma.

Ny hjälm

2007-10-29T17:45:00.001+01:00

Så där. Det tog mig bara drygt två år att skaffa ny hjälm. Min gamla Met Stradivarius har varit med sedan 2003 och det har samlats en hel del svett i den trots att jag har bytt ut alla kuddar och vaddering flera gånger. Så varför har jag hållit fast vid en gammal hjälm så länge? Ja, först och främst så har den passat. Sen så var den ganska nätt och lätt och snygg. Jag skulle gärna köpt en ny likadan men dom har bytt modell och tyvärr har designern på Met en lite udda smak när det gäller mönster.
Men till slut så insåg jag att om jag tycker den är äcklig och bara tar på den om jag planerar att bli blöt, lerig och svettig så är den förmodligen mogen för att få stanna permanent på hyllan.
Catlike Kompact fyllde mina utseendekrav (inga bjärta mönster, ingen skärm, inte för många vinklar och vrår som samlar skit, grundfärger, inte för mycket svetto men aaabsolut inte frirajd). Den ska passa när jag cyklar i kavaj också. För om den är äcklig och ful så tar jag inte på mig den när jag pendlar/gör kundbesök/handlar/hälsar på morsan osv.

Så. Nu har jag ingen anledning för att nobba hjälm längre. Och förhoppningsvis så skyddar den bättre om jag skulle behöva kliva av cykeln med huvudet före, för fem års svettningar kan aldrig vara bra för frigolit.

(första intrycket är att Catlikehjälmen passar väldigt bra, och justeringssystemet är snarlikt det jag vant mig med från Met. Och som sagt, den är mattsvart och väger lika mycket som min gamla hjälm. Det känns skönt att byta.)

Ingen lera för mig

2007-10-28T09:05:00.000+01:00

Medan vännerna gjorde årets höstepic i Roslagsleran satt jag inomhus och cyklade. Jag är inte särskilt förtjust i att träna på gym, men om jag någonsin ska komma i form så räcker det inte med att jag slöcyklar runt i skogen eller på mysiga landsortsvägar.
Problemet jag har är att konditionen måste öka, jag behöver bättre syreupptagningsförmåga och då är det bara högintensiv konditionsträning som gäller.
Inomhuscykling alltså. Men jag har ingen som helst lust att sitta i en trång källarlokal. Forsgrenska badet på Medborgarplatsen har varit en favorit hos mig sen jag var liten. På balkongen kan man sitta och trampa och lyssna på plask och barnskratt från bassängen. Stort, ljust luftigt och klordoftande.
Visst, jag har tidigare ondgjort mig över gym. Men jag ser det som rehab. Ibland måste man käka medicin även om den smakar fan. Att träna på Medis är som att få medicin med hallonsmak. Dessutom kan man avluta med en simtur och Oliver Twist ligger bara 250 meter bort om man skulle bli törstig.

Skovård pt 2

2007-10-23T19:20:00.000+02:00

För så där sex veckor sedan så beklagade jag bristen på anständiga cykelskor. Flera bra förslag dök upp, men frågan har åter aktualiserats och nya fakta har inkommit. Läs vad hedersmannen Niklas har att säga. Detta är vettig konsumentupplysning och på tok för viktigt för att hamna i bakvattnet bland gamla blogginlägg:

Niklas:
-Var i Berlin i helgen och besökte ett antal av stadens bättre cykelställen. På Radkunst finns Marresi "Eroica" i flera modeller. slät sula, mtb/spd och Look. Fantastiskt välgjorda och det enda som hindrade mig från ett direktköp var att jag inte kunde bestämma mig för om ja vill ha en slät sula för retrohojen eller om man skall satsa på mtb/spd för ett större användningsområde. Butiksägaren gick omkring i sina "Eroica" med slät sula som "vardagssko", med besök hos skomakaren då och då för att lägga på nya slitskikt. Mtb/spd och Look-varianten hade snygga ventilationshål den andra var helt slät. Storleken är för min del (41) samma som på Specialized och en storlek mindre än Sidi. Dock smal i modellen så har man en bred fot bör man kanske prova innan köp.
/Niklas

Jag tackar! Ett höstbesök i Berlin känns just nu väldigt angeläget.

L´Eroica

2007-10-18T18:30:00.000+02:00

Dom flesta av er känner ju till L´Eroica, grusvägsloppet i Toscana där mustaschgubbar i secondhand-ull rejsar runt på antikhojar och pimplar Chianti. Ett slags fullvuxet Tour de Retard.
Trots att lajvande aldrig har känts särskilt attraktivt för mig ( jag skulle bara börja fnittra om jag var på medeltidsveckan i Visby och kallade mig för Riddar Benkt av Oxhufvud eller om jag skulle knata omkring i en skog och uppföra mig som en Orch som ska kidnappa en alvprinsessa) så har jag varit sugen på L´Eroica ett bra tag. Vem vill inte tillbringa några höstdagar på Toscanas landsbygd i sällskap med ett gäng törstiga cykelnördar?

Och i år har L´Eroica gått ett steg längre. 2000 cykelfånar i dammet fick någon att tänka till:

"Cycling needed something new and the riders need a motivation," explained Angelo Zomegnan, events director of RCS Sport, to La Gazzetta dello Sport during the presentation. "This race is unique, and is special."

There will be an expected 2000 cycling enthusiasts to take part in the eleventh edition of the amateur event two days prior to the professional race. "In the amateur event there exists a spirit, a brotherhood, that modern cycling is losing. The Monte Paschi Eroica [pro race] will be a way to refind the rays of the past...
(läs rubbet här)

Dom lade alltså till ett proffslopp också. Och det är här jag tycker att dom gjorde så otroligt rätt. Dom utgick från något som redan var etablerat som en gräsrotsföreteelse och såg att det kunde bli ett spännande och intressant proffslopp av det. Allt är rätt. Det ligger vid en tidpunkt då cykelsäsongen är ganska död, det ligger på en plats där det inte finns något stort lopp, formatet med 70% grusväg gör det annorlunda tekniskt för deltagarna och spektakulärt att beskåda och dessutom har man redan en hop glada cykelfans på plats för att bli publik.

Det blev en vårklassiker på hösten. Genialiskt. Dessutom är det målgång i Siena, staden där huliganismen föddes.

Hur det gick? Jag tror att Ljungquist var nöjd med sin andraplats. Läs mer här.

Och bara för att överpedagogiskt demonstrera varför jag är så entusiastisk över det här loppet när jag bara för några dagar sedan rackade ner på det mest ambitiösa proffsloppet någonsin så kommer här några bilder. Ni får själva lista ut vilken pizza som föreställer vilket lopp.

Alla rätta svar kommer att belönas med en stor portion Prosciutto crudo eller Jamon Serrano. Priset avhämtas hemma hos mig i Årsta. Ta med en flaska Chianti.

Det var väl ganska uppenbart att det var på gång...

2007-10-12T16:52:00.000+02:00

Nu är det offentligt: Tour of America sätter igång i september nästa år ( sorry, jag vet att det är mer än två veckor sedan det meddelades, men jag har inte hunnit kommentera). Det var ju bara en tidsfråga innan TV-bolagen skulle begära ett arrangemang som bättre funkade med amerikanska TV-tider. Inte fan kan dom mest dramatiska spurterna eller bergsduellerna inträffa när man antingen har förmiddag i New York eller sitter i bilkö i Los Angeles på väg till jobbet. Det blir längre än TdF och prissumman blir enorm. (just att det är så långt kan ju stöta på patrull med UCI, men det löser sig nog)

Själva formatet är ju episkt så det förslår. Start i New York och målgång i Kalifornien.
Världens största cykeltävling, men det kittlar tyvärr inte. TdF, Girot och Vueltan är gripbara för mig. Jag kan utan större problem ta mig dit och stå vid vägkanten och målgången inträffar nar jag kommer hem från jobbet, inte när USA´s network har prime Time. Jag känner helt enkelt en annan samhörighet med franska småbyar än majsfälten i den amerikanska mellanvästern.

Det som har gjort TdF, la Vuelta och Girot till så starka är att dom är så hårt knutna till det arrangerande landets kultur och de människor som befolkar landet. Det här blir stort. Tour of America blir världen största idrottsarrangemang, världens största show i världens rikaste land.
Men har det själ? Kan cykelsporten bli något annat än underhållning i ett land där cyklister prejas av vägen, får ölburkar kastade i huvudet eller där folk kan skjuta med hagelbössa på den som cyklar på ens mark(1) ? Kan världens största cykeltävling bli något att ha när inte en tyst överenskommelse bland de tävlande säger att den lokala stjärnan ska få tillfälle att lysa när etappen går genom hembyn? Cykeltävlingar kräver kultur. Lokal kultur. Och jag är övertygad om att det aldrig går att införa sånt uppifrån. TdF må vara en spektakulär karavan men arrangemanget har byggts upp under mer än hundra år. Det lokala stödet är grunden för att TdF är världens största och bästa idrottshändelse. TdF är älskat för att det i mångt och mycket har en gemensam kulturell identitet med publiken.

ToA är show, och det kommer att bli världens största show för att någon vill det.
"Let´s do it like in France, only bigger and longer and with bigger cashpurses. And on primetime-TV, not awful eurohours. And if we keep it in the states we can count on USACycling to hush-hush all the dopingtests(2)"

Ni vet hur jag är. Stockholmare, svensk, europé. Hellre Choucrôute än Panpizza, och jag föredrar Chablis framför Californian Chardonnay. Och jag är sur och grinig, och det är den här bloggens uppgift att vara tvär. Dane, som har ett annat perspektiv, kan mycket väl ha en motsatt åsikt.

1. Ja, jag har läst på tok för många berättelser av amerikanska cyklister om hur det är att cykla i USA.
2. Om jag ska döma efter hur NBA ,NHL, AFL och Baseballförbundet i USA hanterar dopingfrågan så kommer ToA att bli ett "Free for all" vad gäller doping. Jag ser inget skäl till att USACycling skulle agera annorlunda när det blir så pass mycket pengar inblandade.

Måste skaffa växlar

2007-10-07T17:03:00.001+02:00

Traktormakt, Ulvsjöslingan och Blåa till Saltis kändes fint idag. Jag tog en lång lunchpaus i den inte alls tysta skogen (jävla liv på fåglarna faktiskt) och mumsade på en macka med Serranoskinka. Däremot kroknade jag som vanligt på hemvägen från Erstavik, på något sätt är det mer knäckande med dom spikraka grusvägarna än att cykla på stig. Jag måste skaffa växlar så att transportsträckorna blir uthärdliga. Toppendag på det hela. Dessutom stötte jag på några goda vänner nere vid Sickla på hemvägen.
Är det någon som har ett tips på en fultysk komponentgrupp kan ni väl meddela mig. Inga bromsar dock, mina Magura duger utmärkt.

Vad fan är hög standard?

2007-10-05T20:42:00.000+02:00

Insikten att vi priviligierade människor i västvärlden måste ändra vårt sätt att leva för att överhuvudtaget kunna säkra överlevnaden för kommande generationer börjar så sakta slå rot hos folk.
Men den insikten åtföljs ganska ofta av panik, för det finns många som är så fantasilösa att dom blandar ihop en livsstil som bygger på förslösande av naturresurser, andra länders fattigdom och tillgång till extremt billig energi med verklig livskvalitet. Så är naturligvis inte alls fallet. En fruktansvärd mängd av dom saker vi tar för givet är bara ren skit. Vi behöver inte ha det så.
Eftersom den här bloggens fokus är cykling, så ska jag i dom här exemplen som följer försöka ge en uppfattning om hur det kan bli när vi har lagt konsumismen bakom oss . Vi förutsätter alltså att vi om några år lever i en värld där:

-det inte finns billiga transporter som baseras på förbrukande av ändliga naturresurser
-petroleum bara används där det är befogat
-energi är dyrt
-u-länder använder sina resurser till att producera för egen marknad istället för att tillgodose västvärldens lyxkonsumtion
-lokal produktion och näringsverksamhet återigen är lönsam efter mer än femtio års utlokalisering till låginkomstländer eller jätteindustrier

Här kommer några exempel på hur det kan bli om vi bestämmer oss för att göra något bra istället för att sörja över att en kort period av överkonsumtion går mot sitt slut:

Någon kan ju grina över att charterresan till Thailand inte längre blir möjlig... Nej, det är sant.
Men du och dina ungar cyklar till Jylland och tältar 14 dagar på sommaren. Eller så tar ni båten från Nynäshamn och tillbringar en vecka på pensionat på polska östersjökusten.

Du slipper ta bilen till kundbesök. Du tar tåget. Eller så cyklar du. Ingen kan gråta över det.
Du slipper för övrigt ta bilen till köpcentrat utanför stan, eftersom det inte längre existerar. Butikerna ligger på samma gata som du bor på.

Du kan inte längre köpa billig thailändsk skräpkyckling, broccoli från Guatemala eller dansk fläskfilé i köpcentrat som inte längre finns. Däremot har du och dina grannar ett eget hönshus där du kan hämta nyvärpta frukostägg och slaktaren på din gata erbjuder färsk nygjord Bratwurst.

Vi som cyklar i Nackareservatet får lära oss att stänga kreatursgrindarna ordentligt efter oss. Skogen erbjuder massvis med bete åt korna och fåren som tillhör Nacka Gård. Och när vi cyklar nerför backen mot Sickla får vi se upp för grisarna som mumsar ekollon.

Brooklyn Lager och Samuel Adams går inte längre att få tag på. Däremot så har Münchenbryggeriet på Södermalm börjat brygga igen och erbjuder Söder Strongbeer. Och för den som gör längre turer på söndagarna så har Sigtuna Stadsbryggeri och Strängnäs Stout intressanta produkter att provsmaka.

Du behöver inte längre skjutsa dina barn flera mil till hockyträning. Det är för dyrt att driva ishall, så dina ungar tränar fotboll året om på grusplanen som ligger där du bor. Och när dom växer ur sina fotbollsdojor (tillverkade i Örebro) går dom i arv till en annan unge för dom är gjorda i läder som går att reparera, sula om och underhålla. Fabriken i Kina som tidigare gjorde skräpdojor till dina barn gör något helt annat numera. Skomakaren på din gata får verkligen visa vad han går för. Och dina ungar får skynda sig hem från fotbollen för dom ska hinna med att rensa kolonilotten!
På lördagen cyklar din 12-åriga dotter ut med leveranser från specerihandlaren. Pengarna hon tjänar sparar hon till en ny cykel.

Du slipper hålla reda på en snygg trädgård. Du odlar morötter istället, och gräsmattan har du lånat ut till en bekants får. Räkna med en god fårost och en lammstek till hösten.

Det blir inget slötittande på TV. Du har inte tid. Du stoppar strumpor, kokar sylt eller river vitkål till din egen surkål. Eller så stickar du en ulltröja.

Du cyklar till jobbet, vilket inte är något problem eftersom alla arbetsplatser ligger inom lagom avstånd till bostadsområden.

Det svenska öppna landskapet är inte längre bara skitsnack från Scan och Arla eftersom det blir ekonomiskt lönsamt att utnyttja kreatursbete även på små arealer. Alla små stigar i skogarna kommer att bli upptrampade igen. Det finns inga golfbanor eftersom ingen markägare är villig att släppa ifrån sig bra ängar.

Gore-Tex finns inte. Men det finns jättefina ulljackor från Bergslagen och cykelskor i Åländskt vattentätt sälskinn.

Det finns inget lösgodis. Visserligen så producerar dom skånska och gotländska sockerbetsfälten bra med socker, men det är dyrt. Så pass dyrt att du bara har råd med socker till din egen hallonsylt och rabarbersaft (och till dina hemgjorda powerbars på torkade äpplen och sviskon).
Dina barn får fem karameller och en lakritsrem på lördagen.

Din cykelsadel kommer att vara tillverkad av läder som sakta kommer att forma sig efter din kroppsform. Din cykel kommer att vara svetsad och lödd i Sverige efter dom bästa metallurgiska kunskaperna om hur man manipulerar svenskt stål. Troligtvis väljer du att få din cykel byggd av en av dom bästa rambyggarna eftersom du inte känner dig nöjd med det standardsortiment som erbjuds av dom andra inhemska tillverkarna. När du knäcker din bakväxel byter du inte ut den mot en ny, utan du lämnar den till en person kan reparera den åt dig. Din lokala cykelbutik alltid välförsedd med reservdelar eftersom dom håller lager numera.

Det är inte så varmt hemma i din bostad. +18° oftast. Men det kan bli 15-16° när det är kallt ute.
Det gör inte så mycket efterom du sätter på dig en extratröja, och förresten så kan du äta upp det feta på fläskkotletten eller ta lite riktigt smör på smörgåsen eftersom du har en högre energikonsumtion när du inte vistas i en inomhustemperatur på +22° hela tiden.
Du slipper käka Becel och Lätta.

Du slipper gå på gym. Dina barn slipper McDonalds, för det finns ingen billig köttfärs som är framställd under subhygieniska förhållanden på köttet från misshandlade kor och ingen industripotatis och ingen billig palmolja och transfetter. Det finns inga plastleksaker till Happy meal. Du och ungarna käkar matsäck istället: Limpmackor med stekt ägg.
Coca-Cola finns däremot kvar. Men den säljs i 25cl-flaskor istället för enorma papphinkar och den kostar lika mycket som öl.

Känns det som om det ovannämnda skulle vara negativt? Jag tror inte det. Det här scenariot var ju vardag för femtio år sedan. Din farmor skulle känt sig hemtam. Inte fan var det dåligt på den tiden. Och det var ju absolut ingen katastrof. Vi har överkonsumerat för att få saker som Happy Meal, och det är definitivt ingenting jag kommer att sakna.

Mässa

2007-10-02T22:16:00.000+02:00

Attans. Det är mässa på Münchenbryggeriet. Högst 10 % av kunderna är intresserade av det jag har ett erbjuda. Men några saker är positiva.
1. En av utställarna säger till mig: Var det inte dig jag köpte en Kona Jake av för två år sedan?
2. En annan av våra leverantörer (från GBG) säger "de´ ä la gött att du cyklar, de´ skulle jag ha gjort om jag kunnat ta med cykeln".

Aftermäss-öl: Hofbräu Oktoberfestbier på Oliver Twist.

Bögs Gård?

2007-09-30T16:57:00.000+02:00

Jag har alltid varit fascinerad av ortnamnet Bögs Gård på Järvafältet. Så eftersom jag lyckades bryta mitt tabu mot att färdas norr om Slussen förra söndagen och jag dessutom hade lite längtan efter grusvägar i Attundaland bestämde jag mig för att cykla på Järvafältet idag. Rehab liksom. Jag cyklar mycket längre om det är en krokig grusväg än om det är spikrak asfalt, så jag lurar mig själv. Dagens facit blir alltså: Lövskog är mulligt. Småvägar längs vattnet är jättetrevligt. Bögs Gård ser ut som alla andra bondgårdar som är kommunala friluftsanläggningar med några Highland Cattle som ser raggiga ut och hästar och skit (jag hade iofs inte väntat mig något annat, men jag hoppas verkligen på utländskt besök nån gång så jag får översätta det till "Faggot Farm"). Och eftersom jag är en sucker för svensk historia i brytningstiden mellan järnålder och medeltid blev jag nöjd med att se några runstenar.
Och jag är fortfarande klen. 63 kilometer var nog för att knäcka mig idag. Jag var pinsamt klen, värre än på många år. Jag måste träna upp mig. Men det var en jätteskön söndag i lövskog, trots att jag hoppade över NICK-spåret på hemvägen.

08..

2007-09-28T17:28:00.001+02:00

Jo förresten, när jag ändå svamlar om 08XC så kan jag ju delge er denna underhållande anekdot. Vi håller på och inför IP-telefoni på jobbet och först ut var vårt Göteborgskontor. Allt funkade bra, men dom hade en invändning: Eftersom deras telefonsamtal kopplades över växeln i Stockholm, så såg det ut som om dom ringde från 08-nummer när den dom sökte hade nummerpresentation...

På spaning efter det långlopp som flytt

2007-09-27T20:55:00.000+02:00

På sista tiden har jag åkt lite bil runt om i Mälardalen, och när man sitter på passagerarplatsen har man ju gott om tid till att observera alla trevliga småvägar och avstickare som syns från asfalten. Hela landet är fullt av dom. Vanliga gamla grusvägar, skogsarbetsvägar, traktorstigar, alla möjliga småvägar som fortfarande finns trots asfaltens effektiva avgränsning. Ofta kan dom löpa parallellt med riksvägen i flera kilometer för att sen vika av beroende på topografi, underlag och hänsyn till skog och jordbruksmark som inga moderna vägbyggare behöver ta hänsyn till. Den gamla vägen följer landskapet och dess brukares krav. Och jag blir lika nyfiken på varje småväg jag ser. Jag vill in och cykla på dom hela tiden.
Och då tänker jag på när jag cyklade långlopp, och på det långlopp som jag tycker var Sveriges bästa. Loppet ifråga var 08XC. Det var ett episkt långlopp.120 kilometer från Arlanda till Stockholms stadion, genom hjärtat av Attundaland på till stor del urgamla grusvägar och stigar. Visst, det var köer i skogen. Visst, det var grusvägsrejs. Det hör till att det är så på långlopp. Men det var skithäftigt att ta pendeln till Märsta tidigt på morgonen och cykla ut till Arlanda, och det var lika häftigt att totalt slutkörd ta en bulle i depån i Täby på eftermiddagen och när kvällen nalkades närma sig Stockholm genom klassiska Bellmantrakter som Ulriksdal och Stora Skuggan för att avsluta med att sakta rulla hemåt genom skymningen med ben som basebollträn.
Att 08XC försvann gjorde cykelsverige mindre. Vi som inte bryr oss om placeringar kunde ju ha kunnat köra på SS-hojar och haft med oss några pilsner i ryggsäcken och samlats på en bar efteråt. Och jag kan väl erkänna att jag var en av dom som svek. Jag körde 2001, 2002 och 2003, men sen var jag inte längre intresserad av långlopp. Tävlandet kändes ointressant. Jag ville stigcykla. Långlopp var likställt med grusvägsrejs. Och till stor del är det ju det. Men långlopp är ju så mycket annat också. Det finns ju inget som säger att man måste tävla. En grusväg är lika njutfull som en stig bara man tar till sig den på rätt sätt. Och ska man cykla 120 kilometer så är det nödvändigt med några asfaltsträckor. När stigen sen dyker upp är den väldigt välkommen som motvikt till det platta. Och framförallt, det är långt! 08XC tog en hel dag och avslutades i Huvudstaden. Jag tror att tiden är mogen för att återinföra 08XC igen. Det behöver inte vara exakt samma sträcka. Det kan till och med ligga i södra Stockholm (målgång på Söderstadion kanske?) men idén är för bra för att släppas. Och jag tror inte att det behöver vara en tävling. Kör det som ett motionslopp som Vätternrundan, alla som bryr sig har tillräckligt bra utrusting för att kunna hålla reda på tiderna i allafall. Inofficiella resultatslistor dyker nog upp på några timmar...
Ett långlopp behövs i Stockholm, Ingen rundbana som Lida Loop, utan ett rejält långlopp från plats A till plats B. Ett lopp som säger" jepp, nu har jag cyklat jävligt långt" på ett sätt som alla förstår. Är vägen för snäll så är det bara att göra loppet längre så att det blir mera slit.

Nordväst

2007-09-23T19:26:00.000+02:00

Jag blev utlockad i Lövstaskogarna idag. Patrik och Dane ville ha med mig på en tur i Nordväst. Helmulligt, trots att jag lyckades köra fel och hamna i Spånga istället för Hässelby på ditvägen. Patrik hade en jävla kraft i benen och Dane hade en bisarr Slingshot med stel titangaffel och tre växlar (22-32-44).

Det är ganska långt från Årsta till Lövsta... och ännu längre blir det naturligtvis om man kör fel. Så jag var lite orolig på hemvägen, närmare två mil med singlespeed.
( jag tror i allafall att det är så långt. Någon som orkar kan ju ta reda på sträckan, med Essingeleden från Alvik till Gröndal). Tip-Top även om benen var ganska stumma när jag kom hem.
Dagens öl blev en Erdinger Oktober Weissbier som grannen bjöd på. Första gången jag har gillat en Weissbier, så något är helt klart fel.

Raymond Poulidor

2007-09-23T09:30:00.000+02:00

Mod Sundayserien är avslutad. Ämnet är inte uttömt, men jag hittar inte mer bra material. Nu får cykling bli ämnet för den här bloggen. Det finns en hel del cykelrelaterat på You Tube. Som den här till exempel.

En film från 1962. Raymond Poulidor, den eviga tvåan, gör en attack i sitt första TdF. Jaques Anquetil ser sur ut. Poulidor hade otur, i början av sin karriär hade han Anquetil att slåss mot, och sen kom Eddie Merckx. Ändå är hans popularitet hos dom franska cykelfansen fortfarande enorm.

Wagyubeef

2007-09-21T16:54:00.000+02:00

Nån som vill vara med och dela? Företaget jag jobbar på strävar efter att vara den bästa restauranggrossisten i Sverige, och när en känd Stockholmkrog skulle ha ett gästspel importerade vi ett parti Wagyukött från Chile. Inte hört talas om Wagyu? Nä, dom flesta säger Kobebiff och tänker på Japanska kor som är genetiskt disponerade att få enorma mängder intramuskulärt fett och som föds upp med öl och masseras. Men det får bara kallas Kobe om det verkligen kommer från Kobe i Japan. Och i Japan är det trångt. Flera uppfödare över hela världen föder upp japanska kor och exporterar köttet till Japan efter slakt. Så vi beställde en laddning från Chile. Den enda haken var att för att producenten överhuvudtaget skulle bry sig om att skicka sakerna hade dom en minimikvantitet som måste uppfyllas. Vi behövde ju bara så mycket som skulle räcka för några dagars gästspel. Så nu står jag med Sveriges dyraste nötkött på lagret. Inte så vansinnigt lättsålt, med tanke på att en portion kostar cirka 200:- enbart i råvarukostnad för den restaurang som vill köpa. Knappast något som kommer att dyka upp som kvällens tips på kvarterskrogen... Så om någon vill vara med på ett köp så delar vi. En entrecôte väger bara sju kilo och det blir personalpris om jag köper: 1156 kronor kilot. Som hittat efter en kall höstcykling, eller vad säger ni? Det är billigare än en SRAM XO bakväxel.

Landis case: Worst possible ruling

2007-09-21T12:05:00.000+02:00

Cycling needs somebody to trust. Somebody who stands for truth, justice and fair play. Somebody who stands above the petty, commercial interests that fight to increase their share of the economic pie rather than working in a reliable manner to increase the size of the pie itself.

What we have instead is Dick Pound, a man who has built his organization (WADA) in his own image. A loose cannon, deemed unfit by the IOC to replace Samaranch as chairman, but thrown the bone of forming a new World Anti-Doping Association, which was supposed to streamline and simplify the complicated morass of national Anti-Drug Associations and ruling bodies. One might rightly question the wisdom of appointing Ben Johnson's lawyer to head up such an august body, and one might further question the wisdom of leaving him in place despite his history of shooting off his mouth first and never asking appropriate questions later.

If you ask him, Dick always knows best. He never backs down, no matter how large the mountain of evidence. He has no need for evidence, for his is the only truth necessary. Why even bother to have labs when Dick knows everything that needs to be known about an athlete's guilt? (I was going to write: "...or lack thereof", but there is never any lack of guilt. All athletes who have been formally accused have been found to be guilty.)

I find it hard to believe that any scientist who takes pride in the precision and correctness of their methods and the veracity of their findings can be anything other than dismayed by the results of the Landis case. In essence, the ruling shows that any doping lab can be so sloppy as to completely mess up the findings of the initial screening, but the athlete will be found guilty anyway.

It also doesn't matter if the person who designed the secondary screening machine and the usage manual states in court that it is his opinion that you don't know how to use it and that he has no idea what you found in the testing. Dick said that you are guilty, so you are.

WADA always had the right to control 2 of the 3 members on the panel, as well as the vast majority of accredited experts who can be called to testify in any case, so it does not matter how strong your evidence is or how eloquently you present it. You can't win, so you shouldn't even try.

Do not accuse me of being on Floyd's side because I really don't know whether he took testosterone or not. What I am certain of is that LNDD and WADA and USADA did not come close to proving it, but despite that fact they won anyway.

Lady Justice has one more reason to be crying today.

Mod sunday pt 7

2007-09-16T09:16:00.000+02:00

Ännu en gång skriver Babylon By Bike den alternativa rockhistorien. Men i motsats till grabbar med gitarrer så är det jag vill berätta om den här gången ganska dåligt representerat på YouTube, så jag har inte så mycket att visa.

The Toys... Underbar girlgroup. Jag vet inte ett skit om The Toys, förutom att "Lovers concerto" är en fantastisk låt. Ett intro som är snott direkt av från Motown och en sliskig sentimental låt med ett Northernsoul-beat som knockar. Hur bra som helst, och det knäppaste är att jag själv inte ens hade hört den här låten förrän för tre år sedan.

Marvelettes. Ännu underbarare. Stilbildare. Ikoner. Gudinnor.
Beatles hade aldrig kommit någon vart om dom inte hade spelat Marvelettescovers.

Vad ska man säga om girlgroups? Kanske att dom var väldigt viktiga, för första gången fick tonårsflickor artister som dom kunde identifiera sig med. "Too many fish in the sea" är ju en spark i arslet för den som just har blivit dumpad, och den sjungs av tuffa svarta tjejer. Det finns en klar linje från Marvelettes till Grupp 8.
Men som alltid med rock, dom kan sjunga "jag äter hundbajs" bara dom gör det på rätt sätt. Är det rock är det rock. Marvelettes rockar mer än dom flesta.

(jo just det. Angående att äta hundbajs. The Cramps, som är den enda gruppen som skulle kunna skriva en insiktsfull text om ämnet varnade ju för det: "Don´t eat stuff off the sidewalk". )

Innis & Gunn Island Cask

2007-09-14T16:16:00.001+02:00

Bisarr bira. Lagrad på whiskyfat och säljs i lyxig pappkartong. Men efter den första chocken av röklukt när flaskan öppnas så är den riktigt bra. Det smakar gott! En fin syra och en tjärig smak som ligger bak i gommen och inte bara luktas. Och att det är ekfat råder det ingen tvekan om. Bourbonvaniljen ligger i mitten på samma sätt som Riojavinerna gjorde förr i tiden innan dom gick över styret på nya ekfat. Syran leder tankarna till äppelmust och det finns en ton av Botrytis. Mitt utlåtande: Den perfekta kombinationen av maltwhisky och öl, vilket jag inte riktigt trodde skulle funka.. Många smaker på en gång, och alla hänger ihop. Det är kul att dricka den här biran. Att den håller 7,2 % gör att man blir ännu gladare, men alkoholen känns inte smakmässigt.

För övrigt, efter en vecka med testande av Oktoberfestbier har jag min favorit. Paulaner.
Det är en av dom godare öl jag nånsin druckit och klart bäst av årets Oktoberöl. När en flaska är tom vill man ha mer. Och mer. Och mer.

Några gamla mulliga filmer från Girot

2007-09-14T10:00:00.000+02:00

Lite fredagsunderhållning. Vi lämnar den svenska hösten och åker mer än femtio år tillbaka, till våren.
Giro d´Italia i Dolomiterna 1953. Så vackert. Ännu häftigare är ju att jag faktiskt har cyklat dom här vägarna. Okej, kalla mig nostalgiker, men jag tycker faktiskt att världen var vackrare på den tiden.

Girot 1959. Jag har varit i Salsomaggiore också, en helmullig stad i bergen ovanför Parma. Men då hade jag inte cykeln med, jag var där för att lära mig om Salami, Prosciutto och Parmigiano Reggiano. Tidig vår var det också. Precis när uteserveringarna hade öppnat.

Dark Hedis returns

2007-09-13T19:49:00.000+02:00

Vänner, för några veckor sedan gjorde Dark Hedis entré på den här bloggen. Nu är det dags för ytterligare ett bittert och självömkande inlägg. Varsågoda!

Det är höst. Cykelsäsongen lider mot sitt slut och visst kommer hojen ut några gånger till, men jag vet att kung Bore är där ute någonstans, smidandes sin onda vinterplan.
Så jag sitter framför datorn och har Friedrichshafenblues.
Än en gång så sitter jag som ett cykelpervo och dräglar till bilderna från Eurobike och drömmer om carbon , singlespeeds och annat bling.

För om jag köper en ny mtb, en ny superracer med carbonfälgar och en cross, då är jag säker på att nästa säsong kommer att bli en total succé.
Den här säsongen är körd och kan inte ens räddas med ett toppresultat på Roslagshösten.
(att jag kommer runt på ca 4 timmar och det kommer inte att ske)
Men om jag får gå shoppingrampage inför nästa säsong ja då jävlar! Då vinner jag.
790 gram carbon gör mig mycket snabbare och kläder från Rapha gör mig helt aerodynamisk.
Den här säsongens totala misslyckande måste ju bero på den totala avsaknaden av bling på min cykel, inte på att försäsongsträningen var halvkass och boxvinet var godare än någonsin i år.
Siljan Runt var helt okej men resan dit var strulig och sömnen dålig, Vättern blev en mekanisk katastrof och en dos Fredrikshov-sjabbel vid starten så bussen hem från Jönköping kändes inte som ett totalt nederlag. Ett brutet lopp är också ett lopp.

Så idag 9/9-07 inleder jag försäsongsträningen inför nästa säsong. Minst 4 konditionspass i veckan samt 2 styrkepass .
(okej, det där var ett stort stycke självbedrägeri) .
Men fan jag ska träna mer och helt enkelt bli bättre utan bling och boxvin.
(Nej! är Frugans kommentar. Varför förstår inte kvinnor, och fruar i synnerhet, det manliga behovet av cykel-bling?)
Mina mål förblir hemliga, men jag blir grymt besviken om jag inte blir en bättre cyklist 2008, för om jag blir sämre nästa år så kommer jag straffa mig själv med att sälja racern och köpa en Kronancykel (förmodligen den sämsta cykel jag ägt. Det tog tre dagar innan någon stal den utanför mitt jobb - och då var den olåst med flit!).

För övrigt har redaktören helt rätt om skins.
Originalen var über-coola. Jag rekommenderar starkt Robert Elms bok "The Way We Wore".
Boken handlar Roberts uppväxt som skinhead och senare punkare och moderedaktör på tidningen The Face
på tidigt 1980 tal. Det är en fantastisk skildring av Storbritannien och modet under den tidsperioden.
Dessutom finns det ett utomordentligt soundtrack till boken.

Lyssna även in Trojans Skinheadreggae-box och Darker than blue, som är mer funkig reggae från perioden 1973-77
Det är bara att gå till bolaget, köpa en låda Red stripe och sätta sig och njuta

Er bittre vän,
Dark Hedis

(redaktör Maskros, som har skinheadboxen som daglig lyssning sedan flera år, vill däremot påpeka att den är slutsåld. Ett bra alternativ om man vill ha en samlingskiva med Jamaicansk/Brittisk musik är "Don Letts presents: The mighty Trojan sound!" som täcker in hela epoken och inte bara koncentrerar sig på skinheadhittarna.
Dessutom vill redaktör Maskros säga att Robert Elms visserligen skrev bra under tiden på The Face men att han var dum mot Sade när dom var gifta, och dum mot Sade får man inte vara. Redaktör Maskros undrar också om han blivit gubbe, för redaktör Maskros var på NK idag och letade kavaj och höstkläder, och överhuvudtaget det enda som föll i smaken var Barbour. Nåt är ju fel när ett företag som gör kläder för godsägare och fårfarmare lyckas träffa rätt)

CumHem, pt2

2007-09-11T18:28:00.000+02:00

Jo, det var ju en sak som jag missade att skriva. CumHem är klåpare och giriga idioter, för som dom säger är ju Eurosport är ju fortfarande tillgängligt på digitalTV. Alltså, dom tar bort en populär TV-kanal och ersätter den med en sämre, men det man gillade finns fortfarande tillgängligt för en extra kostnad... Sånt gör man inte. Det är kommersiellt självmord. Man säger inte till sina kunder att det som är deras primära anledning till att handla kommer att vara tillgängligt mot en extra avgift framöver. Tack, jag gillade det ni gav mig gratis. Ska det bli en massa bök och dyrt att få samma produkt igen så kommer jag att fundera på om jag inte kan få mina önskemål tillgodosedda på annat håll.
(Mattias Handley skulle kunna uttrycka det här på ett vettigt sätt. Jag är bara avpissad)

Com Hem och TV4 spytt

2007-09-10T18:57:00.000+02:00

CUM HEM

Jag tänkte skriva om vad ComHem tycker jag ska nöja mig med i stället för Vuelta Espana.
Så här skriver dom:

-Anledningen att Eurosport lyfts ur vårt Analoga grundutbud är att vi regelbundet ser över vårt tv-utbud för att hålla det aktuellt. Våra egna undersökningar visar att en majoritet av våra kunder föredrar att se mer svenskt sportinnehåll. De nya kanalerna motsvarar våra kunders önskemål innehållsmässigt.

Nån mer än jag som ser minst två lögner i ovanstående text från Com Hem?

Dey dom visar är nämligen idiotkändisar, underhållningsvåld, våldsglorifiering, Hollywoodslask och gammal skåpmat som dom har köpt billigt. Dessutom har dom mage att sända dyngan i repris för att fylla ut tablån.
När jag fick reda på att Eurosport åkte ut trodde jag i allafall att det skulle bli en tråksvensk sportkanal, med fotboll, bandy, golf, hocky, handboll osv med normaltrista Jihde-wannabes´s som kommentatorer. Jag trodde det var en sportkanal...

11:15 Elixir
Svensk underhållningsserie från 2007. Del 1 av 12. Thomas Hedengran åker till Våldalen där han tillsammans med sin tränare, skidproffset Mathias Fredriksson, ger sig ut i spåren för första gången på många år. Paolo Roberto tar sig an en förkyld Jessica Folcker och Amanda Renberg beger sig till Göteborg för att få träningshjälp av häcklöparen Robert Kronberg. Även 16/9.

Jag tror Jessica Folcker är nån form av artist, och Paolo Roberto var Kungen av Kungsan, dörrvakt på Caféet och så boxas han. Men dom andra?

11:40 Fotbollsfanatiker
Brittisk dokumentärserie från 2005. Del 2. Om maskotar.
Freakshow. "Titta, Celtic har en Collie och Rangers en stor björn"

12:10 Ishockey: Nordic TrophyFinal. Repris från 9/9.

Okej, jag gillar inte hocky men det är ju åtminstone sport. Fast det är ju från gårdagen.

14:20 Den sista resan
Svensk dokumentär från 2007. Om tre legenders motorcykeläventyr tvärs över Asien. De före detta speedwaymästarna Varg-Olle Nygrens, Ove Fundins och isracingmästaren Posa Serenius äventyr tar dem genom det ändlösa Sibirien, Mongoliets väglösa slätter, Kazakstans öknar och Rysslands storstäder.

Hade passat bra på Discovery. Men hette inte kanalen TV4 Sport?

16:15 I brottets gränsland
Amerikansk action från 1991. Billy Maloney släpps ut från ungdomsfängelset, där han suttit dömd för bilstöld. Mamma Rosemary är överlycklig men storebror Joe oroas över att Billy förändrats under sin fängelsevistelse. Joe är en framstående löparstjärna i skolan och hoppas på stor framgång i distriktsmästerskapet. Billy behöver utlopp för sin energi och bestämmer sig för att också börja löpträna, dock i ett konkurrerande lag.

TV4 Sport eller Hallmark?

18:05 The ultimate fighter
Amerikanskt kampsportserie från 2005. Ultimate fighting är en stenhård kampsport, kanske en av de hårdaste och mest krävande sporterna. I The ultimate fighter möts Amerikas mest lovande kampsportsutövare för att kämpa om en åtråvärd plats i The Ultimate Fighting Championship. De har alla olika bakgrunder och stilar som karate, jiujitsu, boxning, wrestling, judo och kickboxning. I The ultimate fighter knyts kämparna samman av den gemensamma drömmen, att bli den bäste. Tävlingen hålls i Las Vegas där deltagarna är indelade i två lag som snart kastas in i den tuffaste träningsperioden man kan tänka sig. Under tretton veckor både bor och tränar de ihop. Lagen leds av UFC-legenderna Randy Couture och Chuck Liddell. Del 6 av 14.

Jag kan knappt tänka mig något värre. Gladiatorspel och dokusopa på samma gång.
Dessutom gammalt.

19:00 Huliganer
Brittisk dokumentär från 2002. I programmen ges en närgången inblick i en värld av våld, där ett växande nätverk av unga och medelålders män planerar och uppviglar till våld, uppror och sammandrabbningar över hela Europa, allt i fotbollens namn.

Jag har ingenting emot dokumentärer om fotbollsfans, men ämnet känns uttjatat. Och vad nytt kan en dokumentär från 2002 tillföra ämnet? Det känns mest som spektakulär underhållning och inspiration för copycats som köper Stone Islandkläder

20:15 Fotboll: Dam-VM
Från Kina. Kommentatorer är Daniel Kristiansson och Pontus Kåmark.

Hoppsan. Dom överraskar! 45 minuter aktuell sport.

22:00 Proffsen mot folket
Amerikansk realityserie från 2000. Tre vanliga killar tävlar mot varandra för att vinna säsongsbiljetter till sitt favoritlag. Den enda haken är att de också måste möta en rad professionella idrottare ur världseliten i diverse utmaningar. Även 11/9.

Alltså, en sju år gammal amerikansk dokusopa... Dessutom har dom mage att sända skiten i repris i morgon.

23:05 Fotbollsmåndag 2:a halvlek
Svenskt fotbollsmagasin från 2007. Livesändningen av Fotbollsmåndag fortsätter i ytterligare en halvtimme i TV4 Sport.

Oj, en halvtimme som fortsättning på ett program som visas på en annan kanal...

23:30 IFL fight night
Amerikansk kampsportserie från 2007. IFL, International Fight Leaugue, är världens första professionella liga för så kallad mixed martial arts. MMA är en intensiv och strategisk sport där utövarna använder sig av en stor variation kampsporter, bland annat karate, judo, jiu-jitsu, boxning, taekwondo och brottning. IFL fight night visar i varje episod fem matcher mellan två lag. Även senare i dag.

Gladiatorspel.

00:30 Vroom vroom
Brittiskt motorprogram från 2006. Här testar man bilars förmågor på ett annorlunda och innovativt sätt. Testförare utsätter bilarna för tuffa tester för att se om tillverkarnas påstående stämmer. Det kan handla om allt från hur mycket luft man kan pumpa in i däcken till vilken höjd en bil kan falla ifrån innan den slutar att fungera.

Vuxna människor har sönder saker... En demonstration av frasen "för mycket pengar, för liten hjärna". När jag var liten och sprängde mina leksoldater med kinapuffar fick jag skäll för att jag förstörde saker som en vuxen hade betalat dyrt för.
01:25 Vroom vroom
Brittiskt motorprogram från 2006. Här testar man bilars förmågor på ett annorlunda och innovativt sätt. Testförare utsätter bilarna för tuffa tester för att se om tillverkarnas påstående stämmer. Det kan handla om allt från hur mycket luft man kan pumpa in i däcken till vilken höjd en bil kan falla ifrån innan den slutar att fungera.

Ja, det är sant. Dom reprissänder samma program med en gång...

02:15 IFL fight night
Amerikansk kampsportserie från 2007. IFL, International Fight Leaugue, är världens första professionella liga för så kallad mixed martial arts. MMA är en intensiv och strategisk sport där utövarna använder sig av en stor variation kampsporter, bland annat karate, judo, jiu-jitsu, boxning, taekwondo och brottning. IFL fight night visar i varje episod fem matcher mellan två lag. Även 14/9.

Repris från den 10/9 som också sänds den 14/9

03:30 IFL battleground
Amerikansk kampsportserie från 2007. IFL, International Fight Leaugue, är världens första professionella liga för så kallad mixed martial arts. MMA är en intensiv och strategisk sport där utövarna använder sig av en stor variation kampsporter, bland annat karate, judo, jiu-jitsu, boxning, taekwondo och brottning. IFL battleground bjuder på senaste nytt från ligan och höjdpunkter från matcherna. Repris från 9/9.

Ifall nu någon skulle tycka det var för lite underhållngsvåld så kommer här en repris...

Ja, det här var en av dom bästa anledningar till att slänga ut TV´n jag fått på många år.
Eurosport var inte alltid så förbannat bra, men dom höll sig åtminstone till ämnet sport och behandlade sin publik med respekt och hade kunniga och engagerade kommentatorer vad det än handlade om. Men det här, det är ett lågvattenmärke utan like. Meningslös smörja, en medial gröt som är kväljande usel. Tror någon person på allvar att folk vill se sånt här? Hur mycket hasch måste man röka för att denna skit ska bli tittbar? Det är billigt och fantasilöst och fyllt med förakt för publiken. TV4, Expressen och Com Hem skrattar fan åt oss. Det är dags att säga stopp. Det är dags att sluta titta. Får jag inte Vacchi får det vara. Då kan jag lika gärna göra mina egna TV-program.

Dirty Water

2007-09-09T18:05:00.001+02:00

Jag var ute och leisurecyklade idag och råkade halka in på några kul parkvägar.
Trappor, lera och ett litet vattendrag gjorde scenariot komplett och efter några rundor hade jag en bana klar för mig. Slöcyklandet förbyttes i svetto.
Så tanken väcktes om att göra ett busrejs, det är på tok för länge sedan. Nu behöver jag förslag på lämplig höstsöndag.

Mod Sunday pt 6

2007-09-09T11:00:00.000+02:00

I del fem av vår populärkulturella serie har vi nu nått till det västindiska inflytandet på brittisk kultur.
Vi snackar skinheads. Både musiken och klädstilen är västindisk. Och det fanns gott om svarta skinheads i början.

Skinhead är mod. Så enkelt är det, trots att namnet har solkats ner av diverse högerextremister och musiken har urholkats till vitmaktpunk.

Precis som med senare former av svart musik så var reggae populärt hos dom på ståplatsläktaren som var beredda att stå upp för sitt lag. Kolla Chelseaklacken här. Vilken stil.

Och när vi ändå snackar Chelsea, varför inte ta och lyssna på Harry J Allstars och Liquidator!

Brevbäraren

2007-09-08T11:27:00.000+02:00

Lite lättare underhållning så här på lördagen. Det är kallt och regnigt och jag är förkyld. Jaques Tati´s "L'École des facteurs" från 1947 passar bra. En del riktigt bra cykling och en härlig stämning i hela filmen. Varför fick inte jag uppleva den franska landsbygden på den tiden?

Pavé

2007-09-06T20:28:00.001+02:00

Jag kan inte underhålla er den här godbiten..
Jag börjar mer och mer luta åt en vårresa till Flandern, nu när jag lärt mig dricka belgisk bira.
Njut av bilderna, landskapet och den underbara speakerrösten..

Och när ni blivit sugna går det bra att köpa hela flmen hos Bromley Video.

Mer om cykelsadlar

2007-09-06T13:36:00.001+02:00

Jag tillägnar den här texten till Nypan. För den som vill ha mer info om hur man moddar en Brooks så finns det mycket hos Wallingford Bikes, där jag också hittade texten.

Bike Seat Link to Impotence Rests on Disputed Evidence

Author: Roy Furchgott; Special to The Washington Post
Washington PostAugust 28, 2001, Page: F1

For a fitness story with legs -- and real public impact -- it's hard to top the one that ran in a 1997 issue of Bicycling magazine.

The article cited an unpublished study by nationally prominent urologist Irwin Goldstein suggesting that bike seats crush the main artery to the penis, causing permanent impotence.

Soon the story was picked up by "20/20" and an impotence warning was appearing in just about every article about biking and injury. Goldstein, whose comments in the initial article were somewhat guarded -- "I cannot say that sitting on a bicycle seat causes impotence," he told the magazine, and "I can't claim that long-term compression causes impotency, but I kind of think it does in a very small percentage of cases" -- was soon dispensing irresistible quotes, such as, "There are two kinds of cyclists: those who are impotent and those who will be." Even a single ride on the wrong seat can do major and permanent damage, he says, and the only safe way to cycle is on a recumbent bike.

Anxious to quell fears raised by these remarks, manufacturers rushed to produce anatomically contoured bike seats for both sexes. (Goldstein says women cyclists also face reproductive health concerns.) These presumably safer seats are now sold widely, but consumers still worry... Läs hela artikeln här.

Local note; This article was reprinted in the New Orleans Times-Picaynue under the headline "Channeled bike seats made to prevent numbing" and a large picture of a Tricot Split Rail saddle was featured.

Edit: BBB´s Technical Editor tipsar om Selle An-Atomica. Fina sadlar och dom verkar ha tänkt till lite. Det får bli nästa köp, när jag har skaffat läderskorna.

Sadelproblem

2007-09-05T16:29:00.001+02:00

Nypan har skaffat ny sadel. Det påminner mig om den här berättelsen som kommer från en av dom roligaste böcker som nånsin skrivits om cykling, Jerome K. Jeromes´s "Three men on the bummel" från 1900. Den handlar om berättaren, George och Harris som ska ge sig ut på en cykeltur genom Tyskland. Harris har förslag på lite nya cykeldelar som behövs innan avresan:

I said: "It irritated me; it must have been worse for you.
Then there are saddles," I went on--I wished to get this lesson home to him.
"Can you think of any saddle ever advertised that you have _not_ tried?"

He said: "It has been an idea of mine that the right saddle is to be found."

I said: "You give up that idea; this is an imperfect world of joy and
sorrow mingled. There may be a better land where bicycle saddles are
made out of rainbow, stuffed with cloud; in this world the simplest thing
is to get used to something hard. There was that saddle you bought in
Birmingham; it was divided in the middle, and looked like a pair of
kidneys."

He said: "You mean that one constructed on anatomical principles."

"Very likely," I replied. "The box you bought it in had a picture on the
cover, representing a sitting skeleton--or rather that part of a skeleton
which does sit."

He said: "It was quite correct; it showed you the true position of the--"

I said: "We will not go into details; the picture always seemed to me
indelicate."

He said: "Medically speaking, it was right."

"Possibly," I said, "for a man who rode in nothing but his bones. I only
know that I tried it myself, and that to a man who wore flesh it was
agony. Every time you went over a stone or a rut it nipped you; it was
like riding on an irritable lobster. You rode that for a month."

"I thought it only right to give it a fair trial," he answered.

I said: "You gave your family a fair trial also; if you will allow me the
use of slang. Your wife told me that never in the whole course of your
married life had she known you so bad tempered, so un-Christian like, as
you were that month. Then you remember that other saddle, the one with
the spring under it."

Det skrevs alltså för 107 år sedan.. En fantastisk bok om att cykla fixie på grusväg genom Mellaneuropa. Rekommenderas. Hela boken finns förresten här

Mjölk?

2007-09-05T12:28:00.001+02:00

Jag tänker inte skriva någon på näsan vad som är rätt eller fel, men jag hajade till lite när jag tittade in på SSSM´s hemsida idag. Arlafoods, Wasabröd, Marabou/Kraft och Pågens stod listade på tacklistan. Jag förstår precis resonemanget bakom, det är frågan om att ge deltagarna lite mer att tugga och dricka och då har man tiggt till sig lite. Inget fel egentligen. Men det känns lite torftigt. Kan ingen göra en tävling som är svindyr där folk får lida och plågas istället för att bli ompysslade som femåringar på födelsedagskalas? Hur kul är det att bli annonspelare åt multinationella företag? Kunde det inte vara värt 50:- per deltagare om man slapp tacka Arla?

Eller så är det jag som har missuppfattat allting. Det kanske inte är ett seriöst arrangemang om man inte gör reklam för någonting. Reklam och idrott hör ihop liksom.

(eller så är hela arrangemanget så superalternativt att jag inte har fattat. Kan man tänka sig något mer anti än singlespeedare som dricker mjölk?)

Mod sunday pt 5

2007-09-02T10:20:00.000+02:00

Okej, ni som har hängt med i Mod Sunday undrar säkert var rockbanden är.
För ur modkulturen uppstod också flera stora rockgrupper. Det mest uppenbara exemplet är The Who, som även om dom inte var mods fick hela paketet påprackat sig av sin manager. Så helt plötsligt stod modernisterna (som dittills bara hade lyssnat på svart musik) med sitt eget rockband. Det varade inte så länge, The Who klev snart upp på dom stora arenorna och ingen vettig modernist lyssnade på dom längre.
Men här är dom i sitt esse, från Ready Steady Go!

Ett band som däremot var äkta modernister var Small Faces. Titta på den här liveinspelningen från The Marquee och njut. Faces slapp dessutom ha pajaskläder på sig till skillnad mot The Who som hade vilken dynga som helst bara det kom från Carnaby Street.

Small Faces gick vidare till att skapa den bästa brittiska rockmusiken under det sena 1960-talet med ena foten stadigt placerad i rhytm & blues och soul och den andra i brittisk vaudeville, och Jimmy Page snodde arrangemangen från "E to D" och " You need loving" när han skapade Led Zeppelin.
Men Jimmy Page stal ännu mer...

The Creation var ännu mer Pop-Art än The Who. Sångaren brukade göra abstrakta målningar på en duk under framträdandena, och gitarristen använde fiolstråke för att få mullrande oljud. Så nu vet ni var Jimmy Page fick idén att spela gitarr med fiolstråke.

Här är lite The Creation. Först en version av " Im a man" med mästerlig rundgång, en cover på Solomon Burkes "Thats how strong my love is" och sen kommer den egna
"Making Time" .

Sen var det över. Modernisterna gick under jorden, och det sista dom ville var att bli förknippade med vrålande rockfans.

Skovård

2007-08-31T18:34:00.000+02:00

Det är något som är tvärfel med cykelskor. Jag kom på det idag när jag ägnade en halvtimme åt skovård (det är inte särskilt lång tid. Endast tre minuter per sko enligt bilden). Borsta rent, borsta upp mocka, lägga på skokräm, lägga på impregnering, borsta skoputs, vaxa, rugga upp mocka, kolla skosnören osv. Mysigt terapijobb med lukt av läder, skokräm och fett. och resultatet gör att man känner sig som en kung.
Men varför är det inte samma sak med mina cykelskor? I bästa fall stoppar jag i tidningspapper eller en påse silica för att få dom att torka ut, i sämsta fall åker dom i tvättmaskinen.. Men dom stinker apa likförbannat. Och det här är konstigt: Dom par av mina dojor som är i störst behov av omvårdnad får det inte!
Jag kom på svaret idag. Felet är ju att cykelskor inte görs i några vettiga material. Cykelskor görs ju i plast. Antingen är dom i nylon och konstläder med myggnät här och där för att vara lätta och välventilerade, eller så är dom i neopren och plastat konstläder för att vara varma och torra. Det är ju så tvärfel något kan bli. Det går ju inte att vårda ett par cykelskor. Det är råkorkat. Vanligt läder andas, går att fetta in mot väta och formar sig efter foten. Läder är svalt när det är varmt och värmer när det är kallt. Med ullsockor har man inga problem med fuktransport. Den briljanta idéen med skosnören gör också att man kan justera passformen på ett flertal punkter på ett enkelt sätt.

Så nu startar projekt cykeldojor i läder. Inget retrotjafs, utan det ska bli en sko med hård innersula, läderfoder, SPD-sula och skosnören istället för nån jävla Velcro. Inget löjligt myggnät som kompenserar för instängda fötter och ingen färgsättning som är hämtad från en surrealists mardröm. Svart, brunt, natur och oxblod är dom enda godkända färgerna. Och dom ska vara reparerbara hos vilken skomakare som helst som har en skosymaskin. Skor som går att putsa och vårda i 10 år, eller om det är vinterskor, går att fetta in till en vattentäthet som är snäppet under gummistövel.
Som en extra bonus slipper man dessutom tåbiran.

(ja, ulltröja, lädersadel och läderskor. Förnyelsebara naturmaterial)

Inget födelsedagskalas.

2007-08-30T22:24:00.000+02:00

Jag ställer in BBB´s födelsedagskalas.
Det finns många anledningar, men det viktigaste är väl att antalet intresserade inte står i någon vettig relation till kostnaderna för att arrangera ett kul party. Lokal+souvenirer kostar lika mycket oavsett om det blir 10 eller 50 pers, men är vi bara 10 kan vi lika gärna sitta hemma i mitt kök. Men i och med förarbetet så fick jag några kanonbra idéer och uppslag, så jag funderar på en julfest i december istället.

(dessutom, det händer flera andra kul saker. Tour de retard och SSSM inträffar ju helgen innan och efter. Nån gång ska ni väl vara nyktra också)

Lite cykling!

2007-08-26T17:55:00.000+02:00

Jag antar att ni började ge upp hoppet om att den här bloggen skulle handla om min egen cykling, eller hur?

Nåja, idag har jag i allafall varit ute och hojat på allvar för första gången sedan i Juli. Lusten att cykla fanns, men inte förmågan. Lunginflammationen har verkligen satt sina spår och jag var helt slutkörd efter en timme. Jag tror inte jag kan undvika att skaffa gymkort, jag är på tok för skröplig.
All styrka är som bortblåst. Men jag ser gym som rehabilitering, inte träning.
Min SUB var dock hur kul som helst att cykla på trots att bromsbeläggen är slutkörda. Att cykeln känns rätt men att jag inte orkar är ju bara ett tecken på att det är något som saknas i mitt liv, nämligen kondition.

Mod sunday pt 4

2007-08-26T11:00:00.000+02:00

I min strävan att erbjuda lättare underhållning på söndagarna kommer här en dokumentär om Wigan Casino. Vi följer modernistkulturen in i 70-talet, till nordvästra England där stadiumrocken inte hade lyckats släcka törsten på riktig soul..
Vi tar en tur till kolgruvor, textilfabriker, souldiskotek, löjliga brallor och amfetamin.

Om du inte orkar med en 26 minuter lång dokumentär utan bara vill ha lite fin soul så föreslår jag det här alternativet istället.

Och förresten, detta inlägg tillägnas min vän Wasabi för tipset om Northern Brewery.

Jag slapp flytta till Strängnäs

2007-08-23T18:58:00.000+02:00

Den sista tiden har det spekulerats lite på mitt jobb om att vi skulle flytta. Nya lokaler har varit på tapeten (jag har själv varit med och tittat på ett tänkbart lager) och det har varit självklart att två stora lager i Stockholm har varit omöjligt i längden. Men den stora frågan har varit vart det nya lagret skulle placeras. Stockholm är fullt, och det är dyrt. Men det måste också ligga till så att det har nära till stora försörjningsleder, och för den delen också nära till järnväg om det skulle bli kris. Så det heta tipset har varit någonstans i södra mälardalen. Så det var med lite oroliga känslor vi alla gick på ett snabbutlyst informationsmöte idag.. Visst blev det Strängnäs. Ett centrallager på 16 000 kvadratmeter för hela Sverige och ett mindre lager för Stockholmsregionen på 11 000 kvadratmeter ska byggas. Det kändes väl så där, tills direktörn vände till sida tre i Powerpointpresentationen: All sälj/köpverksamhet för Stockholmsregionen stannar kvar i Årsta i nya lokaler och dessutom ska ett nytt specifikt färskvarulager byggas i direkt anslutning till det kontoret. Det är exakt vad jag hoppats på, och det kommer att bli skitbra. Om jag ska kunna göra ett bra jobb så måste jag ha lika nära till lagret som till säljarna, och det tar tid att cykla till Strängnäs. Kanon. Det enda tråkiga är att en massa fina kollegor kommer att hamna 8 mil bort om dom nu väljer att flytta med. Jag kan tänka mig att chaufförerna och lagerarbetarna som bor i Tyresö inte direkt jublar ikväll.

Men, över till intresantare saker: På söndag ska jag ta min första långa cykeltur sedan lunginflammationen. Det får bli lugnt tempo. Vart ska jag cykla, och hur? MTB, LVG eller grus? Landsväg till Strängnäs kanske?

Det kan inte vara sant..

2007-08-22T18:02:00.001+02:00

Alltså, ni vet att jag gillar öl. Och att jag är en sucker för modernistkultur i alla dess yttringar vet ni också. Så när jag blir tipsad om ett bryggeri i norra England som döper sina månadsöl efter Northern Soulklassiker faller jag ju naturligtvis som en kägla. hade jag ett eget bryggeri så skulle jag göra exakt likadant.
Beställningssedeln till Systembolaget är nästan ifylld, det är bara ett knas: Northern Brewing Company har precis börjat testa med att fylla öl på flaska. Dom har bara sålt på fat tidigare. Så fort jag fått ett svar på om dom har något på flaska dänger jag iväg ordern. Alla som är snälla får komma och provsmaka. Jag ska spela Northern Soulstompers tills ni kräks. Har dom Two Tone-biran så blir det Skinhead Moonstomp till sulorna ger upp.

Vi är annorlunda

2007-08-21T23:26:00.000+02:00

Som jag nyss rapporterade på Oppover
så är hedersmännen Larsson och Mölleborn just nu och cyklar Paris-Brest-Paris.
120 mil av svettsår, uttröttning och törst. Fine by me, om någon undrar. PBP är helt OK. Men när jag snackade med Jonas tidigare i kväll och han berättade att vägen var spikrak med lite lagom uppförsbackar fattade jag att PBP inte alls var min tepåse.
För:
Om någon kom till mig och sa: "Ska du hänga med på ett jättelånglopp utan vinnare som tar fyra dagar, du får sova i jympasalar och äta soppa längs vägen, det är lera, kullersten, stig, vidriga berg, bära cykeln över floder och nerförsbackar som ger dig svindel och du kommer att svimma av utmattning flera gånger" så hade jag förmodligen svarat ja på en gång och gladeligen kommit sist med ett leende på läpparna. Skitkul.
Men frasen "spikrak landsväg" knäcker mig. Be mig hellre cykla tio Finnmarksturer. Eller för den delen, fem stycken Paris-Roubaix (det blir ju åtminstone lite kullersten).

Jag är inte tillräckligt hård för PBP. 120 mil asfalt är på tok för tufft för mig. Det är inte tidsåtgången eller ansträngningen jag är rädd för. Nä, "spikrak landsväg" gör mig illamående.
Heder åt den som deltar. Själv skulle jag aldrig klara av det. Jag är impad.

Mod sunday pt 3

2007-08-19T10:00:00.000+02:00

Det är lite svårt att tänka sig att John Lee Hooker nånsin varit ung, men det är han ju här. För mig är han en av 1900-talets största musiker.

Vi tar en till va?

Re-cycle or recycle?

2007-08-17T14:23:00.000+02:00

My father was over from California last week. It was great to have the time to wander around both Stockholm and Uppsala and just talk with him, especially when the weather was so cooperative.

During our walks he noticed something that I have become a bit immune to during the 9 years and 2 days that I have lived here - our streets are populated by scads of apparantly abandoned bicycles. Look around and you will see them - locked up and resting on flat tires, chains hopelessly rusted and sporting layers of patina thicker than Christer Lindarw's makeup. In the case of Uppsala many are decorated with evidence of time spent awash in the tea-colored trickle that passes for a scenic urban waterway. Some might have potential preservation value, but many were scarcely roadworthy even when new and would definitely qualify as a shop mechanic's nightmare in the unlikely event that somebody would attempt to restore it to some level of satisfactory working order.

I realize that those rusting hulks have owners, but what kind of respect do we as the public owe to people who buy crap bikes from crap retailers, and then proceed to lock up and abandon their trash in public places?

We can't necessarily wait for Markus to fulfill his destiny as benevolent dictator-for-life, so I propose that the Ministry of Cycle Culture act as judge, jury and executioner when it comes to cleaning up our streets. If gangs from the other side of the Baltic can drive around with bolt cutters and panel vans removing the best bikes from our streets without the police doing anything about it, it shouldn't be to troublesome to do the same thing with crap bikes. Perhaps even go around a week in advance and put notices on the bikes first, just in case some of the heaps aren't quite as abandoned as they appear to be. Put some official-looking signage on the truck and get some uniforms and badges. Why not have some flyers and business cards on hand to pass out to the curious? (is there a better way to keep people from getting too interested?) Start up that cutting saw and stack the dead in the truck like cordwood. Sort into re-cyclers (stuff worth keeping) and recyclers and clean up the streets.

Don't get me wrong - I am not advocating the removal of anything that has been ridden within the past several months, and I cannot approve of the destruction of bikes that have a reasonable potential of returning to a state of usefulness. This is just about the removal of public trash that just happens to resemble my favorite form of transport.

I need Bo to serve as judge and jury, a few other guys with power tools, a nice truck to take care of the half-decent stuff and a few trucks from Ragn Sells to crush the crap bikes. We meet at the bike parking lot in front of the train station in Uppsala on Monday, September 17 at 10.00.

What do you think?

Lycka till!

2007-08-17T12:20:00.000+02:00

Ja just det.. Mina vänner Johan och Jonas har ju gett sig iväg till till Frankernas rike nu. PBP hägrar.

Lycka till, mina favorandonnörder!Jag hoppas på SMS.

Nu ännu snuggare..

2007-08-16T19:51:00.000+02:00

Så där ja. Får jag presentera cykeltröja nummer två, den här gången i FC Barcelonas färger.
Merinoull så klart.

Ja just: Dagens Impulsköp var en Gouden Carolus Cuvée van de Keizer enligt Nypans rekommendation. Får se om jag har karaktär nog att låta den vara ifred ett år. För att stärka mig från att dricka öl lyssnar jag på Orange Juice.

Du är inbjuden!

2007-08-14T18:45:00.000+02:00

Okej, så här blir det. Den 21 September firar vi att BBB fyller 3 år. Samlingsplats blir någonstans i Stockholm under kvällen ( exakt tid och plats meddelas senare). Sen paradcyklar vi till till den bar som jag valt ut.

Har du läst detta är du inbjuden, det spelar ingen som helst roll om vi aldrig har träffats eller om du inte har en tuff cykel eller rätt sorts tröja. Det är trots allt bara en bråkdel av er som läser på BBB som jag har haft äran att träffa.

Om planerna går rätt blir det bra musik, öl och någon film under kvällen. En mysig souvenir för alla som vill fira BBB är också inplanerad.
Eftersom jag inte har råd att bjuda kommer det att kosta 100:- att vara med och fira, men det är väl använda pengar.
Skriv in 21/9 i din almanacka!

Jag upprepar: Om du läser detta är du välkommen, och det är obligatorisk föranmälan, antingen genom att skriva en kommentar här eller att skicka ett mail till markus@happymtb.org

Fraktcyklar

2007-08-12T15:36:00.000+02:00

Det här med fraktcyklar verkar ta fart ordentligt. Kona har en i programmet för 08, Surlys Big Dummy dyker snart upp, och Extracycle och Worldbike jobbar stadigt vidare med olika varianter på Longtails.
Nu har även SWOBO hoppat in och erbjuder en cykelkorg
Alltså, vem kunde ha trott att cykelkorgar skulle bli hippt?
(ja, det finns ju vissa svettomuppar som inte har en susning, men dom kan ju sitta i ett hörn och diskutera pulskurvor eller låta mamma köra ut verktygen när dom ska bygga på dörten)

Själv köpte jag ju en shoppingväska från SOMA i vintras. Helhäftigt att den var gjord i hampfiber och lätt att använda. Bara att trycka ner en bärkasse från affären och cykla hem. Mer sånt. Jag väntar dock fortfarande på en vettig frampakethållare som rymmer ett flak öl eller en pizzakartong, eftersom jag inte gillar tung last högt bakpå cykeln (det finns andra som säger att det är jättebra, så då är det ju bra att det finns många tillverkare som gör olika konstruktioner. Skitbra).

För övrigt har jag två rekommendationer: Först och främst Boule och Berså vid Danvikstull. Att spela boule nere vid vattnet en varm sommarkväll med en tjeckisk öl i handen är mysigt. Men att dom har en extremt god musiksmak i baren gör det ännu bättre.
Soul, ska och reggae av bästa vintage värmer mitt rakade huvud.
Rekommendation nummer två har också med soul att göra. Paul Weller verkar ha tagit sig ur gubbrockträsket, hittat sin röst och gör tillsammans med Andy Lewis det bästa han har åstadkommit sedan Style Council. "Are you trying to be lonely" är utmärkt brit-soul med ett blås som är i Dexys-klass.

Mod sunday pt 2

2007-08-12T10:15:00.000+02:00

Javisst! Booker T& The MG´s framför "Time is tight". Skägglurkarna på bas och gitarr känns nog igen för er som sett "Blues Brothers. Och som ytterligare bonus gjorde The Clash en cover på den här låten...

Äsch. Vi tar en till.. Några år tidigare. Utan skägg. Fan vad dom är snygga.
Njut, och bli än en gång påmind om att soul inte är svart musik och att rock inte är vit.