North Shore

När jag var ute i Sicklaskiftet i söndags märkte jag att Anders Jacobssons North Shorebyggen börjar förfalla. Plankor har lossnat, spikar sticker upp eftersom virket har torkat , stöttor har ramlat... Det vilar en atmosfär av bortglömt kojbygge över det hela. Och det är inte mig emot, jag var ganska förbannad på byggena när dom dök upp första gången. North Shorebyggen är en väldigt korkad idé överhuvudtaget. Det hela går mest ut på att det kommer att göra jävligt ont om du inte klara av att cykla på vedtraven. Det är Jackass överfört till cykling. Hårddrar man det hela så kan man lika gärna ha hungriga krokodiler i en vallgrav som käkar upp den som gör fel. Och så kan några tatuerade fåntrattar med metall instucket genom tungan öppna en Red Bull, visa hårdrocksfingrar och vråla när den som är klantigast ramlar ner till krokodilerna.
För det är väl det som freeride har förvandlats till. En freakshow som är till för att sälja läskeblask. Gör vad som helst på din cykel bara det är spektakulärt och farligt.
Som den där clownen i Wales som försökte sig på världens längsta hopp med cykel. Han trampade inte ens. Han blev bogserad... " Kolla, jag är en mänsklig kanonkula".
Sorgligt. Och det är lika illa med andra så kallade extremsporter. Snowboard, freeskiing, kiteboard osv. Åk snowboard nerför nordsidan av Eiger och hamna i Guinness rekordbok, bredvid världens fetaste katt.

Snart 60 000 besökare!

Ja, under dom snart fyra år som BBB har funnits så har det snart varit 60 000 besök.
I bloggvärlden är det väldigt lite. Jag antar att Blondinbella har fler besök på en förmiddag.
I den värld jag dock gillar att leva i är det däremot jävligt mycket. BBB har ingenting gemensamt med Bella och Schulman förutom publiceringsformen. Faktum är att jag inte vill ha många läsare. Hade BBB många läsare skulle det betyda att det jag skrev var för allmängiltigt. Nåväl, det här har jag ju redan skrivit i den lilla Välkommenrutan här till höger. "We few, we happy few!" . Devisen för den här bloggen har alltid varit "bugger off" och så ska det fortsätta att vara. Men jag känner alltså att jag vill tacka för uppmärksamheten på något vis. Först och främst så skulle jag vilja ge något till alla, men det har tagit mer tid att lösa än jag trodde från början. Men det kommer att bli en present till alla, var så säkra.

Nu ska vi emellertid fira att det snart har varit 60 000 besök. Det är 3752 besök kvar till gränsen... Så vad jag hade tänkt är att den som blir besökare 60 000 får en tröja.
Och eftersom det här är BBB så snackar vi inte om en sunkig tisha eller en svettotröja i plast.
Nej, det blir en BBB-tröja från Portland Cyclewear i Merinoull. Nån jävla nivå måste vi ju hålla.
Jag har inte funderat på färg och text, men det ska i varje fall stå Babylon By Bike och sen nåt fyndigt. Vinnaren får väl vara med och tycka till. Storlek bestäms vid beställning.

Så jag har gjort räknaren här nedan synlig. Om du blir besökare 60 000 så tar du en skärmdump och mailar till markus@happymtb.org så kollar jag i besöksloggen att du inte har photoshoppat en fuskbild.

Och om du är väldigt keen att bli nr 60 000 men inte tycker att jag skriver tillräckligt många nya inlägg så kan du alltid läsa igenom allt gammalt. Det är omöjligt att du har läst allting... en hel del av det är ganska bra dessutom. Jag säger som Muminpappan: "vad jag var begåvad som ung"

Kram. Ni är världens bästa publik.

MIn LBS

Johan nere i Bajen skrev om värdet av lokala cykelbutiker , nåt som jag gärna skriver under på.
Framförallt är det bra att kunna gå till en fysisk butik när något knasar.
Men frågan är om det inte är kunskap och kundengagemang som är det viktigaste. I ganska många fall så spelar den geografiska placeringen liten roll för den som i likhet med mig och Johan har ganska bestämda och speciella önskemål för våra cyklar. Och den som kan tillhandahålla specialistkunskap, speciella produkter och upprätthåller en bra kundrelation kan lika gärna vara placerad i Timbuktu (eller åtminstone på ett ställe med ett väl fungerande fraktsystem).
För att ta ett konkret och färskt exempel, så är ju porteurpakethållaren jag skrev om för några veckor sedan utmärkt. Matthew Feeney befinner sig i San Francisco och bygger pakethållare.
Jag mailar honom och frågar vad det kostar, han svarar med att fråga hur min ( och två andras cyklar) ser ut och vill gärna ha bilder för att se hur det ska passa. Kommunikationen är igång.
Förr eller senare kommer jag att ha den frampakethållare jag vill ha.

Men det roliga är att den här processen skiljer sig väldigt lite från hur det brukar gå till när jag köper en komplett cykel. Det är samma diskuterande, samma typ av frågor, samma typ av förslag. Faktum är att alla mina cyklar dom senaste åren har "planerats" via epost, trots att butiken befann sig 10 minuters cykelväg hemifrån. Matt upplever sig förmodligen som en "lokal" hantverkare. En specialistsvetsare som tillverkar nischprodukten porteurpakethållare.
För mig är han också lokal. Den personen som kan svara upp till mina behov är lokal.
Men själva poängen med resonemanget är att Matt´s nischprodukt inte kan klara sig på att enbart tillhandahållas lokalt. Så den lokale hantverkaren/butiksägaren/entreprenören har en kundkrets för sin smala produkt som är internationell, eftersom det finns en produkt eller tjänst som tilltalar många under lång tid men som inte får plats i dom stora aktörernas utbud.
(ni som har läst Chris Anderson vet redan det här. Om inte annat så läs The Long Tail (nej, den handlar inte om packcyklar. Finns med i boksnurran här nedanför).

Visst kommer Deutsche.InterNetRad.de att fortsätta sälja massor. Men även den lokale cykelhandlaren har en chans att nå fram. Det gäller bara för butiken att ändra sitt arbetssätt och koncentrera sig på den specialistkunskap som dom besitter.

Det handlar om att sluta upp med att fylla lagret en gång om året med "säsongens" modeller från Trek, Kona och Specialized utan att i stället ha 10-15 visningsex i butiken, resten beställs efter order och monteras specifikt per kund. Precis som specialiserade cykelhandlare har jobbat i alla år. Kunden som vill gå till butiken och komma ut med en färdig hoj efter en halvtimme hänvisas till Sportex. När specialistbutikerna dessutom hittar ett distributionsnätverk där den förlegade idén med nationella distributörer har slängts på sophögen så finns det bra chanser att tjäna pengar dessutom. Då kan cykelbutiken bli ett showroom, ett säljkontor eller en inrättning som tillhandahåller service på köpta produkter, istället för nu då allt kapital och tid är låst i 100 st Nishiki citybikes som ska monteras, krängas och betalas.

Den lokala cykelbutiken är den butiken jag har en väl fungerande kund/säljarrelation med.
Den kan befinna sig precis var som helst, men ibland är det bra om den ligger i närheten.

En bira i slutspurten

OK, jag har inte hittat det här själv. Jag har snikat på Bobkestrut, där hela storyn dessutom går att läsa.
Men jag tycker det är kanonmysigt. Kolla vad Glen Chadwick (blått/vitt) gör 48 sekunder in i filmen.