torsdag, augusti 28, 2008

North Shore




När jag var ute i Sicklaskiftet i söndags märkte jag att Anders Jacobssons North Shorebyggen börjar förfalla. Plankor har lossnat, spikar sticker upp eftersom virket har torkat , stöttor har ramlat... Det vilar en atmosfär av bortglömt kojbygge över det hela. Och det är inte mig emot, jag var ganska förbannad på byggena när dom dök upp första gången. North Shorebyggen är en väldigt korkad idé överhuvudtaget. Det hela går mest ut på att det kommer att göra jävligt ont om du inte klara av att cykla på vedtraven. Det är Jackass överfört till cykling. Hårddrar man det hela så kan man lika gärna ha hungriga krokodiler i en vallgrav som käkar upp den som gör fel. Och så kan några tatuerade fåntrattar med metall instucket genom tungan öppna en Red Bull, visa hårdrocksfingrar och vråla när den som är klantigast ramlar ner till krokodilerna.
För det är väl det som freeride har förvandlats till. En freakshow som är till för att sälja läskeblask. Gör vad som helst på din cykel bara det är spektakulärt och farligt.
Som den där clownen i Wales som försökte sig på världens längsta hopp med cykel. Han trampade inte ens. Han blev bogserad... " Kolla, jag är en mänsklig kanonkula".
Sorgligt. Och det är lika illa med andra så kallade extremsporter. Snowboard, freeskiing, kiteboard osv. Åk snowboard nerför nordsidan av Eiger och hamna i Guinness rekordbok, bredvid världens fetaste katt.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Fan va lysande betraktelse. Maskros för statsöfverhufvud!

Anonym sa...

Kaa ju likagärna fastna på en rot när du cyklar stig och köra ansiktet i en sten, är det bättre?

Markus F sa...

Anonym (jag gillar inte anonyma kommentarer för övrigt, du verkar fatta lite dåligt. Alla North Shorebyggen jag har sett har varit ganska lättcyklade, på så vis att dom är mycket slätare än min normala Hellasterräng med rötter och stenar.
Rull och balans så tar man sig fram. Alla cyklister med lite skogvana kan cykla på en 2 dm bred planka.
Och visst, jag kan fastna på en rot och dra ansiktet i en sten när jag cyklar stig. Har gjort det många gånger faktiskt. Skillnaden är väl att då är jag inte två meter uppe i luften. Det är lite annorlunda fallhöjd, om man så säger.
Till viss del handlar North Shore bara om att visa vem som är tuffast.

Anonym sa...

Klockrent. mera mera, jag vill ha mera!

Johan Mölleborn sa...

Randonné är framtiden. De som vill köra en livsstilsgrej av det kan förståss cykla 100 mil på plankvägar med krokodiler och talibaner under. Men de vettiga kommer cykla på härliga slingriga landsvägar, fika på små härliga landsortsfik, smörja skitan med Assoskräm, klä sig i ull och cykla natten igenom. För det är det som är livet. Slingriga vägar och några glas vin för mycket.
/J

Patrik Skolling Möller sa...

Jag håller med Johan till 100% angående randonnécyklingar.
Och det där med tatueringar som farbror Femling talar om håller jag med på till 101%.

När jag badade med familjen i "gropen" (som är ett gammalt sandtag på Ekerö med turkost vatten) i somras så var det en lönnfet snubbe i 30-årsåldern som hade tatuerat in en stjärna runt navelen där det stod "PORN" .
(Läs pornstar) Fan vad snyggt när man är 60, fet och blek och skönt att förklara för barnbarnen... NOT !

Jag gillar inte heller plankcykling i skogen... :o

-Skogling

Markus F sa...

Han den där snubben på Ekerö, cyklade han mycket North Shore? Annars så förstår jag inte riktigt kopplingen.

Patrik Skolling Möller sa...

Äsch...Det vara bara något om tatuerade fåntrattar och jag spann vidare.

Anonym sa...

Jag tror du är kass på att cykla och är bitter för att du aldrig blev bra på att cykla.

Markus F sa...

Jag tror att du är kass på att läsa och är bitter för att du skolkade för mycket på mellanstadiet.

På förstasidan på den här bloggen finns det en liten ruta där jag ber den som inte gillar innehållet att antingen skriva en egen blogg eller läsa något annat. Du missade tydligen den rutan...

Dessutom är du anonym. Jag hatar anonyma kommentarer. Den som vill in i mitt vardagsrum får ha hövligheten att presentera sig.

Erik H sa...

Det var verkligen en 2.0-uppfattning om den där plankcyklingen. Det var jättekul att pressa sig att klara eller våga, sen ett par gånger till efter det, men därefter blev det lite slentrian och tyvärr ointressant.

Däremot är FORTFARANDE de inte alltför dödliga eller jättesvåra plankorna 12 cm över lerbaden på gröna jätteroliga. Alltså nästan 10 år sedan jag försökte första gången.

Jag är säker på att jag har en poäng med det här, fast orden tog slut.

Tobbe Arnesson sa...

Spänger är roliga, ju mer utmaning dessto roligare. Men de behöver ju inte vara långt upp i luften för det, man kan ha utmaningen långt ned utan att slå sig istället.

Trappspängerna på Sörmlandsleden är ett bra exempel, ska nog ta mig dit utan stor grupp och nöta lite på dem någon dag.

Lunsen i Uppsala var roligare innan de renoverade spängerna tycker jag, nu är de för lätta (för min smak).

I Ludvikaskogarna lägger de EUR-pallar i skogen för att brygga över några surhål, det är en kul utmaning. :) Knäpp en Red Bull och kolla filmen mellan 1:15 och 1:25. Mellanrummet äter cykelhjul.

Red Bull kvar i burken och kraft kvar i poséfingrarna? Kolla den här filmen mellan 0:35 och 0:55.

;P