På spaning efter den grusväg som flytt

Ibland, med facit i hand undrar hur man egentligen tänkte. Det finns många viktiga saker som behöver redas ut, men idag var den primära frågan: Varför satte jag på 26-622 däck på cykeln?*
Det går inte snabbare. Det är inte mer lättrampat. Dom hekto jag sparde i vikt hade varit väl använda när asfalten försvann. För det var ju även denna dag som det alltid är: Jag såg en avstickare, till exempel en lång allékantad grusväg och svängde naturligtvis av på den istället för att fortsätta på den landsvägsrunda som var syftet från början. Idag gav det rejält resultat. över en timmes grusvägstramp genom kulturlandskap, och hade jag inte haft wimpdäck hade jag kunnat ge mig in på ett flertal intressanta stigar (jo, jag körde så långt på stigarna jag kunde förstås..). Men däcken... Helt fel. Inte ett dugg bra.
Nä, nu får det vara nog. Ett par Schwalbe Marathon 30-622 är beställda. Ska man njuta av grusvägar ska det göras på rätt sätt. Finns inget värre än taskig utrustning, och smala däck är urkass. Borde förbjudas.

(ja jo, den som är inställd på en svettorunda på Södertörns landsvägar (helst då välsopade) har andra krav. Jag vet det, så det finns inget behov av att påpeka det. Men jag är fortfarande tveksam om det är smala däck som gör att man blir snabb)


* Hur jag tänkte när jag köpte däcken? Jo, det var ju någon konstig idé om att cykeln skulle bli lättrampad på asfalt.
Fan, jag hatar ju asfalt. Jag borde verkligen ha vetat bättre. Troligtvis var jag full.