Cykelbanor?

Ja, eftersom ett av dom ämnena som är on-topic för den här bloggen är trafikplanering och pendlarcykling så får jag väl ta upp det här med cykelbanor i Stockholm. Stockholms Stad har uppenbarligen slutat upp med att planera fler cykelbanor i Storstaden.
Rätt så, enligt min åsikt. Jag kan inte på rak arm komma på ett enda ställe i innerstaden som skulle vinna på att mer gatuutrymme uppläts specifikt för cyklar (i ytterstaden, och i alla bilbetongmoderatförorter som omger Tjockhult är det dock en annan sak) .
Nej, jag tror inte att fler cykelbanor är lösningen. Det finns tillräckligt många (och bra) på dom platser där dom behövs mest. Massor av medborgare i vår huvudstad cyklar. Och det blir bara fler*(1).
Det bästa är att ta bort cykelbanorna. Vi blir ändå snart tvungna till det, eftersom cykelbanorna inte kommer att räcka till. Vi har inte mer plats, och eftersom tio personer på cykel tar upp lika mycket plats som en och en halv bil blir vi tvungna att prioritera.
Hellre att tio trafikanter kommer i tid till jobbet än att 1,5 pers hinner dit i tid.
Det går inte att bredda Skeppsbron. Det går inte att bredda Götgatan. Eller Slussen..
Den enda lösningen som är hållbar på lång sikt är att vi börjar trafikplanera i hela innerstaden för blandad trafik. Cyklar, bilar, spårvagnar och bussar med en maxhastighet av 30/kmh.

Framförallt bör vi sluta upp med att se privatbilism som norm för persontransport i stadsmiljö. Det är gammalt. Det var ett snedspår. Det är ett tänkande från 1960-talet som vi gör bäst i att glömma.

Vi kommer fortfarande att ha det trångt. Det går liksom inte att komma ifrån det när ens hemstad är byggd i mitten av en skärgård, där sundet blev smalast och det var lättast att dominera Mälardalen (tack för det Birger Magnusson, det är ett tänkande från 1250-talet som vi tyvärr inte kan komma ifrån).

Men nu bor vi här idag och ingen person med hjärnan i behåll kan göra något annat än att se att personbilarna måste minska i Stockholms innerstad. Det är fullt, och den här regionen ska fortsätta att växa. Alltså är trafiklösningar som bygger på personbilar dödfödda. Det kommer också snart att bli för dyrt att enskilda personer åker bil. Inte nu, men vänta några år.
Även om vi ersätter petroleum med träsprit och metan är det för dyrt.
Och som sagt, vi har ont om utrymme. Vi kommer inte att ha plats för lika många bilar om tio år. Gatorna behövs för transporter av gods, inte för personbilar. Vi har heller inte råd med att värdefull tomtmark upptas av parkeringshus. Den som vill parkera i stan kommer att få betala dyrt . Det enda sättet för Stockholm att växa är att göra sig av med bilfixeringen, för som det är nu är det en hämsko på utvecklingen.

Cykelbanornas tid är också över. Att sluta bygga cykelbanor kan vara den mest framsynta åtgärd som Stockholms trafikplanerare har gjort på femtio år (det är på tiden!).


*1. Att bilisterna minskar ja.... Jag har sedan januari handlagt över 100 anställningsansökningar av personer som har varit i snitt 18-25 år och bosatta i Stockholm. Mindre än 10% har körkort.
Vilken trafikpolitik bör vi ha när ingen som är född på 1980-talet inte ens är intresserad av att lära sig att köra bil?