Bögs Gård?

Jag har alltid varit fascinerad av ortnamnet Bögs Gård på Järvafältet. Så eftersom jag lyckades bryta mitt tabu mot att färdas norr om Slussen förra söndagen och jag dessutom hade lite längtan efter grusvägar i Attundaland bestämde jag mig för att cykla på Järvafältet idag. Rehab liksom. Jag cyklar mycket längre om det är en krokig grusväg än om det är spikrak asfalt, så jag lurar mig själv. Dagens facit blir alltså: Lövskog är mulligt. Småvägar längs vattnet är jättetrevligt. Bögs Gård ser ut som alla andra bondgårdar som är kommunala friluftsanläggningar med några Highland Cattle som ser raggiga ut och hästar och skit (jag hade iofs inte väntat mig något annat, men jag hoppas verkligen på utländskt besök nån gång så jag får översätta det till "Faggot Farm"). Och eftersom jag är en sucker för svensk historia i brytningstiden mellan järnålder och medeltid blev jag nöjd med att se några runstenar.
Och jag är fortfarande klen. 63 kilometer var nog för att knäcka mig idag. Jag var pinsamt klen, värre än på många år. Jag måste träna upp mig. Men det var en jätteskön söndag i lövskog, trots att jag hoppade över NICK-spåret på hemvägen.

08..

Jo förresten, när jag ändå svamlar om 08XC så kan jag ju delge er denna underhållande anekdot. Vi håller på och inför IP-telefoni på jobbet och först ut var vårt Göteborgskontor. Allt funkade bra, men dom hade en invändning: Eftersom deras telefonsamtal kopplades över växeln i Stockholm, så såg det ut som om dom ringde från 08-nummer när den dom sökte hade nummerpresentation...

På spaning efter det långlopp som flytt

På sista tiden har jag åkt lite bil runt om i Mälardalen, och när man sitter på passagerarplatsen har man ju gott om tid till att observera alla trevliga småvägar och avstickare som syns från asfalten. Hela landet är fullt av dom. Vanliga gamla grusvägar, skogsarbetsvägar, traktorstigar, alla möjliga småvägar som fortfarande finns trots asfaltens effektiva avgränsning. Ofta kan dom löpa parallellt med riksvägen i flera kilometer för att sen vika av beroende på topografi, underlag och hänsyn till skog och jordbruksmark som inga moderna vägbyggare behöver ta hänsyn till. Den gamla vägen följer landskapet och dess brukares krav. Och jag blir lika nyfiken på varje småväg jag ser. Jag vill in och cykla på dom hela tiden.
Och då tänker jag på när jag cyklade långlopp, och på det långlopp som jag tycker var Sveriges bästa. Loppet ifråga var 08XC. Det var ett episkt långlopp.120 kilometer från Arlanda till Stockholms stadion, genom hjärtat av Attundaland på till stor del urgamla grusvägar och stigar. Visst, det var köer i skogen. Visst, det var grusvägsrejs. Det hör till att det är så på långlopp. Men det var skithäftigt att ta pendeln till Märsta tidigt på morgonen och cykla ut till Arlanda, och det var lika häftigt att totalt slutkörd ta en bulle i depån i Täby på eftermiddagen och när kvällen nalkades närma sig Stockholm genom klassiska Bellmantrakter som Ulriksdal och Stora Skuggan för att avsluta med att sakta rulla hemåt genom skymningen med ben som basebollträn.
Att 08XC försvann gjorde cykelsverige mindre. Vi som inte bryr oss om placeringar kunde ju ha kunnat köra på SS-hojar och haft med oss några pilsner i ryggsäcken och samlats på en bar efteråt. Och jag kan väl erkänna att jag var en av dom som svek. Jag körde 2001, 2002 och 2003, men sen var jag inte längre intresserad av långlopp. Tävlandet kändes ointressant. Jag ville stigcykla. Långlopp var likställt med grusvägsrejs. Och till stor del är det ju det. Men långlopp är ju så mycket annat också. Det finns ju inget som säger att man måste tävla. En grusväg är lika njutfull som en stig bara man tar till sig den på rätt sätt. Och ska man cykla 120 kilometer så är det nödvändigt med några asfaltsträckor. När stigen sen dyker upp är den väldigt välkommen som motvikt till det platta. Och framförallt, det är långt! 08XC tog en hel dag och avslutades i Huvudstaden. Jag tror att tiden är mogen för att återinföra 08XC igen. Det behöver inte vara exakt samma sträcka. Det kan till och med ligga i södra Stockholm (målgång på Söderstadion kanske?) men idén är för bra för att släppas. Och jag tror inte att det behöver vara en tävling. Kör det som ett motionslopp som Vätternrundan, alla som bryr sig har tillräckligt bra utrusting för att kunna hålla reda på tiderna i allafall. Inofficiella resultatslistor dyker nog upp på några timmar...
Ett långlopp behövs i Stockholm, Ingen rundbana som Lida Loop, utan ett rejält långlopp från plats A till plats B. Ett lopp som säger" jepp, nu har jag cyklat jävligt långt" på ett sätt som alla förstår. Är vägen för snäll så är det bara att göra loppet längre så att det blir mera slit.

Nordväst

Jag blev utlockad i Lövstaskogarna idag. Patrik och Dane ville ha med mig på en tur i Nordväst. Helmulligt, trots att jag lyckades köra fel och hamna i Spånga istället för Hässelby på ditvägen. Patrik hade en jävla kraft i benen och Dane hade en bisarr Slingshot med stel titangaffel och tre växlar (22-32-44).



Det är ganska långt från Årsta till Lövsta... och ännu längre blir det naturligtvis om man kör fel. Så jag var lite orolig på hemvägen, närmare två mil med singlespeed.
( jag tror i allafall att det är så långt. Någon som orkar kan ju ta reda på sträckan, med Essingeleden från Alvik till Gröndal). Tip-Top även om benen var ganska stumma när jag kom hem.
Dagens öl blev en Erdinger Oktober Weissbier som grannen bjöd på. Första gången jag har gillat en Weissbier, så något är helt klart fel.

Raymond Poulidor

Mod Sundayserien är avslutad. Ämnet är inte uttömt, men jag hittar inte mer bra material. Nu får cykling bli ämnet för den här bloggen. Det finns en hel del cykelrelaterat på You Tube. Som den här till exempel.

En film från 1962. Raymond Poulidor, den eviga tvåan, gör en attack i sitt första TdF. Jaques Anquetil ser sur ut. Poulidor hade otur, i början av sin karriär hade han Anquetil att slåss mot, och sen kom Eddie Merckx. Ändå är hans popularitet hos dom franska cykelfansen fortfarande enorm.

Wagyubeef

Nån som vill vara med och dela? Företaget jag jobbar på strävar efter att vara den bästa restauranggrossisten i Sverige, och när en känd Stockholmkrog skulle ha ett gästspel importerade vi ett parti Wagyukött från Chile. Inte hört talas om Wagyu? Nä, dom flesta säger Kobebiff och tänker på Japanska kor som är genetiskt disponerade att få enorma mängder intramuskulärt fett och som föds upp med öl och masseras. Men det får bara kallas Kobe om det verkligen kommer från Kobe i Japan. Och i Japan är det trångt. Flera uppfödare över hela världen föder upp japanska kor och exporterar köttet till Japan efter slakt. Så vi beställde en laddning från Chile. Den enda haken var att för att producenten överhuvudtaget skulle bry sig om att skicka sakerna hade dom en minimikvantitet som måste uppfyllas. Vi behövde ju bara så mycket som skulle räcka för några dagars gästspel. Så nu står jag med Sveriges dyraste nötkött på lagret. Inte så vansinnigt lättsålt, med tanke på att en portion kostar cirka 200:- enbart i råvarukostnad för den restaurang som vill köpa. Knappast något som kommer att dyka upp som kvällens tips på kvarterskrogen... Så om någon vill vara med på ett köp så delar vi. En entrecôte väger bara sju kilo och det blir personalpris om jag köper: 1156 kronor kilot. Som hittat efter en kall höstcykling, eller vad säger ni? Det är billigare än en SRAM XO bakväxel.

Landis case: Worst possible ruling

Cycling needs somebody to trust. Somebody who stands for truth, justice and fair play. Somebody who stands above the petty, commercial interests that fight to increase their share of the economic pie rather than working in a reliable manner to increase the size of the pie itself.

What we have instead is Dick Pound, a man who has built his organization (WADA) in his own image. A loose cannon, deemed unfit by the IOC to replace Samaranch as chairman, but thrown the bone of forming a new World Anti-Doping Association, which was supposed to streamline and simplify the complicated morass of national Anti-Drug Associations and ruling bodies. One might rightly question the wisdom of appointing Ben Johnson's lawyer to head up such an august body, and one might further question the wisdom of leaving him in place despite his history of shooting off his mouth first and never asking appropriate questions later.

If you ask him, Dick always knows best. He never backs down, no matter how large the mountain of evidence. He has no need for evidence, for his is the only truth necessary. Why even bother to have labs when Dick knows everything that needs to be known about an athlete's guilt? (I was going to write: "...or lack thereof", but there is never any lack of guilt. All athletes who have been formally accused have been found to be guilty.)

I find it hard to believe that any scientist who takes pride in the precision and correctness of their methods and the veracity of their findings can be anything other than dismayed by the results of the Landis case. In essence, the ruling shows that any doping lab can be so sloppy as to completely mess up the findings of the initial screening, but the athlete will be found guilty anyway.

It also doesn't matter if the person who designed the secondary screening machine and the usage manual states in court that it is his opinion that you don't know how to use it and that he has no idea what you found in the testing. Dick said that you are guilty, so you are.

WADA always had the right to control 2 of the 3 members on the panel, as well as the vast majority of accredited experts who can be called to testify in any case, so it does not matter how strong your evidence is or how eloquently you present it. You can't win, so you shouldn't even try.

Do not accuse me of being on Floyd's side because I really don't know whether he took testosterone or not. What I am certain of is that LNDD and WADA and USADA did not come close to proving it, but despite that fact they won anyway.

Lady Justice has one more reason to be crying today.

Mod sunday pt 7

Ännu en gång skriver Babylon By Bike den alternativa rockhistorien. Men i motsats till grabbar med gitarrer så är det jag vill berätta om den här gången ganska dåligt representerat på YouTube, så jag har inte så mycket att visa.

The Toys... Underbar girlgroup. Jag vet inte ett skit om The Toys, förutom att "Lovers concerto" är en fantastisk låt. Ett intro som är snott direkt av från Motown och en sliskig sentimental låt med ett Northernsoul-beat som knockar. Hur bra som helst, och det knäppaste är att jag själv inte ens hade hört den här låten förrän för tre år sedan.



Marvelettes. Ännu underbarare. Stilbildare. Ikoner. Gudinnor.
Beatles hade aldrig kommit någon vart om dom inte hade spelat Marvelettescovers.



Vad ska man säga om girlgroups? Kanske att dom var väldigt viktiga, för första gången fick tonårsflickor artister som dom kunde identifiera sig med. "Too many fish in the sea" är ju en spark i arslet för den som just har blivit dumpad, och den sjungs av tuffa svarta tjejer. Det finns en klar linje från Marvelettes till Grupp 8.
Men som alltid med rock, dom kan sjunga "jag äter hundbajs" bara dom gör det på rätt sätt. Är det rock är det rock. Marvelettes rockar mer än dom flesta.

(jo just det. Angående att äta hundbajs. The Cramps, som är den enda gruppen som skulle kunna skriva en insiktsfull text om ämnet varnade ju för det: "Don´t eat stuff off the sidewalk". )

Innis & Gunn Island Cask

Bisarr bira. Lagrad på whiskyfat och säljs i lyxig pappkartong. Men efter den första chocken av röklukt när flaskan öppnas så är den riktigt bra. Det smakar gott! En fin syra och en tjärig smak som ligger bak i gommen och inte bara luktas. Och att det är ekfat råder det ingen tvekan om. Bourbonvaniljen ligger i mitten på samma sätt som Riojavinerna gjorde förr i tiden innan dom gick över styret på nya ekfat. Syran leder tankarna till äppelmust och det finns en ton av Botrytis. Mitt utlåtande: Den perfekta kombinationen av maltwhisky och öl, vilket jag inte riktigt trodde skulle funka.. Många smaker på en gång, och alla hänger ihop. Det är kul att dricka den här biran. Att den håller 7,2 % gör att man blir ännu gladare, men alkoholen känns inte smakmässigt.

För övrigt, efter en vecka med testande av Oktoberfestbier har jag min favorit. Paulaner.
Det är en av dom godare öl jag nånsin druckit och klart bäst av årets Oktoberöl. När en flaska är tom vill man ha mer. Och mer. Och mer.

Några gamla mulliga filmer från Girot

Lite fredagsunderhållning. Vi lämnar den svenska hösten och åker mer än femtio år tillbaka, till våren.
Giro d´Italia i Dolomiterna 1953. Så vackert. Ännu häftigare är ju att jag faktiskt har cyklat dom här vägarna. Okej, kalla mig nostalgiker, men jag tycker faktiskt att världen var vackrare på den tiden.




Girot 1959. Jag har varit i Salsomaggiore också, en helmullig stad i bergen ovanför Parma. Men då hade jag inte cykeln med, jag var där för att lära mig om Salami, Prosciutto och Parmigiano Reggiano. Tidig vår var det också. Precis när uteserveringarna hade öppnat.

Dark Hedis returns

Vänner, för några veckor sedan gjorde Dark Hedis entré på den här bloggen. Nu är det dags för ytterligare ett bittert och självömkande inlägg. Varsågoda!

Det är höst. Cykelsäsongen lider mot sitt slut och visst kommer hojen ut några gånger till, men jag vet att kung Bore är där ute någonstans, smidandes sin onda vinterplan.
Så jag sitter framför datorn och har Friedrichshafenblues.
Än en gång så sitter jag som ett cykelpervo och dräglar till bilderna från Eurobike och drömmer om carbon , singlespeeds och annat bling.

För om jag köper en ny mtb, en ny superracer med carbonfälgar och en cross, då är jag säker på att nästa säsong kommer att bli en total succé.
Den här säsongen är körd och kan inte ens räddas med ett toppresultat på Roslagshösten.
(att jag kommer runt på ca 4 timmar och det kommer inte att ske)
Men om jag får gå shoppingrampage inför nästa säsong ja då jävlar! Då vinner jag.
790 gram carbon gör mig mycket snabbare och kläder från Rapha gör mig helt aerodynamisk.
Den här säsongens totala misslyckande måste ju bero på den totala avsaknaden av bling på min cykel, inte på att försäsongsträningen var halvkass och boxvinet var godare än någonsin i år.
Siljan Runt var helt okej men resan dit var strulig och sömnen dålig, Vättern blev en mekanisk katastrof och en dos Fredrikshov-sjabbel vid starten så bussen hem från Jönköping kändes inte som ett totalt nederlag. Ett brutet lopp är också ett lopp.

Så idag 9/9-07 inleder jag försäsongsträningen inför nästa säsong. Minst 4 konditionspass i veckan samt 2 styrkepass .
(okej, det där var ett stort stycke självbedrägeri) .
Men fan jag ska träna mer och helt enkelt bli bättre utan bling och boxvin.
(Nej! är Frugans kommentar. Varför förstår inte kvinnor, och fruar i synnerhet, det manliga behovet av cykel-bling?)
Mina mål förblir hemliga, men jag blir grymt besviken om jag inte blir en bättre cyklist 2008, för om jag blir sämre nästa år så kommer jag straffa mig själv med att sälja racern och köpa en Kronancykel (förmodligen den sämsta cykel jag ägt. Det tog tre dagar innan någon stal den utanför mitt jobb - och då var den olåst med flit!).


För övrigt har redaktören helt rätt om skins.
Originalen var über-coola. Jag rekommenderar starkt Robert Elms bok "The Way We Wore".
Boken handlar Roberts uppväxt som skinhead och senare punkare och moderedaktör på tidningen The Face
på tidigt 1980 tal. Det är en fantastisk skildring av Storbritannien och modet under den tidsperioden.
Dessutom finns det ett utomordentligt soundtrack till boken.

Lyssna även in Trojans Skinheadreggae-box och Darker than blue, som är mer funkig reggae från perioden 1973-77
Det är bara att gå till bolaget, köpa en låda Red stripe och sätta sig och njuta

Er bittre vän,
Dark Hedis

(redaktör Maskros, som har skinheadboxen som daglig lyssning sedan flera år, vill däremot påpeka att den är slutsåld. Ett bra alternativ om man vill ha en samlingskiva med Jamaicansk/Brittisk musik är "Don Letts presents: The mighty Trojan sound!" som täcker in hela epoken och inte bara koncentrerar sig på skinheadhittarna.
Dessutom vill redaktör Maskros säga att Robert Elms visserligen skrev bra under tiden på The Face men att han var dum mot Sade när dom var gifta, och dum mot Sade får man inte vara. Redaktör Maskros undrar också om han blivit gubbe, för redaktör Maskros var på NK idag och letade kavaj och höstkläder, och överhuvudtaget det enda som föll i smaken var Barbour. Nåt är ju fel när ett företag som gör kläder för godsägare och fårfarmare lyckas träffa rätt)

CumHem, pt2

Jo, det var ju en sak som jag missade att skriva. CumHem är klåpare och giriga idioter, för som dom säger är ju Eurosport är ju fortfarande tillgängligt på digitalTV. Alltså, dom tar bort en populär TV-kanal och ersätter den med en sämre, men det man gillade finns fortfarande tillgängligt för en extra kostnad... Sånt gör man inte. Det är kommersiellt självmord. Man säger inte till sina kunder att det som är deras primära anledning till att handla kommer att vara tillgängligt mot en extra avgift framöver. Tack, jag gillade det ni gav mig gratis. Ska det bli en massa bök och dyrt att få samma produkt igen så kommer jag att fundera på om jag inte kan få mina önskemål tillgodosedda på annat håll.
(Mattias Handley skulle kunna uttrycka det här på ett vettigt sätt. Jag är bara avpissad)

Com Hem och TV4 spytt

CUM HEM

Jag tänkte skriva om vad ComHem tycker jag ska nöja mig med i stället för Vuelta Espana.
Så här skriver dom:

-Anledningen att Eurosport lyfts ur vårt Analoga grundutbud är att vi regelbundet ser över vårt tv-utbud för att hålla det aktuellt. Våra egna undersökningar visar att en majoritet av våra kunder föredrar att se mer svenskt sportinnehåll. De nya kanalerna motsvarar våra kunders önskemål innehållsmässigt.

Nån mer än jag som ser minst två lögner i ovanstående text från Com Hem?

Dey dom visar är nämligen idiotkändisar, underhållningsvåld, våldsglorifiering, Hollywoodslask och gammal skåpmat som dom har köpt billigt. Dessutom har dom mage att sända dyngan i repris för att fylla ut tablån.
När jag fick reda på att Eurosport åkte ut trodde jag i allafall att det skulle bli en tråksvensk sportkanal, med fotboll, bandy, golf, hocky, handboll osv med normaltrista Jihde-wannabes´s som kommentatorer. Jag trodde det var en sportkanal...

11:15 Elixir
Svensk underhållningsserie från 2007. Del 1 av 12. Thomas Hedengran åker till Våldalen där han tillsammans med sin tränare, skidproffset Mathias Fredriksson, ger sig ut i spåren för första gången på många år. Paolo Roberto tar sig an en förkyld Jessica Folcker och Amanda Renberg beger sig till Göteborg för att få träningshjälp av häcklöparen Robert Kronberg. Även 16/9.

Jag tror Jessica Folcker är nån form av artist, och Paolo Roberto var Kungen av Kungsan, dörrvakt på Caféet och så boxas han. Men dom andra?


11:40 Fotbollsfanatiker
Brittisk dokumentärserie från 2005. Del 2. Om maskotar.
Freakshow. "Titta, Celtic har en Collie och Rangers en stor björn"


12:10 Ishockey: Nordic TrophyFinal. Repris från 9/9.

Okej, jag gillar inte hocky men det är ju åtminstone sport. Fast det är ju från gårdagen.

14:20 Den sista resan
Svensk dokumentär från 2007. Om tre legenders motorcykeläventyr tvärs över Asien. De före detta speedwaymästarna Varg-Olle Nygrens, Ove Fundins och isracingmästaren Posa Serenius äventyr tar dem genom det ändlösa Sibirien, Mongoliets väglösa slätter, Kazakstans öknar och Rysslands storstäder.

Hade passat bra på Discovery. Men hette inte kanalen TV4 Sport?


16:15 I brottets gränsland
Amerikansk action från 1991. Billy Maloney släpps ut från ungdomsfängelset, där han suttit dömd för bilstöld. Mamma Rosemary är överlycklig men storebror Joe oroas över att Billy förändrats under sin fängelsevistelse. Joe är en framstående löparstjärna i skolan och hoppas på stor framgång i distriktsmästerskapet. Billy behöver utlopp för sin energi och bestämmer sig för att också börja löpträna, dock i ett konkurrerande lag.

TV4 Sport eller Hallmark?

18:05 The ultimate fighter
Amerikanskt kampsportserie från 2005. Ultimate fighting är en stenhård kampsport, kanske en av de hårdaste och mest krävande sporterna. I The ultimate fighter möts Amerikas mest lovande kampsportsutövare för att kämpa om en åtråvärd plats i The Ultimate Fighting Championship. De har alla olika bakgrunder och stilar som karate, jiujitsu, boxning, wrestling, judo och kickboxning. I The ultimate fighter knyts kämparna samman av den gemensamma drömmen, att bli den bäste. Tävlingen hålls i Las Vegas där deltagarna är indelade i två lag som snart kastas in i den tuffaste träningsperioden man kan tänka sig. Under tretton veckor både bor och tränar de ihop. Lagen leds av UFC-legenderna Randy Couture och Chuck Liddell. Del 6 av 14.

Jag kan knappt tänka mig något värre. Gladiatorspel och dokusopa på samma gång.
Dessutom gammalt.


19:00 Huliganer
Brittisk dokumentär från 2002. I programmen ges en närgången inblick i en värld av våld, där ett växande nätverk av unga och medelålders män planerar och uppviglar till våld, uppror och sammandrabbningar över hela Europa, allt i fotbollens namn.

Jag har ingenting emot dokumentärer om fotbollsfans, men ämnet känns uttjatat. Och vad nytt kan en dokumentär från 2002 tillföra ämnet? Det känns mest som spektakulär underhållning och inspiration för copycats som köper Stone Islandkläder

20:15 Fotboll: Dam-VM
Från Kina. Kommentatorer är Daniel Kristiansson och Pontus Kåmark.

Hoppsan. Dom överraskar! 45 minuter aktuell sport.

22:00 Proffsen mot folket
Amerikansk realityserie från 2000. Tre vanliga killar tävlar mot varandra för att vinna säsongsbiljetter till sitt favoritlag. Den enda haken är att de också måste möta en rad professionella idrottare ur världseliten i diverse utmaningar. Även 11/9.

Alltså, en sju år gammal amerikansk dokusopa... Dessutom har dom mage att sända skiten i repris i morgon.


23:05 Fotbollsmåndag 2:a halvlek
Svenskt fotbollsmagasin från 2007. Livesändningen av Fotbollsmåndag fortsätter i ytterligare en halvtimme i TV4 Sport.

Oj, en halvtimme som fortsättning på ett program som visas på en annan kanal...


23:30 IFL fight night
Amerikansk kampsportserie från 2007. IFL, International Fight Leaugue, är världens första professionella liga för så kallad mixed martial arts. MMA är en intensiv och strategisk sport där utövarna använder sig av en stor variation kampsporter, bland annat karate, judo, jiu-jitsu, boxning, taekwondo och brottning. IFL fight night visar i varje episod fem matcher mellan två lag. Även senare i dag.

Gladiatorspel.

00:30 Vroom vroom
Brittiskt motorprogram från 2006. Här testar man bilars förmågor på ett annorlunda och innovativt sätt. Testförare utsätter bilarna för tuffa tester för att se om tillverkarnas påstående stämmer. Det kan handla om allt från hur mycket luft man kan pumpa in i däcken till vilken höjd en bil kan falla ifrån innan den slutar att fungera.

Vuxna människor har sönder saker... En demonstration av frasen "för mycket pengar, för liten hjärna". När jag var liten och sprängde mina leksoldater med kinapuffar fick jag skäll för att jag förstörde saker som en vuxen hade betalat dyrt för.
01:25 Vroom vroom
Brittiskt motorprogram från 2006. Här testar man bilars förmågor på ett annorlunda och innovativt sätt. Testförare utsätter bilarna för tuffa tester för att se om tillverkarnas påstående stämmer. Det kan handla om allt från hur mycket luft man kan pumpa in i däcken till vilken höjd en bil kan falla ifrån innan den slutar att fungera.

Ja, det är sant. Dom reprissänder samma program med en gång...

02:15 IFL fight night
Amerikansk kampsportserie från 2007. IFL, International Fight Leaugue, är världens första professionella liga för så kallad mixed martial arts. MMA är en intensiv och strategisk sport där utövarna använder sig av en stor variation kampsporter, bland annat karate, judo, jiu-jitsu, boxning, taekwondo och brottning. IFL fight night visar i varje episod fem matcher mellan två lag. Även 14/9.

Repris från den 10/9 som också sänds den 14/9


03:30 IFL battleground
Amerikansk kampsportserie från 2007. IFL, International Fight Leaugue, är världens första professionella liga för så kallad mixed martial arts. MMA är en intensiv och strategisk sport där utövarna använder sig av en stor variation kampsporter, bland annat karate, judo, jiu-jitsu, boxning, taekwondo och brottning. IFL battleground bjuder på senaste nytt från ligan och höjdpunkter från matcherna. Repris från 9/9.

Ifall nu någon skulle tycka det var för lite underhållngsvåld så kommer här en repris...


Ja, det här var en av dom bästa anledningar till att slänga ut TV´n jag fått på många år.
Eurosport var inte alltid så förbannat bra, men dom höll sig åtminstone till ämnet sport och behandlade sin publik med respekt och hade kunniga och engagerade kommentatorer vad det än handlade om. Men det här, det är ett lågvattenmärke utan like. Meningslös smörja, en medial gröt som är kväljande usel. Tror någon person på allvar att folk vill se sånt här? Hur mycket hasch måste man röka för att denna skit ska bli tittbar? Det är billigt och fantasilöst och fyllt med förakt för publiken. TV4, Expressen och Com Hem skrattar fan åt oss. Det är dags att säga stopp. Det är dags att sluta titta. Får jag inte Vacchi får det vara. Då kan jag lika gärna göra mina egna TV-program.

Dirty Water

Jag var ute och leisurecyklade idag och råkade halka in på några kul parkvägar.
Trappor, lera och ett litet vattendrag gjorde scenariot komplett och efter några rundor hade jag en bana klar för mig. Slöcyklandet förbyttes i svetto.
Så tanken väcktes om att göra ett busrejs, det är på tok för länge sedan. Nu behöver jag förslag på lämplig höstsöndag.

Mod Sunday pt 6

I del fem av vår populärkulturella serie har vi nu nått till det västindiska inflytandet på brittisk kultur.
Vi snackar skinheads. Både musiken och klädstilen är västindisk. Och det fanns gott om svarta skinheads i början.



Skinhead är mod. Så enkelt är det, trots att namnet har solkats ner av diverse högerextremister och musiken har urholkats till vitmaktpunk.



Precis som med senare former av svart musik så var reggae populärt hos dom på ståplatsläktaren som var beredda att stå upp för sitt lag. Kolla Chelseaklacken här. Vilken stil.



Och när vi ändå snackar Chelsea, varför inte ta och lyssna på Harry J Allstars och Liquidator!

Brevbäraren

Lite lättare underhållning så här på lördagen. Det är kallt och regnigt och jag är förkyld. Jaques Tati´s "L'École des facteurs" från 1947 passar bra. En del riktigt bra cykling och en härlig stämning i hela filmen. Varför fick inte jag uppleva den franska landsbygden på den tiden?

Pavé

Jag kan inte underhålla er den här godbiten..
Jag börjar mer och mer luta åt en vårresa till Flandern, nu när jag lärt mig dricka belgisk bira.
Njut av bilderna, landskapet och den underbara speakerrösten..




Och när ni blivit sugna går det bra att köpa hela flmen hos Bromley Video.

Mer om cykelsadlar

Jag tillägnar den här texten till Nypan. För den som vill ha mer info om hur man moddar en Brooks så finns det mycket hos Wallingford Bikes, där jag också hittade texten.

Bike Seat Link to Impotence Rests on Disputed Evidence

Author: Roy Furchgott; Special to The Washington Post
Washington PostAugust 28, 2001, Page: F1

For a fitness story with legs -- and real public impact -- it's hard to top the one that ran in a 1997 issue of Bicycling magazine.

The article cited an unpublished study by nationally prominent urologist Irwin Goldstein suggesting that bike seats crush the main artery to the penis, causing permanent impotence.

Soon the story was picked up by "20/20" and an impotence warning was appearing in just about every article about biking and injury. Goldstein, whose comments in the initial article were somewhat guarded -- "I cannot say that sitting on a bicycle seat causes impotence," he told the magazine, and "I can't claim that long-term compression causes impotency, but I kind of think it does in a very small percentage of cases" -- was soon dispensing irresistible quotes, such as, "There are two kinds of cyclists: those who are impotent and those who will be." Even a single ride on the wrong seat can do major and permanent damage, he says, and the only safe way to cycle is on a recumbent bike.

Anxious to quell fears raised by these remarks, manufacturers rushed to produce anatomically contoured bike seats for both sexes. (Goldstein says women cyclists also face reproductive health concerns.) These presumably safer seats are now sold widely, but consumers still worry... Läs hela artikeln här.

Copyright 2001 The Washington Post

Local note; This article was reprinted in the New Orleans Times-Picaynue under the headline "Channeled bike seats made to prevent numbing" and a large picture of a Tricot Split Rail saddle was featured.

---

Edit: BBB´s Technical Editor tipsar om Selle An-Atomica. Fina sadlar och dom verkar ha tänkt till lite. Det får bli nästa köp, när jag har skaffat läderskorna.

Sadelproblem

Nypan har skaffat ny sadel. Det påminner mig om den här berättelsen som kommer från en av dom roligaste böcker som nånsin skrivits om cykling, Jerome K. Jeromes´s "Three men on the bummel" från 1900. Den handlar om berättaren, George och Harris som ska ge sig ut på en cykeltur genom Tyskland. Harris har förslag på lite nya cykeldelar som behövs innan avresan:

I said: "It irritated me; it must have been worse for you.
Then there are saddles," I went on--I wished to get this lesson home to him.
"Can you think of any saddle ever advertised that you have _not_ tried?"

He said: "It has been an idea of mine that the right saddle is to be found."

I said: "You give up that idea; this is an imperfect world of joy and
sorrow mingled. There may be a better land where bicycle saddles are
made out of rainbow, stuffed with cloud; in this world the simplest thing
is to get used to something hard. There was that saddle you bought in
Birmingham; it was divided in the middle, and looked like a pair of
kidneys."

He said: "You mean that one constructed on anatomical principles."

"Very likely," I replied. "The box you bought it in had a picture on the
cover, representing a sitting skeleton--or rather that part of a skeleton
which does sit."

He said: "It was quite correct; it showed you the true position of the--"

I said: "We will not go into details; the picture always seemed to me
indelicate."

He said: "Medically speaking, it was right."

"Possibly," I said, "for a man who rode in nothing but his bones. I only
know that I tried it myself, and that to a man who wore flesh it was
agony. Every time you went over a stone or a rut it nipped you; it was
like riding on an irritable lobster. You rode that for a month."

"I thought it only right to give it a fair trial," he answered.

I said: "You gave your family a fair trial also; if you will allow me the
use of slang. Your wife told me that never in the whole course of your
married life had she known you so bad tempered, so un-Christian like, as
you were that month. Then you remember that other saddle, the one with
the spring under it."



Det skrevs alltså för 107 år sedan.. En fantastisk bok om att cykla fixie på grusväg genom Mellaneuropa. Rekommenderas. Hela boken finns förresten här

Mjölk?

Jag tänker inte skriva någon på näsan vad som är rätt eller fel, men jag hajade till lite när jag tittade in på SSSM´s hemsida idag. Arlafoods, Wasabröd, Marabou/Kraft och Pågens stod listade på tacklistan. Jag förstår precis resonemanget bakom, det är frågan om att ge deltagarna lite mer att tugga och dricka och då har man tiggt till sig lite. Inget fel egentligen. Men det känns lite torftigt. Kan ingen göra en tävling som är svindyr där folk får lida och plågas istället för att bli ompysslade som femåringar på födelsedagskalas? Hur kul är det att bli annonspelare åt multinationella företag? Kunde det inte vara värt 50:- per deltagare om man slapp tacka Arla?

Eller så är det jag som har missuppfattat allting. Det kanske inte är ett seriöst arrangemang om man inte gör reklam för någonting. Reklam och idrott hör ihop liksom.

(eller så är hela arrangemanget så superalternativt att jag inte har fattat. Kan man tänka sig något mer anti än singlespeedare som dricker mjölk?)

Mod sunday pt 5

Okej, ni som har hängt med i Mod Sunday undrar säkert var rockbanden är.
För ur modkulturen uppstod också flera stora rockgrupper. Det mest uppenbara exemplet är The Who, som även om dom inte var mods fick hela paketet påprackat sig av sin manager. Så helt plötsligt stod modernisterna (som dittills bara hade lyssnat på svart musik) med sitt eget rockband. Det varade inte så länge, The Who klev snart upp på dom stora arenorna och ingen vettig modernist lyssnade på dom längre.
Men här är dom i sitt esse, från Ready Steady Go!



Ett band som däremot var äkta modernister var Small Faces. Titta på den här liveinspelningen från The Marquee och njut. Faces slapp dessutom ha pajaskläder på sig till skillnad mot The Who som hade vilken dynga som helst bara det kom från Carnaby Street.




Small Faces gick vidare till att skapa den bästa brittiska rockmusiken under det sena 1960-talet med ena foten stadigt placerad i rhytm & blues och soul och den andra i brittisk vaudeville, och Jimmy Page snodde arrangemangen från "E to D" och " You need loving" när han skapade Led Zeppelin.
Men Jimmy Page stal ännu mer...

The Creation var ännu mer Pop-Art än The Who. Sångaren brukade göra abstrakta målningar på en duk under framträdandena, och gitarristen använde fiolstråke för att få mullrande oljud. Så nu vet ni var Jimmy Page fick idén att spela gitarr med fiolstråke.

Här är lite The Creation. Först en version av " Im a man" med mästerlig rundgång, en cover på Solomon Burkes "Thats how strong my love is" och sen kommer den egna
"Making Time" .



Sen var det över. Modernisterna gick under jorden, och det sista dom ville var att bli förknippade med vrålande rockfans.