Snugg truja

Behovet av en ny cykeltröja som tål svenskt klimat och som känns lite personlig är löst. Ullimull, eller vad man brukar säga. Notera att typsnittet på "Markus F" är samma som Fender använder. Jag tycker att den blev fin.

Gammal vänskap

Dilettanten var och hälsade på i förra veckan. Det var länges sedan vi sågs, tiden räcker inte riktigt till. Så vi hade en hel del att catcha upp över en tallrik på närmaste Thaikrog. Men Dilettanten hade ett annat ärende också. Han har länge haft dåligt samvete för att han köpte min vinylsamling en gång när jag hade en fet restskatt. Dilettanten kan nämligen inte förstå att jag gillar musik, inte skivor. Så nu dök han upp med en enorm bunt skivor. Mycket vinyl, och eftersom jag inte har en vinylspelare så hade han dessutom löst problemet. I posha hoods som Vasastaden så slänger nämligen folk dom mest konstiga saker, så han hade räddat en Yamahagrammofon från soprumsdöden. Det måste ha varit över 15 kg i hans Chromeväska (det är bra med stora budväskor!).. Dessutom var det mycket som återbördades till mig eftersom D nu har hittat originalen på ebay. Nästan alla mina Northern Soulsamlingar dök upp igen, och en hel del Kinks, Blondie och Only Ones.
Så otroligt mycket bra musik.. Och det bästa: 13 Floor Elevators " Youre gonna miss me" i original 45 (nja, nästan original. Det var tydligen andra pressningen..)

Ja, vi hade ju en hel del att snacka om. Och vi lyckades ju också beröra vår avsomnade cykling. För det var ju Dilettanten och jag som stod som fumliga nybörjare på startlinjen på diverse långlopp för sju år sedan. Vi hade skitkul, och ännu mer roligt hade vi när vi försökte hitta på Roslagsleden eller i Hellasskogarna och lära oss att cykla över rötter. Eller när vi tyckte att Ursvik var det värsta vi kunde tänka oss i terrängväg (då gällde Nikespåret, inte NICK). D var först med skivbromsar och fulldämpat, hans Marin var den läckraste hoj jag sett (det här var på den tiden folk knappt hade framdämpning på långlopp). Trots att vi var pajasar som fastnade i SPD-pedaler, bonkade, fick sur kista av sportdryck, skeva bakhjul på Vätternrundan eller körde jättevilse eller hotades av kvastbilen så skrattade vi hela tiden. Det var en bra tid.

Pryltest: IRD Dual Bangers

Va, ett pryltest på BBB? Går inte det emot den här bloggens idé om ogrundade åsikter och dryghet? Ett pryltest är väl lite för användbart för att passa på BBB?
Egentligen är det så, men det här är ett dåligt pryltest. Tour skulle aldrig publicera något sånt här, det är gjort av en okunnig testare med för litet jämförelsematerial och är dessutom partiskt.
Alltså passar det utmärkt in i BBB´s dilettantprofil.

Vi (ja, än så länge är det bara jag här. Men det blir förhoppningsvis tillökning på BBB inom kort) kommer alltid att hålla den subjektiva fanan högt. Lita på det.

Nåväl, ni som har hängt med länge vet att jag i flera år har velat ha skivbromsar och bockstyre på cykeln, och det funkar än så länge bara med mekaniska skivbromsar (ramar finns det gott om, men hydraulhandtag som lirar med böj och styrdimensionen på bockstyren är det sämre med).
Och även om Shimano gör utmärkta mekaniska bromsar så funkar dom enligt uppgift dåligt med deras egna STI-handtag ( nånting med hur mycket wire som dras ut, sånt där tekniskt skit). Avidbromsar är bättre kompatibla med STI, men Avid var i vintras slutsålda i hela Europa (jo, jag kollade överallt). Men Dane hade en idé. Han hade funderingar på att ta hem Interloc Racing Designs Dual Bangers till Sverige. Det enda problemet var väl att han inte hade en aning om dom funkade. Så jag blev försökskanin. Självklart med försäkringar om få pengarna tillbaka om jag inte blev nöjd och att Phil skulle ställa upp med 24/7 service..

Jag svalde betet direkt. Det var ju ett klockrent upplägg. Ingen annan i Sverige använder produkten, den är snygg och med en annan teknik än vad som är vanlig på mekaniska skivbromsar och den ska sitta på en hoj som också är ganska annorlunda mot de flesta cyklar som finns i landet.. Fina wirear dessutom. Jag är bikesnob om nu någon misstänkte nåt annat.
(eller en jävla sucker..)

Det enda som var hyfsat normalt var väl bromsbeläggen som är identiska med Shimano Deore.
Bra, eftersom jag hatar reservdelar som är svåråtkomliga.
Det första intrycket av bromsarna var att det var jättebra modulering och stoppkraft. Men frambromsen gick emot. Och den fortsatte att gå emot trots att den borde ha blivit inkörd efter 100 km. Lite justering löste problemet, men det återkom. Det blev så allvarligt att frambromsen nöp så mycket att framhjulet bara snurrade tre varv innan det stannade. Trögtrampat. Juckande med snabbkopplingen löste problemet temporärt. Phil gjorde några justeringar och dremlade på framgaffelns fästpunkter (att gaffeln flexade när snabbkopplingen drogs åt ställde ju till det ytterligare). Men vi fick det att lira till slut, och jag var nöjd.
Knepet vi (dvs Phil) kom på var ju att justera bromsbeläggen på båda sidorna om skivan. Den här bromsens ok rör sig ju åt två håll.

Sen kom min Tyrolertur. Cykeln packades ner i tre sopsäckar och fick åka buss till söder om Innsbruck. Så naturligtvis envisades frambromsen igen när jag tog min premiärtur. Den sjöng som en näktergal på min första klättring dessutom... Och den höll farten på en behagligt hanterbar nivå när det blev dags för nerfart, utan att jag behövde röra bromshandtaget. På nerfarten ville dessutom bakbromsen utföra en imitation av soundtracket till Motorsågsmassakern. Vid det laget var jag tämligen irriterad, så jag löste problemet med gammalt hederligt våld. Välriktade sparkar kurerade oljudet. Och efter en bäcköverfart som var lite djupare än planerat så skärpte bromsarna till sig rejält. En kallsup och 8 kilometer nerfart på skogsstig gjorde susen. Men tanken låg och malde i min skalle att eftersom en spark löste problemet så måste det vara något som satt löst.. Nästa dag tog jag en titt på alla skuvar, och justerade lite lätt .. Fråga mig inte vad jag gjorde, jag lossade alla skruvar och drog åt dom igen när jag tyckte att det såg ut att passa. Nu var bromsarna precis som jag ville. Bra bett och dom låg inte emot (OK, lite skrap förstås. Men det har varenda hydraulisk skivbroms jag nånsin använt haft ).
Modulation och bromskraft var helt i klass med det jag är van med från hydrauliska bromsar på MTB. Fast milslånga nerfarter på skogsväg och grusvägar slet rejält på klossarna. Jag var tvungen att justera spänningen på bromswiren nästan varje kväll.
(men det är ju något som gäller för alla sorters bromsar. Den som inte kör slut på sina klossar i alperna bromsar förmodligen aldrig). Resterande tio dagars alpcykling var problemfri. Just att kunna hantera cykeln på samma sätt som jag är van att göra med en MTB på singletrack var en av dom saker jag trivdes bäst med. Och att inte få ont i fingrar och händer utan istället att kunna bromsa med liten kraftinsats var något jag längtat efter i flera år (OK, jag är gammal. Men jag gillar när det inte gör ont). Hade jag haft bredare däck hade jag kunnat bromsa ännu bättre, för den här gången så var det faktiskt så att mina Schwalbedäck satte gränserna för hur snabbt jag stoppade. Min snittfart nerför var betydligt snabbare jämfört med när jag har cyklat med cantibromsar. Så vad blir domen då?
För att var riktigt rättvisande så bör jag göra två jämförelser, dels med cantibromsar och dels med hydrauliska skivbromsar:

Mot canti:
+Sliter inte på fälgen( det visste ju alla redan).
+Bromsar bra i väta (två tryck på bromshandtaget så var vattnet borta).
+Ingen värmeöverföring till fälg och däck.
+Bättre hållbarhet på beläggen.
+Behöver inte lika mycket handkraft för att stoppa.
+Lättare att justera.


Mot hydrauliska:
-Måste justeras ofta.
+Ingen olja som blir överhettad.
-Kräver något mer handkraft.
+Lättservade när man väl vet hur man ska göra.
-Originalbeläggen slits snabbt som attan.

Så egentligen är det en klar vinst för IRD. För vad det handlar om är ju alltid en enda sak: Gjorde den här prylen min cykling till en bättre upplevelse den här dagen?
Svaret är defintivt ja. Jag har gjort flera turer i alperna tidigare och då snackar jag ju inte om upp och ner för en asfaltssträcka (även om jag har gjort det också) utan om att komma upp på grusvägar och vandringsleder och nerför igen, och att vara stark i händerna nästa dag och att slippa bry sig om att meka.
Dom här bromsarna har jag velat ha i flera år. Det är möjligt att Shimano och Avid gör lika bra bromsar. Det kan jag inte uttala mig om eftersom dom 1) inte funkade med mina handtag och 2) inte fanns tillgängliga för köp. Det enda jag vet är att när jag kom hem hade dom här bromsarna gjort min resa till en bättre resa.
Om Dane väljer att importera dom här bromsarna får ni fråga honom, det är han som avgör. Jag behåller dock mina för nästa alptur, och skulle inte tveka en sekund att sätta dom på en SS som är avsedd för Hellasterräng. Det ska bli jättekul att se hur dom uppför sig med Deorebelägg, för det är vad jag hade tänkt byta till nu när originalen är slutkörda och jag tror att dom håller lite bättre än originalen (jag glömde Deorebeläggen hemma så jag kunde inte byta under resan, pinsamt).


( och om nu någon har problem med att BBB skriver om en produkt som NAF importerar så vill jag återigen påminna om att det finns massvis med andra saker att läsa. BBB är (än så länge!) mina privata åsikter och det finns ingen som helst anledning till att jag skulle avstå från att lyfta fram dom saker som jag tycker är bra. Jag har hört att Tour Magazine är bra för den som vill ha objektiva tester. BBB sysslar inte med sånt..)

Förresten: denna text skrevs under inflytande av Margaret Mandolphs "Something Beautiful".
på vinyl.
Rekommenderad Northern Soul.

I otakt med läsarna..Eller?

För sådär tio dar sedan skrev jag ett inlägg om att jag inte var intresserad av landsvägscykling.
Några dagar senare så lade jag upp en enkät här på sidan där jag frågade om vilken typ av cykling som lockade mest just nu.. Alternativet med att cykla landsväg över klassiska alppass fick överlägset flest röster, och sen var det några få som hade röstat på Åre/Jämtland eller på Hellas/Nacka.. Jag blev med andra ord rejält nerröstad..
Väldigt få tyckte som jag. Helt uppenbart är vi i otakt med varann.

Jag kan bara komma på två förklaringar till det här:

1: Ni som läser här är vuxna människor som respekterar en annan åsikt och förmår uppskatta den höga litterära nivån på BBB även om ni inte håller med.

2: Ni retas med mig eftersom enkäter är jättefåniga.

Jag tror att jag gillar båda alternativen lika mycket..

Kram,
M.F.

TdF

Grafisk illustration av problemen med dåliga dopingtester av Dane Thomas. Klicka så syns det bättre.

Just nu så känns det faktiskt som om Tour de France har blivit kul igen. Det är ju spännande, och förra årets dopingcirkus är bortsopad under mattan. Men frågan är om Floyd Landis och dom som utpekades i Operacion Puerto verkligen var så skyldiga. För mig känns det som om cykelvärlden med nöje såg några som kunde utpekas som syndabockar och offrade dom tämligen obevisat för att återupprätta ryktet. Portandet av Bjarne Riis känns dessutom som ett spel för galleriet. Han straffas för att han öppnade käften.

Och bara för att få perspektiv, jag skulle verkligen vilja att alla läste vad Dane Thomas precis skrev om Floyd Landis och dopingutredningen från förra året:

"Here I sit, enjoying the tactical drama that is the Tour de France yet again. It seems silly to be so entertained by a bunch of lycra-wearing leg shavers, but it is only for a few weeks every July and I have decades invested in inadvertently memorizing useless trivia about the tour so it would be a shame to give it up. Even so, I am discouraged by the propensity of many in the media to mindlessly regurgitate and perpetuate the spread of misinformation surrounding Floyd Landis...

...Dick Pound glommed onto the adverse finding like a terrier to a rat, trumpeting his bizarre schadenfruede over this evidence that cycling was indeed a den of iniquity (“See, I told you that Lance was a doper. They are all dopers! I was right all along!”) to anybody who would listen, inventing the story of “Roid Floyd” and destroying lives and reputations in his wake. The fact that the boss couldn’t be bothered to follow procedure, and didn’t understand the more-than-shaky foundations for the concrete conclusions that he was presenting as fact has set the course for all of the misinformation that has followed..."

Ni får läsa hela texten här. Det är bland det bästa jag läst. Alla som har drabbats av moralpanik och skriker "Nej till doping" borde läsa det här innan. Är det verkligen så säkert att Floyd Landis ska förlora förra årets titel?

Ryggsäckssvetton

Ok, ni vet att jag har väldigt svårt för stilpoliser. Eller för den delen, alla som hävdar att saker måste vara på ett visst sätt. Ni vet dom som tycker att strumporna ska ha en viss färg och längd, att en eventuell vindjacka måste vara supertunn och tight och måste gå ner i ryggfickan på tröjan och att vattenflaskorna absolut inte får rymma mer än 50 cl.. Ja, dom där som inte kan cykla utan att låtsas att dom är med på TdF. Att ha en sadelväska eller för den delen lysen på cykeln får dom att gå i spinn ( jag har alltid undrat hur dom gör när nånting pajar. Ett hjul knasar till sig eller vattnet tar slut 30 km från närmaste bensinmack.. Står dom vid vägkanten och väntar in en Mavicbil?). Nåväl, en sak som dessa LVG-fundamentalister avskyr mer än något är ryggsäckar. Att ta med sig tillräckligt med utrustning verkar vara totalt emot deras idé om hur cykling ska gå till och att cykla på en räser med ryggsäck är det värsta etikettsbrottet man kan göra.
Alla som har tagit en längre tur i skogen vet ju att det går utmärkt att cykla med en ryggsäck bara den inte är för tung. Vissa säger att det inte går, men eftersom det i Europa finns massor med företag som tillverkar cykelspecifika ryggsäckar så funkar det uppenbarligen bra.

Så vart vill jag komma nu då? Jo, tidigare i somras när jag var i Österrike och Italien så såg jag något jag aldrig sett förut. Och jag såg det inte bara en eller två gånger, utan jag mötte dom nästan varje dag: Ryggsäckssvetton. Massor av cyklister på dyra moderna landsvägscyklar som kom åkande med ryggsäck. Gärna i grupp och med 20-30liters väskor på ryggen. Av vägvalet att döma så var dom på väg till intressanta ställen, och storleken på ryggsäckarna tyder på att dom var ute på flerdagarsturer. Skitballt. Inspirationen kommer naturligtvis från MTB-sidan.
Det är nu så många som har kört Transalp-turer på MTB så att det har spillt över på landsvägssidan. Eller så är det folk som mest har åkt MTB tidigare som börjat gillat landsväg också. Lätt packning, en flerdagarstur mellan och över dom mest roliga passen och boende på trevliga hotell. Men få verkade ha velat kompromissa med cykeln. Inga tunga touringcyklar med pakethållare och packväskor, utan snabba tyska carbonräsers direkt valda från tidningen Tour´s testprotokoll. Jag gillade det stenhårt. Må alla landsvägsfundamentalister få hjärtsnörp.

(sen för sakens skull kan jag ju meddela att det finns nästan lika många dumma idéer på vad som är rätt sorts cyklng och utrustning hos grumma frirajders, men det tar vi en annan gång)

Put me back on my bike: Shoppingupplevelser.

Rikard har en hel del att meddela om hur det är att handla cykelprylar. Läs.


Put me back on my bike: Shoppingupplevelser.

Nyheter.

Så där. Nu är Nypan, Mollo och Jonas tillagda som feed på den här bloggen. Titta till höger får ni se. Varför? Jo, jag gillar det dom skriver. Det gör dessutom saker mycket enklare. Gillar ni mig gillar ni mina vänner.

Sen finns det numera en länkfunktion här under inläggsfältet. Om du har en blogg så kan du kommentera mitt inlägg och lägga en länk från din blogg. Det är jättebra. Du kan till exempel skriva "Markus F håller som vanligt på och pladdrar om att 559-hjul är det bästa som finns. Det visar ju bara att han inte kan räkna ut gear-ratios och att han är en tunnis med taxben" och så gör du en länk på din blogg. Bra va? Då behöver du inte använda den sunkiga kommentarsfunktionen som finns här utan kan breda ut dig på hemmaplan och säga emot mig (fast det förutsätter ju att jag hyllar 559-hjul, fast det kommer jag att göra. Vänta bara.).

Ny länk

Bara så det inte glöms bort i röran (jag måste verkligen strukturera länklistan) så vill jag påpeka att ultrasvettot/randonnörden/ölbrodern Jonas Larsson har lagt upp en blogg om sommarens långa evenemang. Läs!

Senare: Nu har jag redigerat om lite bland länkarna. Phil och Dane har fått en framträdande plats (nej, jag är inte sponsrad. Jag är tvärtom glad för att jag har möjlighet att tacka för all hjälp jag har fått under åren). Svenska bloggar och siter jag känner gemenskap med finns under rubriken "Vänner till BBB" och andra bra länkar står för sig själva. Tipsa gärna om svenska cykelbloggar jag har missat (Jocke Jansson, jag har tappat bort din URL!).

Men nu när när jag sorterat bland länkarna så är det en sak som blir mer och mer uppenbar, och det är att BBB börjar växa ur Bloggerformatet. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, det enklaste vore ju några HTML-moddningar av själva templaten, men det blir mest kosmetik. Troligtvis behöver jag ett nytt publiceringsverktyg och att flytta hela rubbet till egen plats för att kunna utvecklas. Lite synd, för jag gillar enkelheten med Blogger. Det som man inte kan göra får man helt enkelt strunta i, ungefär som att spela tre-ackordsrock. Men det börjar bli dags för en egen grafisk form och en egen struktur. Bloggen är inte längre överskådlig. En annan sak jag skulle vilja ha vore en feed från andra bloggar med rubriker när det skrivs något nytt, och jag skulle gärna ta in gästkolumnister. Det är mycket som måste lösas..

Blåst

Jag känner mig blåst. Att få en överjävlig lunginflammation direkt efter semestern gör att min resa känns bortsuddad. Alla kul minnen försvann i feberdis och känns lika avlägsna som om det var förra sommaren istället för två veckor sedan. Och den här lunginflammation har dessutom vräkt förödelse över min även i vanliga fall skröpliga kondition. Jag kom hem i toppform, och två dagar senare var allt förstört. Jag som borde ha dundrat fram på stigarna i Hellas orkar inte ens cykla till affären.. Fy fan. Är det inte garanti på semestrar? Jag tycker att jag har rätt att häva köpet och få en ny likvärdig vara. "Eftersom köpanden inte till fullo har kunnat njuta av sin semesters minnen och effekter beslutar allmänna reklamationsnämnden att köpet häves och att köparen har rätt till två nya veckor". Jag vill ha tillbaka min tid. Jag funderar på att ringa till Sverker.

2:43 minuter.

Inte för att jag bryr mig så mycket, men det kom lite statistik från Sitemeter idag.
Eller rättare sagt, jag bryr mig visst. Besöksstatistiken är riktigt kul läsning.
BBB är uppe i 16 557 besök och snittet är 63 besök om dagen. Kul, men ännu roligare är att genomsnittstiden per besökare är 2:43 minuter. Det betyder alltså att den som hittar hit tar sig tid att stanna och läsa. Skitkul! Jag är hedrad. I internettid är det en enormt lång tid. Ingen lägger ner den tiden på att läsa något man tycker är ointressant.

Fast med 63 besök per dag så är det lite uselt med kommentarer.. Allvarligt talat, antingen kan ni väl skriva att jag är världsbäst eller så kan ni väl skriva att jag är en idiot (den som skriver att jag är en idiot kommer ju naturligtvis att få kommentaren dra åt helvete och skriv din egen blogg, men det ökar ju underhållningsvärdet..)
Den som väljer att använda 2:43 minuter av sin tid till BBB har säkert en kommentar. Eller en fråga. Jag ser på statistiken att flera som har hamnat här har gjort en sökning på ämnen som avhandlas på den här bloggen, och även om det inte är ett frågeforum så kanske jag vet en hel del om Surlycyklar, cykling i Hellas, lastcyklar, Transalpturer, singlespeed osv (för att ta några av dom vanligaste söktermerna som gör att folk hamnar här) .
Eller så kan jag skicka dig vidare, till HappyMTB eller Stigoteket eller något annat ställe.

Men i allafall. 2:43 minuter är jättelänge. Tack. Jag är fan i mig hedrad.

Ordverifikation återinförd

Nu har nån spamrobot hittat hit och langat upp några dumkommentarer. Konstigt nog så är den skyldige en annan blog där det säljs t-shirts. Därför är ordverifikationen återinförd. Ni som är reggade hos Blogger ska dock slippa ordverifikation när ni skriver en kommentar. Under tiden så kan ni ju hjälpa mig genom att öppna länken i kommentaren (det är någon Rodrigo som babblar om "Camizetas personalizadas") och flagga den bloggen (högst upp, bredvid Blogger "B" och sökrutan). På så vis blir Blogger meddelade att deras programvara missbrukas.

Cykelabstinens

Fy fan. Det är bittert att vara ligga hemma och va sjuk. Jag orkar inte ett skit och sover halva dygnet. Nu har jag inte särkilt ont längre, och jag börjar kunna prata. För några dagar sedan räckte inte luften till för både tal och andning, jag fick välja. Men det lär bli en lång väg tillbaka.
Som det är nu så orkar jag inte mer än att vara på benen nån timme, och att gå till ICA är max vad jag klarar. Och just nu är vädret så där härligt svenskt sommarsvalt och gröngrått fuktigt.
(visst, skitväder för den som har familjesemester i nån svindyr hyrd stuga förstås.
En hel vinters dröm om Saltkråkan och Bullerbyn rinner bort med regndropparna på fönstret.. Men nu avviker jag ju från ämnet. Förlåt).
Det kunde självklart vara lite torrare. Men det är den smaragdfärgade grönskan, ljuset och luften som sporrar mig. Jag längtar ut i Hellas. Jag har haft många jättefina turer i Hellas varje juli, och det har ju inte alltid varit toppväder. Så just nu förbannar jag det faktum att jag inte ens skulle orka cykla nerförsbacken till Phil i sjöstaden och begära en "påväxling" på min MTB. För så illa är det. Det kommer att ta en rejäl stund att återhämta sig från den här smällen, så singlespeed är för åtminstone ett halvår framåt struket från schemat.
Rehabilitering alltså. Jag måste låna en växlad MTB nånstans, i bästa fall kan jag ge mig ut och cykla skog om sådär 14 dagar. Jag vill ut i Hellas.

Landsväg? Nej tack.

Jo som sagt, jag kom ju hem från Tyrolen med en kraftig övertygelse om att jag inte gillar landsvägscykling. Eller så här då: Som ett sätt att ta sig från punkt A till punkt B så har jag inget emot asfalt. Att cykla fram genom ett nytt landskap med mycket att se är en väldigt trevlig form av transport. Och att sitta framför tv´n och glo på TdF är skitkul. Men själv tycker jag att svettocykling på asfalt är fettråkigt. Det är samma sak varje gång jag försöker mig på det. Blicken vandrar åt sidan och jag ser en grusväg eller en stig som är tiotusengånger roligare än det jag håller på med. Det blir som nu när jag hade cyklat asfalt till Passo Sella och satt och käkade en skål minestrone på restaurangen. Två killar på fulldämpade cyklar stod och tittade på kartan och gav sig iväg på en vandringsväg. Skulle jag behöva cykla asfalt tillbaka till byn? Nänä, jag hade också karta. Och jag cyklade iväg på gruset till ett ställe där jag kunde få överblick, och bestämde mig för att stigen faktiskt såg åkbar ut. Efter några hundra meter fick jag bära och klättra genom ett väldigt stenigt parti, men sen följde smal, kurvig och kuperad stig längs foten av Saslonchmassivet.



Vid Rifugio Comici (underligt namn) träffade jag igen på killarna som körde fulldämpat och dom såg lite förvånade ut över att jag hade kommit samma väg. Här fanns det flera vägval, men eftersom dimma började sänka sig bestämde jag mig för att grusväg ner till Wolkenstein verkade vettigast för min del. Jag slet ordenligt på bromsbelägg och bakdäck på serpentin-nerfarten och hade hur kul som helst. Sen hittade jag dessutom några småvägar som gick längs med Gardena -bäcken på hemvägen och jag stortrivdes. Återkomsten till asfalten skedde inte förrän den sista kilometern innan jag kom in i Ortisei.


Nä. Landsvägscykling är transport. Jag cyklar enbart landsväg för att komma från ett ställe till ett annat. Det är okej, resande är alltid roligt. Men ska jag cykla för cyklandets skull kräver min kropp grus och stig. Det finns alltid en bra stig vid sidan av vägen. Det är den jag vill hamna på.

Lycrasvetto no more

Ni har ju sett bilderna på mig i min fancy Cinzanotröja några gånger.. Visst, jag gillar snygga kläder. Men jag gillar praktiska kläder bättre. Efter den här sommartrippen är jag ännu mer fast i ullträsket än nånsin. En tjock svart ulltröja i sommarsolen, det verkar ju knasigt! Eller? Nä, det är faktiskt väldigt bekvämt och skönt. Kombinerat med en Ullfrotté tröja från Jämtland för dom kalla kvällarna och en ullt-shirt så hade det faktiskt räckt i över 14 dagar. Nu slänger jag ut all syntet från cykelgarderoben. Syntetmaterial funkar sämre än ull, håller sämre och är framförallt tillverkade av råvaror som inte är förnyelsebara.
Att man sen slipper se ut som clown är ju också en fördel. Proffscyklister är väl en sak, deras kläder är ju gratis och dom får betalt. Man varför vanliga Sune-cyklister ska se ut på det viset är en gåta. Jag fick mer än nog av adrenalinstinna hobbysvetton i Alperna och tänker inte se ut så själv.
Tror ni mig inte kan ni ju läsa om vad Mallory hade på sig på Everest. OK, han dog. Men han var snygg. Nu börjar letandet efter en cykeljacka i Harris Tweed.
Tills vidare kan man ju kolla lite här.

Förresten, snuset har kommit. Posten vägrade skicka det eftersom jag hade packat ner en sprayburk med vit färg i paketet för att kunna uppmuntra Kaijan och Glennarna som trampade Sella Ronda. Nu fick jag ju aldrig tillfälle, men jag tror att "Hammarby", "Sehr Stark" och "STHLM" hade sett fint ut på asfalten vid Passo Gardena.

Stafettcykling

Jag fick SMS från Kaijan precis. Han avlöste ju mig nere i Ortisei och vi hann med att käka en anständig middag och gå på vinbar innan jag åkte hem. Idag har han kört Sellaronda.
Jag citerar: "Då var rundan avklarad. 5 h med regn, hagel, snö, sol och 2000 hm på 74 km. Första gången jag gillat backar uppför bättre än nerför".
Grattis Kaijan. Ni får väl läsa mera här.

Förresten, jag har uppdaterat några av inläggen som jag gjorde under resan. Lagt till bilder och redigerat stavningen osv. Det kan kanske vara värt att läsa en gång till. Jag tog dom äldsta först, och fyller på vartefter.

Pneumoni

OK. Jag vet att det är korkat att röka, men snuset var slut. Troligtvis innebar rökchocken att mina även i vanliga fall känsliga luftrör fick sig en smäll och inte kunde motarbeta ett gäng elaka Pneumokocker. För nu ligger jag här med lunginflammation och kan inte göra annat än att koka i min egen svett och läsa H.P. Lovecraft. Enda anledningen till att jag orkar sätta mig vid datorn är att jag för tillfället är Efedrinspeedad av Mollipect.

Nu är jag hemma. Två veckor av helt jävla skitbra semester. Men några saker blev fel. Till exempel så insåg jag att jag egentligen inte alls är intresserad av landsvägscykling. Men mer om det senare. Till vidare får ni nöja er med den här fina bilden från en stig i Valsertal.