Äntligen MTB!

Jag tog en liten tur på singlespeeden idag efter alldeles för lång tids frånvaro från skogen. Jag har inte cyklat stig på riktigt sedan i januari (okej, jag fuskade lite med cyclocrossen men det räknas inte) och även den gången var det på en SS och på VM-banan. Nåväl, det var välkända stigar, men ändå så påmindes jag om varför jag älskar att cykla MTB. Varje cyklad meter är annorlunda, och det är ständiga växlingar i tempo och kraftuttag. Jag gillar verkligen att behöva titta på varenda centimeter av marken och planera varje pedalvarv. Att stigarna vid Sicklaskiftet är bäst i Stockholm gjorde ju inte dagen tråkigare heller, jag var på så gott humör att jag till och med gillade Lagomarslets Nimisbygge. Men även om stigarna i södra Stockholm inte kräver några växlar så är det uppenbart att jag måste skaffa växlar till cykeln igen. Så länge jag är hänvisad till SS så kommer jag inte att ha någon lust att cykla längre till skogen än dom 3-4 kilometer jag har hemifrån till Filosofens Grav. Utflykter till Fornstigen, Järvafältet, Roslagsleden och längre turer utefter Sörmlandsleden kommer min lathet att stoppa, så det behövs en växlad MTB.
Så planen nu är att Handjobcykeln ska få nya hjul och drivlina (XT borde funka). Tyvärr så blir det inte Shimanos flip-flop eftersom bromsarna funkar så pass bra så dom vill jag inte byta. Men om jag skaffar en riktig SS-ram så kan jag sätta Magurabromsarna på den hojen..
Javisst. Så får det bli: Min HT blir XC-utrustad med XT/LX med skivor och flip-flopreglage, och så byter jag bara nav till XT på den. Sen kan jag skaffa en SS-ram med excentriskt vevlager...
För övrigt: Armen höll. Det verkar som om jag är återställd från min tennisarm. Det är också en anledning att känna sig väldigt glad.

Haha, jag har hittat en väg över berget!

Rittnerhornhaus.

Så där. Jag har hittat en väg över Sarntheinbergen så nu slipper jag trampa asfalt ner över Bolzano. Det blir förmodligen någon kilometers bärande/ledande av cykeln på mitten, men det kan jag ta. Kolla här på Via Michelin

Vägen går från Sarentino/Sarnthein på asfalt upp till 1500 meter, sen blir det grusväg och vandringsled över Corno di Renon/ Rittner Horn och sen nerförsbacke till Ponte Gardena/Waidbruck. Det blir förmodligen en skrattfest. Lunch intages lämpligen här.

Hur man ser löjlig ut på cykel

Det finns många sätt att känna sig löjlig på en cykel. Den första gången man tar på sig lycrabyxor är ett exempel. Och att stå vid startlinjen på sitt första långlopp i kulört lycra dubblerar känslan. Ett annat sätt är att köpa en fullfacehjälm och cykla genom stan i rusningstrafik på racercykel med sagda hjälm på huvudet. Men jag kom på ett ytterligare sätt idag, när jag hämtade min systersons NS Street Legal hos cykelreparatören. Ett supertungt singlespeedat stålmonster med guldfärgade 24-tums Halofälgar och lilamålad MZ-gaffel, enbart bakbroms och naturligtvis med Hookwormdäck.
Först och främst var ju sadeln minst 20 cm lägre än på någon cykel jag brukar cykla på, och 45° vinkel på sadeln är inte heller vad jag är van vid. Jag ramlade bakåt så fort jag förökte sitta på sadeln. Jag har inga problem med att det är singlespeed, 16-32 funkar fint så länge man inte har bråttom. Men jag brukar inte sitta med benen under hakan när jag trampar. Så jag stod upp hela vägen hem, vilket ledde till att jag trampade ur så fort det inte var uppförsbacke. Jag lyckades väl komma upp i 14-15 km/h på platta avsnitt, och kände mig extremt löjlig. En kille på en Bianchifixie låg bakom mig flera hundra meter innan han körde om, jag antar att han var tvungen att sluta skratta hysteriskt innan han kunde sätta fart igen.

Skev tidsuppfattning?

Jag tog en titt på ett par av mina cykelskor idag, och konstaterade att dom var ganska slitna. Det kändes konstigt, för jag tyckte dom var nyinköpta. Jag började fundera på hur länge jag hade haft dom, och tog en titt på några gamla bilder. På fotot från 08XC från 2002 så är dom alldeles nya, och jag minns att jag köpte dom billigt på Cykelcity i slutet av sommaren.
Underligt. Det känns som om det bara var några månader sedan. Lite senare rensade jag i garderoben, och slängde en hel del kläder. Jag dumpade mina Goreknickers som började falla i bitar (dom är med på samma bild från 08XC) och ett par Cykelcity-hängselshorts som visade lite för mycket hud på fel ställen (dom hade jag bevisligen på mig på MTB-Vättern 2001) men Gore-baggisarna från MTB-Vättern 2000 får hänga med ett tag till. Men jag har uppenbarligen en väldigt skev tidsuppfattning, för jag tycker att alla dom här plaggen är nyinköpta. Det är likadant med alla prylar jag har förresten. Min framgaffel på MTB´n är en 2004 Marzocchi, och jag ser den som min "nya"gaffel. Helt uppenbart är jag i otakt med tiden.

För övrigt, kolla in Jerry Nilsons sida Cycloclimbing.com som jag har länkat till här bredvid. Massor med reseberättelser om "lighttouring" i Alperna. Jerry är mycket tuffare än vad jag är, för han reser med ännu mindre bagage och bokar inte hotell i förväg. Dessutom har han lagt upp en lista på grusvägspass i Alperna, och jag hittade en väldigt bra lösning på en vägsträcka jag har funderat över inför sommaren.

Dit ska jag

Snön smälter.. Hoppas att hemmaplanslogistiken går i lås så jag kommer iväg bara. Pengarna finns, hälften av boendet är okejat och arbetskamraterna har inget att invända mot mina ledighetsveckor.

(om du ser en svart ruta här ovanför är det helt i sin ordning. Webkameran mot Sasslolungo ger ingen bra bild på natten. Får du en svart bild dagtid så refresha sidan)

Gasthof Rose

I mitt förra inlägg skrev jag om den planerade sommarresan, och jag länkade till Gasthof Rose nedanför Brennerpasset. Några har klickat på den länken, så jag fick ett mail från värdshusvärden:
Hej från Österrike.
Hej Markus,
i just found a blog where i thought it must be yours...
Tack for the link to our Gasthof Rose !
Had some visitors on the website throught it!
hälsningar,
Thomas
Första gången jag hade kontakt med Thomas Libiseller var 2004, när jag skulle cykla MTB från Innsbruck till Val di Fassa. Jag skickade ett mail och bokade rum, och när jag dök upp på hotellet och ställde cykeln vid varuintaget/köksträdgården möttes jag genast av ett "Hello! You must be Mr Femling from Schweden, because you have a Schwedish flag on Your bike" Bring the bike in to the hotellobby! Senare samma kväll satt jag i den 200-åriga matsalen och njöt av en utsökt soppa på rostad vitlök och kyckling, sallad med husets grönsaker, kalvstek, apfelstrudel och ett flertal öl som serverades av Herr Libiseller, och troligtvis hade han lagat maten själv också.
Att totalnotan för boende och käk nästa morgon gick på under 500:- gjorde mig inte ett dugg ledsen när jag gav mig av upp till Grenzkammstrasse.
Nästa gång jag träffade Thomas var året efter, när jag, Malin och Johan cyklade tillsammans.
Vi blev hjärtligt välkomnade och fick underbart käk trots att vi var flera timmar försenade till middagen. Thomas berättade att han hade funderat på att kontakta mig, för hans nya flisvärmepanna var svensktillverkad och han hade haft lite problem med att förstå bruksanvisningen. Thomas berättade också att fler och fler av hans hotellgäster var cyklister som gjorde en Trans-Alptur.
Och nu, när jag lägger en länk här på BBB så dröjer det inte länge förrän han upptäcker det och skriver ett mail och tackar. Jag rekommenderar ett besök på Gasthof Rose. Byn Gries ligger inklämd i en mycket trång dal nedanför Brennerpasset, och den gamla landsvägen går rakt igenom byn. Några kilometer bort och hundratals meter ovanför ligger Europabrücke
som man sen kan titta ner på när man har tagit sig upp till Grenzkammstrasse över Sattelberg
Nå väl, det är människor som Thomas som är en av dom stora behållningarna med att ge sig ut på alpluffande. Några korta besök leder till ytterligare kontakt, raka motsatsen till massturism, meningslös resekonsumtion och låtsasrekreation. Gasthof Rose och byn Gries lever på turismen men säljer inte sin själ och är stolta över att kunna behandla sina gäster som personer. Att man serverar sina gäster regionens råvaror till middag är en självklarhet.
Jag själv är väldigt glad över att bli ihågkommen bland alla tusentals gäster som bor på det här värdshuset varje år. Och på något sätt har Thomas lärt sig lite svenska. Jag antar att det är läsandet av bruksanvisningen till värmepannan.

Bad Tölz?

Jag håller på med sommarplaneringen. Idén just nu (jag har legat sömnlös några nätter och brett ut kartor över hela golvet) är att flyga till München och sen cykla ner till Italien. Första övernattningen tänkte jag ta i Bad Tölz i södra Bayern. Alperna börjar liksom där, och det är ungefär fem mil från München. Det måste ju gå att hitta ett hotell. Någon form av turistbyrå finns säkert, och bratwurst och öl också. Jag har ingen aning om hur det är i Bad Tölz, men det blir nog bra.
Nästa stopp får bli Gries i Österrike, precis nedanför Brennerpasset. Där finns det ett trevligt värdshus där jag säkert är välkommen. Dagen efter tänker jag mig att cykla över Passo di Pennes/Penserjoch till Sarnthein, och dagen därpå blir det fridfull nerförsbacke till Bolzano, avskyvärd stigning till Rittenplatån och en vidrig uppförsbacke till Ortisei i Val Gardena där jag tänker stanna några dagar för att bland annat knäcka Sella-rundan (familjen Hofer på Hotel Arnaria blev glada när jag frågade efter rum och erbjöd halvpension för 43 euro/dag. Troligtvis det mest prisvärda boendet i hela Europa). Jag tror att det är vettigt att ta några dagar med mild cykling i början i allafall. Efter lite slappande i Ortisei så tänkte jag cykla tillbaka österifrån, över Passo dell Erbe (jag såg en skogsväg där 2005 som är jättefin som bara måste testas) till Gries igen, och från Gries över Innsbruck till Jenbach. Där börjar en sträcka på 70 km grusväg från Österrike till Tyskland över Karwendelbergen (Trans Alp Challenge har haft den som förstaetapp några gånger så det är körbart fast då åt andra hållet) som slutar i Mittenwald. Därifrån är det 105 km tillbaka till München, och det är markerad cykelväg hela vägen och nerförsbacke.
I München är det "normala" hotellpriser, så där får jag bo på vandrarhem så att jag har råd att käka på Augustiner.
Deras potatissallad är grum. Inte ett dugg dyrt egentligen, men jag har tight budget.

Mysig tur, på min ära. Lagom mycket nya vägar, och sen några välkända som jag vill uppleva igen. Och dessutom gott om tid att ta en fika, stanna och titta på ett museum eller helt enkelt köra vilse.
Jag måste bara lösa några problem:
1.Hur många dagar klarar man av att cykla utan att byta kläder?
2.Hur mycket bagage får man in i en 7-liters sadelväska?
3.Ska man ha CX-däck som funkar på dålig väg och som är sega på asfalten eller touringdäck som aldrig är bra men som duger till det mesta?

Ett tillägg: Nypan tyckte det här var en riktig Tour de Ötzi.. Ja, nästan. Hade jag åkt över Timmelsjoch så hade det verkligen stämt.

Måste skaffa hjälm

Jag har börjat slarva med hjälmanvändandet på sista tiden. Det börjar lite smått med att man cyklar till affären, sen jobbet, sen blir det längre och längre.. Inte bra.
Jag hade tänkt ändra på det genom att skaffa ny hjälm, min nuvarande är tillverkad 2002 och det är på tok för gammalt för en hjälm. Jag trivs jättebra med den, och skulle inte ha något emot att ha en likadan fast fräsch men den modellen tillverkas inte längre. Den nya modellen är inte alls lika snygg, men lätt. Och dyr (fast priset är marginellt. Ska jag ha en hjälm i tre år så blir det 1,80 per dag). Fan också. Hjälm är dessutom inte så lyckat att köpa över nätet, alla huven är annorlunda så jag vill testa först. Jag får väl köpa en osnygg hjälm och hoppas att jag vänjer mig.