Memento mori

Vänner, cyklister, landsmän!
Jag skriver detta för att begrava De Brouwerij Pokaal, inte för att hylla den.

You all did love him once, not without cause:
What cause withholds you then, to mourn for him?
O judgment! thou art fled to brutish beasts,
And men have lost their reason. Bear with me;
My heart is in the coffin there with Caesar,
And I must pause till it come back to me.

Vi ses på lördag. 17:00 på Restaurang Göteborg i Hammarby sjöstad.
300 spänn kommer det att kosta.

De Brouwerij Pokaal läggs ner.

Välkommen!
Jag lägger ner DBP. Det blir för stort arrangemang, det märktes redan förra året att vi var på gränsen kapacitetsmässigt. Och när Mange inte kan vara med känns det lite trist också.
Ni som är intresserade är välkomna på likvakan, som kommer att gå av stapeln samma dag. Temat för likvakan blir.. Audax!
Medtag pengar (jag berättar senare hur mycket) och platsen blir en ölpump söder om söder.. och sen några till..
Meddela den du tycker behöver veta. Alla som hittar hit är välkomna, och du anmäler dig genom att skriva en kommentar här.

Avery Maharadja Imperial India Pale Ale

Jag skulle gå och käka middag med äldsta sonen igår, och hade stämt möte på Longhorn Smokehouse, St Paulsgatan. Men Calle skickade SMS att han var försenad, så jag gick en sväng runt hörnet in på Repslagargatan. Utanför Oliver Twist såg jag en av dom snyggaste cyklar jag nånsin sett. Splitterny muffad mörkgrön stålram, Brookssadel, Brookslindat styre, SS osv.. Att en av mina vänner återfanns inne på puben var alltså uppenbart trots att jag bara sett ramen förut. Ett SMS skickades till Calle om att han skulle gå till Oliver Twist istället, och sonen infann sig i bästa huliganklädsel. Han verkade inte ha några invändningar mot att fördrinken intogs med ett gäng medelålders öl/cykelnördar, och gubbarna var jätteglada över chansen att få lära ut lite ölöverkurs. Trivsamt, i allra högsta grad. Efter några pints lämnade Calle och jag baren för matsalen och käkade entreôte, bearnaise och pommes frites tills vi höll på att svimma, och sen återgick vi till ölgubbarna som nu hade grottat ner sig i amerikanska microbryggerier med Chocolate Stout och India Pale Ale... På alla sätt trevligt. Vid 21-tiden avvek Calle för att lyssna in någon väldigt bra House DJ, och jag kände att jag ville komma hem medan jag fortfarande var cykelbar.

Ahh, familjeliv. Kom ihåg det när ni står och byter blöjor eller blir kräkta på:
Den dagen kommer när ni står på ölpuben med två glas i händerna. Ett till dig och ett till ditt barn. Då har ni nått mållinjen.

(och förresten, den här är till Nypan: Du borde verkligen prova Maharadja IPA)

Min senaste Amerikaimport

Jag tror inte att någon som läser här är ovetande om HappyMTB. Så här kommer en lite hyllning till det älskade forumet, där folk inte kan gå att köpa mjölk utan att berätta för varandra:

Här är mina nya jeans. Jag köpte dom från ful-Amerika och lurade tullen, så tre par Levis var billigare än ett par Acne-jeans i butik.
Dom är stenhårda och så blå att dom färgar på möblerna så det är tur att soffan redan är blå.(ni slipper bilden blåjeans i en sunkig soffa)
Eftersom Shrink-to-fit 501:or är "stiff as cardboard" så tvättade jag två par på en gång för att slippa skavsår. Jag rekommenderar 40° snabbtvätt med tvättsåpa eller åtminstone ett tvättmedel utan vitmedel.. Torktumling är no-no!


Jag vill ha dom på jobbet redan imorgon, så ett par hamnade på handdukshängaren. Annars är "Drip-Dry" bästa metoden.



Jag vet, det finns lättare och modernare byxor. Men jag gillar dom här, dom passar min rumpa och inga byxor känns skönare än ett par väl inslitna 501. Efter några månader har dom anpassat sig efter kroppen och då vill man aldrig använda några andra brallor. Tycker man att dom är för långa kan man korta dom genom att sy upp dom.

De Brouwerij Pokaal III

Jag antar att de flesta har kommit ihåg att markera 31/3 i almanackan?
Det är nämligen dags för årets upplaga av DBP, så ni har två veckor på er att vila upp er. Henry Chinaski har återkommit från en vinters skidbummande med svårartad cykelabstinens och kommer att stå vid min sida som arrangör, men Knäskål sitter fast med familj och karriär i Öst-Norge och nöjer sig med att vara virtuell banläggare. Några bra tips på depåställen tas tacksamt emot. Kom ihåg att 25 svettiga cyklister måste vara välkomna bara..

Aluminium?

Några personer har uttryckt en viss förvåning över att min nya hoj är i aluminium, jag har tydligen gjort mig känd som en förespråkare för stålramar.. Och ja, det kan nog stämma. Stål är ett utmärkt rammaterial. Bättre än aluminium på många sätt. Fast det beror naturligtvis på vad man önskar få ut av sin cykel. I frågan om hur det känns att cykla så spelar det ingen som helst roll vad man väljer för material, jag har trivts utmärkt på flera aluminiumcyklar de senaste åren. Så när det gäller massproducerade standardhojar så regerar aluminium, eftersom det är billigare att tillverka lätta aluminiumramar än lätta stålramar.
Men om man vill bygga cyklar i små serier efter egen konstruktion, med speciella detaljer så blir det oftast stål. Så är det till exempel med min Surly LHT.
Men nu den senaste gången så blev det alltså en hoj i aluminium. Varför?
Naturligtvis för att den fanns tillgänglig. Den här ramen stämde (nästan) in på den specifikation jag hade ställt upp. Planet X hade (nästan) lyckats pricka in min kravlista. Den här cykeln är bra, och jag kommer att ha jättekul med den. Men den är egentligen bara en prototyp. Jag lär mig hela tiden, och snart kommer jag att ha tagit reda på tillräckligt om hur jag vill cykla för att kunna säga till en customtillverkare exakt hur jag vill ha det. Och då blir det stål, eftersom det är det material som går att manipulera bäst efter enskilda personers önskningar. Trek, Kona, Giant och Canyon gör utmärkta cyklar. Det gör jag med, bara jag plockar ihop rätt prylar.

Däck

För att jag skulle slippa gå omkull i Hellas och inte behöva få fler ömmande skenben plockade min rådgivare fram ett par Schwalbe Black Jack ur förrådet. Det ska bli spännande att klämma in ett par 1.9 i ramen (eller 47-622 för oss europeer). Monstercross, på min ära. Sen väntar ett par SOMA Everwear på att gatorna ska bli sopade. Kul.

Extra roligt var att min Fillmoreväska hade anlänt. Den ska få hänga på pendlarhojen som en shoppingbag.

Tillverkad i 60% hampfiber, vilket känns bra. Jag gillar förnyelsebara material som inte kräver insektsgifter, överbevattning, kontsgödsel eller massvis av energi för att framställas. Hampa kan dessutom växa mycket längre norrut än bomull, så idén är jättebra.

Jepp, det är kul

Svindersviks fåfänga av Carl Petter Hillerström 1784

Sådär. Nu sitter jag med ett 15 cm långt skrubbbsår på höger skenben, resultatet av att jag skulle testa nya cykeln på stigarna uppe vid Nackamasterna.. Jag insåg att det inte var en så lyckad idé att ta ut hojen på hällsurfning innan jag ens lärt mig hur den funkar, men det är min ekorrhjärna som slår till. Typ såhär: "Åh, här finns det nötter. Och där också. Undrar om det finns nötter där borta också? Det borde det finns, för en gång när jag var där fanns det en nöt där".

Men smärtan i benet gjorde att jag besinnade mig, och jag tog en Tour de Nacka på småvägar istället. En bra idé faktiskt, det finns många elaka uppförsbackar i Nacka. Kör man dom åt andra hållet går dom nerför, så jag fick testa hur bromsarna reagerar på rullgrus också. Idag var det inga problem, frambromsen går emot lite men det är en enorm skillnad efter gatumekandet igår. Bra skit, helt enkelt. Stoppkraft och modulering är helt i klass med hydraulbromsar.
Men jag ska väl inte säga för mycket ännu om dom här bromsarna, mycket återstår att upptäcka, och det är ju också av den anledningen som dom sitter på den här cykeln. Dom ska utvärderas, och en del av den utvärderingen är ju att lära sig hur dom inte ska vara inställda.
Vettiga skärmar måste skaffas. Är det någon som har erfarenhet av Planet Bike Speedeez som finns hos Cyclecomponents så säg till, det blir helt enkelt för bökigt att montera på standardskärmar på den här cykeln eftersom skivorna och bromsoken är i vägen för skärmstagen. Totalt verkar jag ha hittat rätt i produktspecen på den här hojen, och det är kul att se att det funkar i verkligheten efter att ha varit ett projekt sedan i december förra året.
Nu är det vår, vägarna är torra och jag hoppas grusvägarna torkar upp snart. Det lilla jag körde på grus idag var inte direkt njutbart. Men fostrande.

Jo en sak till: Jag får ibland frågor om jag kan lägga en länk till någon blogg, eftersom den personen länkar till min. Det gör jag, om jag gillar det som skrivs och framförallt så ska det ha skrivits flera inlägg än bara "Nu har jag startat blogg"
Någon annan än jag kan gärna få sätta upp den definitiva listan över svenska cykelbloggar.

Livet är gott.

Lördagen tillbringades med arbete. Visserligen behöver jag inte längre stå i Östermalmshallen för att tjäna ihop pengar till en cykel, men nu skulle lagret i Upplands Väsby inventeras och det kom en förfrågan till inköpsavdelningen om några fler ville vara med. Jag har en bra princip i såna här fall, och det är att alltid anmäla sig frivilligt på ett tidigt stadium. På det viset så har man gjort sitt när det blir dags för dom verkligt vidriga sakerna som avloppsrensning och minröjning. Dessutom behöver jag ha en bra relation med lagret, och det får jag bäst genom att jobba där. Att frysa tillsammans är en bra grund. Inventering av färskvarulager är inte speciellt kul, det är +2-4°C i lokalen och man står still och räknar på miniräknare och skriver på papper. Och eftersom färskvaror till största delen säljs på vikt så går det inte bara att räkna kartonger..
Sen går papperet in till kontoret, och sen kommer en ny lista ut med alla vikter som diffar mot lagersaldot. Då får man räkna om och bekräfta att det verkligen är 38 kg bacon som inte existerar, eller att dom 280 kg skivad Herrgårdsost som finns i lagersaldot på något mystiskt vis har förökat sig till 350 kg och att det faktiskt står 12 kartonger med lutfisk på hylla B51A trots att dom inte har funnits i lager sedan 31/12.
(lutfisk i Mars, hur i helvete ska vi bli av med det? Det finns troligen ingen kund som kan tänka sig att ta emot det även om vi ger bort varorna..)
Alltså, inventering är definitionsmässigt en skrattfest.

Men, till ämnet. Jag tog naturligtvis nya cykeln till Lapplands-Väsby. Det kändes lagom att göra en långpendling till jobbet som premiärtur, och grusvägarna mellan Rotebro och Väsby är trevliga. Frambromsen gick emot lite, men både jag och Phil hade varit övertygade om att det skulle lösa sig efter några kilometers cyklande. Det gjorde det dock inte, men jag strävade på.
Först trodde jag ju att jag var jätteklen, fet och otränad, men till slut fick jag erkänna att det var cykeln det var fel på, inte mig. Och det gick inte över heller. I Sollentuna stannade jag för att ringa mina kollegor och säga att jag skulle bli sen, och passade på att kolla på framhjulet. Det lyckades snurra ett och ett halvt varv innan det stannade, och även fast jag mekade med wirespänningen blev det bara marginellt bättre.
Grusvägarna från Rotebro blev ett verkligt "Hell of the north" med mjuk tjällossad lera. Jag trampade som en galning men kom knappt ur fläcken. Jag hoppades att lerstänk på skivan skulle slita lite på bromsbeläggen, men förgäves. Så jag anlände till lagret en halvtimme försenad, nerkyld och genomblöt av svett. Sen vidtog alltså sju timmars inventering i kylen innan det kunde blir fråga om att ta sig hem också. Men då infann sig räddningen genom ett telefonsamtal. Det var den skotske cykelmekanikern som hade drabbats av Törsten och föreslog lite afterwork på Oliver Twist. Vi måste vara tvillingsjälar, för jag kunde just då inte tänka mig något bättre än:
1. God öl
2. Phil Mc Naughton
Jag avbröt vilseåkandet i Attundaland (varför måste jag alltid vara tvungen att kolla om den där andra vägen kanske är roligare trots att jag är skittrött och cykeln knappt rullar?) och satte mig på pendeltåget. Sen var det en mycket kort transportsträcka från Södra station till Stockholms bästa ölsortiment och gatumekande av bromsar (jag stannade kvar i baren och åt baconburgare). Några timmar senare rullade jag hemåt med utmärkta bromsar som uppförde sig perfekt. Nöp när dom skulle och dom kunde också tjänstgöra som mistlurar, vilket är väldigt bra på Södermalm en lördagskväll. Klockan 22:00 låg jag i min säng och somnade omedelbart. Livet är verkligen gott.

Paid in full

Så där. Nya cykeln är nästan klar, och den är betald i förskott. Många lördagar har tillbringats i Östermalmshallen för att få ihop pengar till den här hojen, men det var det värt. Jag sliter hellre häcken av mig i förväg och dessutom är ekonomin totalsanerad nu. Jag är på plus, har en ny snugg cukel och kommer att ha råd med en trevlig semester i sommar. Dessutom så fick jag i torsdags besked om att min sex månaders projektanställning omvandlas till en tillsvidareanställning, så jag kan pusta ut angående jobb dom närmaste åren. Det var en väldig lättnad att få det beskedet, för trots att jag alltid har känt att jag kommer att kunna försörja mig på ett eller annat vis så är det stressande att inte vara säker på var, när och hur man ska jobba om ett halvår. Jag var tvungen att skynda mig ut till ett hörn långt bort i korridoren för att grina en skvätt efter att ha haft mitt utvärderingssamtal med chefen. Visst, jag är tuff och jag har min stolthet och hade dom inte velat ha mig kvar så hade jag hittat på något annat. Men det är förbannat jobbigt att vara en hård ronin i flera år. Att bita ihop, kämpa, bygga kontaktnät och att alltid tacka ja till jobb med nya arbetskamrater sliter känslomässigt. Så det var inte så mycket att jag var tacksam för att dom ville ha mig, det handlade mest om att jag hade nått mållinjen och vunnit.
(nej, jag vägrar gå på A-kassa. Jag har inget emot det principmässigt, jag har betalat till A-kassan i så många år så jag anser att det är mina pengar. Men jag tänker inte använda A-kassan förrän jag har tömt ut alla möjligheter att försörja mig. Det finns många andra som inte är starka på arbetsmarknaden som behöver dom pengarna)

Så där står jag nu. Ny hoj, fast jobb och med en sund ekonomi. En flicka som ler mot mig är allt som återstår. Det är synd att den här bloggen bara läses av killar.

(sund ekonomi förresten.. någon har handlat på SIBA med mitt kortnummer. 15 669:- var draget. SEB var väldigt tillmötesgående, det var dom som skrek till om att något var skumt. Undrar varför dom reagerade, men dom vägrar att tala om hur det gick till att dom fattade misstankar om transaktionen. Och jag funderar lite på SIBA, hur kommer det sig att dom har så urusel koll? Och när har någon skimmat mitt kort?)