Hur man ser löjlig ut på cykel

Det finns många sätt att känna sig löjlig på en cykel. Den första gången man tar på sig lycrabyxor är ett exempel. Och att stå vid startlinjen på sitt första långlopp i kulört lycra dubblerar känslan. Ett annat sätt är att köpa en fullfacehjälm och cykla genom stan i rusningstrafik på racercykel med sagda hjälm på huvudet. Men jag kom på ett ytterligare sätt idag, när jag hämtade min systersons NS Street Legal hos cykelreparatören. Ett supertungt singlespeedat stålmonster med guldfärgade 24-tums Halofälgar och lilamålad MZ-gaffel, enbart bakbroms och naturligtvis med Hookwormdäck.
Först och främst var ju sadeln minst 20 cm lägre än på någon cykel jag brukar cykla på, och 45° vinkel på sadeln är inte heller vad jag är van vid. Jag ramlade bakåt så fort jag förökte sitta på sadeln. Jag har inga problem med att det är singlespeed, 16-32 funkar fint så länge man inte har bråttom. Men jag brukar inte sitta med benen under hakan när jag trampar. Så jag stod upp hela vägen hem, vilket ledde till att jag trampade ur så fort det inte var uppförsbacke. Jag lyckades väl komma upp i 14-15 km/h på platta avsnitt, och kände mig extremt löjlig. En kille på en Bianchifixie låg bakom mig flera hundra meter innan han körde om, jag antar att han var tvungen att sluta skratta hysteriskt innan han kunde sätta fart igen.