Rapport från Kometgirot

Världsnyhet, Babylon by bike har fått en gästskribent!

Dom flesta vet att jag gör allt för att undvika att meka mina cyklar själv. Nu tänkte jag gå ett steg längre och prova att inte heller skriva den här bloggen själv.

(faktum är att Kometgirot i Göteborg lät så intressant, så jag frågade min vän Sebastian om inte han kunde skriva en rapport. Och det ville han gärna. Tack!)

Kometrallyt. Alley Cat i Göteborg, 8 april 2006
Efter att ha legat låångt efter huvudstaden när det gäller dödligt seriösa, hårda och framför allt fristående cykelarrangemang har Göteborg äntligen (tack vare stål-, ull- och läderentusiasterna på Veloform) ryckt upp sig och jagat ikapp.

Naturligtvis valdes en dag med regn, motvind hur man än körde och nästan minusgrader. Ändå var vi ett tjugotal som mötte upp vid fågelhuset i Slottsskogen med hyperstylade fixies, Skeppshultscyklar, ratbikes, liggcyklar och enhjulingar. Precis som det ska vara.
Vi får höra att ett av cykelbuden inte kan ställa upp på grund av att han på vägen dit fått sitt framhjul sönderslaget av en med yxa beväpnad bilist. Läskigt, men tyvärr passar det väl in i arrangemanget.

Tanken var nog att man skulle börja med att cykla upp mot Guldheden och räkna valvbågar i vattentornet, för att sedan rulla ner till Götaplatsen och ta reda på när konstmuseets nya entré invigdes. Det gjorde naturligtvis inte jag. Jag är nämligen lite dum. Istället tog jag mig snabbt och smidigt ner mot den blivande vårklassikerns första och enda pavé-avsnitt i Göteborgs mysstadsdel Haga. Där i myllret av barnvagnar, krimskrams-stånd och fikomaner känns det lite som att cykla på någon marknad i Indien eller Marocko.
Väl framme vid Jacobs Café, där man ska notera tillverkarnamnet på espressomaskinen som står i fönstret, är såklart det senare helt immigt. Jag står och kisar i en halv minut innan jag lyckas tyda mig till vad där står. Dessutom visar det sig senare att det som stod med snirkliga bokstäver på emblemet på maskinens ovansida i själva verket var namnet på importören. Markus får ge mig en snabbkurs i kaffe innan nästa upplaga.

Nästa uppgift är att räkna antalet ventiler på Masthuggskyrkans torn. Jag drar vidare förbi Järntorget och Masthuggstorget, möter en kille som trevlig ut och frågar om bästa vägen. Han pekar upp för en liten gångväg som visar sig ta slut i sådär 6-7 små trappor. Jag får senare höra att jag inte var den enda som tvingades släpa upp cykeln där.
Utsikten uppe vid kyrkan är helt fantastisk. Det är längesen jag var där sist så jag passar på att vila lite, ta några bilder och njuta av vyn innan jag rullar ner mot Stigbergstorget.

Vägen ut mot Älvsborgs gamla fästning, vars fornlämningsnummer nog aldrig har uppmärksammats så mycket som idag, bjuder på rejält med motvind och små konstiga spikar som borrar sig in i ansiktet. Av olika anledningar som vi inte behöver gå in på närmare bestämmer jag mig för att ge upp efter den kontrollen.
I målet, som är på Veloform Kustgatan, bjuds det på kaffe och bulle. Alla är jäkligt blöta och leriga men ändå så där fånigt lyckliga och berättar om allt som har hänt under racet.
Sedan öppnar baren fylld med lådvin och mörkt öl, och prisutdelningen sätter igång. Nej, jag är inte resultatfixerad, men jag är ganska säker på att jag kom allra sist.

Banan (eller det jag såg av den) var perfekt lagd. Mycket backar, blandad stadsmiljö och roliga kontroller. Det här är utlovat att vara ett årligen återkommande race, och jag hoppas verkligen att det kommer sätta fart på underground-cykelkulturen här på framsidan. Vågar man hoppas på en stadsrace med ölprovning till hösten? Eller kanske en crosstävling i Vasaparken? (stor risk för punktering om man råkar köra på en punkare). Eller kanske någon egen idé som bara fungerar i Göteborg?
Jag antar att det är upp till mig.

Sebastian
Här är tråden på Happy om Kometgirot

(lite bilder kommer senare när Sebastian har fått loss dom ur kameran)