OS. Vilket fjanteri.

Jag antar att ni har hunnit ta er en rejäl titt på Vinter-OS nu, det har ju trots allt gått några dagar sedan öppningsceremonin. Och förmodligen är ni lika uttråkade som jag är. OK, jag erkänner att Italien och Alperna slår an en hel del strängar i mitt hjärta, men det är faktiskt väldigt trist det hela. Ska det här vara idrottsvärldens höjdpunkt vart fjärde år? Det är fattigt, taffligt och tråkigt.

Jag vet att det finns jättemånga som sitter och myser över detta, men när man har Tour de France som måttstock bleknar faktiskt det mesta. Är man kalenderjunkie som gläds åt diverse resultat i både curling och backskyttning får man säkert sitt lystmäte, men för mig går det inte att jämföra med dom gloriösa veckorna av kamp i juli.. Helt plötsligt så känns det som en priviligierad position att vara cykelsupporter, och det är inte ofta det inträffar.

Vi får bara the real stuff. Och vi får desto mer av det. Det håller på i över tre veckor varje år.
Och dom som deltar är kvalificerade. 189 tävlande fördelade på 21 lag, som alla är dom bästa i sin sport. Inga pajasar från Bermuda som tävlar i rodel eller längdskidåkare från Irland som har tränat och tränat men som bara gör ett enda race för nöjet att kalla sig olympier. OS, vilken bluff! Och låt oss inte ens tala om tunnbröna från NHL som kanske är lite för skadade för att vara med. Om OS var så viktigt, så hade dom för länge sedan sett till att hålla sig i form för att delta, och deras lagledning hade gjort allt för att dom skulle kunna ställa upp. (hmm, kanske även NHL har insett att OS är värdelöst?..)

Nej, ge mig Le Tour. TdF är på riktigt. Det är världens hårdaste och största idrottstävling. Det går inte att på hockyspelarvis delta i en halv turnering, och det finns inga avbytare. En deltagare som bryter innebär att laget har en deltagare mindre under resten av tävlingen.

Sen må amerikanerna tjata om Superbowl (det är över på en dag!) och fotbollsfansen snacka om VM (kom igen, det är inte VM varje år!) hur mycket dom vill. TdF (och Girot och Vueltan) är störst. Ingenting matchar detta, och det inträffar år efter år. Vägarna längs Le Tour är fullproppade med åskådare som vill se detta evenemang, varav många har rest tusentals kilometer för att få stå GRATIS vid vägkanten. För på den här tävlingen behöver man inte köpa en dyr biljett på en arena för att titta, det räcker att komma i god tid och vara beredd på att trängas i dygn.
På så vis blir även åskådarna tvungna att kämpa för att stå några decimeter från sina idoler.
Det räcker inte med pengar för att få en bra plats.
Det går naturligtvis att som rik sponsor muta in sig vid målgången, men det finns inga direktörsloger med drinkar och tilltugg ovanför arenan. Det finns ingen arena, eftersom kampen utspelar sig på Frankrikes landsvägar och småstäder.

Så, TdF är inte bara störst vad gäller åskådare till tävlingen. Det är också mest demokratiskt vad gäller åskådande, och det hårdaste vad gäller deltagande och längst i tid vad gäller omfattning.
Le Tour är världens bästa idrottsarrangemang. Cykling är världens bästa sport. All annan idrott bleknar i jämförelse. Resten, ja det når i bästa fall upp till underhållning, men cykel är på riktigt. Cykling är hårt.


*sen vill jag påpeka att jag har en svag punkt för fotbolls-VM, men fotboll är egentligen bara ritualiserat gängslagmål upphöjt till 100. Vilket nödvändigtvis inte behöver vara något dåligt, men det når aldrig upp till cyklingens nivå.