Cykelkomposition, pt II

Ta en titt på cykeln på bilden. Det är Lance Armstrongs Trek Madone SSLx. Inte så dum, men det är när man får höra priset som man nästan svimmar. Trek har nämligen den cykeln med i sin katalog (ja inte riktigt, bland annat har den en annan sadel).
Nu vet jag i och för sig att dom inte räknar med att sälja särskilt många men ändå:
Priset är satt till 104 000:-! Vem vid sina sinnens fulla bruk köper en cykel för dom summorna?
Dom som kan använda en sån här cykel fullt ut behöver ju dessutom inte slanta själva för den, dom får den gratis. Och det första dom skulle göra vore ju att börja ändra på den. Så min fråga borde ju egentligen vara, vem i helvete köper en färdigkittad cykel för såna pengar? För dom stålarna kan man ju få nånting som är helt custombyggt, där man själv har specificerat varenda detalj. Och det är så riktiga cyklister gör när dom köper cyklar. Om jag hårddrar det, så köper inte en seriös cyklist en komplett cykel som kostar mer än 20 000:-, för när man har skaffat sig dom erfarenheter som krävs för att verkligen förstå alla perimetrar som bidrar till att en viss cykel fungerar på ett visst sätt så har man också hunnit skaffa sig några väldigt bestämda åsikter om vilka komponenter man gillar och om hur dom ska vara inställda, vare sig det gäller kassett, sadel eller styrbredd. För att inte tala om hur man vill att ett hjul ska vara ekrat.
Att sitta på en Trek MadoneSSLx som är kittad som Trek vill går inte ihop med att vara cyklist. Det är säkert en skitbra ram, men då så: Ge mig ramen och så väljer jag komponenter, sätter dit min gamla insuttna sadel och låter Rikard bygga hjulen. Lance skulle säga samma sak, fast han skulle säga att Keith skulle få bygga hans hjul..

Jag satt och läste Kadens nya nummer, där det bland annat finns en prylguide för 2006. Det var där jag såg den här Trekhojen, bland alla andra cyklar. Och det slog mig att det som för fem-sex år sedan fick mig att gå i taket av lycka, dvs köpguider och kataloger, inte alls har något intresse för mig längre. Jag kunde sitta i timtal och fundera över om en Marin fulldämpad eller en Kona hardtail skulle vara det bästa för mig. Men så är det inte längre. Se bara på hur det gick förra hösten när jag köpte en Kona Dawg på Cyklotekets höstrea. Skitbra cykel, kanonpris och mycket vettigt komponerad. Men det dröjde inte många månader innan jag hade bytt sadel, sadelstolpe, grepp, växlar, pedaler, växelreglage, däck, framgaffel, QR till sadelstolpen och bromsar på den hojen. Hjul och vevparti hade jag bestämt mig för att köra skiten ur innan jag bytte, men jag besinnade mig och sålde cykeln innan bakdämparen hann uppgraderas.

Så, jag är inte längre intresserad av kompletta cyklar. Jag är intresserad av ramar och komponenter i samverkan. Så är det ju för seriösa cyklister, inget konstigt med det. Jag kommer säkert att se en komplett cykel framöver som jag tycker är bra, men då kommer det att vara på grund av att tillverkaren har lyckats sätta ihop något som passar mina förutfattade meningar. Och jag har fullt förtroende för cykelbranschen, dom som jobbar som Product Managers gör ett (ofta) utmärkt jobb. Men dom sätter ju inte ihop cyklarna som jag vill ha dom.

För 104 000:- kan man få en fantastisk cykel. Men hade jag dom pengarna skulle det vara jag som bestämde hur cykeln skulle se ut, inte Trek. Jag hade åtminstone krävt att få välja färg.

För övrigt, jag rekommenderar nya numret av Kadens. Det finns ett reportage där om Magnus Bäckstedts timrekordförsök som är det bästa jag någonsin läst på svenska om cykling. Stefan Larsén regerar.