Om cykelkomposition

Ta en titt på bilden här ovan. Det är en av dom cyklar som imponerat mest på mig under året. Inte för att det är en Niner, för jag är inte helt övertygad om att 622-hjul är optimala för alla skogscyklister. Och det är inte för att det är en singlespeed, att den är snygg, har en stel titangaffel eller har ett underligt styre. Jag är nämligen inte heller övertygad om att alla dom förutsättningarna är vägen till sann lycka.
Nä, vad jag gillar med den cykeln är att det är en hoj för XC-tävling. Edicviz som äger cykeln har tagit sig en rejäl fundering på vad det är han vill få ut av sin tävlingshoj, och gått utanför de vanliga resonemangen. Det normala hade ju annars varit att han hade köpt en Specialized, Focus, Giant osv, eventuellt bytt gaffel eller pedaler osv.


Men den här cykel är optimerad för hur ägaren vill cykla.
Jag skulle nog säga att mindre än 5% av alla cyklister tänker på det här viset. Visserligen är det vedertaget att köpa en lös ram och speca den efter eget tycke och smak, men dom flesta går ändå efter trygga formler vid inköpen av komponenter och tror dessutom att deras sätt att speca en cykel är det enda rätta.
Men det finns ingen allmängiltig specifikation på ett cykelbygge. Det enda som är viktigt är att man analyserar sina behov och utgår från dom.

Ta min Surly Long Haul Trucker som ett exempel (ja, jag vet att jag är tjatig)

Jag ville ha en ram för 559-hjul, med långa kedjestag, fästen för pakethållare och stänkskärmar och att den skulle vara kapabel att lastas tungt.
Och eftersom den skulle klara långa turer med full packning på taskig väg och i branta uppförsbackar så valde jag traditonell MTB-utväxling och 36-ekrade XT-nav och Mavic X618-fälgar.

Jag hade kunnat göra cykeln mycket lättare och snabbare, men det hade inneburit att den cykeln inte hade varit lika användbar. Utväxlingen är på tok för snäll för mina färder till och från ölpuben (där hade ju en SS varit optimal), men med 15kg i packväskorna så briljerar den hojen.

Och om vi tar ett annat exempel, Cyclocrosscyklar:
I grunden är ju CX en tävlingsform, och cyklarna ser ut som dom gör beroende på hur tävlingarna är utformade. Tillverkarna har helt enkelt strävat efter att göra ramar och välja komponenter som ska funka för proffs i 60 minuter på en racer i en nordeuropeisk park på vintern.

Sen har ju många cyklister attraherats av den typen av hybrid och kommit på att lite kraftigare däck, fälgar och bromsar inte är så dumt på en cykel som ska ridas i ur och skur för träning och transport, och valt att bygga hojar baserade på CX-ramar. Vissa tillverkare har förstått detta och gör CX-ramar med flaskställ och öron för skärmar, och till och med skivbromsfästen för den som gillar att ha kvar lite bromskraft i leran och slasket.

Naturligtvis är det bra för den som i likhet med mig inte har någon mekaniker eller dryckeslangning, men den är inte längre en CX-cykel.
Det går förmodligen utmärkt att ställa sig på startlinjen på en tävling, för det är ju sällan det är några få extra gram som avgör vem som vinner eller inte.

Men flaskställ, skivbromsfästen, skärmfästena, längre kedjestag, större däcksfrigång osv som gör cykeln mer allround är fullständigt onödigt om det är prispallen man vill upp på. Den tillverkare som förser en tävlingscykel med dom tillbehören slösar ju dessutom bort sin tid och fördyrar produkten med finesser som inte behövs.

Behovsanalys. Det enda som är viktigt när man ska sätta ihop en hoj.

Jag måste sluta nu, fortsättning följer. Faktum är att det här kan jag nog tjata om i evighet.
Kram.