Jag trodde inte UCI kunde bli dummare, Men det blev dom. . Länk till Velonews.

Är det här sista spiken för MTB som en sport med en egen själ? Jag tror det. UCI har nyligen beslutat att tillåta teknisk assistans och byte av cykelkomponenter på Världcuptävlingar. Ända sedan NORBA fick sina regler internationellt godkända för snart 20 år sedan så har paragrafen om förbud mot utomstående hjälp och reservdelar varit det som har skiljt MTB från landsvägscykling på grus. Grundtanken har hela tiden varit att det inte ska finnas några fördelar med att tävla med specialgjorda superlätta komponenter, och det har varit den enskilda cyklisten som har vunnit, inte ett lag med domestiques och supermekaniker . Nu kan det ju invändas att det än så länge enbart är på Världscupnivå som regeländringen gäller, men de cyklister och lag som aspirerar dit vill nog lägga om sina rutiner så snart som möjligt även på mindre tävlingar.

Och alla tävlingscyklister har väl som mål att nå dit, och vill säkert få denna regeländring att röra sig neråt i klasserna. Naturligtvis finns det dom som gillar den här idéen, först och främst är det väl blodbytarna i toppen som ser det som en bekräftelse på sin upphöjdhet att få reservhjul levererade vid första punkteringen. Och den svenska eliten vill så gärna hamna där, så dom nickar lydigt och drömmer sig till samma situation.

Men det är inte så mycket för tävlingscyklisternas skull jag bryr mig om det här, även om det skulle få ganska stora ekonomiska konsekvenser för svenska cykelklubbar om det slog igenom. Backupteamet och kostnaderna för utrsutning skulle öka rejält. Det räcker inte med att bara ha tränaren med langningsflaskorna på post utefter banan längre.
Nej, det är faktiskt rent egoistiskt intresse från min sida som får mig att gnälla. Fram tills nu har cykeltillverkarna varit tvungna att jobba stenhårt med produktutveckling, vilket har lett till billiga, genomtänkta och otroligt hållbara komponenter.
Priserna har sjunkit samtidigt som kvalitén har ökat.
XTR håller. Mavicfälgar håller. En SID gaffel må vara slut efter en säsong, men den kommer att fungera ett helt lopp igenom. Det står inte en mekaniker i buskarna med en reserv när någon pillertuggande XC-wimp kör av sin superlätta gaffel.
Fram till nu har de produkter som använts till tävling varit nästan identiska med de produkter som används för allmän skogsåkning. Det har gått att ställa sig på startlinjen med den cykel man använder varje dag för sin träning, för den har funkat till både och. Nu har mutkolvarna och blindstyrena inom UCI ändrat på det. Det är dags att vända XC-tävlingar ryggen, det är lika mycket fulmedicinsk freakshow som landsvägsåkning. Fast landsvägsåkning är åtminstone intressant som åskådarsport, vilket inte kan sägas om någon enda XC-tävling. Och med den här regeländringen fjärmar man sig en lång bit från flertalet hobbyåkare, vilket alltid varit XC´s stora tillgång. XC är en deltagarsport. Ingen vill titta på XC. Snart vill ingen tävla heller.

(länken till Velonews här uppe är mycket bättre än något jag säger här. Så egentligen räcker det om du läser den.)