SSSM2004

SSSM 2004 var en kul tillställning. Registrering hos Dr Spoke på lördagskvällen med Jever och Old Speckled Hen i ölpumparna. Massvis med kul folk, och vägbeskrivning till tävlingsområdet på baksidan av nummerlappen. Jag var tvungen att gå hem och fixa middag till grabbarna så jag cyklade hem redan vid niotiden. Min förkylning vägrade dessutom att ge upp, så söndagsmorgonen kändes lite tveksam. Men jag räknade ändå med att några varv i lugnt tempo skulle vara uthärdligt. Starten gick vid ekarna på Sickla äng 11:30, och det var en blandad samling som mötte upp. Allt från Valhallcyklister som fullkomligt gav fan i att det inte var en SCF-sanktonerad tävling till trialåkare, bmx-cyklister och långloppscyklister. Fast entusiaster allesammans. Bäst var väl Tobbe som hade byggt en svartvit cykel som han hade döpt till Live/eviL efter ett gammalt Black Sabbath-album. Ena sidan vit och den andra svart. Och så hade han klätt sig hälften/hälften, med rakat skägg på ena sidan av ansiktet. Starten gick till på Le Mans-vis med cyklarna upp och ner 30 meter från starten. Nästan direkt kom en brant uppförsbacke och min puls var snabbt uppe i ett oroväckande bpm smatidigt som jag höll på att hosta upp lungorna Jag var omväxlande varm och kall, och insåg efter ett och ett halvt varv att det bara var att bryta, så jag drog ner på tempot och finåkte tillbaka till målet. Cykeln gick verkligen bra i skogen och jag saknade inte växlarna. Bra framgaffel och bra bromsar är mycket viktigare på en riktig mtb. På vägen tillbaka mötte jag Phil som hade sabbat sadeln, Carbonrälsen på hans Fiziksadel hade gått av! Det rådde lite förvirring vid målet om hur många varv deltagarna hade åkt, vad som hade varit rätt väg och vem som egentligen hade vunnit. Minst två deltagare vägrade vinna, så segertatueringen gick till slut till Johanna Reeder . Helt utpumpad satt jag och njöt av förvirringen och öppnade en Heineken. Punk.